Författare: Lovisa Wistrand
Sidantal: 473
Förlag: Whip Media
Baksidestext:
Iszaelda är förgiftad och en fara för alla i hennes närhet. Ensam ger hon sig av för att finna den viktiga livsblomman, och Akares följer efter för att vinna tillbaka hennes kärlek. Samtidigt närmar sig mörkret och attacken från demonerna. Portalen måste stängas nu.
I Iszaeldas frånvaro axlar Naeva rollen som ledare och gör allt för att samla allierade inför den kommande invasionen, men hur ska hon få städerna att inse allvaret? De är för få, och fienden för många. Keelan ger sig av för att häva Nyx förbannelse och Nyx vill bara finna Iszaelda. Allt är en enda härva, gruppen är splittrad och hotet kryper närmare och närmare. Känslorna flammar, svärden slår och kärleken svider i hjärtat.
Kommer Iszaelda att återvända i tid? Vad finner Keelan i skogens djup? Kan Nyx förbannelse hävas? Vem offrar sig själv och sin framtid för att rädda dem alla? Och vem kommer att kunna viska med de döda?
Mina tankar:
Detta är författaren Lovisa Wistrands tredje och avslutande del i sin fantasyserie Alvblodstrilogin, de tidigare heter Drakviskaren och Demonviskaren. Denna kom ut 2019.
Då det är en del i en serie så skall man ha läst de tidigare böckerna innan man ger sig på denna. Man får lite uppfriskat minne i början av boken om det är ett tag sedan man läste förra boken, vilket det var för mig. Med hjälp av detta så återfick jag minnet om de viktigaste händelserna och fann mig snart indragen i denna värld.
Boken tar vid där den andra slutade, efter karaktärernas resa i dödsriket så är det många saker som ändrat sig för dem. Men det är inte bara dem som har ändrat sig genom deras agerande, hela världen står nu inför en invasion som måste stoppas. I denna bok så ställs alla karaktärer till sitt yttersta när de måste finna en lösning till sina egna problem och det allmänna hotet mot världen. Många prövningar kommer att möta dem när de på egna håll måste finna svaren.
Det är en episk fantasyberättelse som målas upp i denna serie. Men i stället för att fokusera på det storslagna så får vi en nära kontakt med några karaktärer som spelar en central roll i den stora händelsen.
I förra delen så hade jag lite invändningar på att författaren valt att skriva ur ett jag-perspektiv oavsett vilken karaktär det är vi följer, i första boken så var det endast huvudkaraktärens, Iszaelda, perspektiv som var skrivet i jag-form. Jag kände att det var svårt att avgöra ur vems synvinkel det var man upplevde händelserna. Här är det upplagt på samma sätt men denna gång hade jag inga invändningar emot det och kände att det inte var några problem att känna av vem det var man följde. Detta jag-perspektiv gjorde att man befanns sig nära karaktären och man kunde lättare uppleva och känna detsamma som karaktären.
Det är en rik värld som vi får ta del av här och tillsammansmed det stabila språket som är fylligt och målande så blir resultatet en fantasyserie av hög kvalité. Denna sista del bjuder på många spännande händelser och vändningar, man sitter ibland med hjärtat i halsgropen för att man oroar sig över de olika karaktärerna, man är aldrig säker på utgången.
Författaren knyter ihop trådarna bra och när man har läst det sista kapitlet så känner man att man har fått svar på det mesta samtidigt som det känns som att karaktärerna kommer att leva vidare i denna värld även efter sista sidan, de har blivit levande och har ett liv som är större än serien i sig. Det är då jag anser att en författare har lyckats.
Men om det verkligen är det sista som är sagt om denna värld återstår att se, i efterordet så nämner författaren att en viss karaktär förtjänar en egen bok. Vem vet kanske en dag så skriver hon den och det skulle vara kul och intressant att läsa.
Tidigare omdömen om författaren:
Drakviskaren (Alvblodstrilogin #1)
Demonviskaren (Alvblodstrilogin #2)
Equidae
Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar