J.F. Hansson: Osynlig Makt

Titel: Osynlig Makt
Författare: J.F. Hansson
Sidantal: 637
Förlag: Kräm Kommunikation

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Marcus Eriksson – f.d. elitsoldat i Afghanistan och kriminalpolis i Malmö – lider av posttraumatiska stressyndrom. Hand liv har hittills varit ett rent helvete. När det äntligen ljusnar får han ett makabert hotbrev, som leder till att hans vänner och tidigare poliskollegor, Peter och Sara, startar en privat utredning. Medan de gräver i Marcus förflutna upptäcker de att allt inte är vad det först ser ut att vara. Snart framträder en bild av en maktkonstellation med en agenda och historik som är långt mer skrämmande än vad de kunnat ana. De inser att de inte kan lita på någon, att fienden finns mitt ibland dem.

Mina tankar:

Detta är författaren J.F. Hanssons debutbok. Den är den första i en trilogi och kom ut för första gången 2016.

Skall börja med att säga att den version som jag har läst tror jag inte har kommit ut ännu, när författaren kontaktade mig och frågade om jag ville läsa hans böcker så fick jag den första boken i fysiskt format men han skickade även med en e-boks version som han ville att jag läsa i stället. Den versionen är en redig omarbetad version, inte när det kommer till handling, utan det författaren har valt att ändra är tempus på berättelsen. Den första utgåvan är skriven i imperfekt (alltså t.ex. hoppade) medans den nya är skriven i presens (t.ex. hoppar).

Jag började med att läsa den äldre versionen först några sidor (cirka hundra) för att sedan läsa resten av boken i den nya versionen. Jag tror absolut att denna berättelse vinner på detta byta av tempus, det blir en mera närvaro i handlingen och känns mera fart i själv språket, vilket passar bra med farten i handlingen. Det blir en mera filmisk skildring och ett bättre driv och flyt i handlingen.

Detta är mera en thriller än en deckare och det är faktiskt så att jag skulle kalla den för action i stället för thriller. Det är en spännande och adrenalinpumpande berättelse som målas upp. Författaren har mixat ihop påhittade händelser med verkliga händelser och personer. Det är historiska personer som spelar en stor roll i berättelsen när det kommer till bakgrundshistorien och tankarna går absolut till författare som Dan Brown. Det förekommer hemliga föreningar, som har en stor makt i världen, och konspirationsteorier osar det om denna bok.

Det är en otrolig historia som målas upp, men det är så spännande och underhållande så man bryr sig inte om det är överdrivet. Det är som när man ser en James Bond-film (eller någon annan popcorn-rulle), man ser den inte för att den är trovärdig utan för att den är underhållande. Det som avgör om detta överdrivna är bra eller inte är om det är bra berättat och det tycker jag absolut att det är i denna bok. Det finns en bra grund som berättelsen står på och det känns att författaren har fått ihop de verkliga händelserna med de påhittade på ett så bra sätt att man köper det. Den känns genomtänkt.

Karaktärerna i boken är också rätt så extrema. Vi rör oss bland yrkesmilitärer, kampsportsutövare på högsta nivå och mördare som inte drar sig för något. Jag kan inte göra något annat än att njuta av dessa karaktärer. De som till exempel har läst Lee Childs böcker vet hur härligt (på ett underhållande sätt) det kan vara att se Jack Reacher hamna i problem som han sedan löser på sitt eget extrema och våldsamma sätt. Lite av den stilen möter vi även här.

Det är som sagt den första boken i en trilogi. När boken är slut så kommer man som läsare ha fått svar på många saker, men genom resans gång så kommer även nya frågor att uppstå och slutet i denna bok bygger upp vad som kommer att komma i nästa bok. När man lägger ifrån sig denna bok så känner man en mersmak och man blir nyfiken på vad som kommer att hända härnäst i handlingen. Jag ser verkligen fram emot att läsa de återstående två böckerna i serien. Vill man ha en mera action-driven berättelse så skall man absolut spana in dessa böcker.

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Malin V. Olsson

Berätta lite kort om dig.

Mitt namn är Malin V. Olsson. Jag är 37 år gammal och bor i Gävle tillsammans med min man och vår dotter. Böcker har alltid varit en viktig del av mitt liv, jag började hitta på egna berättelser redan innan jag lärt mig skriva och har alltid drömt om att få underhålla andra med mina historier. Jag älskar djur, har en förkärlek för sovmorgnar och tycker om att hitta på saker ihop med familjen, som att spela sällskapsspel och laga mat tillsammans.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Svårt att säga. Jag har alltid fascinerats av det som ligger utanför ramarna för vårt vardagliga liv. Tanken på övernaturliga krafter och främmande livsformer lockar mig lika mycket i dag som när jag var barn. Jag gillar tanken på att allt inte går att förklara med hjälp av logiken, att det finns mer i vår värld än det vi ser med våra ögon. Jag tror att det kanske är en medfödd nyfikenhet som lett in mig på fantastiken.

Vem eller vad har inspirerat dig att skriva och när började du?

Jag började hitta på historier redan innan jag lärt mig skriva. Jag berättade och mina föräldrar skrev ner. De började läsa för mig redan när jag var bebis, och jag tror att detta har haft en stor betydelse för mitt skrivande. 2017 bestämde jag mig för att på allvar försöka få en bok publicerad, och 2018 skrev jag mitt första utgivningsavtal med Visto Förlag.

Någon författare eller annan person som betytt mycket för ditt eget skrivande?

Spontant vill jag säga Astrid Lindgren. Hennes fantastiska historier bidrar till att luckra upp gränsen mellan fantasi och realism, vilket är precis vad jag försöker göra i min egen bokserie. Hon har dessutom en underbar berättarglädje som blåser hundraprocentigt liv i varje bok hon publicerat.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag är en obotlig romantiker som älskar att skriva just romantik. Scener där gnistorna flyger och där mina karaktärer börjar förstå att de har ett smygande intresse för varandra. Hela den biten kan jag frossa i. Svårast blir då motsatsen; att skriva actionfyllda scener där handlingen behöver gå undan och där tonen behöver vara mörk och rå, utan minsta antydan till ljusglimt.

Hur ser din skrivprocess ut?

När jag får en idé så börjar jag med att skriva synopsis. Jag antecknar vad som ska vara huvudintrigen och vilka fler problem som karaktärerna kommer att möta. Jag gör en ungefärlig tidslinje och bestämmer vilken ton min berättelse ska ha. Sedan skriver jag från start till mål, utan att redigera alltför mycket. När jag har första utkastet klart börjar jag alltid redigera ganska direkt. Det är då jag kan fördjupa storyn, göra karaktärerna mer levande och fylla ut logiska luckor. Detta är den bit i skrivprocessen som jag gillar allra mest.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete och familjeliv?

Både jag och min man jobbar skift på sjukhuset, därför kan jag ofta skriva före eller efter ett arbetspass, i synnerhet de dagar då vi inte jobbar samma skift. Jag har dessutom gått ner till 80 % för att kunna få fler helt lediga dagar att ägna åt skrivandet. Ibland skriver jag även när maken och dottern är hemma, till exempel i soffan medan de ser på tv. Tyvärr blir hushållsarbetet ganska lidande … tur att jag har en förstående make.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har väldigt bred musiksmak. En av mina absoluta favoritartister är Eros Ramazotti, som nästan bara sjunger på italienska. Jag förstår knappt ett ord av texterna, men tycker ändå att hans musik är fullkomligt sagolik.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Relationsfrågor och mellanmänskliga relationer. För mig är det viktigt att visa att vi alla är kännande varelser, oavsett varifrån vi kommer, hur vi ser ut och vilken attityd vi visar utåt. Att vi ibland behöver skrapa på ytan för att se djupare in i våra medmänniskor. Att det är okej att vara svag och sårbar, man kan vara stark ändå.

Vad är det konstigaste du gjort för ett bokprojekt?

Tror tyvärr inte att jag gjort så mycket udda saker, men en del annorlunda sökningar på Google har det blivit. Nu senast försökte jag kartlägga immunsystemet hos en råtta, något som inte var helt enkelt (borde kanske ha vänt mig till en veterinär istället).

Vad har du på gång här näst?

Jag befinner mig i redigeringsfasen av min tredje bok i serien om Veronica Harrington. Den heter i Rättvisans skugga och kommer förhoppningsvis att gå i tryck lagom till julhandeln. Jag håller även på att skriva mitt livs första barnbok på temat psykisk ohälsa, och har antecknat synopsis för den fjärde och sista delen i serien om Veronica. Ni kommer med andra ord få läsa mer av mig.

[Bibliografi]

Universums mörka hemlighet (Visto Förlag, 2019)
Av stjärnstoft är vi komna (Visto Förlag, 2020)

Oskar Källner: Drakhornet

Titel: Drakhornet
Författare: Oskar Källner
Sidantal: 352
Förlag: Fafner Förlag

Baksidestext:

Han höjde armarna och slungade sig bakåt, precis utom räckhåll för gripande händer. Fallet var långt. Det tog aldrig slut. När han väl träffade vattenytan blev allt svart.

Erik är bara en enkel stallpojke. Så varför är han jagad av soldater? Och varför är kyrkoherde Kloo så mån om att ge honom husrum?

Efter en vild flykt hamnar Erik i Kilsbergen. Där bor Hanna med sin försupne far. Hon är bortlovad till en flera gånger äldre man och söker sin frihet, medveten om att priset kan bli mycket högt.

Snart upptäcker Erik att det finns varelser i skogen och att alla inte ät vänliga sinnade. När ett märkligt väsen försöker dränka barnen i byn dras Erik och Hanna in i ett spel som de inte förstår, men desperat måste vinna.

Mina tankar:

Detta är författaren Oskar Källners debutroman, den kom ut 2011, och det är en fantasybok som riktar sig först och främst till lite äldre ungdomar.

Detta är lite av den klassiska fantasyberättelsen som många är välbekanta med. Jag menar berättelsen om den föräldralösa bondpojken som visar sig vara något annat. Såklart så är det inte alltid en pojke eller att han växer upp på en gård, det är bara så man brukar beskriva just denna stil av berättelse.

Det jag fann att Oskar Källner har gjort med denna stil av berättelse är att han har försvenskat den. I stället för att utspela sig i en annan värld, som ofta är inspirerad av medeltida England med riddare och magi, samt mytologiska varelser så utspelar sig denna i Sverige på 1800-talet, eller rättare sagt en alternativ Sverige.

Då Oskar har placerat handlingen i Sverige så har han varit smart och valt att använda sig av de nordiska väsen när det kommer till vilka varelser som berikar denna värld. Vi finner troll, älvor och bäckahästen, för att nämna några, i skogen som vi befinner oss i.

Jag tyckte att det var lite av en nostalgiresa att läsa denna bok. Jag fastande för fantasyböcker när jag läste David Eddings Stenens Väktare, och här pratar vi verkligen om bondpojken som visar sig vara något annat. Denna påminner egentligen inte om David Eddings, men på ett sätt så väckte den mina minnen och känslor som dessa böcker, i mina ungdomsdagar, skapade.

Den riktar sig som sagt först och främst till ungdomar, och då kanske lite uppåt i ålder, kanske cirka 12-15. Den krävs lite mera läsvana än vad kanske de flesta yngre har, men det är bara en riktlinje, den skulle säkert fungera för yngre om man har en läsvana. Åt andra sidan så fungerar den även uppåt i åldern, jag som vuxen fantasyälskare kände att jag fick ut något av berättelsen också.

Det är både en magisk och sagolik stämning som Oskar Källner får till med både språket och handlingen. Den är lätt att ta till sig och man dras även in i äventyret som spelas upp på sidorna. Man sugs in i denna värld och går omkring med karaktärerna och ser det magiska.

Det finns en andra bok i denna serie, som jag tror är tänkt att bli en längre bokserie, men den har mer eller mindre lagts på is. Jag ser fram emot att i alla fall ha en till bok som kan få mina nostalgikänslor att återkomma.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Joseph A. Davis

Berätta lite kort om dig.

Det är helt möjligt att jag är den roligaste amerikanske fantasyförfattaren i hela Värmland.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Som barn upptäckte jag Narnia i en gammal bokhylla hemma hos mina morföräldrar. Jag har inte hittat vägen tillbaka än.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag kom igång med skrivandet när jag gick i trean. Jag ville ha ett flygande slott och superkrafter, men min familj hade inte råd med sådant. Alltså blev jag tvungen att skriva om det i stället. Det blev en jättedålig berättelse, och illustrationerna blev ännu sämre då jag gjorde dem själv. Men jag hade kul, alltså fortsatte jag.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Jag står i stor tacksamhetsskuld till alla vuxna som gav mig böcker som barn och till alla barn som jag har fått skriva och läsa för som vuxen. Annars är Terry Pratchett, C.S. Lewis, Carol Gaskin och Tusen och en natt viktiga influenser.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Svårast är alltid baksidestexten. Roligast är missförstånd mellan två karaktärer som tror att de har förstått varandra.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag börjar med ett koncept -- till exempel en värld där kreativitet fungerar som magi och konstnärer är som trollkarlar. Om konceptet är tillräckligt smaskigt lockar det till sig små fluglika detaljer medan jag håller på med annat. En dag märker jag kanske att konceptet kryllar av detaljer som börjat bygga ett flugsamhälle med egna institutioner, lagar, seder och bruk, och att en särskilt tjock detalj har utropat sig till huvudperson. Om huvudpersonen börjar ställa krav, t.ex. att få dräpa något monster eller söka efter några magiska tumvantar som kan rädda riket, då börjar jag anteckna för hand. Om jag sedan märker utifrån mina anteckningar att det går att uppfylla huvudpersonens krav, då kapitulerar jag och skriver en berättelse i datorn. Sedan blir det redigering osv.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag jobbar med skrivandet och bor ensam -- alltså blir det ganska mycket skrivande. Men det är ett varierat arbete och det händer spännande saker hela tiden.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är trollkarl och ballongkonstnär på hobbynivå.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag skriver tvärkulturell fantasy -- alltså fantasy med särskilt fokus på möten mellan olika kulturer, med all den spänning, humor och skönhet som kan uppstå. Ett återkommande tema är vikten av att verkligen lyssna i stället för att bara köra på "sunt förnuft" (läs: etnocentrism och förutfattade meningar).

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Egentligen gör jag inte så mycket som är konstigt. Vardagslivet har nog med sina egna absurditeter. Jag försöker vara uppmärksam på sådana stunder och använda dem i mitt skrivande. Bland det mest absurda har varit myndighetskontakter. Den asymmetriska maktrelationen och bristen på ömsesidig lyhördhet kan leda till allt från komedi i Pratchetts anda till skräck i Lovecrafts anda.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Min senaste bok Dunkelstjärnan kommer snart att släppas i engelsk översättning ("The Darkenstar"), och så kommer den svenska uppföljaren Spegelbilden i maj. Samtidigt håller jag på att skriva nästa bok i en annan serie, Marduriens ljus.

Markus av Trolyrien - Markus av Trolyrien del 1 (Pärlan Förlag, 2016)
Verarnas drottning - Markus av Trolyrien del 2 (Pärlan Förlag, 2017)
Xirianas gåta - Markus av Trolyrien del 3 (Pärlan Förlag, 2018)
Dunkelstjärnan - Kampen om Tusenvärlden del 1 (Stevali Barn, 2020)
Lögnspiran - Marduriens Ljus del 1 (Pärlan Förlag, 2020)

Mattias Leivinger och Johannes Pinter: Stormskörd

Titel: Stormskörd
Författare: Mattias Leivinger & Johannes Pinter
Sidantal: 464
Förlag: Piratförlaget

Baksidestext:

I en sjuksäng ligger polisinspektör Iris Riverdal försänkt i djup medvetslöshet. En pistolkula ligger begravd innanför hjässbenet, ändå återhämtar hon sig förvånansvärt väl.

I väntan på hennes uppvaknande söker kollegorna vid Stockholmspolisen febrilt svaret på vem den mystiske förövaren är. Han som låg bakom mordvågen i Stockholm och till slut dog i ett eldhav i Swedenborgskyrkan.

Samtidigt anländer två män till Stockholm för att slutföra det märkliga uppdraget. Med sig har de ett mardrömslikt vapen som dödar såväl kropp som själ. De överlevande samlar sig för slutstrid, för sin frihet eller undergång.

Alla har de sina speciella intressen i Iris. Men vem är vän och vem är fiende i det spel där hon plötsligt blivit centralpjäsen?

Mina tankar:

Detta är den andra boken som författarna Mattias Leivinger och Johannes Pinter skrivit tillsammans. De har skrivit ett antal böcker tidigare på vars sitt håll. Detta är en deckare med övernaturliga inslag.

Det är som sagt andra boken i en serie. Det står att den skall vara fristående, men jag rekommenderar starkt att man läser den första boken, De Mörkermärkta, innan man läser denna för att hänga med ordentligt.

Nu var det ett tag sedan jag själv läste första boken och många smådetaljer hade försvunnit för mig, jag mindes den i stora drag. Det fanns som tur förklarande saker i handlingen om vad som redan skett och det friskade upp minnet bättre. Denna tar vid nästan direkt där den första boken slutade.

Då Iris, som man får kalla för huvudkaraktären i första boken, ligger i koma så tar hon av förklarliga skäl ett steg tillbaka och låter de andra karaktärerna ta större plats. Ändå så verkar det som att allt cirkulerar runt henne då många verkar vilja ha med henne att göra av olika orsaker. Kollegorna bland polisen letar efter svar om vad det var som hände när hon blev skjuten. En grupp människor försöker på sitt eget sätt att rädda henne från en fara som både hotar dem själv och henne.

Vi går djupare in i det mystiska som är orsaken till det som händer nu. Små saker kommer fram till ytan men allt är ändå inte klart, det är ändå en trilogi så när man läser denna så skall man inte tänka sig att man får alla svaren i just denna bok. Allt skall säkert knytas ihop i den avslutande boken.

Det övernaturliga som förekommer i boken smälter så bra in i handlingen att man känner att det är på ett sätt trovärdigt och hör hemma där. Det handlar om övernaturliga tankekrafter som en del av karaktärerna besitter.

Det är spännande hela tiden och det ligger en ständig mystiskt fara över handling. Och utan att avslöja något så känns det som att allt kan hända när det kommer till hur det skall sluta.

Språket är bra och det är ett tempo i handlingen som rör sig stadigt framåt. Utan att rusa fram så håller handlingen tag i läsaren och tar med en på en intensiv resa, man dras in i den.

Jag gillar de övernaturliga bitarna. Det gör att det inte blir den vanliga deckaren utan det tillkommer en extra krydda till handlingen. Det är nästan som att det är lite skräckbetonad stämning, men inte så att det skräms utan den ligger på mera det mystiska håller än det skrämmande.

Jag ser verkligen fram emot att läsa den avslutande delen i denna trilogi, den kommer ut nu i dagarna och det skall bli riktigt spännande att se hur man knyter ihop handlingen.

Omdömen om andra böcker av författarna:

De Mörkermärkta

Johannes Pinter:

Vackra Kyrkor Jag Besökt
1007

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marija Fischer Odén: Oberg

Titel: Oberg
Författare: Marija Fischer Odén
Sidantal: 345
Förlag: Undrentide

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Det är svärdtid, skräcktid – en tid då uråldriga hemligheter avslöjas och krafter som aldrig borde ha vaknat släpps lösa. Havet stiger, våren dröjer och överallt väntar människor, gudar och varelser på slutet. Några blir galna, andra försonas. Några förlorar dem de älskar – andra älskar mer än de trodde var möjligt.

Mina tankar:

Detta är författaren Marija Fischer Odéns tredje och avslutande bok i sin fantasyserie som påbörjades 2018 med Tvåhjärtat och fortsattes med Nedom året därpå.

Man skall ha läst de två tidigare böckerna innan man läser denna då det inte är fristående delar utan en enda lång berättelse som sträcker sig över hela serien. Det var något mer än ett år sedan jag läste förra delen i serien så jag var lite ringrostig om de olika karaktärerna och hur de hängde ihop med varandra. Det finns ett personregister i slutet av boken som kan friska upp minnet lite, samt så innehåller de första kapitel några kommentarer som även de friskat upp minnet om vad som hänt. Så efter ett tag kände man sig lite mera hemmastadd med karaktärerna.

Detta är en som sagt en fantasybok och den är inspirerad av järnåldern och då först och främst vikingatiden och dess gudatro. Det är en alternativ version av denna ålder med magi och andra mytologiska varelser.

Det som slår mig när jag läser denna är att den är rätt så lågmäld och jordnära. Skulle inte kalla den för episk fantasy vilket man kanske skulle tro när det handlar om en person som samlar en stor armé och det ser ut som att vi närmar oss jordens undergång i form av Ragnarök. Istället för att slå på stora trumman och pumpa på med stora slag och adrenalinpumpande spänning så rör sig denna i en lite långsammare takt.

Vi följer i huvudsak de två olika grupper med människor som vi har följt genom de tidigare böckerna. De har varit med om en hel del och deras resor än ej ännu över, det finns många prövningar kvar för dem. Det är en finstämd handling som målas upp här och vi håller oss som sagt nära istället för det storslagna, vi håller oss nära dessa karaktärer och får ta del av deras liv och öden.

Genom hela serien så har jag haft lite svårt att greppa om namnet på några karaktärer, det är namn som Våg och Bris, alltså kanske inte de namn som man är van vid. Men åt andra sidan så passar de ihop med tiden som den utspelar sig i, samt så hänger namnen ihop med i vilka byar de olika karaktärerna kommer ifrån. Även om man kanske hade svårt att greppa namnen så var det ändå inte svårt att få klart för sig om de olika karaktärerna.

Jag tycker att författaren knyter ihop handlingen på ett bra sätt. Det känns som att det blir en avslut på det mesta samtidigt som den lämnar kvar något som gör att berättelsen kan leva kvar i läsarens fantasi.

Så slutsumman blir att detta är boken eller till och med serien för dig som vill ha en fantasy som rör sig lite långsammare men ändå håller uppe en spänning. Med ett stabilt språk och en rik fantasi målas en magisk värld upp och det är bra karaktärsporträtt som byggs upp. Nu när denna serie är klar skall det bli spännande att se vad författaren kommer att komma med i framtiden.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Tvåhjärtat (Tvåhjärtat #1)
Nedom (Tvåhjärtat #2)

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Sammy Jeridi: Ghettokungen

Titel: Ghettokungen
Författare: Sammy Jeridi
Sidantal: 350
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Han har en dröm.

Leon driver det framgångsrika företaget Ghettosäljarna. Det du vill ha, det fixar han. Vill du ha ut försäkring på din bil ser Leon till att den brinner upp. Om någon vill sälja eller köpa saker man inte hittar i en vanlig affär ställer Leon alltid upp. Vare sig det är en levande tvättbjörn eller ett förstahandskontrakt i City. Pengarna använder han för att ge sin lillebror Emir det han själv aldrig fått: en bra utbildning och ett respektabelt yrke – ett Svenssonliv.

När gangstern Jambolo vill ha tillbaka ett vapen som Leon sålt riskerar drömmen gå i kras, för Leon har principer, han avslöjar aldrig säljare och köpare för varandra. När även kriminalkommissarie Eva Möller, som mot sin vilja blivit förflyttad till Palmegruppen, får upp ögonen för Leon dras snaran åt.

Nu är det Leon som har ett pris på sitt huvud, och han är jagad, jagad av alla.

Mina tankar:

Detta är författaren Sammy Jeridis debutbok, den kom ut e-format (ljudbok och e-bok) 2020 och såg ut att endast komma i det formatet, men så i januari i år så släppte förlaget den i fysiskt format, ett format som jag föredrar mer.

Vi kastas rätt in i handlingen, det är ingen lugn uppbyggnad och lära känna karaktärerna. Det blir en adrenalinpumpande start och den fångar dig med detsamma. Bit för bit så får man reda på hur allt ligger till.

Efter denna adrenalinkick så lugnar den ner sig lite, men håller högt tempo ändå. Vi får tid att lära känna huvudkaraktären bättre och de runt omkring honom. Boken är uppbyggd med korta kapitel så det blir lätt att man bara skall läsa ett kapitel till.

När jag började läsa denna så hade jag tänkt mig en action-stänkande handling. Men till min positiva förvåning så finns det även ett djup i denna när det kommer till karaktärernas bakgrunder. Det är mörkt och hård vardag som målas upp, vissa av karaktärerna har en hemsk bakgrund. Karaktärerna är lite trasiga och kämpar med sina inre och även yttre demoner, vi förstår varför de är där de är i livet och varför de gör de saker som de gör. Men allt är inte nattsvart, det finns även ljus i tunneln.

Det är i en kriminell värld som vi rör oss i och det finns knappt någon god människa. Vår huvudkaraktär är lite av vad man kallar för en good bad guy. Man fattar tycke för honom och hans kamp om ett bättre liv för sig och sin bror, man hoppas på att han skall lyckas med det han vill.

När det kommer till språket så finns det en del slangord som används, allt för att få det att kännas mera autentiskt. Tycker att författaren får till det på ett bra sätt, han använder dessa slangord en del, men inte så mycket så att det blir svårt att hänga med om man inte är van vid dem. Slangorden förklaras även på ett bra sätt så att det inte blir övertydligt men ändå så att man förstår dem. Författaren har fått till det så att det känns som att han och karaktärerna kommer från denna miljö.

En bra debut, den infinner sig i samma genre som Lapidus Snabba Cash-böcker och Dan Buthler och Leffe Grimwalkers serie om Alex Storm, vill inte dra några paralleller mellan dessa böcker men om den stilen av handling intresserar en så skall man absolut spana in denna bok. Jag ser fram emot att läsa den andra boken som kommer senare i år och heter Ghettobröder.

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Jo Salmson (Catharina Wrååk)

Foto: Cato Lein

Berätta lite kort om dig.

Eddings serie "Sagan om Belgarion" har ni väl läst, de flesta av er. Om jag säger att det var jag som läste fram den, hittade på de svenska titlarna och skrev baksidestexterna så fattar ni hur länge jag har funnits i bokbranschen ...

Jag började arbeta på B. Wahlström Bokförlag, först som redaktionsassistent, sedan redaktör och till sist chef för barnboksutgivningen. Därefter var jag förläggare på Bonnier Carlsen i en hel massa år. Blev sedan chef för barnboksutgivningen på Natur & Kultur. Och innan jag slutade (för att skriva på heltid) hann jag med att starta ett nytt litet (rätt kortlivat) förlag på Bonnierförlagen: Mix Förlag.

Alltså, jag minns när SF-bokhandeln var en liten lokal på Atlasgatan, där alla rökte bland bokhyllorna och det stod gamla kaffemuggar överallt.

Jag har alltid älskat fantasy och science fiction.

Mina arbeten på de olika förlagen har inneburit att jag fått välja ut och vara med om att publicera böcker i även de genrerna.

Kanske inte så många som jag önskat och velat - men en hel del har det faktiskt blivit genom åren.
Jag har fått arbeta med fantastiska författare! Neil Gaiman, Terry Pratchett, David Eddings, Scott Lynch, Christoffer Paolini, Naomi Novik, Brian Jacques, Tamora Pierce, Lian Hearn är ett urval av de utländska. Kristoffer Leandoer, Henrik Larsson, Lotta Olivecrona, Magnus Nordin, Johanna Strömqvist, Anders Björkelid, Julia Sandström är några av de svenska.

Skickliga översättare har jag samarbetat med också. Storheter som Ylva Spångberg, Lena Karlin, Olle Sahlin, Peter Lindforss, Johan Frick. (Jag hade den stora äran att få vara med och ge ut Johan Fricks egen bok ”Enkel biljett till nattens ände” som utkom postumt på Mix Förlag. Om ni inte redan hittat fram till den så beställ den på närmsta bibliotek och läs!!!)

Jag fick se Star Wars-filmerna 1 och 2 på specialvisningar, medan de fortfarande var en mix av filmat och tecknat, innan alla specialeffekterna var på plats (gav ut böckerna).

Jag har haft Neil Gaiman på middag hemma vid köksbordet, skickat Terry Pratchett till fel adress när han skulle bli intervjuad av ZTV, ätit lunch på Grand med Philip Pullman och hans fru …

Jag kan berätta om en skräckfylld middag på en bokmässa i Bologna, när Brian Jacques tvingade alla sina utländska förläggare att sjunga visor vid bordet, ett land i taget (jag kan INTE sjunga och det serverades bara två glas vin).

Svårast, och roligast, var nog att arbeta med Terry Pratchetts böcker tillsammans med översättarna. Alla ordskämt, som ofta bygger på dubbla betydelser. Omöjliga att översätta. Vi fick tillåtelse av Terry att hitta på egna ordvitsar och ordvridningar, i hans anda. Stoltast är jag nog över hur titeln "Witches Abroad" (översättare Olle Sahlin) blev "Häxor i faggorna" - vad nu en fagga är för något. Gissa hur många dygns grubbel det krävde!

Förlåt om detta blev lite ”när jag mötte Lassie”, men jag fylldes av plötslig nostalgi och en insikt om vilket privilegierat yrkesliv jag haft. Det är fantastiskt att jag fått möjlighet att ge svenska läsare tillgång till böcker som jag själv har älskat!

Det är inte ett yrkesliv jag har, längre. Inte som förläggare, i alla fall.

För nästan tio år sedan fattade jag ett beslut. Att vara förläggare kräver så otroligt mycket engagemang och ett ständigt uppdaterat know-how. Jag hade börjat skriva själv, flera böcker om året. Ärligt talat höll jag på att arbeta ihjäl mig. Det gick inte längre!

Jag skulle våga ta klivet, lämna månadslönernas trygghet och förlita mig på royalty, skolbesök och biblioteksersättning.

Och … det har faktiskt fungerat. Dryga trettio böcker har det blivit, för barn och ungdom. Nära en halv miljon ex, eller nåt sånt.
Det har varit ett stort äventyr det också! Obegripligt. Ensammare. Men spännande.

Fast just nu, när jag skriver det här, så saknar jag mitt förläggarjobb så att det svider i bröstet.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Mamma läste högt för mig och mina syskon - Bilbo, Narnia, Den förtrollade mässingsknoppen. Och när jag som tonåring läste Heinleins ”Egen rymddräkt finnes” upptäckte jag SF-genren.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Min första bok, ”Den försvunna staden”, kom ut 2007. Idag finns det massor av lättläst fantasy på svenska, men då fanns det nästan ingenting alls. När Peter Bergting dök upp på förlaget och visade sina illustrationer föddes en idé i mig. Jag ville be någon skriva en fantasyberättelse som han sedan kunde rita bilderna till. Men vem … Jag funderade över alla de författare jag kände och arbetade med. I något slags rus av inspiration började jag skriva själv.

Jag har nog alltid skrivit - men aldrig blivit färdig. Ni vet, börjat på såna där långa, tjocka fantasyäventyr som är nästan omöjliga att ro i hamn. Inte förrän jag nu började skriva för en yngre målgrupp lyckades jag komma hela vägen till punkt.

Och då hade jag fått problem! Jag kunde ju inte komma till mina förläggarkollegor och be dem läsa. Inte kunde jag gå till något annat förlag heller. Det var därför jag hittade på pseudonymen Jo Salmson (Salmson är min mammas flicknamn). I början var det inte meningen att någon skulle få veta att boken var min.

Ni kan ju tänka er hur det kändes att sitta med på utgivningsmötet, när min text diskuterades. Jag har aldrig varit så tyst på ett möte, varken förr eller senare. Och efteråt, när det var bestämt att manuset skulle ges ut, fick jag gå in till förlagets chef och erkänna att det var min text. Jag bokstavligen - bokstavligen! - skrapade med foten i mattan. Jag var så rädd att hon skulle bli arg, för jag hade ju faktiskt lurat dem. Men hon sa bara: ”Så roligt, Catharina, när kommer fortsättningen?” Ända sedan dess har jag fortsatt att skriva för en yngre målgrupp. Det passar mig. Det kräver stringens och exakthet, vilket hindrar mig från att rinna iväg. Man måste vara så i detalj genomtänkt för att hålla ihop en komplicerad berättelse på nästan inget utrymme alls. Varje ord, varje klang, varje rytm blir betydelsebärande. Det går inte att slarva eller gömma något i ett ordflöde … Det är en rolig utmaning som tar mycket längre tid än man kan ana!

Och Peter Bergting gjorde illustrationerna! Senare har jag även arbetat med Åsa Ekström och Natalia Batista när det gäller mina fantasyserier.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Alla de skickliga författare och översättare vars texter jag granskat och redigerat. Jag har lärt mig så otroligt mycket av att närläsa deras texter, verkligen fundera över dem. Jag har inspirerats av deras mod - för det kräver mod att skicka sina bok-barn ut i världen.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Svårast är första kapitlen i de senare delarna av en serie. Att lyckas påminna läsaren om det som hänt i förra boken utan att bli långrandig och urtråkig. Att väva in det i handlingen. Inte förivra sig utan våga låta somligt vänta till lite senare.

Lättast är när jag känner mina personer så väl att deras dialoger flyter utan att jag själv behöver blanda mig i så mycket.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag går runt och tänker på en ny berättelse, intensivt, ofta i över ett år.

Innan jag sätter mig ner och börjar skriva (vid datorn, alltid) behöver jag veta så mycket mer än det som ska stå i boken, i synnerhet om det är en fantasyserie. Inte för att jag sedan ska beskriva eller berätta om alla dessa detaljer, utan tvärtom! De behöver bli så självklara för mig att jag inte längre behöver beskriva dem.

Liknelse: Man beskriver ju inte mataffären om ens huvudperson kliver in för att handla, i nutid och här. Den inre bilden av affären är så fast utmejslad i ens huvud att man navigerar personen genom affären utan problem, och läsaren får ändå en tydlig bild av det som händer. Utan att man behöver skriva meningar som: ”Det fanns rader av hyllor där matvarorna stod exponerade. Mellan hyllorna blev det som gångar, där xx nu vandrade med en korg av plast i sin hand. Korgen var röd, och han hade lånat den i affären.”

De gånger jag slarvat över de här förberedelserna ("det här är väl inte att skriva heller, nu måste jag sluta lata mig och börja jobba”) har jag fått kasta och börja om.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Hm. Skrivandet är ju mitt arbete, så jag har inte det problemet.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Hm, ni vet väl nu att jag skriver under pseudonymen Jo Salmson? Jag har skrivit två faktaböcker också. Den om partikelfysik är översatt till koreanska. (Nej, bli inte imponerade! Den är för lågstadiebarn. BTJ-recensenten gillade den men tyckte att jag borde ha förklarat vad mörk materia är lite noggrannare och bättre. Det tycker jag också, ett nobelpris skulle inte sitta fel.) Den om rymden är översatt till flera språk, bland annat kinesiska. Tänk! Kinesiska barn lär sig om rymden med hjälp av text jag skrivit, och bilder av Axel E Rator (ännu en pseudonym, inte min) …

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag har aldrig förstått mig på människor! Ända sedan jag var liten har jag läst böcker för att försöka förstå varför folk är som de är och gör som de gör. Så när jag skriver är det ytterligare ett försök att göra världen begriplig. Jag skriver in mina (vuxna, tant-baserade) funderingar i fantasyformen, så att en sjuårig unge kan packa upp det och få egna funderingar, utan att det känns som om jag skriver hen något på näsan. Så har ju sagan alltid fungerat - som ett sätt att få syn på sådant som man bara anat.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Måste välja något som hände efter skrivprocessen: När jag vid två tillfällen har blivit inbjuden av mitt ena kinesiska förlag, det som givit ut fantasyserien om Tam tiggarpojken, att resa runt och besöka skolor där. Att träffa tusentals barn på andra sidan jorden, som alla läst det som jag har fantiserat ihop … det är både magiskt och surrealistiskt.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

En ny lättläst fantasyserie där första delen är planerad att utkomma i september. För första gången kommer jag ut på ett annat förlag än Bonnier Carlsen. Har absolut ingenting att klaga på och det kommer fler böcker hos dem också! Men jag har längtat efter att få jobba med redaktören Johanna Strömqvist (Semic), vars egna vampyrböcker jag var med och publicerade på Mix Förlag. Nu får jag chansen! Efter trettio böcker behövde jag en nytändning i mitt skrivande, att bli utmanad på ett nytt sätt.

[Bibliografi]

Den försvunna staden - Almandrarnas Återkomst del 1 (Bonnier Carlsen, 2007)
Silveramuletten - Almandrarnas Återkomst del 2 (Bonnier Carlsen, 2007)
Hertigens soldater - Almandrarnas Återkomst del 3 (Bonnier Carlsen, 2008)
I stjälarens spår - Almandrarnas Återkomst del 4 (Bonnier Carlsen, 2008)
Genom drömmens rike - Almandrarnas Återkomst del 5 (Bonnier Carlsen, 2008)
Tam tiggarpojken - Drakriddare del 1 (Bonnier Carlsen, 2009)
Tams svåra prov - Drakriddare del 2 (Bonnier Carlsen, 2009)
Jakten på Tam - Drakriddare del 3 (Bonnier Carlsen, 2009)
Tam i drakarnas stad - Drakriddare del 4 (Bonnier Carlsen, 2009)
Tam och drakupproret - Drakriddare del 5 (Bonnier Carlsen, 2010)
Tam och nydraken - Drakriddare del 6 (Bonnier Carlsen, 2010)
De stulna barnen - Häxfolket del 1 (Bonnier Carlsen, 2011)
Fly Sol, fly - Häxfolket del 2 (Bonnier Carlsen, 2011)
Jo Salmson berättar om rymden (Bonnier Carlsen, 2011)
Magiska krafter - Häxfolket del 3 (Bonnier Carlsen, 2011)
Folket som försvann - Häxfolket del 4 (Bonnier Carlsen, 2012)
Hjälp! Jag gjorde illa Linn - Hjälp del 1 (Bonnier Carlsen, 2012)
Hjälp! Jag tappar bort en hund - Hjälp del 2 (Bonnier Carlsen, 2012)
Kungen kommer! - Maros resa del 1 (Bonnier Carlsen, 2013)
Hjälp! Jag hittar ett fusk - Hjälp del 3 (Bonnier Carlsen, 2013)
Jo Salmson berättar om pyttesmå partiklar (Bonnier Carlsen, 2013)
Skuggan och draken - Maros resa del 2 (Bonnier Carlsen, 2013)
Ett hjärta av is - Maros resa del 3 (Bonnier Carlsen, 2014)
I drottningens namn - Maros resa del 4 (Bonnier Carlsen, 2014)
Hjälp! Var är skatten? - Hjälp del 4 (Bonnier Carlsen, 2014)
Stjärnstenen - Drakarnas Öde del 1 (Bonnier Carlsen, 2015)
Hjälp! Ett spökhus - Hjälp del 5 (Bonnier Carlsen, 2015)
Draksången - Drakarnas Öde del 2 (Bonnier Carlsen, 2016)
Dikter till antologi (Bonnier Carlsen, 2016)
Hjälp! Eld och lågor - Hjälp del 6 (Bonnier Carlsen, 2016)
Blånatten - Drakarnas Öde del 3 (Bonnier Carlsen, 2018)
Hjälp! Rädda Husse - Hjälp del 7 (Bonnier Carlsen, 2019)
Hjälp! Det var inte mitt fel - Hjälp del 8 (Bonnier Carlsen, 2020)
Hjälp! Jag måste hitta Mia - Hjälp del 9 (Bonnier Carlsen, 2020)

Ulrica Edvinsson Sundin: Viljornas Krig

Titel: Viljornas Krig
Författare: Ulrica Edvinsson Sundin
Sidantal: 519
Förlag: Moloch

Baksidestext:

Rexmond har tagit Drokina till drakdemonernas rike där hon hålls inlåst mot sin vilja. Mark har – efter att han hävdat att det finns demoner i skogen – låsts in på stadssjukhusets psykiatriska avdelning där han börjat ifrågasätta allt han vet om världen. Rachel och Nicki kommer till Marks undsättning, men måste på samma gång se till att hålla både sig själva och honom gömda från drakdemonerna. De gör sitt bästa för att rädda Drokina samtidigt som mer av deras trasiga förflutna kommer tillbaka till ytan.

Mina tankar:

Detta är författaren Ulrica Edvinsson Sundins andra bok i sin serie Drakens Dotter som är en fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt. Den första heter Resans Början, den kom ut 2017. Den här kom ut 2018 och det finns en tredje del, Syskonen Madlock, som kom ut 2019.

Det är som sagt en fantasy och om man skall försöka kategorisera den lite mera så skulle jag kalla den för en mix av Urban Fantasy, att den utspelar sig i en alternativ nutid, och Portalfantasy, att man beger sig på något sätt till en annan värld.

Då det är andra delen i en serie så skall man ha läst den första innan man ger sig på denna. Denna tar vid där den första slutade, det finns lite saker i början av denna bok som friskar upp minnet om det var ett tag sedan man läste den första delen.

Det är cirka två år sedan jag läste första boken, minns att jag kände att den boken i början upplevdes som upprepande och att den inte rörde sig framåt i handlingen, men det var bara början av boken, den tog fart när man hade kommit en bit. Denna däremot har ingen långsam start utan vi kastas rätt in i handlingen och det händer saker hela tiden, men inte i den farten så att det blir överväldigande.

Boken är en tegelsten, över femhundra sidor, men alla sidor flög förbi utan att det kändes som en tung bok. Vi får lära känna de olika karaktärerna från första boken ännu mera, de befinner sig på olika ställen så handlingen hoppar mellan de olika trådarna. Det blir aldrig rörigt och man hänger med riktigt bra i bytena. Jag tyckte att alla trådar som man följer i boken är riktigt intressanta, har varit med om böcker där en handling är mer intressant än de andra, men här är det inte så. Det läggs vikt på alla karaktärer och det är roligt att få lära känna dem ännu mera, detta är en riktigt karaktärsbyggande handling.

Det finns många känslor i boken och just kärlek är en central roll i det hela. Det är förbjuden och även påtvingad kärlek. Ibland så kan det bli för sockersött om det handlar om kärlek, men här har författaren mixat ihop det riktigt bra tillsammans med spänningselement. Man känner det som karaktärerna känner och man bryr sig om dem. De blir levande för en.

Det är ett språk som trollbinder en och tar en till de olika miljöerna som handlingen utspelar sig i, det är som man sugs in i boken och upplever sakerna på plats tillsammans med de olika karaktärerna. Man blir en del av handlingen.

Boken bygger upp handlingen riktigt bra och den bygger vidare på det som startades i första boken. Vi får lite mer kött på benen när det kommer till hur allt ligger till, en del svar kommer upp till ytan. Det byggs även vidare bra för de kommande delarna i serien, sista biten av boken är extra spännande och vi lämnas med en längtan till att ta upp fortsättningen, vi vill veta mer.

Nu var det som sagt ett tag sedan jag läste första boken, men av det jag kommer ihåg av min läsupplevelse så måste jag säga att jag upplever att författaren har utvecklats ytterligare ett steg när det kommer till skriv- och berättarteknik. Allting sitter där det skall.

Så vill man ha en välskriven och spännande fantasyserie, som innehåller starka kvinnokaraktärer, samt en stor dos kärlek så är detta serien att spana in, tror inte man kommer att bli det minsta besviken.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Resans Början (Drakens Dotter #1)

Inbunden Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Rickard Wessberg

Berätta lite kort om dig.

Jag är en författare, familjefar och marknadsförare, inte nödvändigtvis i den ordningen. Född och uppvuxen i Småland men bor sedan 13 år i nordvästra Skåne.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag har alltid varit intresserad av litteratur, berättande och fantasi. Fantastik blev en naturlig blandning. Idén om en annan värld med så mycket som det innebär fascinerade mig. Och gör det fortfarande.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Det var en kombination av saker. Under en period när jag körde mycket bil så lyssnade jag mycket på ljudböcker, Terry Pratchetts Discworld, Robert Jordans Wheel of Time och Game of Thrones bland annat, och under en sådan körning kom jag fram till att jag ville skapa något eget. När skaparprocessen väl var igång kände jag att jag saknade fantastik i en nordisk miljö. Så jag hämtade inspiration från den nordiska mytologin och det skandinaviska landskapet men även vyer från semestrar i Italien. Jag började skriva på Bok 1 i Nordansaga-serien 2014-2015 och under två år publicerade jag 3 böcker inom serien som jag lite slarvigt beskriver som vikinga-fantasy.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Min familj har såklart varit väldigt stöttande och det finns flera författare som gett mig en kombination av inspiration och mindervärdeskomplex, bland annat nämnda Terry Pratchett vars språk vrider och vänder sig i en härlig dans.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Svårast är att komma igång efter ett långt uppehåll men när den initiala skrivkrampen släpper så lossnar det ganska snabbt. Det roligaste är skapandet av världen. Hur ser geografin ut? Hur påverkar den folket som bor där? Vilka svårigheter utsätts de för? Vilka religiösa och politiska spänningar finns det i världen som är viktiga att ta med. Allt det som skapas utan att det syns på de färdigskrivna sidorna men som ändå bygger en trovärdig bakgrund. Utifrån det kan man beskriva ett möte på ett värdshus eller en ensam vandring i en fjällvärld. Jag skissar på en barnbok till min dotter och även om boken ligger på 15 sidor så har jag hela världen, inklusive statsskick och storpolitik, i bakhuvudet.

Hur ser din skrivprocess ut?

I fallet Nordansaga så är den övergripande storyn klar redan innan första sidan var skriven men allt däremellan fylls på när jag kommer på något intressant eller spännande. Det kan vara inspiration från en låttext, som ledde till en mindre batalj i Bok 3: Allians, till en berättelse från andra världskriget som löste upp en narrativ knut i den opublicerade Bok 4. Det kan vara därför den först tänkta trilogin kommer att bli minst en pentalogi. (Ja, jag googlade...)

Under tiden som jag skriver skissar jag ofta på omslag eller annan grafik som passar in med historien. Flera av dessa har blivit till prints på T-shirts. Det är ytterligare en dimension av skapandet som jag tycker är extremt roligt och tillfredsställande.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Illa. Med två småbarn hemma så finns det sällan tid och prioriteringarna har inte legat på skrivandet men det är något jag hoppas kunna åtgärda snart. Innan barnen föddes rullade det på bra. Min sambo har stöttat mitt skrivande nåt enormt sedan jag började.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag älskar att fördjupa mig i TV-spel med stora, öppna världar och ännu större historier.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag gillar att beskriva miljöer, både landskap och stadsmiljöer men det är alltid kul att skriva passagerna som ger gåshud, som när ena huvudpersonen får sina krafter eller ett stort slag.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag är ganska tråkig men jag satt i en säng i Italien på en semester för några år sedan och tittade på Google Maps Street View inne i Kronborgs slott i Helsingör. Ironiskt nog bor jag i Helsingborg och kan ta mig till Kronborg på en halvtimme..

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag har ett annat bokprojekt på gång, en nutida äventyrsroman, som är inne på den sista korrekturrundan. Sedan ligger jag efter med Nordansaga Bok 4, den ska också läsas igenom och korrigeras. Jag filar parallellt på barnboken som också ska bli klar. Sen kan jag ge mig på nästa projekt...

[Bibliografi]

Flykt - Nordansaga del 1 (Toy Sword Publishing, 2015)
Vantro - Nordansaga del 2 (Toy Sword Publishing, 2015)
Allians - Nordansaga del 3 (Toy Sword Publishing, 2016)