Författare: Anders De La Motte
Sidantal: 375
Förlag: Forum Bokförlag
Baksidestext:
Lucianatten 1987 brinner en dansbana i en skånsk stugby ner till grunden. En ung kvinna dör i lågorna, och i polisutredningen som följer ställs vänner mot varandra, förtroenden sviks och familjer splittras innan en ung mordbrännare till sist erkänner.
Trettio år senare ärver Laura Aulin den nedgångna stugbyn av sin faster. För första gången sedan branden återvänder hon nu till trakten. Hon hoppas att fasterns begravning ska bli ett tillfälle att läka såren och återknyta banden med de gamla vännerna.
Men hennes närvaro rör upp både bitterhet och ilska, och när nya bränder anläggs blir stämningen fientlig. Samtidigt börjar Laura ana att fastern kommit något på spåren före sin död, och hon tvingas ifrågasätta allt hon minns om den tragiska lucianatten. Om vinterelden som gav ärr som aldrig bleknat.
Mina tankar:
Detta är tredje delen i författarens serie som går under namnet Årstidskvartetten, de tidigare delarna heter Slutet på sommaren och Höstdåd. Denna kom ut 2018 och är författarens åttonde bok.
Boken är som sagt en del i en serie, men den är helt fristående från de tidigare delarna. I varje bok så möter vi nya karaktärer som inte har med de andra böckerna att göra, så det går bra att läsa böckerna i vilken ordning som man vill.
Det som gör böckerna till en serie är att de har alla har en gemensam stil och uppbyggnad, nu har jag förvisso inte hunnit att läsa den sista boken i serien men jag antar att den inte kommer att skilja sig från det gemensamma.
Det som knyter ihop böckerna är att de har alla en slags hemvändare-berättelse i grunden, det blir lite av det lilla samhället, som kanske inte alltid följer reglerna, möter storstaden. Denna kulturkrock, eller vad man skall kalla den, gör att stämningen fort i böckerna blir väldigt spänd mellan den lokala befolkningen och den hemvändare, som nu räknar mer eller mindre som en främling som inte har något att göra där.
Men det är inte bara det som knyter ihop handlingarna. I samhället som det utspelar sig i har något hänt för många år sedan, ett tragiskt dödsfall som satt sina djupa spår bland befolkningen. En händelse som man inte vill prata om och som är mer eller mindre döljer en hemsk hemlighet.
Boken är uppbyggd så att den hoppar fram och tillbaka i tiden. För det mesta så utspelar den sig i nutid men vi får även gå tillbaka till tiden precis innan den tragiska handlingen, som i denna bok är att en dansbana brann ner och en ung kvinna dog i elden.
Det var först i denna bok som jag kopplade att författaren har använt två olika skrivsätt. Nutids-berättelsen är skriven i presens medan tillbakablickarna är skrivna i imperfekt. Detta är ett smart knep då man kan se dem som att dåtiden är ju något som redan har inträffat, och kan inte ändras på då man vet utfallet av händelsen, medan det som utspelar sig i nutid är något som händer nu och man vet inte vad som kommer att hända i den delen. Kollade att han hade gjort det samma med boken innan denna.
Jag skulle inte klassa boken för en deckare, inte om man klassar deckare som att ett brott skall utredas. Ser denna mera som en spänningsroman eller thriller, samtidigt som den är en skildring om hur en grupp människors öden ändras på grund av en händelse i deras liv som för alltid kommer att hänga över dem.
Boken är riktigt spännande, utan att ha de adrenalinpumpande actionscenerna, författaren tar sin tid att bygga upp berättelsen, samt ger ett djup till sina centrala karaktärer. Men ändå är det ett bra driv i språket och handlingen som gör att boken blir något som är svårt att lägga ifrån sig, det är en riktigt bladvändare.
Denna bok, likt de tidigare, osar av en stor dos av melankoli. Det finns skuldkänslor och ångest över vad som hände, samt en del har både psykiska som fysiska sår som de måste bära på, och det är inte alltid som de orkar med det. Det blir aldrig så tung att man inte orkar läsa vidare utan författaren håller nivån på detta mörker på en precis lagom nivå.
Sedan måste jag ge en eloge till författaren när det kommer till klurigheten i berättelsens mysterium, för det finns ett mysterium över händelsen då allt inte är helt klart för en i början av boken. Under resans gång så tänkte jag olika scenario och jag trodde mig ha det klart för mig, men så lyckas han att ta handlingen ett varv till. Skall ju inte avslöja något, men hatten av till författaren att jag inte såg det slutliga slutet.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en välskriven och spännande berättelse som jag tror att vissa bitar kommer att träffa läsarna hårt. Det är en finstämd handling samtidigt som den är hemsk på ett sätt, vi får se alla aspekter av mänskligheten som visar upp sina mörka sidor, en del totalt synliga och andra mera subtila.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar