Mattias Leivinger & Johannes Pinter: De Mörkermärkta

Titel: De Mörkermärkta
Författare: Mattias Leivinger & Johannes Pinter
Sidantal: 408
Förlag: Piratförlaget

Handling:

I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som till en början inte verkar ha något samband. En sömnlös taxichaufför. En alkoholiserad före detta psykolog. En psykiskt sjuk kvinna på ett behandlingshem. Tre människospillror förenade i sina olycksöden. När polisinspektör Iris Riverdal får morden på sitt bord ställs hon inför en gåtfull mördare, en undflyende skepnad med dunkla metoder och okända motiv. Och bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp. Gradvis går det upp för henne att morden har rottrådar långt tillbaka i tiden, trådar som också löper in i hennes eget liv. Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det de redan anat. Det förflutnas skugga har kommit tillbaka för att förgöra dem, de mörkermärkta.

Mina tankar:

Detta är första delen i en planerad trilogi, denna kom 2017 och den andra delen kom tidigare i år. Den nämns som en deckare med övernaturliga drag, men jag skulle nog hellre säga att det är en övernaturlig berättelse i form av en deckare. Johannes Pinter har jag läst böcker av tidigare och uppskattat riktigt mycket, han har rört sig då i skräckens spår. Mattias Leivinger har jag inte läst något av tidigare men vet att han har skrivit en roman som skall, om jag förstått det rätt, innehålla något övernaturligt.

Om man tar sig an denna bok som en deckare så kanske man snart kommer att känna att denna bok inte är något för en. Men om man däremot gillar det där övernaturliga när det kommer till liknande saker som går mera åt det demoniska hållet, då är detta boken för dig. Den rör sig i samma anda som Stephen King och Dean Koontz, det har en grundberättelse som är förankrad i något verkligt, men snabbt märker man att det inte är det, det finns makter och krafter som är utöver det vanliga.

Handlingen rör sig framåt i en stadig takt och den håller fast en och man vill veta vad det är som händer. Och det är just det som man inte direkt får reda på, istället för att förklara allt övernaturligt så kör författarna på och man får som läsare bara acceptera att det finns. Först blev jag lite förbryllad över att det inte blev förklarat vad det är som ligger bakom att dessa personer har några övernaturliga förmågor, men efter ett tag så köpte jag det och jag gillade det att det inte blev förklarat för en. Man fick inte allt skrivet utan man får gissa lite själv vad det kan vara som ligger bakom allt.

Huvudkaraktären Iris har lite drag av den där klassiska förstörda polisen som skall lösa ett fall, men jag tycker ändå att författarparet har lyckats göra något nytt av det. Hon verkar ha stora problem psykiskt men sättet hon tillämpar för att få dem under kontroll gör, i alla fall för mig, till en mörk och trasig själ som blir intressant att följa.

Språket är riktigt bra, det är enkelt att ta till sig och rakt på sak, men målar upp scenerna på ett sådant sätt att man känner att man är där, och även ibland känner vad personerna känner. Jag nämnde att man inte fick reda på hur allt ligger till och jag kan säga att, utan att avslöja för mycket, att när man har läst klart denna bok så känns det som att man inte läst en hel berättelse, det är många saker som saknar sin förklaring. Och jag misstänker att allt detta är för att det är en planerad trilogi, jag tror att man skall se dessa tre böcker som en enda lång bok. Det känns som man har läst början på en berättelse och jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok, för denna gav mig mersmak. 

Tidigare omdömen om Johannes Pinter:

Vackra Kyrkor Jag Besökt 
1007

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur 
Bokbloggar.se