Författarporträtt: Andrea Grave-Müller

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag har alltid älskat folksagor och dragits till barnböcker med fantastiska inslag. När jag var i sjuårsåldern läste min pappa ett par av Narnia-böckerna högt för mig och sedan var jag fast. Fantasy var min grej!

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har skrivit berättelser så länge jag har kunnat skriva, så det var egentligen inget beslut, det har bara alltid funnits där - drivet att hitta på saker och berätta om dem.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Två stora inspirationskällor är Ursula Le Guin och Diana Wynne Jones. Le Guin för hennes avskalade och samtidigt otroligt vackra språk och Jones för hennes humor. När det gäller mitt eget skrivande, mitt eget producerande av text, så har förläggaren och författaren Lupina Ojala varit en stöttepelare. Hon sparkade mig i ändan och sa att nu ger vi ut dina berättelser. Hade hon inte gjort det kanske jag fortfarande hade skrivit för byrålådan. Slutligen är min sambo till stor hjälp. Han tecknar och spelleder rollspel, så vi stöter och blöter varandras idéer och arbetssätt en hel del.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Lättast är miljöer, karaktärer och lösryckta scener. Det är ofta så jag börjar en ny berättelse, ser en scen framför mig och mer eller mindre flödesskriver fram den, får upp en karaktär jag vill skriva om och börjar fundera på vad som kan komma av det här.

Sedan kommer det svåraste biten: att komma på själva handlingen. Jag kan ha de här karaktärerna och jag kan veta att någonting ska hända som leder till en viss punkt, men att komma på HUR det ska gå till är fruktansvärt svårt! Dramaturgi är också jättesvårt, hur man bygger upp intrigen på ett bra sätt. Och karaktärsutveckling, hur man visar förändring över tid på ett snyggt sätt.

Med åren har jag gått mer och mer från att skriva på känsla till att jobba med ett synopsis, vilket har hjälpt mig en hel del. Jag har fortfarande väldigt svårt att i detalj bestämma hur ett visst händelseförlopp ska gå till och hur många scener eller kapitel som det kräver. Oftast spelar det ut medan jag skriver det och ibland tar det en annan vändning än jag hade tänkt mig från början.

Action och spänning är också svårt. Ibland märker jag att jag nästan ryggar för att skriva riktigt tuffa scener, att jag låter händelserna följa ett som är lite lugnare. Det kan vara lite problematiskt för ibland behövs ju verkligen den där spännande scenen för läsaren ska engagera sig och inte tycka det är tråkigt. Så det är något jag jobbar mycket med när jag skriver.

Eftersom jag tycker att det är så svårt att komma på handlingen så tillhör jag de som föredrar redigeringsfasen framför utkastfasen. När utkastet väl är skrivet och jag har lyckats få ur mig berättelsen, då har jag överblick, då är jag hemma igen. Det är roligt att finslipa ett manus, kunna lägga in små hinter eller arbeta med språk och gestaltning.

Hur ser din skrivprocess ut?

Historiskt sett har jag oftast börjat med en karaktär, en miljö och en idé till en scen. Många av mina noveller har tillkommit genom olika flödesskrivövningar som jag sedan byggt vidare på och skrivit på känsla tills det tagit stopp och jag inte längre vet på förhand vad som ska hända. Då styr jag upp det hela med ett mer eller mindre detaljerat synopsis. På sistone har jag mer och mer gått över till att börja med att kartlägga mer organiserat vad det är jag vill skriva om och göra synopsis först, innan jag börjar skriva. Det fungerar förvånansvärt bra och är nog ett arbetssätt jag kommer att jobba mer och mer med i framtiden.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Alltid svårt! Jag har två barn i skolåldern, jobbar heltid med annat och har dessutom flera andra hobbies förutom skrivandet. Jag brukar försöka att skriva regelbundet, lite varje dag. Ibland funkar det ganska bra och ibland funkar det inte alls. Just nu har jag vikt tre vardagskvällar och helgförmiddagarna åt mitt skrivande och än så länge går det bra - de flesta veckor.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är uppvuxen i ett musikerhem och under min uppväxt åkte jag runt i en hel del gamla kyrkor i Västsverige där mina föräldrar skulle spela på diverse sommarkonserter och musikgudstjänster.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Att folk blir glada av mina berättelser är något som blivit viktigare och viktigare för mig. När man lägger ifrån sig en av mina berättelser kan man gärna ha fått något att fundera på, men man ska ha en bra känsla inom sig. Jag går mer och mer till att se det jag skriver som "feelgoodfantasy" - om det inte redan är en genre så borde det vara det.

En annan sak jag tycker är viktigt är att visa att människor (eller andra varelser) är mer än bara vita cis-män. Folks hudfärg, födda eller identifierade kön och sexuella läggning gör ingen till vare sig en bättre eller sämre person. Här vill jag lyfta Ursula Le Guin som inspiration igen. Hennes böcker var de första jag läste där mörkhyade personer var normen, eller där kön inte var fixerat eller ens viktigt.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Det mest udda jag kan komma på är nog att släpa ut min sambo i skogen eller till diverse andra platser för att ta kort och kontrollera miljöer jag tänkt använda i berättelser. Och att läsa in mig på oväntade ämnen. Men båda de sakerna är ju faktiskt ganska normala för författare.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Dels en fantasynovell i steampunkmiljö om demoner, demonforskare och girig, miljöfarlig verksamhet och dess konsekvenser. Jag hoppas att den kommer att kunna ges ut i början av 2021.

Och dels skriver jag på en fantasyroman, en äventyrsberättelse om älvor, en brottshärva, trassliga familjerelationer, ensamhet och vänskap. Den utspelar sig till största delen i älvornas magiska gas/steampunkvärld men vi möter också det urban fantasy-Göteborg jag börjat etablera i mina noveller. Tanken är att den ska vara mer riktad till ungdomar än mina tidigare berättelser, men eftersom jag vet hur jag skriver, vilket språk jag använder och vilka teman jag tar upp så kommer den att fungera bra även för vuxna läsare.

[Bibliografi:]

Noveller utgivna på Catoblepas förlag:

- "Runristaren", novellsamling (2014)
- "Tjänster och Gentjänster" (2014). Tidigare publicerad i novellsamlingen "Runristaren"
- "Shegerja" (2014). Tidigare publicerad i novellsamlingen "Runristaren".
- "Unnhild" (2017). Tidigare publicerad i antologin "Stadens väsen", se nedan.
- "Häxbrygder" (2018)
- "Fröken Starks Patent" (2020), Catopblepas Ångnovell No 8.

Antologier:

- "Där ute väntar Vintergudinnan" och "Shegerja" i "Vinter & Hav", (föreningen Catahya, 2007)
- "Lyckobringaren" i "Tecken i aska och eld", (föreningen Catahya, 2008)
- "Stenväggar" i "Vansinnesverk", (föreningen Catahya, 2011)
- "Wishmaster" i "Waiting for the Machines to Fall Asleep", red. Peter Öberg, (Affront, 2015)
- "Unnhild" i "Stadens Väsen", red. Jonny Berg, (Catoblepas Förlag, 2016)

Noveller i tidskrifter mm

- "Tillfyktsort", (Mitrania, 2003)
- "Gyllene", (Mitrania, 2005)
- "Snöspår", (webzinet Annanstans, 2006)
- "Blå ögon", (Gorgon Magazine, 2013)