Författarporträtt: Lupina Ojala

Berätta lite kort om dig.

Jag heter Cinna Lupina Ojala. Jag föddes 1972 och växte upp i Örebro. Litteratur och kreativt skapande i olika former har alltid varit viktigt för mig. Eftersom jag började jobba efter grundskolan läste jag in gymnasiet senare och då på Kävesta Folkhögskola. Kävesta har estetisk inriktning så jag fick samtidigt utlopp för mina kreativa sidor genom tillval som skrivarkurser, keramik, silversmide, akvarell med mera. Innan jag återvände till skolbänken hade jag olika jobb som tex städare, diskare och alltiallo på en teater. När jag var 25 stack jag till Irland för att lära mig engelska och för att jag hade fått för mig att det var ett fantastiskt land. Det var det verkligen! När jag kom hem flyttade jag till Göteborg och jobbade med konsthantverk. Livet som okänd konstnär är fattigt så när jag blev förälder bestämde jag mig för att skaffa en yrkesutbildning. Efter flera års studier inom grafisk produktion och formgivning startade jag eget och det gick förvånansvärt bra. Det dröjde ända till 2013 innan bestämde jag mig för att satsa på min livsdröm att bli författare. Flera noveller skrevs och skickades till olika förlag. Till min förvåning blev alla utgivna i olika antologier. Jag bildade i samma veva Catoblepas förlag där jag både ger ut mina egna och andra författares verk.

 När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Som barn var jag bokmal och hängde ofta på kvartersbiblioteket. Det var där jag hittade fantastiken fast jag inte visste att det kallades så på den tiden. Jag minns att jag läste ungdomsböcker som utspelades på rymdskepp och andra planeter men kommer tyvärr inte ihåg några titlar i sf-genren. CS Lewis böcker om Narnia och allt jag kom över av Lloyd Alexander var tidiga favoriter. Tolkien hittade jag så klart och jag älskade Bilbo och Sagan om ringen-trilogin. Redan i lågstadiet började jag drömma om att en dag bli författare och jag skulle skriva fantasy.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag tyckte om att skriva små berättelser redan som barn så lusten att berätta har alltid funnits där. Innan jag kunde skriva själv ritade jag mina historier och mamma fick skriva texten.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Det som varit svårast är kampen mot självförtroendet. Jag hade ett långt uppehåll från skrivandet pga att jag tyckte att jag saknade talang. Drömmen fanns kvar hela tiden och till slut bestämde jag mig för att göra ett försök i alla fall. Om inte mina första noveller hade fått ett sådant fint mottagande hade jag troligen gett upp för alltid. Stort tack till de förlag som tog med mina noveller i antologier eller publicerade dem som e-böcker!

Några som jag upptäckte 2012-13 och som inspirerade mig till att starta mitt eget förlag är Angua Vintersvärd (Andra Världar), Frida Rosesund (Mörkersdottir) och Elin Holmerin (Undrentide). Det var då jag började läsa svensk fantasy som jag tidigare inte ens visste existerade.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Allt är svårt tycker jag, men det som jag jobbar mycket med nu är karaktärsbeskrivningar. Eftersom mina berättelser till stor del är karaktärsdrivna är det viktigt att den biten blir extra bra. Bra dialog är också lurigt. Det är lätt hänt att språket blir stelt och att det inte känns som ett naturligt samtal. Jag försöker hela tiden utvecklas och vill naturligtvis att varje ny text ska bli bättre än den föregående.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag tillbringar veckor eller ibland till och med månader med att fundera under långa promenader. Jag tänker bäst när jag är ute och går. Innan jag börjar skriva behöver jag få klart historien i tankarna. Nästan alltid dyker det upp en titel som jag spånar kring. Sedan skriver jag ned korta karaktärsbeskrivningar och disponerar vad som ska hända i varje kapitel. När det är klart har jag allt jag behöver för att skriva ett råmanus. Då börjar slitet med att förmedla berättelsen på ett sätt som blir intressant för läsaren och att få ordning på saker som inte funkar riktigt. Det är mödosamt och känns emellanåt hopplöst. På något sätt blir det färdigt till slut, alltid till min stora förvåning.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Självklart är drömmen att kunna leva på författarskapet men det är få förunnat. Jag driver eget som grafisk formgivare sedan 2006 (cinna.se). Det är jätteroligt och min utbildning gör att jag kan designa mina egna omslag och göra sättningen på mina böcker.

Jag har perioder då jag skriver väldigt mycket och perioder när jag nästan inte skriver något alls. Jag har svårt att skriva korta stunder varje dag utan föredrar långa skrivpass. Om jag är för trött för att skriva på grund av mycket jobb till exempel så får jag inte dåligt samvete för det. Varje manus får ta den tid det tar. Om jag kunde disponera min tid exakt som jag ville och bestämma över min hälsa skulle jag ge ut en roman om året men varken tid eller ork räcker till det tyvärr.

Var skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Helst är jag hemma eftersom jag blir enormt distraherad av folk som pratar och andra ljud. Jag flyttar runt i lägenheten för att få variation. Från skrivbordet till soffan till köksbordet. På sommaren sitter jag gärna på min uteplats eller i en folktom park. Jag åker mycket tåg och försöker skriva på tåget fast inte på mina noveller/romaner. Det får jag sällan ro till trots öronproppar. Däremot passar jag på att tex svara på intervjufrågor, uppdatera sociala medier eller skriva blogginlägg.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Några återkommande teman är olika former av orättvisor och förtryck. Kulturkrockar blir en naturlig del i böckerna eftersom jag vill visa på olikheterna mellan de olika folkens seder och för att det händer i verkliga livet hela tiden. Oskrivna regler finns överallt. Mitt favoritbudskap är att våga tro på sig själv oavsett vad andra säger. Det är inte alltid mina karaktärer lyckas med att uppnå sina drömmar men de försöker i alla fall. Genom att försöka utvecklas de och får ett mer givande liv än om de accepterat det liv som omgivningen förväntat sig.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag tränade japansk kampsport i flera år och deltog till och med i ett sverigemästerskap i jodo. Det slutade med att jag kom hem med en silvermedalj i lag. Det var i första hand mina duktiga lagkamraters förtjänst men det var en kul grej att ha varit med om. Jag har även testat skytte med både 9 mm och avfyrat en musköt, skjutit pilbåge förstås och tränat både japanska och europeiska svärdstekniker. Det är inte särskilt mycket strider i mina böcker men det förekommer så det är bra att ha lite koll på hur det fungerar. Och så är det väldigt roligt!

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Nu skriver jag på en bok som utspelas i vår värld år 1907. Jag flyttade till Falköping förra sommaren och bor intill en gammal vacker kurort. När jag vandrade runt bland de fantastiskt fina byggnaderna kom inspirationen till en ny bok som ska heta Purpurvinter. Jag vill att den ska släppas inför nästa vinter så släppdatum kommer bli någon gång i september nästa år om allt går enligt plan. Om Bokmässan i Göteborg inte blir inställd igen vill jag ha boksläppet där.

[Bibliografi]

ROMANER

Tårpilens år (Catoblepas förlag, 2015)
Toner av guld (Catoblepas förlag, 2017)
Shessandras hjärta (Catoblepas förlag, 2021)

ANTOLOGIER

I varje ångetag (Andra Världar, 2014)
Maskinblod 3 (Affront, 2014)
Revansch 2014 (SkrivarSidans förlag, 2014)
Waiting for the Machines to Fall Asleep (Affront, 2015)
Bortom portalen (Fafner förlag, 2016)
Stadens väsen (Catoblepas förlag, 2016)
13 svarta sagor om superhjältar (Swedish Zombie, 2016)
13 svarta sagor om superskurkar (Swedish Zombie, 2018)
Bortom portalen 2 (Fafner förlag, 2018)
13 svarta sagor – 1873 (Swedish Zombie, 2019)