Författare: Anders de La Motte
Sidantal: 420
Förlag: Forum Bokförlag
Baksidestext:
I Augusti 1990 tältar fem barndomsvänner vid ett nedlagt stenbrott på en skånks ås. De har nyss tagit studenten, i natt tar de sommarens sista bad och därefter väntar det riktiga livet. Men när morgonen gryr och höstens första regn faller ligger en av vännerna död i det mörka vattnet. En tragisk olycka hävdar polisutredningen, men många i Nedanås tvivlar.
Tjugosju år senare verkar trakten ha hämtat sig från händelsen, men under ytan sjuder misstro fortfarande. När Anna Vesper, mordutredare från Stockholm på flykt undan egen tragedi, flyttar till Nedanås, sätts saker och ting i rörelse. Ett nytt makabert dödsfall som verkar ha koppling till händelsen i stenbrottet inträffar och snart är både Anna och hennes tonårsdotter indragna i den gamla konflikten.
Samtidigt som Anna desperat försöker slå vakt om sina egna hemligheter vill allt starkare krafter hindra henne från att gräva i det förflutna. Till sist har hon inget val. Hon måste öppna fallet från 1990, hösten få vill prata om men ingen kan glömma.
Mina tankar:
Detta är författarens sjunde bok och den andra boken i serien Årstidskvartetten. Denna kom ut 2017.
Det är som sagt den andra boken i en serie, men böckerna är helt fristående, det är inte samma karaktärer i de olika böckerna, så man kan läsa dem i vilken ordning man vill utan att missa något.
I denna bok så har vi fem ungdomar, som precis tagit studenten och skall ha en sista fest innan de tar steget ut i vuxenvärlden. De firar vid ett nedlagt stenbrott som nu är vattenfyllt men under denna natt händer något och morgonen efter ligger en av ungdomarna död i vattnet. Detta är 1990 och dödsfallet avskrivs som en tragisk olycka.
Nästan 30 år senare, 2017, så söker den stockholmsbördiga mordutredaren Anna Vesper tjänsten som polischef i det lilla skånska samhället. När hon kommer dit så känner hon av den gamla tragedin som hände i samhället som kom att lägga sig som ett tungt täcke över allt, något som känns av men igen vill prata om. Det är inte bara samhället som döljer en hemlighet, Anna själv har med sig något, eller rättare sagt något hon flyr ifrån, en tung hemlighet här också.
Nu när jag har läst den andra boken i denna serie så ser jag en hel del likheter med denna bok och första boken. Har ännu inte läst de två avslutande men jag har en känsla av att det är en röd tråd igenom hela serien som gör att böckerna hänger ihop på ett löst sätt.
Det finns en del saker som jag tänker på. Alla böckerna verkar vara uppbyggda så att vi har någon händelse som hänt för längesedan och som kommer att beröra många personer och spöka kvar hos dem i deras samvete långt efteråt. Boken är uppbyggd att man hoppar fram och tillbaka i tiden, författaren gör detta på ett smidigt sätt som gör att man inte blandar ihop de två olika tidslinjerna. Detta är ett bra knep också då vi får följa den centrala händelsen i något som man kan säga är realtid, alltså vi är där i händelsens centrum och vi vet inte vad som hände just då utan får uppleva det på plats.
Vi har även ett tema som jag väljer att kalla storstaden möter småstaden, eller till om med småsamhället. Vi har i boken en person från storstaden som flyttar till en mindre stad eller samhälle. I dessa små samhällen så är det mera att alla känner alla, man kanske blundar för vissa saker som inte är rättsligen rätt, man gör varandra tjänster. Man ser kanske inte så gott till de som kommer utifrån detta samhälle. Personen från storstaden kan vara en så kallad hemmavändare eller som i detta fall någon som flyr storstaden av en orsak. En av de mest kända berättelserna i denna stil skulle jag säga är Jägarna och när jag läste denna bok och även den förra i denna serie så är det ofta som tankarna går till den filmen.
Det är inte bara storstad möter småstad som påminner mig om denna film utan även den tragiska känslan som ligger över den centrala händelsen i de olika berättelserna. Vi har här en berättelse som är mörk och dyster. Vet inte om jag använder ordet rätt men skulle säga att över hela berättelsen hänger något melankoliskt. Det är ångestfullt och de centrala karaktärerna som vi möter mår inte bra, de har alla mer eller mindre formats av det tragiska som hände för så länge sedan. De bär denna händelse som ett ok på sina axlar, en del av olika orsaker. Vi har föräldrar som bär sorgen över ett förlorat barn, något som de aldrig kan komma över. Vi har människor som döljer en hemlighet och inte klarar av att säga sanningen.
Vikten i boken ligger kanske inte på själva utredningen om vad det var som hände, skulle säga att det är mera ett djupgående dykning i hur olika människor tacklar en tragedi, vi får fylliga karaktärsbeskrivningar som gör de olika inblandade väldigt levande. Författaren har verkligen ett bra öga till detta.
Handlingen flyter på riktigt bra och fast den kanske rör sig i ett lite långsammare tempo och det händer kanske inte så många adrenalinpumpande moment så är boken spännande och intressant. Det blir riktigt svårt att lägga ifrån sig den, författaren håller en verkligen på halster om vad det var som verkligen hände den där natten för nästan trettio år sedan. Man gissar sig till saker hela tiden för att försöka ligga steget före men kan säga att det kanske inte är det lättaste att gissa sig till och författaren lägger ut finna rökridåer som kanske leder en åt fel håll.
Så även med denna bok så levererar Anders de La Motte med en bok som man inte kan sluta läsa, det är lätt att se varför hans böcker blir så väl bemött av sina läsare som de blir. Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande deckare som lägger mera fokus på karaktärerna i handlingen än på frågan vem var det som gjorde det och varför. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av honom, ligger efter med hans böcker men håller på att läsa mig ifatt hans utgivning.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar