måndag 23 september 2019
Peter Robinson: Ur Askan I Elden
Titel: Ur Askan I Elden
Författare: Peter Robinson
Sidantal: 298
Förlag: Forum Bokförlag
Handling:
Kommissarie Alan Banks har just flyttat till London till landsortstaden Eastvale i Yorkshire. Han ser framför sig ett lugnare liv tillsammans med sin fru Sandra. Men skenet bedrar – brottsligheten i det lilla samhället visar sig vara värre än han föreställt sig. En inbrottsvåg drar över staden. Maskerade ungdomar bryter sig in hos gamlingar och stjäl smycken och värdesaker. De framstår till en början som harmlösa småtjuvar, men när en 87-årig kvinna hittas död i sitt hem får fallet en helt annan innebörd. När även Sandra råkar ut för ett överfall blir ärendet personligt för Banks. Rör de sig om samma gärningsmän? Och kommer Banks att hitta dem innan de slår till igen?
Mina tankar:
Peter Robinson har skrivit en lång rad böcker om kommissarie Alan Bank, den 26:e kommer på svenska i år. Jag har dock inte läst något av honom tidigare så därför gör jag som jag för det mesta brukar göra, jag börjar från början. Och att jag började nu var en bra sak för det var först 2017 som man översatte hans allra första bok om Alan Banks, av någon anledning så började man mitt i serien att översätta, men nu har det svenska förlaget valt att även ge ut de tidigare böckerna.
Denna bok kom ut 1987 och det man märker delvis är att det är en annan era som man möter. Det finns inga mobiltelefonen och det nämns kassettband som man lyssnar på musik. Det är med lite nostalgi som man läser en bok skriven innan det ständiga informationsflödet som omger oss nu. Man minns tillbaka till den tiden och känner igen sig. Nu är den skriven som sagt innan och det spelar en stor roll, för det känns att om någon skriver en bok nu som skall utspela sig innan all vardaglig teknik som vi har nu så vill man gärna lägga vikt på vad som skiljer sig nu och då åt. Men så är det inte i detta fall, den flyter på utan att undermedveten poängtera dessa saker. Vi får som läsare ta del av en annan era och upptäcka skillnaderna själva.
När jag läser denna bok så kan jag inte låta bli att dra liknelser med engelska deckare på tv i stil med Morden I Midsomer. Jag tycker att denna håller sig i samma anda, det är en charmig engelsk idyll, men denna är kanske lite mörkare och allvarligare. Den är dock inte allvarlig hela tiden, det finns små väl valda bitar som man ler åt, så det är en del humor i den också. Nu har jag inte läst jättemånga engelska deckare, men några Agatha Christie har jag i alla fall läst, och just denna humor tycker jag mig finna i de engelska deckarna som man sett på tv och läst. Jag kan ha fel men det känns som det är en liten krydda som finns i många engelska deckare för att få det lite ljusare och lättsammare, finns säkert många mörka och dystra engelska deckare också.
Jag tycker att språket är stabilt och det är en bra handling. Det är en mordgåta i boken men det är inte på det sättet att det är en bok som skall få läsaren att lösa fallet innan huvudpersonen, detta kan jag kanske ha fått om bakfoten. Vi får istället träffa en handfull av karaktärer och se bitar av deras liv, det målas upp olika levnadsöden från olika klasser i samhället. Boken är spännande och håller uppe intresset ända till sista sidan.
Jag tycker att författaren målar upp huvudkaraktären Alan Banks riktigt bra, han känns mångbottnad och ställs inför vissa prövningar, privata som genom jobbet, genom bokens handling som gör honom till en levande person. Han blir intressant att följa känns det som och jag har som sagt en del böcker att ta mig igen för att komma ifatt denna utgivning, vilket jag absolut tänker att göra.
Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se
tisdag 17 september 2019
Hans Olsson: Katterna Och Stora Djupets Hemlighet
Titel: Katterna Och Stora Djupets Hemlighet
Författare: Hans Olsson
Sidantal: 299
Förlag: Zakuli Förlag
Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.
Från portalerna i Stora Djupet forsar skräpfallen ner. Det finns ingen ände. Ingen vet hur djupt hålet faktiskt är, men något verkar ändå finnas där nere, ruvande. Ett hot rör sig uppåt och sprider sig genom landet. Men en dag öppnas oväntat en ny portal. Ut kliver katterna Cid och Zelda. De har aldrig sett vare sig kvistkråkor eller det talande tåget Winston. Men ingen i landet Balambia har heller sett katter förut.
Mina tankar:
Detta är författaren Hans Olssons senaste bok, han rör sig som vanlig inom fantastiken men denna gången riktar han sig till en yngre publik. Den är nog huvudsakligen till barn som börjat läsa lite mera avancerade böcker samt ungdomar. Dock så kan även äldre, om man har kvar kontakten med sitt inre äventyrliga barn, få ut något av denna bok. Gillar man även djur, då speciellt katter, så är det ett stort plus.
Man märker att den som sagt riktar sig till en yngre publik då man måste ge sig på denna bok med ett öppet sinne. Denna bryr sig inte om att förklara vissa saker, det bara är så. I en bok riktad till en mera vuxen publik så skulle man nog kräva att veta varför katterna kan förstå människorna när de kommer till den andra världen, samt att de kan prata med varandra så bra i vår värld. Detta och lite andra saker kommer man säkert att ställa sig frågandes till. Men som sagt räkna med inte förklaringar, utan det gäller att bara att acceptera att det är så det är i boken. Jag fann det rätt så befriande att inte få allt förklarat, det var bara att följa med på äventyret, ibland behövs inte förklaringarna.
Det är en klassisk fantasyberättelse om två personer från denna värld som genom en slump kommer till en magisk värld och där visar sig att de kan vara det avgörande som kan rädda världen. Men det är en stor sak som skiljer sig ifrån de klassiska berättelserna, personerna som kommer till den andra världen är inte människor utan det är katter.
Alla som har haft en katt eller har haft och gjort med en katt vet ju hur oberäkneliga de kan vara, de gör precis det som faller dem in och ibland gör dem de konstigaste sakerna som troligen är helt logiska för dem. Man märker att författaren inte har tagit katternas egenskaper ur tomma luften utan det finns förebilder som han har använt sig av. Många gånger under resan gång så skrattar man och nickar medhållande och tänker: Ja precis så gör och tänker katter.
Det är en medryckande berättelse som målas upp och det är med en stor idérikedom som författaren målar upp de olika varelser som man stöter på under resans gång. Språket är som sagt lite för avancerat för att vara en ren barnbok så jag skulle nog sätta den i gruppen för ungdomar, men det är som sagt helt beroende på hur van man är på att läsa. Handlingsmässigt så trodde jag innan jag började läsa boken att det skulle vara en enkel och lättsam berättelse, men den var mer än det och det finns ett djup i berättelsen och den kastar lite återblickar till vårt samhälle.
Ett stort plus måste jag ge till författaren för att han på ett smart sätt fick in en hyllning till min favoritförfattare Stephen King, alltid kul när man hittar sådana saker.
Tidigare omdömen om författaren:
King's Hope
Museion
Hans Olsson*3
Kartonnage Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se
lördag 14 september 2019
Pascal Engman: Eldslandet
Titel: Eldslandet
Författare: Pascal Engman
Sidantal: 519
Förlag: Piratförlaget
Handling:
En exklusiv klockbutik i Stockholm rånas, men inga armbandsur försvinner. En tid senare kidnappas framgångsrika finansmän medan deras familjer pressas på pengar för att få dem fria. I Sydamerika pågår omfattande organhandel. Man tvingas söka sig till Sverige för att hitta kroppar till verksamheten, som bedrivs i en av de mäktiga nazistkolonierna i södra Chile. Polisinspektör Vanessa Frank inser att det finns ett samband mellan händelserna. Hon är avstängd från sitt arbete men går ändå in i ett flerfrontskrig mot den internationellt organiserade brottsligheten, som visar sig ha förgreningar in i den svenska poliskåren.
Mina tankar:
Detta är Pascal Engmans andra bok, den första Patrioterna, läs här vad jag tyckte om den, kom 2017. Likt den första boken är även denna en thriller som håller internationella mått.
Hans första bok tyckte jag så mycket om att jag utnämnde den till en av de fem bästa böckerna som jag läste förra året. Jag har ända sedan jag köpte boken på bokmässan förra året velat läsa denna men det har ständigt varit andra böcker som kommit före, men nu när mässan närmar sig igen och han är aktuell med sin tredje bok så var jag bara tvungen att lägga undan alla andra böcker och läsa denna bok.
Man var ju lite nervös när man började läsa denna bok, jag gillade som sagt hans debutbok riktigt mycket och man undrade ju om han verkligen kunde följa upp med en lika bra bok. Om man säger så här att jag hade läst trehundra sidor första dagen jag började läsa den och var tvungen att sluta läsa för jag kunde inte hålla uppe ögonen längre. Ja då kanske man misstänker att han har lyckats igen. På två dagar tog jag mig igenom den över femhundra sidor tjocka bok som inte alls kändes tjock, mer än i armarna då jag läste den inbundna och den vägde en del. Han lyckades alltså med råge att uppfylla mina förväntningar efter hans första bok.
Likt den första boken så är handlingen utsprid på olika delar och personer runtomkring i världen. Det är tre huvudtrådar, som till en början inte hänger ihop men långsamt och smart knyts ihop på ett mästerligt sätt. Alla trådar är intressanta att följa och det är medryckande så att man inte kan sluta läsa. Han har även använt sig en del av cliffhangers som gör att man måste bara läsa ett kapitel till, och då ofta kanske tre kapitel till för att komma tillbaka för att se vad som händer efter cliffhangern.
Han lyckas hålla ordning på detta huvudtrådar och för läsaren framåt i handlingen utan att det blir det minsta rörigt. Jag håller med vad andra har sagt att det är filmiskt berättat, han målar upp scenerna bra och har ett lagom fylligt språk för att måla upp dem i ens huvud.
Karaktärerna är riktigt välgjorda och har ett djup som gör dem mångsidiga, det finns några som man inte vet om de är onda eller goda och till vilken grad. Sedan tror jag att jag fick mig en ny favorit i Vanessa Frank, hon är en härlig karaktär som är starkt och slagkraftig när det kommer till kvickheter. Några av hennes kommentarer, som hon tänker, i början av boken fick mig att småle och jag kände med detsamma att detta är en karaktär som jag vill följa många böcker framöver.
Jag tycker att vi har fått en ny stjärna på himlen, som lyser riktigt starkt efter bara två böcker, när det kommer till thrillers. Denna sopar banan med många internationella bestsellers. Jag ser verkligen fram emot att läsa hans senaste bok och hoppas på en lång karriär som man kan följa. Jag kände med hans debut att jag troligen hade en ny favorit bland thrillerförfattare och med denna visade han att han inte var en one-hit wonder och nu är jag helt säker på att han är en av favoriterna.
Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se