måndag 20 januari 2020

Ulrika Fjellborg: Alma


Titel: Alma
Författare: Urika Fjellborg
Sidantal: 229
Förlag: Vulkan

Handling:

De hade givits allt. En vacker plats att bo på, glädje, rikedomar, kunskap och ett evigt liv. Detta skulle vara deras så länge de antog sig den ärofyllda uppgiften att odla Livs äpplen. Men människors hjärtan är lätta att förändra och de längtar alltid efter mer. Mörker vet, mörker lyssnar… Till det storslagna öriket Atlanthia kom en dag en fager yngling som del i ett krigsbyte. Han viskade honungslena ord i konungens öra. Ord om makt som inte bara sträckte sig över haven, genom dimmorna, utan vidare till själva Yggdrasils hjärta. Almarill kunde knappt hålla tillbaka tårarna när hon tände rökelserna på sitt lilla altare. ”Ensamma låga, brinn av mitt hopp. För min bön över det inre havet. Det är mörkare nu, jag kan känna hur skuggan över vår konungs hjärta blir starkare. Gudinna, ge mig ett tecken. Visa vad jag måste göra.”

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författaren Ulrika Fjellborgs debutbok och även den första delen i fantasyserien Krönika Över Yggdrasil, en serie som än så länge består av fem böcker, tror det skall bli totalt sex. Denna kom ut 2014.

Det är en fantasybok som riktar sig till unga vuxna och uppåt. Den har rötterna i våra fornnordiska myter och sägner, men det är inte riktigt det man är van med när det kommer till vårat fornnordiska arv. Ju mer jag läser i boken desto mer anar jag, eller i alla fall tror mig ana, lite vart just dessa spår av det nordiska myterna är på väg. Får se i kommande böcker om jag har rätt eller inte i mina tankar. Hon har även blandat in andra myter också, ön som vi befinner oss på heter Atlanthia och det blir inte svårt att se likheter med Atlantis. Jag gillar när man tar kända myter och sägner och gör det till något eget, man känner igen saker men ändå kanske inte allt stämmer med det man tror sig känna till.

Boken var lite svår i början att ta sig in i, den kändes lite spretig och var lite svår att hänga med i. Många karaktärer som blev presenterade och man visste inte riktigt vad det var som hände. Men det var ändå något som höll kvar in och man fortsatte läsa och efter ett tag reder sig handlingen upp sig och får en röd tråd som gör att den blir enklare att följa med i. Då blir det riktigt spännande och man får svårt att släppa boken.

Det är en härlig kontrast i boken när det kommer till världen och karaktärerna. Som, nästan alltid, när det kommer till fantasyvärldar så är det ett mansdominerande samhälle där kvinnorna skall bara vara tysta och utföra sina sysslor medan männen räddar dagen. Men här vrider den ett varv och i centrum finns två starka kvinnor som inte låter sig hunsas av samhället utan står starka på egna ben.

Denna bok är egenutgiven och när jag pratade med Ulrika på bokmässan förra året (2019) så sa hon att hon inte hade haft någon lektörsläsning av boken. Hon kände själv att hon hade utvecklats från första boken till senaste boken som författare. Om jag har förstått det rätt så kommer Ewa Broberg, som både är författare och förläggare, med sitt förlag Marwa Förlag att ta sig ann Ulrika Fjellborgs böcker och ge ut dem i nya och omarbetade utgåvor på sitt förlag. Jag tror att detta i sådana fall kommer bli riktigt bra, det är inte några jättestora fel på boken men jag tror att med lite slipning och nya ögon som tittar på texten och handlingen så kommer detta bli något att räkna med. Jag vet inte när nyutgåvorna är på gång, men tror nästan att första boken kommer i år. Det skall bli kul att se skillnaden på dessa två utgåvor.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Luna Olympia

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur   
Bokbloggar.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar