Anders Salander: Hövdingen

Titel: Hövdingen
Författare: Anders Salander
Sidantal: 414
Förlag: Extended Realms

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Karl Magnus Ståhl vaknar mitt i natten med en gnagande oroskänsla i magen, en instinkt han känner igen sedan tidigare. Det är något som inte stämmer. Farhågorna besannas när hans nittonåriga dotter inte återvänder som planerat från sin resa i Sydamerika.

När myndigheterna sviker tar han saken i egna händer. Ensam och utan spår reser han till Peru för att leta på den plats där Jessica senast befann sig. Väl där dröjer det inte länge innan den mystiske professor Ward dyker upp med information som bara den som fört bort Jessica borde ha. Eller?

Professorn berättar om ett hemligt sällskap som kan hjälpa till i sökandet. I en kamp mot klockan beslutar sig Magnus för att ta emot erbjudandet, vilket leder honom in på en rad oförklarliga händelser och prövningar som kommer att förändra honom för alltid.

Mina tankar:

Detta är författaren Anders Salanders debutbok och det är en spänningsroman som har stoft av övernaturligt i sig.

Boken börjar med att en ung kvinna, Jessica, försvinner när hon skall resa hem till Sverige från att ha varit i Peru. Hennes far, Karl Magnus, åker till Peru för att undersöka vad som ligger bakom dotterns försvinnande, han dras in i ett mysterium som visar sig ha en global täckning.

Vi som läsare följer många olika händelser som går hand i hand. Man får följa fadern, som är huvudkaraktären, i hans desperata sökande efter sin dotter, han vill ha svar på vad som hänt henne och varför. Vi får även följa dottern, vi som läsare får reda på vad det är som hänt henne och vad som händer, frågan är bara varför det händer henne. Vi följer några andra karaktärer också, som alla har en roll att spela i dotterns försvinnande och faderns jakt på sanningen. Bit för bit så läggs bitarna på plats och vi får till slut klart för oss hur allt ligger till.

Boken är skriven i ett snabbt tempo, det är korta kapitel med hopp mellan de olika karaktärerna som man följer. Det händer saker hela tiden och det är spännande och mystiskt, sett att en del säger att den har drag av Da Vinci-koden och jag håller absolut med, den rör sig i samma anda som den boken. Denna rör sig också med mystiska sekter/föreningar samt historiska anknytningar men har inte allt kodknäckande som Dan Brown har, i stället så finns det bitar av övernaturligt i denna bok.

Det övernaturliga i boken finns där hela tiden, i början så hintas det bara genom att huvudkaraktären, Karl Magnus, har något slags sjätte sinne som varnar honom för faror och visar honom vägen till svaren han söker för att kunna hitta sin dotter. Den ligger där och puttrar igenom hela boken och växer sig mer och mer genom handlingen. Skall inte avslöja mer om just detta men man kan absolut förvänta sig drag av detta om man läser denna. Tycker författaren håller det på en nivå som gör att man köper det även om man vill ha en mera vanlig spänningsroman, det övernaturliga vävs in på ett bra sätt som man köper och tar till sig.

Detta är den första delen i en påtänkt serie och jag misstänker att det övernaturliga kommer att spela en mera central roll i de kommande delarna, hur mycket återstår att se. Boken i sig har ett avslut men den bygger även upp till saker som hintar om större saker, det är som att kidnappningen på dottern är något som satte något annat i rörelse. Det skall bli spännande att se just vad som kommer att hända i fortsättningen.

Jag rekommenderar den till alla som gillar spännande och fartfyllda handlingar som är filmiskt berättade och har drag av övernaturligt i sig.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Författarporträtt: Nils-Petter Löf

Berätta lite kort om dig.

Jag heter Nils-Petter Löf och bor i Norrlands inland, närmare bestämt i Ånge. Jag har tre barn med min underbara fru. I hushållet finns även fem katter och två hundar.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag har alltid förundrats över ”vad händer om”-tanken. Om vi ändrar reglerna i vårt universum eller lägger till nya. Vem har inte funderat på hur det skulle vara att befinna sig i en skog och höra tunga vingslag från en drake svepa över trädtopparna? Det finns något som lockar med det stora äventyret, magi och okända varelser. Att inte behöva begränsat till denna värld utan kunna se något annat. Både vackrare och mörkare. Färdas till platser som bara existerar i fantasin men samtidigt känns så levande.

Jag har även växt upp i rollspelens mystiska värld och stora tidsålder. Allt från ”drakar till demoner”, mutant till olika former vampyrrollspel. Där och då insåg jag vad ord kunde göra. Vad man kunde skapa med fantasin.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har alltid gillat Dean R Koontz, även om han inte skriver ”vanlig fantastik”. Men det finns toner av mörker, det övernaturliga och ofattbar djup ondska. Dean R Koontz ”väktare” är en mycket bra bok. Att läsa den nu ger en 80-talskänsla och att se på den med vuxna ögon får en att se helt andra dimensioner.

En annan serie som jag läst alltför många gånger är ”draklandskrönikan”. Den är något mer av en klassisk fantasyserie. Magiker, drakar och äventyr. Fokus på en stor och förunderlig värld.

Jag har skrivit sedan jag lärde mig skriva men började skriva mer seriöst för ungefär fyra år sedan. Min första riktiga bok skrev jag redan i mellanstadiet och jag gav ut en bok när jag gick på ettan i gymnasiet. Fylld med fel, syftningsfel och en märkligt språk.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Dean R Koontz, Stephen King och på senare tid vill jag även räkna in J K Rowling. Men jag ser även upp till många svenska författare, stora som små. Torbjörn Löwendahl och Jespers Ersgård är två förebilder.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag tycker allt är lika svårt som lätt. Ibland kan en del dialoger rulla på så naturligt att det är mera som att man lyssnar och skriver ner. Ibland står alla karaktärer helt handfallna och ingen vet vad som ska sägas. En pinsam litterär tystnad helt enkelt. Detsamma gäller miljöbeskrivningar. Även om jag ser platsen framför mig så blir den fruktansvärd i text. Det är beroende på var jag är i berättelsen. Men jag tycker nog mörker är det roligaste att skriva men långt ifrån det lättaste.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver från början till slut men har lärt mig att strukturera upp mitt skrivande alltmer. Jag har en väldigt lös synops som är långt ifrån logisk. Jag har däremot exakta detaljer om varje karaktärer och deras utveckling. Till och med saker som aldrig kommer med, så som deras storlek på skorna eller vad de föredrar att äta.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag skriver ganska mycket. Tyvärr vet jag inte hur många timmar jag lägger på skrivandet varje vecka. I vanliga fall jobbar jag heltid som lokförare, så det blir ganska många timmar på hotell, överliggningar och ett evigt väntande. Jag får skriva när jag har tid helt enkelt. Ibland kan det gå veckor utan att jag hinner skriva ett enda ord, ibland blir det flera tusentals med ord på en enda dag.

Var skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Jag skriver var som helst och hur som helst. Jag har ett eget litet hörn som jag föredrar att sitta vid. Men jag skriver även på min bärbara dator och mobiltelefon. Jag har suttit i skogen, på bergstoppar och tråkiga hotellrum. Helst av allt sitter jag vid min bärbara dator. Upplever bäst flyt när sitter med den.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har oerhört svårt för att stava. När jag gick i skolan fick jag gå på extralektioner för att försöka stävja detta.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag försöker ofta lyfta ett mera nyanserat mörker, en djupare ondska. Jag vill att de ondskefulla karaktärerna ska vara mer än bara ”onda för ondskan skull”. Det ska finnas en skarpsinnighet. Även om jag älskar Harry Potter tycker jag att Voldemort är tråkig. Han känns platt och är bara ondska i sig själv. Många av sidokaraktärerna som är kryddade med ondska anser jag ofta vara mycket mera intressant.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag har testat allt från zombieevent till intervjuat människor på sos-alarm. Men jag har även lärt mig grundläggande fäktning och pilbågsskytte. Tyvärr fäktas det på de mest onaturliga sätt som finns i många fantasyböcker.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

För tillfället skriver jag på en spänningsroman. Jag önskar att det fanns större möjligheter att skriva fantastik men det har tyvärr blivit allt mindre. Även om det är jätteroligt med sådana manus så är det svårt att nå ut med fantastik. Det blir istället en annan form av mörker, mera diskbänksrealism, som får presenteras.

[Bibliografi]

De andra (Whip Media, 2017)
De Sovande (Whip Media, 2018)
Zverige i mitt hjärta (Whip Media, 2018)
Kärnpartiet (Whip Media, 2019)
Hungerns skörd (Whip Media, 2019)
Alicia Månstjärna och den femte pelaren (Whip Media, 2020)
Denise Svärd (Saga Egmont, 2020)
Drakens penna (Lionvalley Publishing, 2021)
Alicia Månstjärna - fängelsedirektören och det hemliga sällskapet (Whip Media, 2021)
Vad rimmar på Flora? (Whip Media, 2021)

Lovisa Wistrand: Rovmärkt

Titel: Rovmärkt
Författare: Lovisa Wistrand
Sidantal: 407
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Etara lever i en instängd värld. Utanför murarna härjar smittan och de förbjudna djur som bär på den. Men när Etaras pappa blir sjuk tvingas hon ta sig ut i jakt på medicin, en jakt som slutar i katastrof. Hon blir biten av en vildkatt som kan vara smittad. Och hennes kropp förändras.

Medveten om den dödsdom som väntar lämnar Etara sitt hem för att söka sig till Afrikas savann, där hon får veta vad hon blivit: en var, en människa som kan omvandla sig till djur.

Geparden Tsaro tar henne under sina motvilliga vingar och lovar att träna henne. Men varjägare patrullerar savannen och så fort Etara sätter sin fot på Afrikas torra mark blir inget sig likt igen.

Mina tankar:

Detta är författaren Lovisa Wistrands sjätte fantasybok, men hon har även, sedan debuten 2017, skrivit ett antal böcker inom den romantiska genren samt även ett antal noveller i antologier.

Denna bok är en slags prequel till hennes bok Equidae då den utspelar sig i samma värld men innan händelserna i den boken. Denna boks huvudkaraktär, Etara, är faktiskt med i den tidigare boken.

Har man läst den Equadie innan denna, vilket inte alls är nödvändigt, så känner man igen världen och dess invånare med varer, människor som kan förvandlas till djur. Om man inte har läst den boken så fungerar denna riktigt bra som en inkörsport till världen och dess förhållande. I denna får vi reda på lite mer om hur situationen uppstår, hur varerna blir hatade och jagade av de vanliga människorna.

Har man läst någon tidigare fantasybok av Lovisa Wistrand så vet man lite vad man har sig att vänta här. Hon har en förkärlek att blanda in omöjlig kärlek mellan två karaktärer som till en början verkar vara så olika varandra att det inte finns en chans till lycklig kärlek men ändå finner en attraktion till varandra. Det finns i denna bok också, man kan ju kanske tro att denna omöjliga kärlek börjar att upprepa sig i hennes böcker men jag tycker att varje berättelse som hon har levererat har sina olika infall i denna grundberättelse som gör att varje känns unik och intressant att följa och se utfallet på.

Jag gillar denna värld som hon målar upp här, i den förra boken som utspelade sig i denna värld så följde vi en flicka som kunde förvandla sig till en häst och vi fick verkligen leva in i hästarnas värld. I denna så är det i stället kattdjur och då först och främst geparder som vi får lära känna och leva tillsammans med. Jag tror inte jag är ensam om det men jag fick starka känslor av Lejonkungen när jag läste boken, intrigerna och miljön som utspelar sig i Afrika. Jag menar inte att det på något sätt är ett plagiat på Lejonkungen, för det är en helt annan historia som målas upp här, men känslan var ungefär detsamma. Jag tycker verkligen hon har fått till känslan att vara ett stort kattdjur på savannen i Afrika på ett målande och bra sätt.

Lovisa har ett språk och berättarteknik som drar in en i handlingen och trollbinder en. Hon målar upp karaktärerna på ett levande sätt och man lär känna dem och man bryr sig om dem. Hennes förmåga att måla upp miljön som vi befinner oss i och hennes karaktärsporträtt gör henne till en av de främsta som vi har bland svenska författare som skriver inom fantastiken, hon håller verkligen en hög kvalité på det som hon skriver.

Boken är, som jag nämnt, kryddad med romantik men den är också gripande och spännande om man även ser förbi den romantiska biten. Så jag rekommenderar denna till alla som vill ha en välskriven fantasybok som har en bra balans av romantik och spänning och ett riktigt intressant världsbygge och karaktärer som har ett djup. Jag hoppas på att vi inte har sett det sista av denna värld med varer, med lite tur så kanske vi får följa någon annan djurgrupp någon gång i en inte allt får långt bort framtid.

Tidigare omdömen om författaren:

Drakviskaren (Alvblodstrilogin #1)
Demonviskaren (Alvblodstrilogin #2)
Equidae
Dödsviskaren (Alvblodstrilogin #3)
Netraya

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Sammy Jeridi: Ghettobröder

Titel: Ghettobröder
Författare: Sammy Jeridi
Sidantal: 383
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Tio miljoner för Julia Falk.

Leon, ägare till det lika framgångsrika som ljusskygga företaget Ghettosäljarna, tar ett uppdrag han egentligen inte vill ha - att hitta den försvunna miljonärsdottern Julia Falk. I sin jakt på henne kommer han något fruktansvärt på spåren, en mystisk organisation som är beredd att döda för att bevara sina mörka hemligheter. När det visar sig att även kriminalkommissarie Eva Möller utreder fallet tvingas det omaka paret ännu en gång samarbeta för att överleva.

Mina tankar:

Detta är författaren Sammy Jeridis andra bok och är en uppföljare till debuten Ghettokungen.

Den är förvisso rätt så fristående, men jag rekommenderar ändå att man skall ha läst den första innan man läser denna för att förstå handlingen till fullo.

I första boken så lärde vi känna Leon, som är ägare till Ghettosäljarna, en firma som lever i gråzonen, eller kanske rättare sagt lite mera på fel sida gränsen, av lagen. De kan fixa saker som du inte kan få tag på vanligt vis. Leon har dock några gränser, inga vapen eller droger, något som, utan att avslöja något, förvisso inte gick så bra i första boken.

Denna bok tar vid lite i efterdyningarna av första boken. Leon driver sin firma samtidigt som han planerar allt för att hans yngre bror skall få en bra utbildning och en bra grund att stå i sitt liv, något som han själv inte har fått.

I samma efterdyningar har nu Eva Möller, polisen och den andra huvudkaraktären som vi lärde känna, nytt uppdrag, hon har blivit mer eller mindre bortskyfflad i en vrå. Hon kommer över ett fall om en försvunnen ung kvinna, som mer eller mindre är nedlagt.

Samtidigt som Eva forskar i den försvunna flickans fall så bli Leo kontaktad och erbjuden en stor summa pengar att också hitta den försvunna flickan. På två fronter börjar våra huvudkaraktärer närma sig vad det är som hänt flickan.

Genom boken följer vi även två andra händelser som har något med allt att göra. Författaren bollar bra mellan dessa olika trådar utan att det bli rörigt en enda gång. De olika trådarna går självklart ihop till slut och det görs väldigt smidigt. Han håller uppe spänning genom hela boken och släpper inte taget om läsaren.

Jag skulle säga att detta är mera av en thriller än av en vanlig deckare där en polis skall lös ett fall, eller kanske till och med att man skall kalla det för en action-bok.

Författaren har tagit miljön mycket från sin egen uppväxt och han får verkligen till jargongen som gör att man känner av en autentisk återspegling av den delen av samhället som han berättar om. Men jag tycket också att han verkligen har tagit ett steg uppåt i stilen. Han har ghetto-stilen, eller vad man skall kalla den, som han hade i första boken men han har också växt och lagt till en stil när det kommer till handlingen som känns igen i mera internationella thrillers.

Boken slutat med att den bygger upp till tredje boken, som snart kommer ut, och vad den hintar lite om så ser det ut att även den kommer bli en spännande resa att ta del av. Jag kan verkligen rekommendera denna bok till alla som vill ha en spännande bok med full fart, själv ser jag fram emot att läsa nästa del i serien.

Tidigare omdömen om författaren:

Ghettokungen (Ghettokungen #1)

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Författarporträtt: Magnus Carling

Berätta lite kort om dig.

Jag heter Magnus Carling, är född 1973 och arbetar idag som informationssäkerhetschef på ett stort, globalt företag. Jag har arbetat inom IT-branschen sedan 1995 och sett hur världen blir alltmer uppkopplad. Eftersom jag arbetar med säkerhet har jag också sett den mörka sidan av nätet, vilket inspirerade mig till att skriva Svart Kod. Skrivit har jag gjort länge och har ett antal publikationer i olika former bakom mig. Jag skriver för att koppla av och tycker det är ett av det roligaste sätten att få byta perspektiv ett tag.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har alltid gillat fantasy, allt sedan jag läste Sagan om ringen eller Narnia-berättelserna någon gång på tidigt åttiotal. Jag spelade också en hel del rollspel och att fantisera ihop egna äventyr var ibland roligare än att spela dem. Samtidigt har jag också alltid läst en hel del spökhistorier, mysterier och skräck. Framför allt Stephen King och Dean Koontz imponerade på mig och de två författarna tyckte jag var så bra att jag ville också börja skriva berättelser.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Stephen King har helt klart betytt mycket för mitt skrivande, inte minst efter att jag läste hans bok om skrivande. Jag har också min mentor Diane Karlstrom att tacka för mycket när det gäller skrivandet och hon lärde mig även mycket om att skriva seriemanus. Vi två har tillsammans skrivit både berättelser (John Romeo-trilogin) och seriemanus (Fantomen).

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag har absolut lättast för miljöbeskrivningarna och tror att jag är bra på det. Det jag tycker är svårt är att få karaktärerna att bli levande personer och inte bara platta karaktärer. Jag lägger ner mest tid på det när jag redigerar och är noga med att ta bort dialog som inte känns äkta.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver alltid synopsis och ofta väldigt omfattande synopsis där jag försöker få med det allra viktigaste. Det är som vilket annat hantverk som helst, det kräver tid och när jag väl är klar med synopsis matar jag på. Då skriver jag intensivt från början till slut.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

När jag väl är klar med synopsis så kavlar jag upp ärmarna och skriver. Någonstans mellan 1000 och 2000 ord per dag brukar det bli. Varje dag, inga ursäkter där. Det blir många gånger sena kvällar eftersom jag har ett heltidsarbete och att familj såväl som vänner och en del andra intressen tar tid.

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Jag är så lyckligt lottad att jag har ett arbetsrum och en fast plats. Utsikten är mot skogen, vilket är bra eftersom det inte händer särskilt mycket där om inte ett rådjur promenerar förbi eller en ekorre ränner runt i träden. Jag kan koncentrera mig på skrivandet och bara mata.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

De känner kanske inte till att jag även skrivit seriemanus till Bamse, 91:an och Fantomen. Det är vansinnigt roligt att skriva seriemanus, men tyvärr är det en krympande marknad.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Ja, jag brinner för rättvisa och det lyfter jag ofta fram. Jag hatar verkligen orättvisor och sätter gärna fokus på dem. Rättvisa är viktigt och även om livet i sig inte är rättvist så kan vi människor göra vad vi kan för att rätt ska vara rätt.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Spännande fråga. Jag gör inte så mycket konstigt, men jag gör allt jag kan för att besöka platserna jag skriver om. Med några få undantag har jag besökt platserna i mina berättelser och det är detaljerna i de upplevelserna som gör berättelsen ännu mer levande. Jag firar också alltid när en berättelse är klar och jag har ofta "semester" från skrivandet ett tag efter. Det tar trots allt en hel del energi att skriva.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag håller på med uppföljaren till Svart Kod, som troligen är klar i ett första utkast strax innan jul. Sedan väntar redigering och ännu mer redigering. Men förhoppningsvis kommer den ut innan nästa sommar. Dessutom håller jag och Diane på att redigera tredje delen i John Romeo-trilogin. Hela trilogin ska ges ut som ljudbok (första delen finns redan) och vi går över del tre lite eftersom den inte gavs ut som e-bok.

[Bibliografi]

Föredra döden Novell i antologin Schakt 004: Krälande Cthulhu och andra bedrägliga blindskär -  (2000)
John Romeo 1: Konstnären (tillsammans med Diane Karlstrom) (Recito Förlag 2017, ljudbok 2021)
John Romeo 2: Korsfäst (tillsammans med Diane Karlstrom) (Vulkan bokförlag, 2017)
Svart Kod (Visto Förlag, 2021)

Cecilia Nilsson: Förändringens Kraft

Titel: Förändringens Kraft
Författare: Cecilia Nilsson
Sidantal: 603
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Eld. Vatten. Vind. Metall. Jord. Blixt. Djur. Trä. Tid.

Världen är uppdelad i nio element. Alla tonåringar måste göra ett val, vilket element vill de tillhöra? När valet väl är gjort finns det ingen återvändo.

Aethera lämnade sitt element när hon fyllde femton och bytte ett liv mot ett annat. Sedan dess har hon knappt träffat sin familj. Tio år senare återvänder hon och med sig bär hon en fråga. Varför måste ett val utesluta ett annat? Finns det en framtid där elementen lever i harmoni med varandra, ett liv där det är möjligt att korsa gränser?

Hon övertalar sin syster och fyra vänner att hjälpa henne att undersöka saken. Tillsammans beger de sig ut på en resa där mer än deras liv hotas. Var går gränsen för när en idé är menad att göra gott och när den blir en besatthet?

Mina tankar:

Detta är författaren Cecilia Nilssons, om jag inte misstar mig, debutbok och det är en fantasyroman som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Innan jag började läsa denna så undrade jag hur författaren skulle få ihop att det finns nio element, man är ju van med de klassiska fyra, det vill säga jord, eld, luft och vatten. Det kändes som ett intressant koncept att utveckla detta och lägga till några element. Och jag tycker att författaren har fått till en bra bakgrund till de olika elementen och hur de fungerar.

När det kommer till själva berättelsen och vilken typ av fantasy det är så skulle jag säga att den drar åt det episka hållet utan att ha några av de klassiska elementen som de episka berättelserna har, det vill säga storslagna slag, onda makter som vill ta över eller förstöra världen och en god sida som kämpar emot ondskan, vanligtvis är berättelsen full med många karaktärer. Vi möter här i stället en mera jordnära berättelse och följer en handfull karaktärer.

Världen vi möter i boken är uppbyggd så att varje människa tillhör ett av de nio elementen. Världen är näst intill segregerad på det sättet att man lever inom elementen mer eller mindre avskilt från de andra elementen. Det förekommer att människor knyter sig till ett annat element än vad de kanske är uppvuxna med, detta gör att de skils från familj, ibland för alltid.

Detta är förhållandet i boken och när den börjar så möter vi Aethera som är en av de som bytte element och har blivit förskjuten av de som tillhör hennes barndoms element. Hon vill inte längre att världen skall vara på detta sätt och börjar undersöka, tillsammans med några andra, om det inte är möjligt att tillhöra två element. Aethera har den idén att detta skulle sammanföra de olika elementen så att världen blev mer enad. Det finns dock krafter inom de olika elementen som kämpar emot förändringar, de anser att allt skall vara som det alltid har varit.

Det är en riktigt mustig och intressant berättelse som målas upp här. Språket är stabilt och lätt att ta till sig, det är även målande så man kan lätt leva sig in i denna värld. En annan sak som gör att det är lätt att leva sig in i denna berättelse är de bra karaktärsporträtten som man bjuds på här. Författaren har verkligen lagt ner vikt på att göra de olika huvudkaraktärerna unika, varje har sin personlighet och sin egen röst.

Nu skall jag såklart inte avslöja något om hur boken slutar, men den får ett avslut och ändå så lämnar den några saker så att det kan hintas om att det kan finnas en möjlighet till en fortsättning. Slutsumman blir att denna var en riktig trevlig läsning och en ytterst stark debut från en författare som jag hoppas på att få läsa mer av. Detta är absolut en av de bästa fantasyböcker som jag läst i år.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Gabriella P. Kjeilen: Levande Död

Titel: Levande Död
Författare: Gabriella P. Kjeilen
Sidantal: 29
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Krig rasar över Sverige. Experiment utförs i ett försök att skapa starkare soldater som kan beskydda landet. Men vad händer när människor skapar en ras starkare än sig själva?

Mina tankar:

Detta är en novell av författaren Gabriella P. Kjeilen utgiven som e-bok och även i häftat format, då endast på förlagets hemsida. Denna kom ut 2018.

När det kommer till noveller, som faktiskt kan vara på ett sätt svårare att få fungera än en berättelse på trehundra sidor, så har jag en förutfattad mening att det finns två alternativ som får novellen att fungera när det kommer till handling.

Den första är att händelsen som målas upp i novellen är isolerad händelse som, fast i sitt korta utförande, har en början och ett slags slut som knyter ihop det hela, alltså mer eller mindre en kompakt bok. Den andra är att handlingen målar upp något som är betydligt större än novellen man läser visar, den fungerar mer eller mindre som att man får en glimt av något större, en aptitretare som lämnar dig med att vilja ha mer, alternativt att din fantasi bygger på vad som händer efter sista ordet i novellen.

Just denna novell faller in i den sista kategorin. Vi kastas in i en värld och en handling utan att ha någon uppbyggnad. Det är en fartfylld handling och den känns verkligen som att den tillhör en större handling, det känns som att det finns en hel värld bakom det vi läser, många saker har hänt innan vi kommer in i handlingen. En del av dem får vi lite små hintar om med små kommentarer och tankar från karaktärerna vi möter.

Fast det är mycket information som vi som läsare inte får så känner man sig aldrig vilse i handlingen, det är lätt att leva sig in i denna värld som författaren målar upp. Just denna scen, för jag kan inte se det som något annat, som vi får ta del av är riktigt actionpumpande samtidigt som den på kort tid presenterar några viktiga karaktärer och hur det står till med denna värld som vi upplever.

Jag blev verkligen nyfiken på denna värld som författaren presenterade för oss i denna novell och jag hade absolut inte haft något emot om vi i framtiden får ta del av en längre berättelse som utspelar sig i samma värld. Och med tanke på att novellen lämnade mig med denna mersmak, ja då har man enligt mig lyckats med den.

Tidigare omdömen om författaren:

Födelsemärket (Mellody Looh #1)
Flykten (Mellody Looh #2)
Magin Vaknar
Förvandlingen (Mellody Looh #3)

E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Fredrik P. Winter: Olycksfåglar

Titel: Olycksfåglar
Författare: Fredrik P. Winter
Sidantal: 287
Förlag: Louise Bäckelin Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

En flicka försvinner spårlöst i skogarna nedanför Trollhättans vattenkraftverk. Under skallgången hittas flickans röda jacka. Det ser ut som om hon sitter bland trädrötterna och väntar på att bli återfunnen. Men istället för den saknade flickan, hittar man benresterna från ett annat barn innanför jackan.

I 25 år har fyra vänner dolt en fruktansvärd olycka som tog deras väns liv. Istället för att berätta sanningen ljög de om att hon drunknat i Göta Älvs strömma vatten. Sedan dess har lögnen sakta ätit upp var och en av dem och på olika sätt förstört deras till synes lyckade liv.

Nu har någon tagit dottern till en av vännerna och hotar att avslöja sanningen om de inte betalar en lösensumma. Pengar de alla borde ha men som ingen av dem kan betala, trots att sanningen skulle kosta dem allt. Ingen annan än de fyra känner till vad som verkligen hände den där ödesdigra dagen. Vem har tagit flickan, och varför?

Mina tankar:

Detta är författaren Fredrik P. Winters fjärde bok. Han har tidigare skrivit två ungdomsböcker och en psykologisk skräckthriller, även denna är en psykologisk thriller.

När boken börjar så har en flicka försvunnit, vi hamnar mitt i en skallgång som leder fram till att man finner flickans röda jacka och i den finns det en kropp. Men det är inte flickan utan ett skelett från någon som varit död en längre tid. Frågorna ställer sig med detsamma på hög, vem är skelettet och vad har denne med den försvunna flickan att göra?

Vi lär känna fyra personer, varav den ena är den försvunna flickans mamma, som har en gemensam historia som de har svurit att aldrig avslöja. Som läsare inser man snabbt att det är en mörk hemlighet som de i många år har hållit inom sig och aldrig sagt till någon. De har genom åren gått olika håll i livet, men de har ändå något gemensamt, det verkar som att det som hände för 25 år sedan ändrade dem för alltid och nu är de på olika sätt brutna människor.

Precis som författarens tidigare bok, Grävlingen, så är det en mix av deckare och thriller. Han lägger dock inte vikten på själva utredningen om flickans försvinnande, i stället så följer vi de fyra huvudkaraktärerna i deras liv och hur detta försvinnande får en mörk hemlighet att komma upp till ytan igen. Författaren sätter verkligen fokus på människans psyke och hur olika personligheter tacklar motgångar.

Författaren har fått till några intressanta personporträtt när det kommer till huvudkaraktärerna, de kanske inte är direkt några som man fattar tycke för. Men han sätter dem i sådana situationer och gestaltar dem på ett sätt som fångar ens uppmärksamhet. Man läser vidare av nyfikenhet hur allt kommer att sluta och jag fann boken intressant på ett personlighetsstudie liknande sätt.

Språket känns riktigt genomarbetat och flyter på riktigt bra. Det finns något i författarens språk och hans sätt att bygga upp karaktärer och handling som faller mig perfekt i smaken. Han får till en stämning i boken som långsamt men säkert rör sig i en ond spiral till ett mål som man som läsare anar kommer inte att sluta lyckligt, men frågan är på vilket sätt och för vem.

Med två riktigt bra och starka böcker inom genren psykologisk thriller så tycker jag att författaren verkligen har fått in en fot i denna nisch och jag hoppas verkligen att få läsa mer av honom. Rekommenderar denna till alla som gillar thrillers åt det lite mera mörka hållet och vill ha fördjupande och intressanta personporträtt.

Tidigare omdömen om författaren:

Grävlingen

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se