Tobias Söderlund: Spökraketen

Titel: Spökraketen
Författare: Tobias Söderlund
Sidantal: 372
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Daisy och Elias älskar rymden – men av helt olika anledningar. Daisy drömmer om att bli astronaut, medan Elias är en riktig ufo-nörd.

När Daisys morfar berättar att ett ufo kan ha kraschat i närheten för länge sedan är Daisy skeptisk. Ändå inleds jakten på en hemlighet som kan skaka om hela mänsklighetens världsbild. En jakt som blir farligare och mer fantastisk än vad de någonsin hade kunnat ana.

Mina tankar:

Efter att ha skrivit tre böcker i serien Spökkameran och sex böcker om Spökhunden Buster så kommer författaren Tobias Söderlund med en ny bok, om det är en serie eller inte är jag osäker på och efter att ha läst den så indikerar den både som en avslutande bok och en möjlig fortsättning.

Nio böcker fulla med övernaturliga saker som spöken så lämnar han nu dessa bakom sig i denna bok. Men det övernaturliga lämnar han inte helt, om man nu skall klassa UFO till det.

Jag läste någonstans att författaren sa att detta var hans mest ambitiösa bok hitintills och detta för jag verkligen hålla med om efter att läst den. Hans tidigare böcker har varit baserad på riktiga platser och myter, det kan ha varit ett hus som det sägs spöka i, då har han spunnit vidare på detta. Men här går han så mycket längre, han har tagit flera fall av möten med utomjordingar som blivit nedskriva och väver in dessa i handlingen. De får stå lite för själva beskrivningen till vad som händer huvudkaraktärerna.

Mellan kapitlen så har han med anteckningar, skrivna av Elias, som återberättar dessa historiska upplevelser med just utomjordingar. Det ligger verkligen ett stort jobb i detta, han har suttit och letat observationer och använt sig av dem som passar till just denna berättelse. Det blir extra spännande att läsa detta och det kan även bli att man går ut på nätet och söker efter just det han nämner. Även om man inte tror på utomjordingar så finns det något mystiskt över det hela.

Det som är så bra med författarens böcker, vilket jag har märkt även i hans tidigare, är att även om han skriver för barn och ungdomar så är det inte att han på något sätt sätter sig över dem och förklarar för dem hur allt ligger till och vad de skall tänka. Han skriver på ett sätt som gör att han pratar med barnen och inte åt dem, om nu detta låter logiskt. Han förlitar sig på att barn kan ta till sig mera än vad många av vi vuxna kanske tror.

Det vi har här är en spännande berättelse som står på en gedigen grund, tack vare författarens faktaarbete. Det är lite som om man hade slagit ihop Arkiv X med The Goonies, det är äventyr blandad med rysliga ögonblick med konspirationer. Det blir en riktig bra blandning och kan säga att även som vuxen så blev boken riktigt läsvärd och man kunde inte sluta läsa.

Det finns ett annat element i boken också, och detta har även funnits i hans tidigare böcker. I till exempel serien Spökhunden Buster så var en central kärna i berättelsen om huvudkaraktärens storebror och den cancerbehandling som brodern gick igenom. Författaren viker inte undan från att lägga med viktiga ämnen i sina böcker som berör så många i samhället. Ämnen som är svåra att ta upp med barn men kan var mer eller mindre oundvikliga. Även i denna bok så finns det ett liknande ämne. Han tar upp det på ett naket och ärligt sätt, det är bitvis sorgligt men det är en del av livet. Vad det rör sig om lämnar jag till läsaren att upptäcka och kanske för barn att samtala om i skolan.

Jag började med att säga att jag inte var helt säker på om detta är en avslutande bok eller om det är första i en serie. Det man får här är ett slut som känns rätt så avslutande, men så var det ett stycke som även indikerade att det kan finnas något mera. Oavsett så ser jag fram emot att läsa mer av författaren och jag kan varmt rekommendera denna till alla barn och ungdomar som vill ha en bok som kommer att gripa tag i dem och få en att sluka den. Men även till de vuxna som dras åt rymden så skulle jag säga att man skall ge den en chans om man vill ha en äventyrlig berättelse.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)
Dödens bio (Spökhunden Buster #5)
Skräckslottet (Spökhunden Buster #6)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Benny Haag & Lennart Karlsson: Det som inte syns

Titel: Det som inte syns
Författare: Benny Haag & Lennart Karlsson
Sidantal: 303
Förlag: Ordfront förlag

Baksidestext:

Wollter och Bergström är knarkspanare med Sergels torg och Klarakvarteren som huvudsaklig arbetsplats. Vid ett rutintillslag hos en langare gör de ett oväntat fynd: i en lista över köpare finns namn på högt uppsatta personer i samhället, även inom deras egen kår.

Wollter och Bergström inser snabbt att ärendet riskerar att tystas ner från högsta ort och att de inte kan lita på någon. Tillsammans med åklagaren Dorte Jacobsen bestämmer de sig för att bedriva egna spaningar i hemlighet.

Snart öppnas dörren till en värld långt mer depraverad än de kunnat ana. Det handlar inte bara om droger, utan också om en omänsklig lek där tonåringar på samhällets botten utnyttjas hänsynslöst. Allt enligt principen "det som inte syns finns inte".

Mina tankar:

Detta är författarparets debutroman och det är den första i en serie, Stockholm nu.

Man kan fråga sig hur många deckare kan det göras och skrivas? Kan man hålla sig originell? Behöver man ens hålla sig originell? Här har vi ytterligare en deckare i mängden. Och denna står på båda sidorna om att hålla sig originell. Och det fungerar riktigt bra.

Vi har här två knarkspanare av det äldre slaget, de är till åren men har fortfarande krut kvar att ge. De är veteraner men de har inte de där klassiska problemen som många poliser i böckerna och filmernas värld får, där något beroende är första alternativ. Nej, de är riktiga poliser och agerar på det sättet som de bör göra.

Denna äkthet i återspeglandet har vi med säkerhet, men nu gissar jag bara, att tacka den ena halvan av författarparet. Lennart Karlsson är själv polis och då, precis som de två huvudkaraktärerna i boken, inom narkotikapolisen, han har trettio i bagaget. Jag misstänker att det finns en hel del Lennart i dessa två karaktärerna, att han har tagit av sig själv och sina kollegor och fått fram dessa personer.

Bokens ämne är aktuellt och ligger rätt i tiden, men det finns något även i handlingen som känns tidlös. Det finns lite av en retrokänsla när det kommer till berättandet. Nu pratas det igenom hela boken om filmen I lagens namn med Sven Wollter, den vakne ser kanske att en karaktär heter Wollter, men det är inte karaktärens riktiga namn utan ett smeknamn han fått tack vare denna film och att han vill vara en sådan polis som står upp mot orättheter och korruption. Nu vet jag inte om det var tack vare att denna film nämndes flertalet gånger, men jag fick, när jag läste boken, en stämning som passade in i de äldre polisfilmerna, som I lagens namn. Detta säger jag som en positiv kommentar. Allt behöver inte vara flashigt och modern, det gamla hederliga fungerar utmärkt.

Så vi har alltså här en riktig polisroman stämplad med äkthet. Men vi har ju ytterligare en till bakom pennan och det är skådespelaren Benny Haag och jag tror det är han som står för dramaturgin i berättelsen. Nu är det såklart att båda arbetar fram berättelsen tillsammans, men jag misstänker att Benny Haag har lite mera erfarenhet när det kommer till att få fram ett flyt i berättelsen och när man till exempel skall komma med vändningar och tempoväxlingar. Och jag får säga att jag fann boken riktigt välslipad när det kom till berättardelen.

Det är ett slipat språk och det svävar inte ut, det håller sig, precis som handlingen, till kärnan i berättelsen. Det finns ett allvar och dyster syn på samhället, vilket återspeglar hur det ser ut på vissa håll i verkligheten, men det finns även lite då och då en gnutta humor som lättar upp och gör att man klarar av att ta till sig resten av boken utan att sätta i halsen. Det är spännande och medryckande och man fångas av både karaktärerna som handlingen.

Så här har vi en deckare som verkligen kan kallas för polisroman, det är så kallat back-to-basic, och en hög dos realism och det fungerar jäkligt bra. Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en genuin deckare som fungerar i alla väder. Det skall bli ett nöje att läsa vidare i denna serie.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anna Hallander: Genom skuggan

Titel: Genom skuggan
Författare: Anna Hallander
Sidantal: 454
Förlag: Lundberg & Lennse Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Bara en idiot återvänder till slaveri.

I Thun-Jemira, en stad omringad av stäpp, finns krafter som ger stor makt åt den som kan betvinga dem. Stadens ledare håller en enad fasad utåt, men under ytan pågår en maktkamp.

Krigaren och slaven Elaatri är bunden av häxkonst och finner ingen utväg från slaveriet. På stadens gator möter han den utstötta flickan Niira. Där andra ser en kallblodig mördare finner Niira en vän. Flickan bär på ett eget mörker som gör att hennes stam vill se henne död.

Elaatri hamnar i maktkampens centrum och måste välja: vågar han se den han verkligen är och kämpa för friheten eller ska han fortsätta förtränga sitt förflutna?

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och det är den första delen i serien Vindvandraren. Det är en fantasy som riktar sig till en vuxen publik.

När man hör ordet fantasy så går tankarna ofrånkomligt, även bland inbitna fantasyläsare, till berättelser som äventyrare som ger sig ut på en stor resa som blir ett farligt äventyr. Ofta har de ett uppdrag och skall rädda, om inte hela världen, i alla fall det land som de kommer ifrån. Det finns en stor ond kraft av något slag som vill stoppa dem och förstöra deras möjligheter.

Här har vi något annat än den mallen som har kommit att bli standarden. Det är så gott som avsaknad av resor och jag skulle nog inte kalla de centrala karaktärerna för äventyrare. Det finns en ondska i berättelsen, för det måste finnas något som kan fungera som en antagonist för att få till en spänning i handlingen. Men jag vill påstå att det inte är den ondska som man kanske kan tro, vill lämna detta osagt då det är en resa för själva läsaren att ta till sig denna bit av handlingen.

De karaktärer vi möter här är långt ifrån sagornas hjältar men åt andra sidan är de inte heller skurkarna. De utför både goda och onda handlingar. Ärligt talat så är de flesta mera åt det mörka hållet, men det finns orsaker till det. Ibland blir man tvingad till saker och ibland så måste man ta till drastiska saker för att bara kunna överleva.

Det vi har här är en mörk och grym värld och berättelse som vi får ta del av. Jag pratade om avsaknaden av resan och det mesta i boken tar plats i en stad. Av det som jag har läst i fantasy så kom jag att tänka på Tjuvstaden, som är en serie böcker som i sin tur innehåller noveller, de är mörka berättelser som tar plats i en laglös stad. Jag kan se lite liknelser i detta. Jag tänkte även på vissa av Terry Pratchetts böcker som tar plats i hans stora stad Ankh-Morpork, men han körde med en stor dos humor och det finns inte direkt i denna bok, kanske lite nattsvart humor ibland.

Boken är på ett sätt komplex och lite tung att läsa, inte på något negativt sätt, men den kräver att läsaren är vaken och kan ta till sig mycket i handlingen. Det är intriger och maktspel som tar den ena vändningen efter den andra. De är ett antal centrala karaktärer att hålla koll på, även dessa är komplexa för när man tror att man har fått sig en klar bild över deras karaktärsdrag så kommer en nytt lager fram. Så författaren har gjort ett digert arbete när det kommer till handling och karaktärer.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mörk och brutal fantasy på svenska. Här är allt sockersöt sagolikt bortspolat och man möts av karaktärer som är slipade efter denna råa värld och bemöter den med samma medel. Denna bygger upp ett intresse inför nästa del och det skall bli kul hur författaren tar sig vidare med berättelsen.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Patrik Centerwall

Berätta lite kort om dig.

Jag föddes den 30 augusti nådens år 1972. Faktiskt samma dag som John Lennon hade sin sista fullängdskonsert! Jag anlände dessutom blott några timmar innan Gunnar Larsson vann svenskt OS-guld på 400 meter simning med två ynka tusendelar.

Några år senare hade jag växt upp, reste lite, pluggade lite, läste och spelade rollspel. Var med i en massa nördiga föreningar. Jobbade lite, blev lite grann med familj. Och under tiden, lite då och då, skrev jag. Vilket har resulterat i några böcker. Snart kommer den fjärde.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Enligt legenden lyssnade hela familjen på radioteaterversionen av Bilbo när jag var blott ett år gammal (detta bör alltså har varit 1973). Denna tidiga indoktrinering bar ju uppenbarligen frukt. men för att försäkra sig om att mitt litteraturintresse skulle hålla i sig brukade min far läsa klassiska äventyrsböcker som Skattkammarön och De tre musketörerna för mig och min bror. Och därifrån var inte steget så långt att kasta sig in i fantastiken. Det blev bland annat Muminböckerna, Narnia, Prydain-serien, En ring av järn-böckerna. Och så klart den där piprökande Oxfordprofessorns historier om kortväxta barfotagrabbar som först hittar ett gammalt smycke och sedan ska förstöra det.

Ja, sen får man nog skylla en hel del på Äventyrsspel och Drakar och Demoner. Det om något öppnade verkligen locket till andra världar!

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag vet inte riktigt om någon inspirerade mig till att skriva, men redan som ung tyckte jag om att hitta på historier. Jag minns att jag dikterade berättelser om Casimir, en sorts gul dinosaur som var populär i franska barnprogram. Min far fick skriva ner de här berättelserna på skrivmaskin. Jag tror att de finns bevarade i någon pärm någonstans, men vi ska nog fortsätta att hemlighålla dem så att vi inte blir stämda av upphovsmännen till TV-programmet L'Île aux enfants.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Som det kanske har framgått av mina tidigare svar hade min far onekligen stort betydelse för mig genom att läsa klassiker och uppmuntra min tidiga entusiasm. Men också för att han och min mor inte dömde ut någon litteratur eller hade några synpunkter vad jag läste. För ni ska komma ihåg att jag var ung på 80-talet när till exempel Stephen King (som jag plöjde) av många inte räknades som riktig litteratur. Och det här har nog bidragit till att jag har ett så brett litteraturintresse och att jag lyckades hitta fram till vad det var jag faktiskt ville skriva. För det var en snårig väg innan jag fick ihop det som blev innehållet i min debutbok Skymningssång.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Utan tvekan action. En anledning är att jag för det mesta blir rätt så uttråkad av actionscener i såväl film som böcker. Och det har naturligtvis lett till att jag inte riktigt brytt mig om att lära mig hur det ska gestaltas. Så därför sitter jag alltid och svettas extra mycket vid tangentbordet när det ska hända något actionfyllt i en historia – det kan vara allt från att det ska slåss med svärd eller att en vägg måste tapetseras över i all hast.

Med det sagt - tapetscenen (som ni kommer att kunna läsa i en av novellerna i nästa bok) fick mycket gott omdöme av en medlemmarna i min gamla skrivgrupp. Han sa att han aldrig trodde att han skulle få läsa en så gastkramande scen om att tapetsera en vägg!

Hur ser din skrivprocess ut?

Det är lite olika från gång till annan. När jag ska skriva längre saker så har jag märkt att det blir mycket bättre om jag planerar i förväg. Noveller kan funka att skriva utifrån en idé eller en inledning och sedan får jag se vad som händer.

Men även när jag planerar brukar det dyka upp nya idéer under processen och delar av historien kan ta nya vändningar. Så då får man bara försöka hänga med.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag har två barn och ett jobb vid sidan av, så det där är en ständig kamp för att hinna och orka med att skriva. Det har helt enkelt varierat under olika perioder av livet. Ibland funkar det att skriva någorlunda schemalagt under vissa tider i veckan, ibland skriver jag när får möjlighet. Det som funkar allra bäst när jag har lyckats ta ledigt för att skriva sammanhängande under en längre tidsperiod.

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Lyckligtvis har vi en tillräckligt stor lägenhet för att jag ska kunna ha ett eget arbetsrum (där jag som den relik jag är också får plats med mina vinylskivor), men egentligen skriver jag lite varsomhelst. Det är skönt att komma bort någonstans, och sätter jag mig på ett café eller liknande blir det oftast väldigt fokuserat skrivande under just den tid som jag är där.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Om du bara visste alla saker som läsarna inte känner till om mig skulle du byta ut alla frågor på en gång och i stället börja fråga om min stormiga ungdom!

Men nåja, om jag ska vara lite mer rimlig så kanske att även min farfar, Bror Centerwall, var författare? I dag mer eller mindre bortglömd, men det finns ändå några böcker av honom som jag kan rekommendera - till exempel romanen Figurer i staden (som delvis handlar om hur han träffade min farmor) eller Thespiskärran som skildrar livet på en landsortsteater i Sverige under 1910-talet. Hans bok Konsten att resa innehåller tips som håller än i dag. Fast jag är själv mest förtjust i hans essäsamling Parisluft om livet i Paris på 1920-talet.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag vet inte om jag brinner extra mycket för någon specifik fråga på det sätt att det präglar det jag skriver. Jag har noterat att ganska många av mina historier hanterar saknad på ett sätt eller annat, men det är ju inte riktigt något jag brinner för om man säger så.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Kanske att jag byggde en tidsmaskin för att åka tillbaka till 1990-talet för att vara med i bandet Dockan Lever som förekommer i kortromanen Minnet av en sång? Förutom det är det inte något jag kommer på.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Lagom till bokmässan i Göteborg släpps novellsamlingen Sånger vid en vägkorsning som ges ut på Catoblepas förlag.

"I de tio tankeväckande och fantasifyllda novellerna kan allt hända - och gör det" står det i baksidestexten. 

Och vem är jag att säga emot?

Bibliografi:

Egna böcker

Skymningssång och andra fantastiska historier (Undrentide, 2013)
Minnen av en sång (Undrentide, 2016)
Klockan och spegeln (Undrentide, 2018)
Sånger vid en vägkorsning (Catoblepas, 2024)

Enskilda noveller

Lektören (Fafner förlag 2019)
Julgransplundringen (Kraxa förlag, 2023)

Antologier och tidskrifter

Främmande besök (Paradishuset, 1997)
Skrämmande skogar och andra osunda platser (Schakt, 2006)
Upplevt i Värmland (Sällskapet för Värmlandslitteratur, 2011)
Eskapix nr 6 2011
Eskapix nr 1 2012
Maskinblod (Affront , 2013)
Framtidsnovellen (Duo Dito, 2014)
Kärlek i maskinernas tid (Affront, 2014)
Maskinblod 2 (Affront, 2014)
Mörkerseende (Epok förlag, 2014)
Waiting for the machines to fall asleep (Affront, 2015)
Dark Lane antology: volume two (Dark lane, 2015)
13 svarta sagor om superhjältar (Swedish Zombie, 2016)
Aphelion webzine nr 4 2016
Proxima science fiction no 101, 2017 (dansk tidskrift)
Galaxies science fiction no 49, 2017 (fransk tidskrift)
Brev från Cosmos nr 4, 2017
13 svarta sagor om superskurkar (Swedish Zombie, 2018)
Proxima science fiction no 103, 2018 (dansk tidskrift)
Brev från Cosmos nr 8, 2019
Galaxies science fiction no 62, 2019 (fransk tidskrift)
Lejongap (Ekstström & Garay, 2020)
Bortom grinden (Whip Media, 2021)
Eskapix nr 2 2021
Tradtioner (Miramir förlag, 2021)
Brev från Cosmos nr 14, 2024