Anders de la Motte & Måns Nilsson: Döden går på visning

Titel: Döden går på visning
Författare: Anders de la Motte & Måns Nilsson
Sidantal: 344
Förlag: Forum Bokförlag

Baksidestext:

En solig junisöndag hittas mäklaren Jessie Andersson död i samband med en husvisning i det vackra Gislövshammar på Österlen. Är det en olycka, eller har hon mördats?

Snart dras den fyrkantige och aningen bufflige kommissarien Peter Vinston in i utredningen, trots att han egentligen bara är på besök i trakten. Till sin hjälp får han den lokala kriminalassistenten Tove Espring, oerfaren men ambitös och vaken. Kollegorna retar sig på varandra men formar en motvillig vänskap i jakten på sanningen.

Det flådiga huset i Gislövshammar verkar ha varit otursförföljt från start. Poliserna märker fort att alla i bygden har olika syn på det kontroversiella lyxbygget, och alla tycks de ha någonting att dölja. Bakom trädgårdshäckarna i de idylliska byarna på Skåneslätten lurar en mördare. Men vem är beredd att döda för att få sin vilja fram?

Mina tankar:

Detta är författaren Anders de la Mottes tionde bok och det är första boken i en ny serie och det är även första boken som han skrivit tillsammans med Måns Nilsson, som jag misstänker de flesta först och främst känner igen från radion.

Anders de la Motte är lite av någon mångsidig personen när det kommer till stilar i de böcker han skriver. Han håller sig till spänningsgenren men han gillar att byta stil och testa på olika saker. Han har tidigare skrivit böcker som skulle kunna kallas techno-thrillers, snabba polisaction och mera långsammare återvändare-thrillers.

Nu kommer vi till denna nya serie och än en gång så byter Motte stil. Jag lyssnade på Anders och Måns på bokmässan när de släppte denna första del och de sa att de var starkt inspirerade av Morden i Midsomer, de ville göra en svensk version och då lägga den i det idylliska Österlen. De ville göra en hyllning till pusseldeckaren.

Redan från starten så får jag verkligen känslan av en mysig stämning men precis som i Midsomer så känner man att något även inte är som det skall, det gnisslar lite mellan karaktärerna som vi blir presenterade för och det dröjer inte länge innan någon är död.

Författarduon har i sina två huvudkaraktärer skapat två stycken som åt ena handen verkligen inte går ihop, de är varandras motsatser i många fall när det kommer till karaktärsdrag. Åt andra sidan så har de polisyrket som en gemensam nämnare och i detta finner de även en gemensam väg att gå när det kommer till att lösa fallet med den döda personen.

Det blir intressanta konflikter mellan dessa två på grund av att de är så olika som de är. Det blir roligt att följa dem och få uppleva hur de tänker om varandra. Nu vet jag inte hur författarna har lagt upp mellan varandra om vem som skriver vad. Boken är så att vissa kapitel så är det sett ur den ena karaktären och i andra kapitel så upplever vi det från den andra. Jag anar, men är inte säker, att författarna kanske har tagit varsin karaktär att skriva om. Utseendemässigt så kunde jag inte sluta att föreställa mig Anders de La Motte när det kom till Peter Vinston. Det var något med de fina kläderna som fick mig att tänka så. Men detta är bara som sagt till det yttre, hur lika de är som personer är en helt annan sak.

När det kommer till själva gåtan så kan jag säga att jag inte riktigt såg det komma, hade läst någon kommentar att någon sa att det var rätt så uppenbart från början. Vet inte om jag missade något men för mig var det i alla fall inte uppenbart och jag gillade upplösningen. Visst är det kul när man gissar ut vem som är mördaren men det skall ända inte var helt uppenbart och det skall finnas falska ledtrådar som får en att misstänka något annan lösning.

Så med denna bok så visar Anders, självklart tillsammans med Måns, att han även behärskar pusseldeckaren också. De levererar en solid handling med ett bra språk och intressanta karaktärer, det kanske inte är så mycket nytt under solen, men åt andra sidan är det svårt att leverera något originellt när det kommer till deckare. Kan man inte komma med något originellt så får man istället prestera något bra av det man har och det gör författarduon verkligen.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mysig läsning som ändå bjuder på spänning och ond bråd död utan att bli att för blodig och våldsam. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok i serien, som för övrigt redan har kommit ut och heter Ett fynd att dö för.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Hans Olsson: Defekta superhjältar

Titel: Defekta superhjältar
Författare: Hans Olsson
Sidantal: 247
Förlag: Zakuli Förlag

Baksidestext:

De spruckna pillren från hemsidan ger förvisso superkrafter, men på köpet även oväntade bieffekter.

Smala Sussie kan bli smal som ett papper, förutom när vissa kroppsdelar inte följer med in i 2D-världen.

Ludo pratar med stenar, fast ibland också asfalt och det är inte särskilt angenämt.

The Hang Man kan framkalla dödliga tentakler, men han avskyr när de ser ut som färgglada polkagrisar.

Borealis tror han kan framkalla ett förförande norrsken, men när himlen förmörkas är det inte ett väderfenomen som dyker upp.

De blir alla kontaktade av Waste Disposal, som har storslagna planer. Men vad menar hon egentligen när hon säger att hon vill förändra allt? Är det för bra för att vara sant?

Mina tankar:

Om jag inte misstar mig så är detta författarens sjunde roman, men han har även gett ut en novellsamling samt flertalet noveller i olika antologier och även som singelnoveller.

Denna värld har författaren presenterat för oss tidigare, det finns två noveller, Papperssvalan och The hang man som utspelar sig i denna värld. Det är faktiskt så att huvudkaraktärerna från de novellerna återkommer i denna bok.

Bakgrunden till boken är att på en internetsida, som folk har ramlat över av slumpen, har det sålts piller som ger en superkrafter. Problemet, eller defekten, på dessa piller är att de krafter som folk får inte alltid fungerar som de skall.

Redan när jag läste första novellen, Papperssvalan, så fastande jag för denna idé. Jag har en svaghet när det kommer till superhjältar och deras krafter, men här sätter författaren en liten tvist på krafterna, att de kommer med defekter. Sedan tanken att man kan köpa några piller som ger en dessa krafter. Premissen är riktigt bra och den fungerar också.

I denna bok så får jag det jag eftersökte när jag läste första novellen, jag önskade fler noveller så att man fick träffa på fler av dessa människor som köpt piller och blivit superhjältar eller kanske superskurkar eller en bok så att man verkligen kunde djupdyka i denna värld. Här har vi lite av författarens svar på Avengers, alltså att flertalet personer med superkrafter möts i ett enda äventyr.

När det kommer till handlingen så vil jag inte säga något om den, för jag vill inte förstöra för de som känner att de vill läsa boken. Det jag kan säga är att den troligen inte kommer att ta den vägen som man kanske tror sig veta att den kommer att ta. Den överraskade mig ett antal gånger.

Det är intressant att följa de olika karaktärerna som vi stöter på i denna bok, de verkar ha något gemensamt med att vara lite utanför samhället, att de inte har en plats i samhället där de hör hemma. De är lite av defekta, i alla fall om man skall se till samhällets riktlinje och normer, innan de ens blev människor med superkrafter. Frågan är vad kommer hända när de nu har krafter utöver det normala?

Språkmässigt så är den lätt att ta till sig och det flyter på riktigt bra, det är målande beskrivningar och det är fart på handlingen. Man får verkligen en klar bild över de olika krafterna som personerna har och hur de fungerar.

Om nu detta är sista besöket i denna värld med defekta superhjältar, vill lägga till att ordet defekta kan ha mångbottnad tolkning, lämnar jag upp till författaren att bestämma. Jag hoppas ändå att det inte är det utan att vi på något sätt och i någon form får besöka denna värld igen.

Jag rekommenderar denna till alla som, likt jag, har en svaghet för superhjältar och vill ha en intressant och spännande bok som bjuder på överraskningar.

Tidigare omdömen om författaren:

King's Hope
Museion
Hans Olsson*3
Katterna och stora djupets hemlighet
Guldrush i Lappland

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Magnus Lindblom: Stjärnskådaren från Nabta Playa

Titel: Stjärnskådaren från Nabta Playa
Författare: Magnus Lindblom
Sidantal: 171
Förlag: Ekström & Garay

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Leoni är 17 år. Efter en naturkatastrof där hans mor och syster omkommer ger han sig med sin far iväg på en resa genom norra Afrika till Nabta. Där utbildar han sig till stjärnskådare. Han får lära sig se med sitt hjärtas inre kammare, blir förälskad i den vackra Muroa och lär sig om stjärnorna. Men fadern får ett uppdrag i Giza, och där tar Leonis äventyr ny fart. Han träffar läraren Tishan som lär honom om Sfinxens hemligheter. Men till Giza har det kommit ett nytt folk som är ute efter att ta över makten, och de är också medvetna om Sfinxens dolda skatter. Ska Leoni och Tishan lyckas hindra de nyas planer, och vilka hemligheter döljer sig egentligen i Sfinxen?

Mina tankar:

Om jag inte mistar mig så är detta författarens debutbok, i alla fall den första roman som är utgiven. Denna kom ut 2022 och det är en roman som utspelar sig i historisk tid och har även spår av fantastik.

Handlingen är lagd för 8000 år sedan, vi befinner oss i Egypten. Här möter vi Leoni som förlorar sin mamma och syster i en naturkatastrof. Fadern och han känner att det inte finns något kvar för dem i deras hemby. De ger sig ut på en resa igenom Afrika, pappan för att lära sig mera om läkekonsten med olika växter och örter. Leoni själv skall lära sig det mera mystiska i konsten som Stjärnskådare.

Genremässigt sett så är boken som sagt mest en historisk roman men den har även som jag nämnde spår av fantastik i sig. Författaren väver in det mera övernaturliga eller om man vill kalla det magiska på ett smidigt sätt som gör att det känns trovärdigt med tiden som det utspelar sig i.

Boken är på ett sätt lättläst och handling och text flyter på smidigt. Ändå så tar den upp en del ämnen som rör sig åt det filosofiska och även religion och meditation. Det är alltså lite tyngre ämnen som berörs men det görs på ett lättsamt sätt och det är heller inte någon pekfingervals från författaren som vill visa sina egna åsikter, nej han har lagt det som en grund till handlingen och står väldigt neutralt men informationsrikt.

Till en början så rör sig boken väldigt snabbt framåt och känns i sina första kapitel lite jäktade, dock så lugnar den ner sig och i stället tar sin tid istället när det kommer till att bygga upp den återstående handlingen.

När man läser boken så märker man att författaren har ett intresse för det vetenskapliga och just i denna så rör det sig om det mera historiska vetenskapliga som till exempel astronomi. Det känns att han verkligen vet vad han skriver om, vilket jag förstår inte är så konstigt med tanke på han har en ingenjör-bakgrund.

Boken är kanske inte helt felfri, på vissa ställen i handlingen, som till exempel början, hade den kanske behövt en genomarbetning i form att man bredde ut handlingen i dessa bitar, alltså förklarade mera fylligare. Åt andra sidan är detta en högst personlig åsikt och författaren kanske har gått i ett annat spår och ville lägga fokus på andra saker i handlingen.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha en historisk roman som har sina rötter i det vetenskapliga och filosofiska samt att den bjuder på en del fantastik.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Malin Sanglert: Det andra arvet

Titel: Det andra arvet
Författare: Malin Sanglert
Sidantal: 314
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Sofie ärver sina morföräldrars sekelskiftesvilla i Skärviken på västkusten av en moster hon aldrig träffat. Hennes plan är att renovera huset till en perfekt sommaridyll, samtidigt som hon dokumenterar förvandlingen för ett inredningsreportage.

Renoveringen kantas av minnen från barndomens somrar, oförklarliga fotografier och alltför många glas bananlikör. Huset gömmer hemligheter, och i takt med att hon rensar ut, väcks allt fler frågor.

Varför bröt morföräldrarna kontakten med Sofie, och hur kommer det sig att hennes mamma blir så upprörd när hon hör att Sofie är i Skärviken?

Huset som hon förknippat med skollov och salta bad känns inte längre tryggt, och hon börjar ana att någon iakttar henne i skydd av sommarnatten. Någon som vill att hon ska bli rädd.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok. Det är en deckare och den kom ut 2022.

Att kalla denna för en deckare är inte helt rätt skulle mera klassa den som en thriller eller en spänningsroman. En vanlig deckare brukar vara att man följer någon, ofta en polis, som utreder ett brott, ofta ett dödsfall.

I denna möter vi en kvinna, Sofie, som har ärvt ett hus av sin moster, som i sin tur har ärvt huset av sina föräldrar, alltså Sofies morföräldrar. Som litet barn var hon mycket i huset på somrarna, ända tills hon var runt elva år och morföräldrarna bröt kontakten med Sofies mamma och då även Sofie.

Sofie har bestämt sig för att renovera upp huset och sälja det. Hon har tänkt att det skall bli ett bra avslut för hennes mamma som av oförklarliga anledningar inte vill prata om huset och sina föräldrar. När hon väl är där och börjar renovera huset så återupplever hon gamla barndomsminnen och hon börjar undra vad det var som hände när hon var lite. Varför bröt morföräldrarna kontakten?

Hon hittar saker i huset som får henne att vilja ta reda på hur allt ligger till. Det blir en nostalgisk och även smärtsam återupplevelse för henne. Men samtidigt som hon får reda på mer och mer så har hon känslan av att det är någon som inte vill att hon skall få reda på sanningen. Det känns som det ligger en mörk hemlighet som kanske inte borde komma fram.

Språket är lätt att ta till sig och det flyter på riktigt bra, handlingen är intressant och spännande. Utförandet när det kommer till språk och handling känns riktigt bra genomarbetat och håller en riktigt hög nivå, speciellt för att vara en debutbok.

Tyckte att det var en riktigt bra karaktärsporträtt på huvudkaraktären. Vi följer henne väldigt närgående i hennes arbete på huset, vi får verkligen lära känna henne på djupet och hon blir som en levande människa med sina egenskaper och brister.

Förutom huvudkaraktären så lär vi även känna en annan sak också, själva huset. Är det något som har karaktär så är det gamla hus, de andas av minnen, de finns i väggarna och i sakerna som samlats i huset. Författaren fångar verkligen känslan av när någon återkommer till ett gammalt hus som väcker barndomsminnen.

Summan blir en bra bok som jag varmt rekommenderar till de som vill ha en spännande, välskriven och genomarbetad handling som griper tag i dig och kanske till och med väcker egna tankar och minnen från barndomen. En bra start på en författarkarriär som jag ser fram emot att följa.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Gunilla Jonsson & Michael Petersén: Döden är bara början

Titel: Döden är bara början
Författare: Gunilla Jonsson & Michael Petersén
Sidantal: 303
Förlag: Fria Ligan

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Berlin sommaren 2017 är en stad där verkligheten börjar rämna. I ett kulturhus i Kreuzberg gjuter skulptören Amanda Serner svarta betongsuggor som vaknar till liv i ateljén. De dansar över golvets färgfläckade masonit. Eller är det barndomens hallucinationer som kommer tillbaka? Amanda tittar ut genom fönstret och anar en annan stad bortom de nyputsade fasaderna kring Mariannenplatz.

Samtidigt söker Svetlana Meier allt mer desperat efter sin försvunna syster. Karoline svarar inte i telefon och alla säger att hon förmodligen har rest bort, men Svetlana tror inte på det. Hon hör rykten om misshandel och hittar en spionapp i systerns mobil.

Amandas morfar Clive drömmer att han vadar genom taggtråd i helvetet. Han dricker för att glömma och vägrar träffa sin dotterdotter, rädd att hon ska se hans demoner. Pengarna från konsthandeln på Fasanenstraße räcker inte för att radera hans mörka förflutna. Sonen Harlan börjar ställa besvärliga frågor och Clive fattar ett ödesdigert beslut.

Clives hänsynslöshet och Amandas konstverk gläntar på dörrar mot en verklighet mänskligheten har valt att glömma. En gyllene skalbagge klättrar upp mot taket i Hauptbahnhof. Någonstans i den stora staden öppnar sig ett torg mellan grustäckta ruinberg. Och under villorna vid en badsjö leder vägar ner mot helvetets brinnande slätter.

Mina tankar:

Detta är första boken i en serie av hitintills två böcker, den andra heter De levande döda. Det är en skräckroman som utgår från rollspelet KULT. Boken är skriven av de som skapade rollspelet. Denna bok kom ut 2018.

KULT kom ut för första gången 1991, jag spelade inte det själv utan jag spelade Drakar & Demoner och Mutant. Detta rollspel gick mig helt förbi men av vad jag förstår så väckte det en hel del känslor. Det sågs tydligen inte med blida ögon att det innehöll former ockultism samt även en hel del våld, sex och droger. Till den gränsen tydligen att det tog bort från hyllorna från vissa kedjor.

Så med det i tanke att jag inte har spelat spelet och har några bakgrundskunskaper om denna värld så visste jag inte helt vad jag hade att vänta mig när jag började läsa denna bok.

Det jag märkte med detsamma när jag började med boken var att författarna överförklarade inte sin värld. Detta är positivt på ett sätt, man kan se det så att antingen så litar författarna på sina läsare att de antingen redan vet tillräckligt mycket om KULT och dess världs bakgrund att man kan lätt hänga med eller att de som inte har bakgrunden blir tillräckligt intresserade så de läser vidare utan all förklaring. Jag tillhör den andra gruppen och fick upp ett intresse som gjorde att jag fortsatte läsa. Ibland är det bra att inte förklara allt, vissa handlingar fungerar bättre med att ha händelser som osar av mystik och det okända.

Språket är mustigt men ändå inte överväldigande så att man inte kan ta till sig det, det är lite mera tuggmotstånd än något som man snabbläser. Det ligger ändå på en sådan nivå att det inte blir tungläst och handlingen flyter på med intressanta karaktärer och händelser.

Jag har redan nämnt att rollspelet har spår av ockultism och då boken utgår från spelet är det inte konstigt att även denna innehåller sådant. Vi möter här fallna änglar, demoner och andra varelser och ritualer som nog skulle kallas för satanistiska. Har man svårt för detta så kanske inte boken är något för en.

En annan sak som är väldigt i centrum är konst och det märks att det är något som författarna har ett intresse för. De beskriver verkligen känslan och stilen i hur de olika karaktärerna formar sina konstverk och vad de utstrålar. De knyter an konsten med det ockultistiska på ett smidigt sätt och man känner verkligen att det går hand in hand.

Även det övernaturliga med fallna änglar och andra varelser flyter elegant ihop med den så säga normala världen. Det blir intressant när man inte tar det övernaturliga till det extrema och håller den så lång bort från verkligheten att det inte känns trovärdigt. I denna bok känns det på ett sätt trovärdigt fast man såklart vet att det inte är det.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräckberättelse som, kanske inte skrämmer dig, men är välskriven med intressanta karaktärer och en intressant värld och bjuder på en härlig stämning. Får säga att detta är skräck i högkvalitativ form. Skall bli intressant att läsa även andra boken i denna serie.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Ingrid Tosteberg: Dimöns hemlighet

Titel: Dimöns hemlighet
Författare: Ingrid Tosteberg
Sidantal: 174
Förlag: Darkness Publishing

Baksidestext:

Det är mitt i natten. Oliver öppnar dörren till slottsträdgården och
den giftiga dimman letar sig genast in i Grönskande slottet. Ingenting blir sig likt. Dimman sprids i hela Evlonia och påverkar alla som bor där.

Dessutom är den mäktiga fen Elvina försvunnen. Det sägs att hon hålls fången på Dimön.

Vännerna Oliver, Rosali och Nimaya är fast beslutna att lösa mysteriet med dimman och fen Elvinas försvinnande. Vad är det som gömmer sig på Dimön?

Mina tankar:

Detta är författarens tredje bok i serien Sagan om Evlonien, en fantasyserie som riktar sig till ungdomar i åldern 9-12. De tidigare delarna heter Stendrottningens hemlighet och Silverspelgelns hemlighet.

Då det är en del i en serie så rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning. De är dock rätt så fristående och varje bok förklarar det mesta man behöver veta om de tidigare delarna för att kunna följa med bra i handlingen om man nu inte skulle ha läst dem i rätt ordning.

Boken tar vid ett tag efter förra boken. Något har hänt med Evlonien, en dimma har lagt sig över landet och med den följer en känsla av sorg samt att det är som att dimman går in i folks huvuden och får deras tankar i dimma. Även växtligheten i landet är drabbat.

Om man har läst de tidigare delarna så vet man vad man har sig att vänta sig. Det är ännu ett fantasirikt äventyr som målas upp framför oss på sidorna. Språket är, precis om i de tidigare delarna, lätt att ta till sig och handlingen är mer eller mindre rak på sak. Ungefär det som man förväntar sig av en bok som riktar sig till denna ålder.

Författaren fortsätter att bygga ut sin värld samt även får vi under resans gång veta ännu lite mera om några av de centrala karaktärerna som vi stött på i de tidigare böckerna. Det är en intressant värld som vi får ta del av och fast varje del på ett sätt är mer eller mindre fristående från varandra så finns det en röd tråd igenom serien. Om just denna röda tråd får ett avslut eller inte i denna del lämnar jag osagt så att jag inte förstör något för de som vill läsa boken.

De tidigare böckerna har varit rikt illustrerad med riktigt snygga bilder gjorda av Andreas Raninger. Det finns även sådana bilder i denna bok också, men i denna är de inte lika många bilder. De lyckas igen att fånga stämningen i boken och är imponerad på vilket djup Raninger får i sina bilder.

Boken riktar sig som sagt till barn i åldern 9-12 och de är de som kommer att få ut det mesta av boken, dock så skulle jag säga att även som vuxen kan man få ut något av boken om man gillar magiska äventyr. Detta är bra om man tänkt att ha den som en högläsningsbok för sina barn, för om man inte fångas själv av handlingen så blir det svårt att läsa högt för andra.

Jag rekommenderar den till alla barn som vill ha ett fartfylld och fantasirikt äventyr att läsa, även som vuxen så hade jag kul att läsa denna och jag vet att det kommer fler delar i denna serie och ser fram emot att se vart författaren tar vägen med sin värld i dessa böcker.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Stendrottningens hemlighet (Sagan om Evlonien #1)
Silverspegelns hemlighet (Sagan om Evlonien #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar