lördag 29 februari 2020

Mattias Lönnqvist: Konflikternas Tid

Titel: Konflikternas Tid
Författare: Mattias Lönnqvist
Sidantal: 489
Förlag: Type & Tale 

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Handling:

Ella är på väg tillbaka, glad över att de till slut räddat Wasas syster. Men räddningsaktionen ledde till att Marmat befriade den magiker som skapade splittring och krig för femhundra år sedan. I huvudstaden studerar Tirandim i kyrkans skola och njuter av att hon hittat både vänskap och kärlek. Föga anar hon att en fiende på andra sidan havet närmar sig och snart kastar in dem alla i kaos och konflikter.

Mina tankar.

Detta är författaren Mattias Lönnqvists andra bok i serien Oldenasagan. Det är en fantasyserie av den lite mera klassiska fantasystilen.

Då det är den andra boken i en serie så skall man ha läst första boken, som heter Den Mörka Portalen, först. Mattias har i de första kapitlen smidigt fått in lite uppfriskning om vad som hände i förra boken. Detta är en bra, och ofta viktig, sak som författare behöver väva in i sin serie då det kan vara så att man kanske läser böcker så snabbt de kommer ut och då kan det vara ett år mellan böckerna. Detta får inte heller ta allt för mycket plats då det kan vara så att nya läsare kanske sträckläser flera böcker i serien efter sig och då kan uppfriskningarna kännas som upprepningar. Så denna bit har Mattias gjort riktigt bra.

Jag vet att det är många som får negativa tankar innan de har ens läst boken när de får höra talas om att det är en egenutgiven bok. Man tänker med detsamma att språket skall vara haltande och till och med riktigt dåligt, samt att handlingen kommer att brista och ha stora hål i sig. Nu skall jag inte försvara allt egenutgivet, för det finns absolut en större procent där som har haltande hantverk när det kommer till språk och handling än vad det finns bland de större förlagen, sedan kan ju även de stora förlagen ge ut böcker som man tycker är dåliga för att de inte faller en i smaken. Denna negativa tanke tycker jag är tråkigt att den finns för nu finns det verkligen bra böcker bland egenutgivet så jag tycker att man skall ha ett öppet sinne för även dessa böcker. Det kan ligga ett riktigt bra jobb bakom boken och den levererar minst lika bra i kvalité som de stora förlagen. Och just denna bok är ett exempel på detta.

Språket är riktigt bra och håller en hög standard. Det är lätt att ta till sig det men ändå inte lättuggat utan bjuder på bra miljöbeskrivningar, karaktärer som har ett djup och känns unika och genomarbetade samt en handling som fångar dig och drar in dig i boken.

Likt den första boken så är även denna uppbyggd så att man följer tre parallella händelser på olika ställen i landet. Där följer vi ett antal personer. För det mesta när en författare har parallella handlingar så är det ofta en som tar över ens intresse och man känner att de andra är en transportsträcka till när den mera spännande handlingen återkommer. Men inte i detta fall, jag finner alla tre berättelser otroligt spännande, i denna bok så går även handlingarna mera ihop än vad de gjorde i första boken. Man märker att Mattias börjar knyta ihop handlingen och han gör det riktigt snyggt.

Jag sa i början att det var av den klassiska stilen av fantasy. Och då kan man undra om det behövs en till och mitt svar är ett stort rungande ja. När det är så här bra skrivet så är det en fröjd för ögat och sinnet att läsa även om det är element som man känner igen. Det som Mattias vinner så stort på är hans språk och även hans uppbyggnad av både världen och karaktärerna.

Världen känns riktigt genomarbetad och man känner att det finns en historia som sträcker sig långt tillbaka. Vi som läsare vet inte allt som har hänt i världen för den är större än vad som ryms i böckerna, vi får precis lagom med glimtar för att kunna hänga med. Med det så har Mattias gjort att det känns som en trovärdig värld och en levande värld.

I första boken så förklarade Mattias mycket när det kom till hans magisystem hur män och kvinnor angriper magin på olika sätt, detta fann jag som ett riktigt bra och intressant magisystem. Nu i denna bok så lämnar han det utförliga förklaringarna och går istället in på att lyfta fram handlingen och ge karaktärerna ännu mera djup.

Boken heter Konflikternas Tid och just det med konflikter är det verkligen som uppstår i denna bok på alla möjliga sätt. Vi lärde känna i första boken att kyrkan hade emot all magi så den konflikten fortsätter. Vi har även ett yttre hot i form av ett annat land som rustar upp till krig. Som om inte det skulle vara nog så finns magikern, som kom lös i första boken, i bakgrunden och smider planer. Jag tolkar det även så att det finns en hel del inre konflikter inom och mellan vissa av huvudkaraktärerna.

Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att Mattias bjuder på en del överraskningar när det kommer till handlingen som jag inte såg komma.

Så detta är helt enkelt fantasy av högsta kvalité. Jag är till och med så våghalsig påstår att Mattias är en av de som står i fronten när det kommer till att bevisa att även svensk fantasy håller måttet minst lika bra som de stora internationella inom genren.

Och slutet, herregud. Jag måste ha fortsättningen nu med detsamma, helst redan igår. Läs denna serie du kommer inte att ångra dig.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Den Mörka Portalen

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

tisdag 25 februari 2020

Björn Hellberg: Gråt I Mörker

Titel: Gråt I Mörker
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 229
Förlag: Lind & Co 

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Handling:

Vad händer med en person som sedan barnsben förödmjukats och mobbats av en rå och oförstående omgivning? Hur mycket kan en människa stillatigande utstå? Hur långt kan man driva en individ utan att vederbörande slår tillbaka? I Staden – en medelstor fiktiv ort i svensk kustmiljö – hålls invånarna i skräck av en mördare som styrs av ett omättligt revanschbegär. Och som har fantasi nog att locka sina offer in i fällan på ett extra försåtligt sätt…

Mina tankar:

Detta är Björn Hellbergs första bok i sin långa serie om Sten Wall och Staden. Denna kom ut för första gången 1981 och denna utgåva, som kom 2019, är en nyutgivning och omarbetning av boken.

Jag har läst denna bok för längesedan och har även läst alla andra böcker av Hellberg. När denna omarbetade version av den allra första boken så var det dags att återvända till där allt startade. Den är som sagt omarbetat men inte överdriver mycket, i det nya förordet så skriver Hellberg att han inte ville ändra allt för mycket, för det är mycket som hänt i samhället på fyrtio år, utan han ville att det skulle vara tidsenhetligt men när boken skrevs för första gången. Det han har ändrat lite på är att lägga till några karaktärer som förekommer igenom serien då och då. Detta gör att den mera hänger samman med de senare böckerna.

Precis som vanligt med Hellbergs berättarstil så är språket behagligt och puttrar på i sin fina takt. Han håller uppe spänningen på en sådan nivå att det blir svårt att lägga ifrån sig den. Han lägger stor vikt på de olika karaktärerna som berörs. Istället för att hänga fast vid poliserna som utreder fallet så får vi i stora delar av boken följa anhöriga till den mördade och kanske även blivande offer.

I några kapitel så följer vi även mördaren, i dåtid och i nutid, Hellberg avslöjar inte vem denna person är men han bygger upp en historia som visar hur det kan komma sig att en person kan till att komma till den punkten då han kan döda.

En liten rolig sak som slår mig när jag läser denna är att i denna bok så är huvudkaraktären Sten Wall 57 år gammal. Och i de senaste böckerna om honom, som kom nästan 40 år senare, så är han i åldern att han borde pensionera sig men han vill inte. Detta att han inte åldras på rätt sätt är inget man bryr sig om, för jag vill ha många fler böcker med Sten Wall innan han pensionerar sig.

Det var ett kärt återbesök till där allt började i Staden och jag tycker att den absolut står sig än i dag, nu är det en lätt omarbetad version, men den kändes tidlös på ett sätt i och med att den tar upp ett ständigt aktuellt ämne. Så jag rekommenderar den till alla som gillar Hellbergs böcker och har missat den första, eller om man vill återvända och läsa om den. För de som aldrig har läst en bok av Hellberg tidigare och gillar lättsamma men välskrivna deckare, så är detta en bra start.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Likspett

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

måndag 24 februari 2020

Johnny Apell & Tanja Christensson: Han

Titel: Han
Författare: Johnny Apell & Tanja Christensson
Sidantal: 328
Förlag: Visto Förlag 

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Handling:

Slutet kom inte som de flesta hade förväntat sig, inga massförstörelsevapen eller ens utomjordingar krävdes för att få bukt med jordens överbefolkning. I en värld av kollaps tog de uråldriga krafterna form och kampen mellan ondska och godhet blev tydlig. Den otroliga varma sommaren var som hämtat ur en resebroschyr och allt var till en början underbart. Men när vintern lös med sin frånvaro, när tornados och hagelströmmar blev vardag började det som till en början upplevdes fantastiskt kännas extremt hotfullt. Osannolika grupperingar av människor sammanstrålade inför ett okänt syfte i en värld där kaos och faror hela tiden lurade runt hörnet. Kim som innan kaoset levt ett till synes odramatiskt småstadsliv träffar kärleken Brad. Tillsammans tog de sig an flickebarnet Ebba som vid en tornado förlorade sin mor. Kim blev efter en våldsam händelse mirakulöst räddad av den mystiske karaktären X och hans nyvunna flickvän, den tidigare advokaten Sanna. Simon som var rådgivare åt energimyndigheten hade bråda dagar med säkerheten i rikets kärnkraftverk. Simon blev varse att kärnkraftens säkerhet och politiska motiv inte gick hand i hand när han näst intill mister livet i en påstådd olycka. Denna brokiga grupp som under normala förhållanden troligen inte ens skulle prata med varandra samlar gemensamt olika färdigheter och kunskaper. Inför vad som ser ut som slutet på vår värld blev det viktigare än någonsin att skilja på ond och god. Vem var egentligen god, vem var ond och framförallt, vad var HAN?

Mina tankar:

Detta är Johnny Apell och Tanja Christensson debutbok, de är förövrigt son och mor. Det är en dystopisk berättelse som blandar en dos övernaturligt.

Den utspelar sig i en nutid då vädret slår tillbaka och det är ständig hetta. Långsamt börjar samhället brytas ner då mer och mer slutar att fungera och man måste spara på de resurser som man har. Vatten och el blir en bristvara. I andra berättelser där man får vara med från början av förfallet så går det mycket snabbare än vad det gör i denna berättelse. Vilket som är mest troligast vet jag inte, beror säkert på vad det är som är orsaken till förfallet. Misstänker att väder går lite långsammare än ett illasinnat virus som sprider sig.

Språket är bra, hade kanske sett lite mera miljöbeskrivningar så att man skulle få en mera känsla av hur det skulle vara med en hetta som aldrig tar slut. Karaktärerna är intressanta men saknar lite djup för att man verkligen skall lära känna dem, hade gärna sett lite mera om deras tankar och känslor och lite mera bakgrund.

Det är en sak som jag inte blir helt klok på och det är det övernaturliga. Några av karaktärerna har förmågor utöver det vanliga. Det förklaras inte vad eller hur detta kommer sig. Jag köper det då jag gillar fantastik men hade gärna sett en liten förklaring. Det kan vara så att det är tänkt att förklaring till detta övernaturliga skall komma i en senare bok, då denna slutar rätt så öppen så antar jag att det finns en tanke på en fortsättning.

En sak som jag inte tyckte passade in i denna berättelse var de oväntade bitarna av någon slags slapstick-humor där vissa personer plötsligt är klantiga och eller tankspridda och antingen ramlar och slår sig eller glömmer bort saker. Dessa bitar kändes onödiga och malplacerade. Vet inte om det är tänkt att visa att dessa människor med sina övernaturliga förmågor skall kännas mera mänskliga och att de kan fela.

Så boken har sina brister, men det är inte så farligt att man inte kan se förbi dem, samt när jag hade läst ut boken så kände jag smak för mer och lyckas en bok göra det så är det godkänt.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

söndag 23 februari 2020

Olle Lönnaeus: Det Som Ska Sonas

Titel: Det Som Ska Sonas
Författare: Olle Lönnaeus
Sidantal: 320
Förlag: Damm Förlag

Handling:

Efter ett kidnappningsdrama där en nära kollega blivit skjuten har journalisten Konrad Jonsson förlorat fotfästet. Han klarar inte av vare sig relationer eller jobb och lever på sparade pengar som snart är slut. Han har nästan nått botten när hans adoptivföräldrar mördas och han måste återvända till det Skåne han lämnat bakom sig i ungdomen. Tillbaka i lilla Tomelilla börjar Konrad fundera över sitt liv och över vad som en gång hände hans mamma Agnes. Hon var polska, utstött i bygden, och sommaren innan Konrad skulle börja skolan försvann hon. Han blev snabbt placerad i en familj där allt prat om modern var tabu, och han lämnade hembygden så snart han kunde. Konrad inser att han själv är misstänkt för mordet på adoptivföräldrarna. När två unga albanska män på lösa grunder kopplas till dådet blir han först lättad men känner snart att det är något som inte stämmer. Varför skulle de döda det djupt religiösa, timida paret? Rasistiska strömningar i bygden syns tydligt i dyningarna efter morden och Konrad hittar även trådar bakåt i tiden – kopplingar till Agnes försvinnande.

Mina tankar:

Detta är författaren Olle Lönnaeus debutbok och den kom ut 2009, han har hitintills skrivit sex böcker, alla inom spänningsgenren.

Detta är lite av en blandning av deckare och en hemvändar-berättelse, alltså om en person som kommer tillbaka till sin födelseort från att varit borta från den ett längre tag. Jag skulle hellre kalla den för spänningsroman istället för deckare då den inte har den klassiska polisutredningen av fallet.

Nutid blandas med dåtid i form av vad huvudkaraktären upplever nu och vad som har hänt honom i olika tider i livet. Det är en mörk och tragisk bakgrund som målas upp i form av utanförskap, mobbing och rasism.

Handlingen rör sig lite långsammare så den som vill ha fart i handlingen är denna bok kanske inget att fundera på. Men gillar man denna lite långsammare stilen så har man en historia som griper tag i en. När det kom till det som spelar sig i dåtid så kom jag att tänka på barndomsbetraktelser som Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö (som jag bara sett som film, inte läst boken) och liknande berättelser. Det målas upp en tid som flytt, som minns tillbaka med glädje och smärta, just i denna kanske mest smärta.

Det är en spännande historia som kryper på och man vill gärna få reda på vad det var som hände, både i huvudkaraktärens barndom då hans mamma försvann och i nutid då hans adoptivföräldrar har blivit mördade. Hänger allt ihop på något sätt eller är det två skilda saker?

Språket är riktigt bra och lätt att ta till sig. Karaktärerna, speciellt då huvudkaraktären, är bra uppmålade och man får en bra bild över vilka de är. De känns trovärdiga och man bryr sig verkligen om huvudkaraktären.

En välskriven debut som gör att man vill läsa mera av denna författare. Ibland behövs det inte ett adrenalinpumpande tempo med action på varje sida för att hålla uppe spänningen. Jag kommer absolut att läsa de andra böckerna av Olle Lönnaeus också.

E-bok Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur 
Bokbloggar.se

måndag 17 februari 2020

Ulrika Fjellborg: Sara


Titel: Sara
Författare: Ulrika Fjellborg
Sidantal: 281

Handling:

Almarill kände hur någon stirrade på henne. Hon vände sig mot kammardörren och såg sin lillasyster Sara, men hon såg så mycket äldre ut.

Hon bar ett spädbarn på sin arm och en ljus dimma verkade svepa runt hennes kropp. Almarill kände hur bilden blev starkare, så stark att den nästan övermannade henne. Saras ögon var mycket sorgsna, hon såg på barnet ett ögonblick och smekte försiktigt dess kind, sedan räckte hon det mot Almarill.

Almarill darrade i hela kroppen, det som skrämde henne mest var att Sara bar en mörkblå prästinnedräkt. En dräkt sydd i Döds egen blå ton, ämnad för en döende översteprästinna och ingen annan. Hon kände hur tårar började rinna ut för hennes kinder.

”Ja, Sara, jag ska ta hand om ditt barn, jag lovar…” viskade hon tyst och bilden löstes upp i tomma intet. Krig skakar Ard till bristningsgränsen. Edoriens öde hänger på en skör tråd. Mitt i allt tumult står Sara och ser sitt liv passera, fångad i en värld där hon inte är mer än en ägodel. Kan hon finna sin plats och rätten att själv styra över sitt eget liv innan det är för sent?

Mina tankar:

Detta är andra boken i Ulrika Fjellborgs fantasyserie Krönika över Yggdrasil, som började med Alma. Det är en fantasyserie som har sina rötter i den fornnordiska mytologin. Denna kom ut 2015.

Då det är andra boken i en serie så skall man ha läst första boken för att kunna hänga med i handlingen. Jag ser en möjlighet att man kanske kan hoppa in i denna bok utan att ha läst första boken, men skulle inte rekommendera detta.

I första boken så hade vi fokus på Almarill men i denna, som utspelar sig många år efter första boken så är det hennes syster Sara som står i centrum av berättelsen. Det är oroligheter i det nya landet som personerna kom till i slutet av första boken. Ett stort krig är i full gång, men det är inte själva kriget som är centrum av handlingen men det har en stor roll ändå.

Likt den första boken så hade även denna en liten svår start med många karaktärer att hålla koll på, samt att handlingen spretade lite med olika hopp mellan karaktärerna så det var svårt att få grepp om dem. Jag vet att författaren är på gång med att arbeta om boken så jag misstänker att det kanske är lite sådant som hon skall titta på då. Det skall bli intressant att se den omarbetade versionen när den kommer.

Efter ett tag så tar sig handlingen redigt och den fokuserar starkt på Sara och den alv som hon tar hand om, som har blivit svårt skadad i ett slag. Detta utgör största delen av boken och jag fann det riktigt intressant att läsa om deras relation och hur den växer fram och det är här den vinner mycket. Den tar sin tid och bygger upp de två karaktärerna och man bryr sig om dem.

Att den till största delen fokuserar på två karaktärer gör att den inte klassas som episk fantasy utan det är mera en jordnära fantasy som fokuserar på relationer och den lilla människan. Det stora episka, som kriget, får stanna i bakgrunden och driver fram handlingen på det sättet. I boken möter vi några starka kvinnor som lever i en tillvaro som försöker förtycka dem.

Jag tycker absolut att denna är en intressant serie och om man kan ha överseende med den lite krångligare starten så tror jag att man kommer att finna denna intressant om man nu gillar mera relationsrelaterad fantasy. Om man känner sig lite osäker om början på boken så kan man ju alltid vänta tills nyutgåvorna kommer, för om jag inte har missförstått det så skall alla, i alla fall de första böckerna i serien komma ut på nytt förlag.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Alma (Krönika över Yggdrasil del I)
Luna Olympia

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur 
Bokbloggar.se