lördag 31 oktober 2020
Karin Pasche: Labyrint - Illumination
Författare: Karin Pasche
Sidantal: 389
Förlag: Hoi Förlag
Baksidestext:
Axeln är trasig, hungern river i magen och pengarna är slut. En okänd man förföljer Julia och hon flyr för sitt liv – men vem kan hon lita på? Hennes hallucinationer kommer fortfarande till henne, men inte med vinster och framgångar som tidigare, utan med andra tecken som hon inte förstår. Håller hennes förmåga på att utvecklas till något större?
Job tar uppdraget som Julias mentor på allvar och gör en hårresande upptäckt: deras motståndare är mäktigare än någon hade anat.
Jake lider efter traumat som han och Julia var med om. Även om medicinering hjälper, så skapar det samtidigt nya svårigheter – minnesluckor som han desperat försöker hantera. Jake fortsätter trots det sitt sökande efter svar på vad som hände hans far. I en digital värld går det inte att sopa undan alla spår, det finns alltid någon som ser dig.
Mina tankar:
Detta är författaren Karin Pasches andra bok i sin serie Labyrint, den första heter Labyrint - Vägen In. Denna kom ut 2018 och tredje delen, Labyrint – Union har precis kommit ut.
Det är som sagt andra boken i en serie och man skall ha läst första boken innan man läser denna, de är inte fristående. Det finns en liten sammanfattning i början av boken om vad som hände i den tidigare boken, den är till mest för att man skall friska upp minnet om det är ett tag sedan man läste den tidigare boken.
Denna tar vid strax efter den första boken, huvudkaraktärerna som vi lärde känna i första boken har av olika orsaker efter händelserna spridits för vinden. De har sina egna problem, inre demoner, att arbeta med. Samtidigt så dras de in mer och mer i det stora mysteriet som de började nysta i.
Detta är en trilogi och detta är mellanboken. I den första boken så blev karaktärerna presenterade för oss läsare, samt att vi fick en liten hint om vad det kanske rör sig om. Mellanboken i en trilogi brukar ju ibland kallas för en transportsträcka och det kan man absolut säga om denna, men inte på något negativt sätt.
I denna så får vi lite fler svar om vad det är som pågår, bilden börjar klarna mer för oss, men när boken är slut så är det fortfarande saker som inte har kommit fram i ljuset. Mellanboken är inte bara en transportsträcka utan också boken som bygger upp till den stora finalen, och det tycker jag att den gör riktigt bra. Under resans gång är det mycket som händer med huvudkaraktärerna, det tar många vändningar innan boken är slut.
Det är en spännande handling som målas upp. Genremässigt skulle jag kalla den för spänningsroman eller thriller, den har även en bit magisk realism. Hur stor denna bit är kanske vi inte vet fören i den sista delen. Det ligger ett tjock täcke mysterium över handlingen, inte på det sättet att man inte förstår den utan mera att den finns där för att sätta rätt stämning till den.
Språket är genomarbetat och handlingen är riktigt stabil och har ett bra djup och en stabil grund att stå på. Jag gillar hur karaktärerna målas upp, de är inga perfekta karbonkopior av människor utan har alla sina fördelar och nackdelar som gör dem mer verkliga. Det är kanske inte alltid som man gillar vad de gör men man förstår dem och deras problem och känner för dem. Man vill veta hur det skall gå för dem.
Så slutsumman blir att detta är en riktigt bra och genomarbetat mellanbok i en trilogi som bjuder på spänning och en intressant intrig. Den bygger upp riktigt bra till den avslutande boken som jag ser fram emot att läsa för att se hur allt hänger ihop, skall bli intressant att se om det finns ytterligare fler vändningar i handlingen innan serien är slut.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Labyrint - Vägen In (Labyrint #1)
Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.se
fredag 30 oktober 2020
Vilhelm Sundbom och Jonas Sjöblom: Bortrövad - I Skogsfruns Våld
Författare: Vilhelm Sundbom Och Jonas Sjöblom
Sidantal: 141
Förlag: Sunflower Produktion AB
Ett recensionsex från författarna, tackar så mycket.
Baksidestext:
Li har blivit bortrövad av skogsfrun och det visar sig snart att den mystiska kvinnan behöver hennes hjälp i kampen mot trollen. I hopp om att finna sin försvunne bror Tim antar Li uppdraget. Tillsammans med de mest oväntade följeslagarna ger hon sig av på ett farofyllt äventyr som hon sent kommer att glömma.
Mina tankar:
Detta är Vilhelm Sundbom (text) och Jonas Sjöbloms (illustrationer) andra bok i deras barnboksserie Bortrövad, en fantasyserie som riktar sig till 9-12.
Detta är som sagt den andra boken i en serie men istället för att fortsätta från var den första boken, Bortrövad – Fånge I Berget, slutade så utspelar den sig samtidigt men ur ett annat perspektiv. Så rent teoretiskt kvittar det om man läser denna först eller den andra, dock så skulle jag ändå säga att man borde läsa första boken först, samt att man inte väntar för länge mellan dessa två böcker.
I den första boken mötte vi en pojke vid namn Tim som vaknar upp, tydligen tillfångatagen av några troll. Hans syster, Li, som var med honom är spårlöst försvunnen. Vi fick ta del av hans äventyr när han försöker hitta sin syster, på vägen möter han ett antal väsen ur den nordiska folksagan.
Nu i denna är det istället systern, Li, som vi får följa. Likt hennes bror vaknar hon upp och vet inte vad det är som har hänt. Hennes bror är försvunnen och hon befinner sig hos en kvinna som säger sig vara skogsfrun. Hon har kallat på henne för att hon behöver hjälp med en sak.
Detta är ett roligt koncept att de utspelar sig samtidigt. Vi ser samma berättelse från olika håll, de utspelar sig olika platser men ibland så korsars deras vägar. Är man vaken när man kommer till dessa punkter och kommer ihåg vad som hände i den andra boken, den man läste först, så vet man mer om vad som hände just då. Det låter kanske lite rörigt men det är det verkligen inte, sedan vill jag inte avslöja mer av handlingen.
Denna serie är som en klassisk saga, den säger aldrig rent ut när den utspelar sig, men jag får en känsla av att det är en bra bit tillbaka i tiden, förbi alla moderna saker. Det är små saker som kommer fram som gör att jag tolkar det så i alla fall. Detta är en bra sak, för det gör att den blir en tidlös berättelse som inte åldras för att den använder saker som är moderna just nu.
Även likt de klassiska sagorna så är denna ibland lite mörk och kanske för några lite skrämmande. Men det är även ett stort äventyr som målas upp hör och den fångade i alla fall mitt intresse, barnet inom mig ville läsa vidare. Så för den läsgrupp som den verkligen riktar sig till kommer att sluka boken.
Den rör sig bland vår folksaga och det är många olika väsen som vi stöter på. Många traditionella väsen förekommer i boken. De målas upp på ett bra sätt, det förklarar inte allt utan hintar bara lite, så att det väcker ett intresse att läsa mer om dessa väsen. Och då kommer vi till vad jag sa när jag skrev om den första boken. Hade gärna sett att denna duo gör en faktabok om dessa väsen, det hade varit blivit ett snyggt appendix att ha till denna serie.
Det är ett lättsamt språk, vilket det bör när den riktar sig till barn. Det jag gillar med denna är att de väsen som vi möter i boken är inte självklara goda eller onda, vi vet inte riktigt vart vi har dem, det är en gråzon och den kan komma att ändra sig under resan gång.
Vi får absolut inte glömma bort att nämna de otroligt snygga bilderna som är med i boken, det är som varje bild kommer till liv, så bra är de. De är stämningsfulla och ger ett extra djup till äventyret.
Skall bli spännande att se vad som kommer att hända i tredje boken som heter Bortrövad - Ur Askan I Elden.
Omdömen om tidigare böcker av författarna:
Bortrövad - Fånge I Berget (Bortrövad #1)
Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.se
torsdag 29 oktober 2020
Författarporträtt: Fredrik Dimming
Berätta lite kort om dig.
Hallå där!
Fredrik Dimming heter jag. Jag är 31 år gammal och kommer från Grebbestad, men är numera bosatt i Göteborg där jag till vardags arbetar som fritidspedagog på ett lågstadie.
Utöver att skriva och läsa diggar jag att vandra i naturen, cykla mountainbike, lira trummor och tv-spel, samt umgås med vänner och dricka whiskey.
Jag skriver fristående fantasyromaner som utspelas i världen Azurea. Min debutroman ”ELDRANATH” publicerades av Viberg Förlag hösten 2019. Det är en roman tänkt för unga vuxna och uppåt, som är lite mer old-schoolfantasy, alltså svart och vit, än nutidens populära, grå grimdarkfantasy.
När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?
När jag var mycket ung, då jag först presenterades för Astrid Lindgrens böcker, skulle jag tro. Sedan gick jag vidare till författare såsom David Eddings, Robert Jordan, Raymond E. Feist, David Gemmell och naturligtvis fantasygudfadern Tolkien. Det var i och med Tolkiens böcker som mitt intresse verkligen vaknade till liv, när jag insåg vilken makalöst häftig värld han hade skapat.
Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?
Efter att ha läst Sagan om Ringen-trilogin för första gången, i början av 2000-talet i samband med att filmerna kom på bio, skrev jag en fristående fortsättning på dem. Den ligger hemma i någon låda och samlar damm, där den hör hemma, men det var i och med det som mitt skrivintresse vaknade till liv.
Men det skulle dröja till sommaren 2010 som jag satte mig ned och skrev min första ”riktiga” roman. Det var den första boken som utspelade sig i min värld Azurea. Sedan dess har jag skrivit fem böcker till som utspelar sig där, även om det bara är en av dem som har blivit utgiven. Eldranath är första delen i en serie med fristående böcker som utspelar sig i samma värld, men på nya platser och med nya karaktärer, så att läsaren själv får välja vilken äventyr dem vill läsa om.
Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?
Jag har flera favoritförfattare, bland andra Eddings, Jordan, Feist, Gemmell och Tolkien, men den författaren som betytt mest för mig är vår svenska nationalskatt Niklas Krog. Inte bara har han skrivit fantastiskt bra böcker, utan han har även ett hjärta av guld.
En gång i min ungdom vågade jag mig på att skicka iväg ett textprov till Niklas med förhoppningen om att få några få kommentarer tillbaka, men utan att egentligen förvänta mig någon större respons. Men när han väl svarade mig svarade han mig ORDENTLIGT. Niklas var både vänlig och uppmuntrande, pekade främst på det han tyckte var bra och välskrivet (egentligen var texten en riktigt katastrof) vilket fick mig att vilja fortsätta skriva och utvecklas.
Sedan dess har vi lyckligtvis haft tämligen mycket kontakt genom åren. Utan hans tips, råd och välvilja är jag övertygad om att Eldranath aldrig skulle ha kommit till världen.
Så, återigen; tack för din hjälp, Niklas! Du är bäst. (PS: kolla in hans böcker, vetja!)
Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?
Hm. Det svåraste är egentligen att vissa dagar lyckas finna orken och inspirationen att skriva. Särskilt på vardagar när jag kommer hem trött från jobbet. Men då brukar det funka med att ta en långpromenad och dricka ett gäng koppar med kaffe. Att faktiskt våga skriva ”dåligt” utan att oroa sig för slutresultatet.
Det roligaste är helheten. När jag lyckas väva samman alla trådar av action, miljö, karaktärer och dialog och forma dem till ett stort, tjockt rep av spännande handling.
Sen har jag en förkärlek för legender, myter och historia från min värld, att hinta om en större helhet som existerar bortanför själva bokens narrativ.
Hur ser din skrivprocess ut?
Svår fråga. Lite olika från bok till bok. Men oftast börjar det med en grundidé.
Det kan vara alltifrån en karaktär jag vill skriva om till en enda scen, till en spännande avslutning på en berättelse som jag själv inte har upptäckt än, till ett ord eller ett objekt.
Boken jag skriver på nu, som jag i nuläget kallar Legender från Azurea 2, kom till tack vare en viss ton. En mörk, dyster ton.
Jag antecknar alltid alla idéer jag har i huvudet, men skriver inga superdetaljerade synopsis innan jag drar igång. Jag tycker att det är roligare att upptäcka boken medan jag själv skriver den.
Men jag försöker att ha en början, en mitt och ett slut något så när utformat medan jag skriver, bara för att ha en liten aning om vilken riktning berättelsen ska ta.
Jag är en sådan författare som skriver ALLT som kommer mig för, som går tillbaka och ändrar och tar bort när boken väl är färdigskriven.
För mig är det viktigast att föra berättelsen framåt. Det gäller att få ner orden, åtgärda det ”dåliga” senare, och att vara orädd när jag bygger grunden.
Ibland när det går trögt för mig att komma igång brukar jag göra en skrivövning som går ut på att skriva ned en scen ur en film eller en låt bara för att få igång skrivarhjärnan. Det brukar funka finfint!
Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?
Eftersom jag jobbar heltid på veckodagarna blir det att jag skriver på kvällar och helger. Jag försöker att skriva något varje dag, oavsett om det är på själva berättelsen, fakta eller nya idéer. För mig är det viktigt att hålla skrivandet vid liv, att inte låta lågan slockna. Trots att skrivandet är det bästa jag vet och det enda jag vill göra är tyvärr inspirationen inte ständigt närvarande.
Visst, ibland slår den till som en blixt från klar himmel, men allt som oftast måste jag tvinga fram den. Men om jag öppnar mina dokument och pillar med texten varje dag så är den ständigt närvarande i mina tankar.
Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.
Sommaren 2018 reste jag till Skottland och blev totalt förälskad i landet. Jag lämnade en del av mitt hjärta i de dramatiska, drömlika högländerna och drömmer ständigt om att resa tillbaka dit. Ofta när jag skriver mina böcker ser jag Skottlands fantastiska natur framför mig, vilket gör Azurea till mitt egna, privata Skottland som jag kan besöka närhelst jag vill!
Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?
Jag skriver gärna om nutida, sociala problem och orättvisor fast förklädda i fantasyskrud, men i övrigt skriver jag helst och främst för att jag vill förmedla till mina läsare samma magiska känsla som jag själv kan få när jag läser böcker eller ser på film. En utomvärldslig känsla bestående av alltifrån av hopp, glädje och episkhet till sorg, skräck och spänning.
Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?
Det mest udda jag någonsin gjort är nog det faktum att jag lyckades bli utgiven. Det kan fortfarande kännas rätt surrealistiskt ibland. Men utöver det är det inga större konstigheter.
Inte mer än det faktum att jag stänger in mig ensam i flera timmar åt gången och skriver berättelser om påhittade platser, varelser och händelser, vill säga. 😊
Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?
Just nu håller jag på att färdigställa del 2 i min Legender från Azurea-serie. Den är, liksom debutromanen Eldranath, en fristående bok som utspelas i världen Azurea. Det är en mörk, dyster, blodig och skrämmande berättelse om hämnd, svek, skuggor, demoner, monster och maskerade hjältar. I skrivande stund har jag skrivit 500 sidor +, och har ungefär 100 sidor kvar att skriva innan jag vill anse den vara färdig.
Jag vill även rikta ett stort tack till dig Håkan för att jag fick vara med och svara på dina frågor! ⚔
/Fredrik Dimming.
[Bibliografi]
Eldranath (Viberg Förlag, 2019)
onsdag 28 oktober 2020
Emelie Kempe: Skogen
Författare: Emelie Kempe
Sidantal: 32
Förlag: Nohiding Förlag
Baksidestext:
Klimatet har gått i spinn och hela norden har blivit invaderade av jätten i öst.
Ensam har en ung flicka tagit sin tillflykt till skogen. Men så en dag möter hon en inkräktare.
Han säger sådant som skakar allt hon tror på – ändå verkar det sant. Vågar hon tro på en bättre framtid?
Mina tankar:
Detta är en singel-novell från författaren Emelie Kempe, som tidigare skrivit böckerna Röda Ögon: Reisa och Röda Ögon: Maght.
Detta är en berättelse som utspelar sig i en framtid, inte så långt från vår tid. Det är en lätt version av dystopi som även innehåller romans. Det rör sig om klimatförändringar och ett krig, Sverige har blivit ockuperat av Ryssland.
I denna framtid lever en ung flicka i en skog, hon har flytt dit till en liten koja. Hon väntar på sina två mammor, men det verkar som att de inte lyckades fly från fienderna. När vi kommer in i handlingen så har hon bott i skogen i flera år, avskild från allt som har med kriget att göra.
Det är en konst med en novell, den är endast på några sidor men på dessa få sidor skall läsaren få en överblick över handlingen samt de karaktärer som förekommer. Jag anser även att en bra novell skall även när man läst den känna att den är del av något större, kanske en glimt av en annan handling som skulle kunna täcka en hel bok.
Det är just det som denna klarar av att leverera. Man får små hintar av vad som kan ha hänt i resten av Sverige under de år som huvudkaraktären levt ensam i skogen, det känns som att det finns en större värld runt handlingen som novellen berör. Skulle inte ha något emot om det kommer fler noveller i denna värld, se hur det ser ut för andra under denna period.
Känner att man knyter ann till huvudkaraktären på dessa få sidor, det är en fin liten historia som målas upp i en mörk framtid, en historia som visar att även när det är som mörkast så kan det finnas ljus. Den hinner även att ta upp till en del om hur svårt det kan vara att lita på vad andra säger.
Så summan blir en trevlig liten novell med ett bra språk och en handling som ger en mersmak, precis som en novell skall göra.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Röda Ögon: Reisa (Röda Ögon #1)
Röda Ögon: Maght (Röda Ögon #2)
Pocket Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.se
tisdag 27 oktober 2020
Pascal Engman: Änkorna
Författare: Pascal Engman
Sidantal: 506
Förlag: Bookmark Förlag
Ett recensionsex från författaren och förlaget, tackar så mycket.
Baksidestext:
I en förort utan hopp vandrar en ensam man och planerar sin sista tid i livet. Samtidigt, på en hemlig adress i innerstaden, dövar en ung lyxeskort sin smärta med alla medel sin står till buds.
Två döda kroppar återfinns i ett råkallt Stockholm. Den ena är en manlig polis, den andra en kvinna av okänd identitet. Dubbelmordet leder polisinspektör Vanessa Frank in på en snårig utredning – som visar sig bli mer personlig än hon någonsin kunnat ana. När spåren allteftersom pekar mot islamistiska fundamentalister startar ett infernaliskt vansinneslopp mot tiden.
Mina tankar:
Detta är författaren Pascal Engmans fjärde bok, den tredje i serien om polisen Vanessa Frank.
Redan med Pascals första bok, Patrioterna, så blev jag helt såld, jag älskade boken och det var en av de bästa jag läst när det kommer till spänningsgenren och då speciellt i internationella thrillers. Så efter det så har jag slukat hans böcker, men när man har så höga förväntningar på kommande böcker av en författare så är ju frågan om man har för höga förväntningar när det kommer en ny bok från författaren. Än så länge har inte Pascal gjort mig besviken, så frågan kommer till hans senaste bok, kommer han att hålla sviten eller bryter han den? Det är vad jag kommer att försöka besvara på här.
Boken har precis kommit ut men jag hade den stora turen och förmånen att redan få läsa boken i somras då Pascal hörde av sig till mig och frågade om jag ville förhandsläsa boken, det ville jag verkligen så jag fick en version som, om jag minns rätt vad han sa, skulle vara så gott som färdig, kanske endast en del stavfel och ord som slunkit in på fel plats. Nu har jag läst boken igen i sitt färdiga utformande, så nu är det dags för ett utlåtande.
Då det är en del i en serie så rekommenderar jag som vanligt att man läser böckerna i rätt ordningen, vilket är Eldslandet följt av Råttkungen och sedan denna. Det går utmärkt att läsa de som fristående men man kommer att missa en del av bakgrunden till de olika återkommande karaktärerna som man möter i boken. Utan att säga för mycket avslöjande om handlingen så undrar jag lite om Pascal redan när han skrev Eldslandet om han hade tänkt ut bakgrunden till en karaktär som återkommer i denna bok, eller om det är något som har vuxit fram efteråt och passade in i denna bok.
Hans första bok var en ren internationell thriller, alltså en thriller som har flera trådar och ofta utspelar sig i många länder. I hans andra bok, den som kom att bli den första i denna serie, så blandade han in deckare med den internationella thriller, det blev en härlig mix och det är denna mix som han sedan har fortsatt med i sina böcker.
Vi följer alltså flera trådar, som först ser ut att inte höra ihop, men ju längre in i handlingen vi kommer så möts dessa trådar. Pascal fungerar som en mästerjonglör och håller uppe spänningen i dessa olika trådar och han knyter sedan ihop dem i ett mönster som blir glasklart i slutet.
Han skriver med korta kapitel och lämnar ofta de med en cliffhanger, men han gör det på en lagom nivå. Skulle det vara i varje kapitel så hade det blivit för stressigt att läsa, han har avvägt sina cliffhanger perfekt. Det blir en blandvändare som är omöjlig att lägga ifrån sig.
Tempot i handlingen är också välbalanserat. Det är stunder då det är riktigt adrenalinpumpande men det är också lugna stunder så att de olika karaktärerna, nya som återkommande, får tid att växa.
Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är med Pascals språk som gör att man fångas av det. Han befinner sig verkligen i nuet i handlingen och får läsaren att befinna sig där också, han är lite av en mästare att fånga ögonblicken och känslorna. Det kan vara de små sakerna som han lägger till i texten, små saker som man nästan inte märker men ändå betyder så mycket för att ge handling och karaktärer ett djup.
Som vanligt så tar Pascal upp laddade ämnen, i denna så är det IS och terrordåd som står i fokus. Han gör detta på ett bra sätt, nu är inte terrordåd något som kan motiveras på något sätt men ändå så lyckas han att ge människorna bakom det ett slags motiv som man köper och förstår.
Så svaret på min fråga som jag hade i början av detta utlägg, om Pascal skulle klara av att hålla sviten eller om han skulle göra mig besviken. Om ni inte har kunnat räknat ut det ännu så kan jag säga att han fortfarande håller sviten och är fortfarande bland mina favoriter. Hans senaste bok håller precis lika höga kvalité som hans tidigare böcker. Om man läst och gillat de böcker som kommer man absolut att gilla, om inte till och med älska, denna bok. Hur han lyckas med att hålla en så hög standard är ett mysterium men jag är glad att han gör det och jag hoppas på många böcker i framtiden från honom. Det enda negativa med denna bok, nu när man läst den, är att nu måste man vänta ett år tills man får läsa nästa bok av Pascal.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.se
fredag 23 oktober 2020
Författarporträtt: Mattias Lönnqvist
Berätta lite kort om dig
Jag är född och uppvuxen i Linköping men flyttade till Sundbyberg för 20 år sedan. Det jag försörjer mig på är arbetet som IT-konsult, som visserligen är ett kul arbete, men det är skrivande som är min stora passion. När det blir tid över ägnar jag mig gärna åt brädspel (och att måla miniatyrer), tv-spel, filmer och läsande. För att nämna några intressen.
När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?
När jag gick i mellanstadiet hade vår lärare högläsning en timme per vecka. Några av de böcker som hon läste var Narnia-böckerna av C.S. Lewis, och det fick mig att fastna för genren. Efter det plöjde jag en hel del Fantasy (bland annat Tolkien) men i gymnasiet blev det mest Science Fiction. På universitetet tappade jag mycket av nöjesläsandet, och det var Robert Jordan som fick mig att hitta tillbaka. Det som verkligen tände gnistan igen (och fick mig att vilja skriva egna böcker) var dels Harry Potter och dels svensk fantasy.
Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?
Även om Harry Potter kanske borde ha väckt den drömmen, så var det när jag kom in på svensk fantasy, och då särskilt Berättelsen om blodet av Anders Björkelid, som mitt intresse för att skriva verkligen tog fart. När jag började beror egentligen på hur man räknar. Jag började på Den mörka portalen 2011, men mellan 2012 och 2017 låg den ofärdig i en byrålåda. Jag har även några anteckningar om andra berättelser som är från innan dess, men där gjorde jag inte mer än att designa världen. Så, om jag ska sätta ett datum: det var 2017 som jag verkligen började tro på idén att jag skulle kunna skriva en bok, och avsluta det.
Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?
Anders Björkelid som var den som fick mig att se storheten i svensk fantasy. Sedan alla de som hjälpt till som testläsare eller som på andra sätt gett mig feedback, inklusive min duktiga redaktör. Alla de förlag som kämpar på och ger ut fantasy, och särskilt de novelltävlingar som de skapar. Det blir lite för många namn om jag ska ta upp alla.
Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?
När jag började skriva så var det dialoger som jag tyckte var jobbigt, och jag tog ofta omvägar i manuset för att skära ned på mängden dialog. Men, ju mer dialog jag skriver, desto roligare tycker jag att det är, och jag har numera en tendens att skriva för mycket dialog, även om jag skär ned under redigering. Det som är svårast skulle jag säga är romantik och sex. Särskilt sex-scener. Eftersom jag skriver för ungdomar, unga vuxna och vuxna, så är den delen ganska nedskalad, men det är skälet till att jag skickade in en novell till novellsamlingen Tabu: för att utmana mig själv och skriva erotik.
Hur ser din skrivprocess ut?
I början var jag mycket för planering. Designa hela världen, magisystem, historia, etc. Men, det ledde bara till anteckningar i en byrålåda. Efter att ha läst "No plot? No story? No problem" så bytte jag strategi och satte mig istället ned och skrev. Det tog ett tag för mig att hitta bra metoder där, och det innebär att jag ibland måste gå tillbaka och korrigera, men numera växer mitt världsbygge fram parallellt med mitt skrivande. Det innebär att jag ibland fastnade i research under skrivandet, men numera skriver jag istället en anteckning till mig själv: "kontrollera hur långt en pilbåge kan skjuta" som ett exempel. På sitt sätt är det kanske lite taskigt till framtida Mattias eftersom jag skjuter fram en massa arbete till honom, men jag tycker flytet blir bättre så.
Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?
Jag har ingen familj (eller jo, jag har ju bröder och brorsbarn, och så, men ingen egen familj) så jag styr mycket över min egen tid. I samband med valrörelsen 2018 bestämde jag mig att dra ned kraftigt på mitt politiska engagemang och istället fokusera på skrivandet. Jag lägger en del helger och ungefär hälften av min semester på skrivande. Plus att jag brukar passa på om jag har en halvtimme över någon gång.
Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.
Nu har jag redan berättat om mitt politiska engagemang, och det var kanske inte någon större hemlighet. Jag har varit storkonsument av Manga och Anime (och gillar det fortfarande, men jag har inte riktigt koll på vad som släppts de senaste 10 åren) och min favorit-sub-genre är Shoujo. Dessutom är jag väldigt lättrörd när jag ser på film, så filmen Eldflugornas grav klarar jag bara av att se en gång per år.
Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?
Jag vill låta mina karaktärer vara mänskliga, med både styrkor och svagheter, som dessutom inte följer majoritetsnormen i allt. Jag hade inte planerat för att en huvudperson skulle vara homosexuell, men när hon avslöjade det för mig så lät jag det komma med i berättelsen utan att göra en stor grej av det. På samma sätt hade jag inte planerat för att låta en annan huvudperson ha de problem som hon har, men även det tycker jag kom in i berättelsen på ett bra sätt. Kort sagt skulle man kunna säga att jag brinner för att göra mina texter inkluderande istället för exkluderande.
Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?
Jag hade ganska länge med viss ljudhärmning i min första bok. Istället för att låta en karaktär säga "Aj! Det gjorde ont" med näsan fylld med blod, så provade jag ljudhärmande text. Om jag minns rätt blev det "AAAAAJ!! Kråkröv! Det gjodbbe omt! Sumprunkare!". För att få fram rätt ljudhärmning spelade jag in mig själv med mobilen samtidigt som jag höll för näsan.
Jag har även skjutit en del gamla klassiska vapen (musköt etc) med svartkrut, varit ute och gått samtidigt som jag tagit tid, provat olika steglängder, etc. Men, min primära källa för research är google.
Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?
Mitt primära fokus är på bok 3 i Oldenasagan. Jag vill gärna veta hur det slutar. Eller, jag vet ju vart jag hade tänkt att det ska sluta, men mina karaktärer har förvånat mig tidigare. Sedan läste jag en kurs om att skriva barnlitteratur i somras som gjorde att jag påbörjade ett annat manus, plus att i den kurs som jag läser just nu (Att skriva fantasylitteratur) gör att jag påbörjat ett manus som är tänkt som urban fantasy. Jag håller dessutom alltid dörren öppen för intressanta novelltävlingar. Men, sista delen i Oldenasagan är det som jag mest fokus på.
[Bibliografi]
Romaner:
Den Mörka Portalen - Oldenasagan del 1 (2018)
Konflikternas Tid - Oldenasagan del 2 (2019)
Antologier:
Tusen Och En Natt (Darkness Publishing, 2019)
Tabu (Whip Media och Miramir, 2019)
Sommarmystik (Nohiding Förlag, 2020)
Höstglöd (Seraf Förlag, 2020)
Darkness Klassiker (Darkness Publishing, 2020)
torsdag 22 oktober 2020
David Baldacci: Samlarna
Titel: Samlarna
Författare: David Baldacci
Sidantal: 431
Förlag: Bra Böcker
Baksidestext:
Mordet på representanthusets talman har skakat nationen, och de ursinniga upprorsmakarna i Kamelklubben har funnit ett chockerande samband mellan detta mord och ett annat dödsfall: direktören för Library of Congress avdelning för sällsynta böcker, vars kropp har hittats i ett låst valv där till synes ingenting kunnat skada honom.
Oliver Stone, gruppens inofficielle ledare, har dragit sig undan sitt våldsamma förflutna och är nu inkvarterad i en stuga vid Mt. Zion-kyrkogården. Med hjälp av sin erfarenhet och skarpa slutledningsförmåga upptäcker Stone att någon säljer Amerika till dess fiende, en hemligstämplad uppgift i taget. När Annabelle Conroy, sin generations största svindlare, slår sig i lag med Kamelklubben får de ett nytt övertag. Och de kommer att behöva det, eftersom de två morden slungar dem in i en värld av högt spel och spioneri som hotar att fälla Amerika.
Mina tankar:
Detta är om jag har kollat rätt författaren David Baldaccis tolvte bok, det är den andra boken om Kamelklubben. Denna kom ut 2006.
När Baldacci kom ut med sin debut Absolut Makt, 1996, så blev han snabbt en av favoriterna när det kom till thrillers. Jag slukade hans böcker så snabbt som de kom ut på svenska. Men någonstans runt 2004-2005 så tappade jag farten på mitt läsande och hans böcker blev inte lästa, jag fortsatte köpa dem för jag ville läsa dem då det var en av favoritförfattarna. Det var först 2017 när jag började med min bokblogg som mitt läsande verkligen tog fart igen och jag hittade till slut tillbaka till Baldacci. Läste då några av hans nyare böcker då jag hade fått dessa som recensionsexemplar från Bokfabriken (förlaget som nu ger ut hans böcker i Sverige). De äldre böckerna stod fortfarande kvar olästa i min hylla, men nu har jag bestämt mig för att rätta till det och ta vid där jag slutade läsa Baldacci och arbeta mig framåt.
Detta är som sagt den andra boken om Kamelklubben, den första boken heter kort och gott Kamelklubben. Det kan vara bra att ha läst den första boken först innan man läser denna men det är inget måste. Jag läste den för över tio år sedan och kommer bara ihåg den i stora drag, ändå hade jag inte problem med att hänga med i handlingen i denna bok.
Männen i Kamelklubben är en bråkig skara som kämpar för att sanningen skall komma fram när det kommer till konspirationer. När jag läser denna bok så kom jag att tänka på att dessa män och denna serie med böcker nästan kan ses som en vuxenversion av de ungdomsdeckare som man läste i unga år. Det är en grupp människor som inte tillhör rättsväsenet men ändå stöter på brott av olika slag som de försöker att lösa.
Detta är en klassisk Baldacci när det kommer till internationella thrillers. Det är konspirationsteorier och det är olika typer av agenter som spelar en stor roll i handlingen. Det är inte bara spänning i boken utan även en dos av humor. Chargonen mellan männen i Kamelklubben är att de munhugger med varandra, men på ett sätt som visar att de gillar varandra fast de har olikheter.
Jag tyckte det var en riktigt spännande bok och att handlingen höll uppe intresset hela boken igenom. Det är ett genomarbetat språk som är fylligt och lätt att ta till sig.
Gillar hur Baldacci målar upp de olika karaktärerna som handlingen rör sig runt, det är även en del nya karaktärer som presenteras, en del flyktigt och bara för denna bok, men jag misstänker, utan att läst vad de senare böckerna som Kamelklubben handlar om, att några kommer att återkomma. Det är ett härligt gäng som man gärna vill läsa mer om.
Slutsumman blir att detta är en bra och välskriven thriller. Gillar man genren så skall man absolut kolla upp denna. Ser fram emot att ta mig igenom de andra böckerna som jag har av Baldacci som stått olästa i min hylla.
Omdömen om andra böcker av författaren:
Dagen Noll (John Puller #1)
Jakten På Amos Decker (Amos Decker #1)
De Bortglömda (John Puller #2)
Lång Väg Till Rättvisa (Atlee Pines #1)
Minuten Före Midnatt (Atlee Pines #2)
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.se
fredag 16 oktober 2020
Författarporträtt: Linda Andersson
Berätta lite kort om dig.
Linda Andersson heter jag, är 39 år och bor i Eslöv tillsammans med min man och son som precis börjat skolan. Jag har alltid älskat böcker, det är det enda jag samlar på – drömmen är ett gigantiskt bibliotek med flera öppna våningsplan som nås via spiraltrappor och stegar. I övrigt har jag ett stort vinintresse och älskar djur, katter framför allt.
När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?
När jag var mycket liten såg jag Trollkarlen från Oz och blev förälskad. Och vettskrämd … Efter det mötet var min fascination för häxor ett faktum. Andra filmer och böcker som fick mig att falla för fantastiken var Den oändliga historien, Narnia och Alice i Underlandet. Jag älskade dem som barn, och gör det än. Det övernaturliga har av någon anledning passat mig. Kanske för att det gör tillvaron lite mer spännande, och säkerligen för att jag är övertygad om att det finns något mer som vi inte känner till, att det liv vi får inte kan vara allt.
Nu blev jag visst lite flummig (som vanligt), men fantastiken är som en osynlig dragningskraft på mig, svår att förklara. Det bara är så.
Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?
Det som inspirerat mig är främst alla böcker jag slukat och fortfarande slukar. Jag sa redan som nioåring att jag skulle bli författare. Men romaner började jag skriva först när jag var runt 25, vilket förvisso är några år sedan … Innan dess skrev jag kortare texter och en hel del dagbok. Drömmen att bli författare har i alla fall alltid funnits där.
Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?
Stephenie Meyer (Twilight), Suzanne Collins (Hungerspelen), C.S. Lewis (Narnia), Lewis Caroll (Alice i Underlandet), för att nämna några.
Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?
Svårast är gestaltning. Show, don´t tell, sitter jag och bankar in i huvudet varje dag. Förhoppningsvis blir jag bättre på det ju mer jag skriver.
Roligast att skriva är nog de galna och otäcka typerna, både att beskriva dem och att skriva deras dialog. Miljöbeskrivningar är också kul, åtminstone när det är något spektakulärt som ska beskrivas.
Hur ser din skrivprocess ut?
Först gör jag en typ av synopsis för mig själv. Sedan börjar jag bygga upp världen i Excel. Vilka personer vill jag ha med? Vad ska deras förmågor, egenskaper, med mera vara? Hur ser de ut (i grova drag)? Vilken magi ska förekomma? Hur ser världen ut, vilka platser? Därefter gör jag en tidslinje där jag stolpar upp viktiga saker som ska fungera som en ryggrad och föra historien framåt. Inget behöver vara i detalj, det kan vara ganska rörigt och flummigt till en början. Slutet behöver jag inte heller ha spikat, det får gärna komma under skrivandets gång, ligga och marinera sig i min knäppa hjärna tills det är redo att ge sig tillkänna. Men jag skriver från sida ett till den sista, inget hoppande här inte. Och jag redigerar hela tiden, kan inte fulskriva. Det gör att det tar tid för mig att spotta ur mig ett råmanus, men jag inbillar mig att det går lite fortare under den första redigeringsrundan på det här viset. En smula i alla fall ...
Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?
Tja, jag sa ju upp mig från mitt trygga arbete på en skolexpedition, så jag skriver när sonen är i skolan. Bortskämd och oerhört tacksam för att ha möjlighet att kunna göra det jag alltid drömt om, men bakom beslutet låg mer än att uppfylla denna dröm. Jag var föräldraledig och mådde inte alls bra inför att gå tillbaka till mitt jobb. Jag var konstant stressad och hade panikångestattacker. Att återvända till jobbet var egentligen aldrig något alternativ. Men visst, det är tufft rent ekonomiskt i perioder, för att skriva böcker är inget man blir rik på.
Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.
Så som jag babblar om allt mellan himmel och jord skulle jag bli förvånad om de inte redan snappat upp det mesta. Men kanske att jag var plugghäst i högstadiet och hade 4,7 i snitt när jag gick ut nian. Jag hade gett mig den på att komma in på Frisörprogrammet, och då var det höga betyg som gällde. Gissa om jag var överlycklig när jag blev antagen? Dessvärre var frisöryrket inget för mig. Två år och ett par dagar gick innan jag till slut, efter mycket ångest och magont, hoppade av.
Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?
HBTQIA tycker jag är enormt viktigt att lyfta. Och starka kvinnor! All form av jämlikhet och rättvisa är något jag alltid brunnit för och det har sin givna plats i mina böcker.
Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?
Jag behövde lära mig USA´s geografi till ett manus som handlade om en tjej som cyklade genom landet (inte fantasy). Numera kan jag tack vare detta placera ut alla delstaterna på en blindkarta. Men särskilt konstig grej är det kanske inte. Det som däremot med all säkerhet ser konstigt ut är när jag testar hur man rör sig och grimaserar i olika situationer. Detta för att kunna gestalta så bra som möjligt. Lyckligtvis är det inte så många som kan se mig i min lilla skrivhörna.
Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?
Jag skriver på Tidssystrarna, den avslutande delen i Trilogin om Livstjuvarna. Förhoppningsvis kommer den ut lagom till Bokmässan i Göteborg nästa år. Men det är många pusselbitar som måste falla på plats och inget får lämnas åt slumpen. Just därför har jag lovat mig själv att inte på något sätt stressa för att nå min deadline. Att sitta uppe på natten och redigera när ögonen går i kors och kroppen skriker efter sömn är inte att rekommendera. Jag ska försöka undvika det denna gång.
Utöver detta håller jag på med en spökbok för barn i åldern 6-9. Tanken är en kortare kapitelbok med färgglada illustrationer på varje sida. Illustrationer som någon annan får göra ... jag är usel på att teckna. Hur som helst är det svårt att anpassa språket till denna åldersgrupp, mycket svårare än vad jag först trodde. Men jag har fått en del bra råd och tips från testläsare, så håll tummarna för att det går vägen när jag väl skickar in manuset till förlag.
[Bibliografi]
Romaner:
Livstjuvarna - Livstjuvarna del 1 (Visto Förlag, 2019)
Halvsjälarna – Livstjuvarna del 2 (Visto Förlag, 2020)
Antologier:
Stora Dockantologin – (Magic Frigren Press, 2019)
Sommarmystik – (Nohiding Förlag, 2020)
torsdag 15 oktober 2020
Martine Carlsson: Tears Of Winter
Titel: Tears Of Winter
Författare: Martine Carlsson
Sidantal: 398
Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.
Baksidetext:
Paradise is an illusion, and the progressive, experimental city of Nysa Serin was living on borrowed time. The winter festivities that should have warmed everyone’s heart take the contorted face of a feast of fools. Despite their knowledge, Selen, Louis, and Lissandro are swamped by events. Falling one after the other, the sick litter the streets of Nysa Serin. A natural pestilence? The vengeful hand of the gods? Turned into ashes, Louis’s dream slip through his fingers like a shattered cathedral of sand.
Jeopardizing its fragile stranglehold on the crown, the royal couple leaves for a desperate mission while, trapped inside the walls, the citizens strive to survive. Though the clock ticks on, in sickness and fear, the tensions surface and friendships are tested.
The line is thin between cowards and heroes. Should the rescuing party even make it back, the capital will never be the same again and neither will their lives. Therefore, why not haste into darkness… till death do us part?
Mina tankar:
Detta är författaren Martine Carlssons andra bok i som fantasyserie Light from Aphelion som började med Rising from Dust.
Då det är andra boken i en serie så skall man ha läst den första boken innan man läser denna. Denna tar vid en tid efter första boken. Nysa Serin, staden som fungerar som huvudstad i det land som Louis blev kung över i första boken, börjar anpassa sig efter de nya, och mer humana, lagar som han har infört. Plötsligt bryter en sjukdom ut i staden, en pest som sprider sig snabbt och skoningslöst och är väldigt dödlig. Staden sätts i karantän.
I dessa tider som vi lever i just nu är det lite olustigt att läsa om smitta och karantäner, tankarna förs automatiskt till vad som pågår just nu i världen med Corona. Nu är det visserligen en pest i boken som skall jämföras med de smittor, till exempel digerdöden, som fanns under medeltiden.
Jag tycker att denna serie skiljer sig lite från den traditionella versionen av en fantasyserie, vilket är inget fel på utan tvärtom känns som en frisk vind. I vanliga fall så är det en ondska som skall stoppas på något sätt, det kan vara en härskare som skall ta över världen, men i denna bok så finns inte detta. Denna mystiska pest som sprider sig i staden får stå för ondskan, men även det som kan finnas inne i en människa och vad denne kan göra om man sätts under pressade och farliga situationer.
Något som författaren vill lyfta fram i sina böcker är ett hbtq-tema då hon tyckte att det saknades i genren, i alla fall i rätt mängd. Hon väver in det i handlingen på ett bra sätt och det blir en viktig del i handlingen i hur karaktärer utvecklas.
Författaren väven in lite andra saker i handlingen från andra genren inom fantastiken. De som har läst första boken vet eller anar nog vad det är jag pratar om, just denna bit tror jag kommer att ta en mera central roll i tredje boken, Born to Liberty, som precis har kommit ut. Detta är också en härligt liten tvist på det klassiska fantasykonceptet.
Att fantasy och medeltida historia går hand i hand är inget ovanligt och i denna är det ännu starkare då författaren, om jag uppfattat det rätt, är väldigt influerad av just denna tid i vår historia och har lånat saker från det och vävt in det i handlingen.
Jag är inte direkt van vid att läsa böcker på engelska så jag kan inte säga allt för mycket om språket annat än att boken var, för mig, lite tung att läsa men jag hade inte svårt att hänga med i handlingen. Så språket är lite mera avancerat än vad man kanske skall ge sig på som en första bok när det kommer till att läsa på engelska, om man inte är van med det vill säga. Åt andra sidan så skall man ju pressa sina gränser för att bli bättre på något.
Så vill man ha en lite mörkare fantasy med komplexa karaktärer och en handling och miljö starkt förankrad i den medeltida världen så är detta serien att spana in. Fast det var lite tungt för mig att läsa den på engelska så är jag nyfiken på vad tredje boken handlar om, vill veta hur det kommer att gå för de karaktärer som man lärt känna.
Omdömen om tidigare böcker av författarna:
Rising From Dust (Light From Aphelion #1)
Häftad Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
fredag 9 oktober 2020
Författarporträtt: Eva Holmquist
Berätta lite kort om dig.
Jag heter Eva Holmquist och är en vetgirig bokmal som numera bor i Jönköping, men är uppvuxen i Pixbo utanför Göteborg. De två barnen är utflugna så jag och maken är själva, vilket ger mer tid för skrivandet. Jag jobbar med test och kvalitetssäkring och fritiden ägnas mestadels åt att skriva science fiction och fantasy. När Blodskifte kom ut 2017 så blev jag kallad veteran inom svensk fantastik av BTJ, vilket var väldigt skoj.
När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?
Det har nog alltid funnits där. Sagor har alltid fascinerat mig. När jag började botanisera i mina föräldrars bokhylla plöjde jag både Tusen och en natt, Jules Verne och alla Häpnatidskrifter som jag hittade där. På biblioteket fanns det ännu mer fantastik att frossa i. Sedan ska jag kanske tillägga att jag alltid varit en allätare så jag läste väldigt mycket annat också.
Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?
Så länge jag kan minnas så har jag älskat att berätta historier. Så fort jag lärde mig skriva så började jag skriva ner berättelserna. Min första ”bok” började Ros Ros Eva för det var bara det jag kunde skriva just då… ;-)
Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?
Det finns många, men en person som jag vill lyfta fram är min mellanstadielärare Kristina Purens som alltid uppmanade oss att skriva och alltid var positiv till det vi skrev. Det bokträd vi hade i klassrummet fick nya böcker på grenarna varje dag av mig och några andra entusiaster i klassen.
Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?
Det varierar en hel del beroende på skrivprojekt, men generellt så kan det vara svårt att få ner rätt detaljer för att läsaren ska uppleva berättelsen. Jag upplever berättelsen själv, men allt går inte att få ner på papperet så då kan det hända att jag missar saker som jag vet och har sett och därför saknas information för läsaren. Dialogerna kan därför vara enklast att få ner medan jag får jobba mer med beskrivningarna. Å andra sidan finns det scener där beskrivningarna sitter perfekt vid första utkastet …
Hur ser din skrivprocess ut?
Min normala skrivprocess är ungefär så här:
1. Idéutveckling, faktainsamling och planering – Detta pågår tills jag känner att jag lärt känna karaktärerna, deras situation och världen tillräckligt för att börja skriva
2. Första utkastet – Numera skriver jag första utkastet så snabbt jag kan och utan att redigera under tiden. Ingen annan får se medan jag skriver.
3. Viloperiod.
4. Genomläsning av första utkastet – Här försöker hitta vad jag egentligen försöker förmedla och hur väl jag lyckats med det. Ofta gör jag i den här fasen en synopsis med alla scener för att få bättre grepp om den övergripande strukturen. Noterar också större saker som jag vill justera.
5. Redigering fram till andra utkastet – Jag jobbar med manuset tills jag känner att jag behöver få in någon annans synpunkter.
6. Testläsare läser andra utkastet.
7. Redigering efter testläsarnas kommentarer och vad jag själv insett under perioden.
8. Återupprepning av punkt 6-7 tills jag känner mig nöjd.
9. Ev lektörsläsning och redigering efter det
10. Korrekturläsning av mig och andra
11. Produktion
Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?
Som sagt så är mina barn utflugna numera, vilket gör det lättare att få till det även om det inte är oproblematiskt. Likaväl som jag gjorde förr så försöker jag ta tillvara de stunder som jag har. Det innebär att jag inte har någon stadigvarande rutin om att då skriver jag alltid utan det varierar från dag till dag. Ofta blir det mer under helgerna, men det hänger på vad som är inplanerat för helgen.
Jag tror på att försöka skriva något varje dag. Sedan händer det också mig att det blir dagar då jag inte hinner. Men målet är att få till något oavsett hur lite. Då finns berättelsen alltid med mig och resultatet blir bättre. Så pauser försöker jag ta i viloperioder, t.ex. efter att första utkastet är skrivet eller innan jag tar tag i nästa redigeringsomgång.
Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.
Jag älskar att dansa så när jag vill slappna av sätter jag på musik och dansar i vardagsrummet. Det är något med känslan när kroppen rör sig till musik som får mig att må bra. Jag har tidigare dansat balett, jazzbalett, showdans, folkdans, bugg och modern dans. Det skulle vara jättekul att börja med det igen och då helst latinska danser för jag älskar den rytmen.
Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?
Jag har alltid brunnit för rättvisa och det är något som smyger sig in i vad jag än skriver på olika sätt. Vi har alla fördomar, men vi måste arbeta för att se förbi dem och samarbeta för att lösa våra mål. Alla har samma värde alldeles oavsett ursprung, religion, sexuell läggning eller vad mer som vi människor hittar på för att dela in oss i olika kategorier. Överlag så ogillar jag etiketter. Ingen människa är endast en sak utan vi är alla ett kalejdoskop med olika egenskaper.
Jag vill med mina berättelser naturligtvis underhålla, men också bidra till att vi kan se världen annorlunda. De färgade glasögon vi alla bär gör oss hemmablinda. Med mina berättelser vill jag vrida förutsättningar så att vi tydligare kan se världen som den verkligen är och genom det motverka fördomar.
Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?
I Förlora för att vinna befinner sig huvudpersonen på den främmande planeten Vailao. Invånarna på planeten har ett annorlunda sätt att växa upp, vilket är inspirerat av bland annat maneter och insekter. Jag grävde mig ner i en hel del fakta för att komma fram till exakt hur det fungerade. Senare fick jag en fråga från en läsare som undrade över hur fortplantningen gick till. Det märkligaste var kanske inte frågan utan det faktum att jag direkt kunde svara, eftersom jag hade med alla de detaljerna i min idéutveckling… ;-)
Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?
Jag har alltid något nytt på gång. Oftast flera saker parallellt. Berättelsen "Ett nytt hem" är en ny science fiction serie om Vani som flyttar till rymdstationen Tenang. Den befinner sig hos lektör just nu. Sedan har jag en urban fantasy serie som riktar sig till en äldre målgrupp. Tanken är att det ska bli en serie med kortomaner. Första delen, Stulen magi, befinner sig i slutredigering just nu och andra delen, Dold magi, skriver jag första utkastet på. Förutom det har jag uppföljaren till Blodskifte på gång. Synopsis är skriven så snart ska jag börja skriva på första utkastet.
[Bibliografi]
Fantastikromaner:
Kedjor känns bara när du rör dig (science fiction) – Diligentia del 1 (Ordspira Förlag, 2012)
Förlora för att vinna (rymdäventyr med fantasykänsla) – Vailao del 1 (Ordspira Förlag, 2013)
Det är inte så lätt som du tror (science fiction) – Diligentia del 2 (Ordspira Förlag, 2013)
Ödeland (novellsamling) (Ordspira Förlag, 2014)
Attentaten i Gallus (fantasy) – Gallus del 1 (Ordspira Förlag, 2014)
Hoppa så fångar jag (science fiction) – Diligentia del 3 (Ordspira Förlag, 2015)
Blodskifte (urban fantasy) – Kattskiftarna i Jönköping del 1 (Ordspira Förlag, 2017)
Gallus brinner (fantasy) – Gallus del 2 (Ordspira Förlag, 2017)
Ur askan av Gallus (fantasy) – Gallus del 3 (Ordspira Förlag, 2018)
Kimya (urban fantasy) – Fyrstaden del 1 (Ordspira Förlag, 2020)
Fantastiknoveller:
Flykten från Paradiset (science fiction) Antologin: Maskinblod (Affront förlag, 2014)
Som en film (science fiction) Antologin: Maskinblod 2 (Affront förlag, 2014)
Vellians armé vinner alltid (science fiction) Antologin: Maskinblod 3 (Affront förlag, 2014)
Peligro (skräck) (Ordspira Förlag, 2014)
Att dö väl (science fiction) Skriven tillsammans med Oskar Källner (Ordspira Förlag, 2014)
En annan dag (science fiction) Antologin: Kärlek i maskinernas tid (Affront förlag, 2014)
Keep Fighting Until the Machines Fall Asleep (science fiction, engelsk) Antologin: Waiting for the Machines to Fall Asleep (Affront förlag, 2015)
Beslutet (science fiction) (Epok förlag, 2015)
Kidnappad (skräck) Antologin: 13 svarta sagor (Swedish Zombie, 2015)
God morgon segrare (science fiction) Antologin: Efter slutet (Catahya, 2017)
Danis jul (science fiction) Tumanako del 1 (Brev från Cosmos nr 4, 2017)
Permission på Norta (science fiction) Tumanako del 2 (Brev från Cosmos nr 4, 2017)
Attentat mot Kreomen (science fiction) Tumanako del 3 Antologin: Bortom portalen 2 (Fafner förlag, 2018)
Danis flygprov (science fiction) Tumanako del 4 (Ordspira Förlag, 2020)
Sandstorm på Mars (science fiction) Tumanako del 5 (Brev från Cosmos nr 9, 2020)
Böcker och noveller som inte är fantastik:
Hästar på vift (HLT förlag, 2006)
Fotspår i snön (deckare, novell) (DAST magazine, 2012)
Revan i tyget (spänningsroman) (Ordspira Förlag, 2016)
Faktaböcker:
Praktisk mjukvarutestning (Studentlitteratur, 2018)