Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 269
Förlag: Rabén & Sjögren
Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.
Baksidestext:
Alices och Elias resa på rymdskeppet Stillheten fortsätter. De har anlänt till imperieplaneten Tenia och besättningen behöver pengar för att reparera skeppet. Av en släkting till Syndra får de i uppdrag att hämta ett stulet minnesskrin. Men uppdraget blir inte alls så lätt som Stillhetens besättning trott. Snart är de inblandade i en kamp på liv och död, där hela imperiets framtid står på spel.
Baksidestext:
Detta är fjärde delen i författaren Oskar Källner och illustratören Karl Johnsson episka rymdsaga Imperiets Arvingar. En serie som riktar sig till ungdomar i huvudsak, men kan gott läsas av äldre.
Serien började med Bortförda, där vi blir presenterade för de två ungdomarna Alice och Elias som genom vissa händelser befinner sig snart ute i rymden. I de andra böckerna Järnrosen och Gravplaneten så får vi reda på mer om dessa två när det kommer till deras bakgrund och även om deras medpassagerare som är med dem ute i rymden.
För att hänga med i handlingen på bästa sätt så skall man ha läst de tidigare delarna innan man läser denna. Boken tar vid där den förra slutade. Det är en stor röd tråd till handling som följer med i hela serien, varje bok har sitt tema och sidohandling, men för att förstå det stora hela så är det bäst att börja från början.
Jag började med att säga att denna riktar sig till ungdomar i huvudsak men att äldre kan absolut läsa denna. Om jag inte missminner mig så har jag sagt det tidigare om denna serie, om inte så säger jag det nu, Oskar Källner kör med en stil som jag verkligen gillar och även uppskattar och det tror jag de som läser serien också gör. Han skriver inte läsaren på näsan eller på något sätt ser ner på sina läsare. Det jag menar är att han inte är övertydlig utan han litar på att läsaren förstår handlingen. Detta tycker jag är ett bra sätt, barn och ungdomar förstår ofta mer än vad kanske vuxna vill få det till.
Källner har ett stabilt språk som flyter på riktigt bra, det är lätt att ta till sig men har ändå en tyngd i sig som gör det fylligt. Det är bra fart i handlingen och det händer saker hela tiden som håller intresset uppe.
En, av alla saker, som jag gillar med denna serie är att Oskar Källner låter alla karaktärer som är med i besättningen på rymdskeppet få sin plats i rampljuset. Han har gjort dem alla till intressanta karaktärer och bitvis får vi genom serien veta mer och mer om dem, de växer som karaktärer ju längre in i serien som vi kommer, vi förstår dem bättre och kanske så ändras vår syn om några under resans gång.
Jag nämnde att varje bok hade sin sidohandling och tema, i denna är ett av detta tema popularitet, vikten att känna att man är någon som andra gillar och vill vara med. Med detta följer ju även mode och att använda rätt slangord, de som är på tungan för stunden. Ett rätt så centralt ämne för ungdomar, alla har vi nog varit med om detta i någon form när vi gick i skolan.
Jag får inte glömma att nämna Karl Johnssons urläckra bilder som lägger till ett extra lager till handlingen. De är färgsprakande och ögonfångande (om det nu finns någon sådan beskrivning) och jag hade inte haft något emot att sett ännu fler bilder i boken.
Så slutresultatet blir ännu en underhållande del i en serie som är en stor homage till genren. Jag ser fram emot att följa med på denna resa i många böcker till. Skall bli spännande att se vart vi hamnar härnäst.
Omdömen om tidigare böcker av författarna:
Oskar Källner:
Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)
Karl Johnsson:
Vei Bok 1
Vei Bok 2
Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar