Författare: Fredrik P. Winter
Sidantal: 365
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Baksidestext:
Natten till den 6 november varje år bryter sig seriemördaren som kallas Grävlingen in genom källargolvet till sitt utvalda offers hus. Offret släpas ner i underjorden och försvinner lika spårlöst som mördaren.
En morgon hittar förläggaren Annika Granlund ett jordigt manuskript utanför dörren till sitt kontor. Manuset heter Jag är Grävlingen och är en sorts makaber biografi om en seriemördare som lever under marken. Annika ser möjligheterna att rädda det konkurshotade förlaget och ger ut boken, trots den kontroversiella kopplingen till de olösta morden. Men besluten ska komma att påverka henne mer än hon någonsin kunnat ana, och snart leder det henne allt djupare ner i ett mörker hon trott sig ha övervunnit som barn.
I takt med att den ödesdigra årsdagen närmar sig framstår sambandet mellan manuset och morden som allt mer konkret, och frågorna kring boken blir obehagligt aktuella. Vem är Grävlingen? Vem har skrivit boken? Och vad är det egentligen som ruvar under jorden.
Mina tankar:
Detta är författaren Fredrik P. Winters första roman för vuxna, han har tidigare skrivit två ungdomsböcker, då under namnet Fredrik Persson, de heter följande Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll och Och bingo är bara för de förlorade.
Denna bok är en mix av deckare och psykologisk thriller, vikten ligger mera på thriller än deckare, samt så är det kryddat med skräck. Denna mix gör den till en intensiv och nervpirrande läsning som man inte kan släppa taget om.
Vet inte om jag använder ordet fel men när jag när läste denna bok så kände jag att jag skulle vilja kalla hela handlingen för meta. Det jag tänker på är att den handlar dels om en mördare men även om en bok som har blivit publicerad som handlar om just denna mördare. Sedan är det en bok som tar upp chargonen och livet på ett förlag, men även livet för en författare.
Just denna del om böcker gillade jag verkligen, då jag älskar böcker, om det är rätt skildrat eller inte vet jag inte, men det var en härlig krydda att läsa. Jag skrattade gott när författaren Jan Appelgren, som är en författare som har försvunnit för några år sedan som vi möter i några tillbakablickar, går in på Facebook och tittar på de senaste inläggen i författargrupper, kan säga att jag kände igen stilen på inläggen.
När vi kommer till spänningsdelen i boken så är den som sagt mera en thriller än en deckare. Det förekommer några poliser som har som uppgift att fånga in den mytiska mördaren Grävlingen, som samma dag varje år slår till och för bort sitt offer. Det är dock inte hos poliserna som vikten av handlingen ligger. Den befinner sig istället hos Annika Granlund, som jobbar som förläggare på det förlaget som ger ut boken om mördaren.
Vi följer huvudsakligen som sagt Annika, både privatliv och på jobbet. Det är flertalet saker som pressar henne psykologiskt, det går dåligt för förlaget, hon och hennes man försöker få ett barn, de försöker hitta ett hus som de kan leva i när de väl får ett barn, samt så har hon barndomsminnen som hemsöker henne, och så börjar polisen intressera sig för henne i och med att förlaget gett ut boken. Vi följer henne på en psykologisk resa och vi känner av både pressen och stressen som hon känner av, man känner galenskapen som närmar sig.
Jag sa ju även att boken var kryddad med skräck, genom hela boken så finns det en osäkerhet om vem eller till och med vad denna Grävlingen är. Är det en vanlig människa eller är det kanske något övernaturligt? Något monster? Det är små detaljer i handlingen som sitter där den skall för att det skall bli en hinna av skräck över hela handlingen. Denna osäkerhet om det finns något övernaturligt eller inte gör att man sitter lite på nålar när man läser, svaret skall jag så klart inte avslöja.
En annan sak som tillför denna skräckstämning är de korta inledande styckena i varje kapitel. Det är utdrag ur den utgivna boken Jag är Grävlingen, och där får vi möta just denna Grävlingen när denne pratar direkt till oss läsare. Grävlingen säger ibland saker som får en att rysa.
Språket är riktigt bra och det sätter en bra ton på handlingen som suger in dig, i alla fall gjorde den det för mig, så jag klickade rätt med författaren. Jag älskade denna mix av genre, då jag läser dem var för sig och i denna så fick jag allt i samma bok. Jag ser verkligen fram emot att se vad författaren kommer att leverera med i sin kommande bok, Olycksfåglar, som kommer senare i år.
Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar