Tobias Robinson: Kolsvart och gruvsjuan

Titel: Kolsvart och gruvsjuan
Författare: Tobias Robinson
Sidantal: 252
Förlag: Miramir förlag/Whip Media

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Spegel, spegel ... Drottningen är inte längre fagrast i landet, hon hamnar i kläm i adelsmännens intriger och hennes vackra styv-dotter börjar bli ett allt större hot. Under en jakttur visar det sig att Snövit hela tiden varit steget före och drottningen måste söka skydd bland samhällets mest föraktade personer.

Förklädd till en enkel piga måste drottningen stå ut med de smutsigaste och mest förnedrande arbetsuppgifterna, men upptäcker av en slump hur det som alla trott varit skräp i själva verket är en fantastisk möjlighet och att det går att hitta kärleken på de mest oväntade platser.

Drottningens fiender är henne ständigt på spåren. Hon inser att hon måste möta dem eller förintas. Men vad är hon beredd att offra för att få tillbaka makten?

Mina tankar:

Om jag inte misstar mig så är detta författarens andra roman. Detta är en fantasyroman som utgår från en välkänd saga med humor inblandad.

Författaren har tidigare skrivit romanen Norna där han blandade in vardagen med myter och sagor. Man kan säga att i denna bok så fortsätter han i detta spår men han går ännu djupare in i sagornas värld och lämnar vardagen bakom sig, i alla fall det som vi ser som vardagen.

Det är den klassiska sagan om Snövit som vi får berättad för oss, men tro inte att den är så som vi känner igen den från den klassiska sagan, då kanske först och främst från Disneys film. I denna så vänder författaren på det mesta men håller sig trogen originalet på ett annat sätt. I denna så är det den ondskefulla drottningen vi får följa, bara att i denna version är hon inte ondskefull. Den som i stället smider onda planer är, och detta kan jag säga utan att förstöra handlingen, Snövit. De har på ett sätt bytt plats om vem som är god och vem som är ond.

Jag gillar dessa koncept när man tar en välkänd berättelse som de flesta känner till och vrider om det, visar det från en annan synvinkel för jag tänker att om vi får något berättat för oss i andra hand eller kanske ännu fler steg bort så är det inte den riktiga sanningen som vi får berättad för oss utan en version. Inte ens om vi får höra en händelse från en person som varit med om den så är det kanske den riktiga sanningen utan hur personen har uppfattat det.

Det är med ett lättsamt språk som författaren tar sig an denna saga och han fyller ut handlingen bra till en bok. Det är bra fart i handlingen och det är intressant att se denna version där drottningen i stället är den som möter de sju dvärgarna. Det ligger en humor över hela berättelsen som gör den till en något trevligt att läsa, det kanske inte är hysterisk humor men den ligger där och puttrar och får en att småle när den lyser upp. Genom boken finns det även en spänning då det är lite intriger i form av adelsmän som försöker få det mesta när det kommer till makt och pengar.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lättsam fantasy som bjuder på lite av allt när det kommer till spänning, humor och även kärlek. Boken riktar sig till unga vuxna och uppåt även fast den är starkt baserad på en saga. Jag tror att känner man till den mera välkända versionen av denna saga så kommer man att uppskatta att även om man vet i huvudsak vad som kommer att hända så blir man ibland förvånad av utkomsten av händelsen när det händer andra karaktärer i stället för originalkaraktären.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Norna

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Chris Berg: Vargblod

Titel: Vargblod
Författare: Chris Berg
Sidantal: 343
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

När läkarstudenten Fridas patient attackeras av svartklädda män får hon en skymt av en värld vid sidan av samhället.

Patienten, en äldre kvinna vid namn Luna, leder organisationen Varghundarna. De är män och kvinnor som lever sina liv i skuggorna och är beredda att offra allt för att skydda allmänheten mot ondskan.

Deras största fiender, syndikatet Vargarna, har rekryterat en man kallad Ingenjören. I deras klor hotar hans nya vapenteknologi att rubba maktbalansen och skapa en ny, osäker framtid.

Luna och hennes Varghundar är de enda som står i deras väg.

Mina tankar:

Detta är om jag inte misstar mig författarens tredje bok, det är dock första boken jag läser av författaren, men jag kommer att gå tillbaka och läsa hans tidigare böcker. Detta är något som man kan kalla techno-thriller.

När det kommer till undergenren techno-thriller så är den lite flytande, det är till och med att det finns några undergenrer till denna undergenre och det gör det lite rörigt. Jag är absolut ingen expert på att reda ut dessa klassificeringar men här kommer min tanke om detta. Den mest kända inom denna genre är troligtvis Tom Clancy, men saken är den om jag verkligen skulle vilja kalla hans böcker techno-thriller i alla fall i den bemärkelsen hur jag tolkar detta ord. Jag skulle se hans böcker mera som militär-thriller, vilket förvisso är en undergenre till denna, men vi skall inte grotta ner oss där. Hans böcker är väldigt tekniska korrekta när det kommer till vapen och andra saker som tillhör den militära världen.

Här har vi i stället något som jag verkligen skulle vilja kalla för en renodlad techno-thriller så som jag ser på genren. Vi har här det militära i stil med Tom Clancy, dock inte så djupt ingående, men det finns ett element till i denna berättelse, och det är det som gör den till en techno-thriller. Man skulle säga att det är lite science fiction i berättelsen utan att vara science fiction. Författaren har tagit teknologin till nästa generation av teknik, eller kanske knappt det, han har utvecklat det som redan existerar och tagit det ett steg framåt. Men han ligger så nära det realistiska och uppnåbara att det aldrig blir science fiction. Det känns som om den verkligen skulle kunna existera om inte nu i en rätt så nära framtid.

För att kunna placera denna på en linje så skulle jag säga att vi skall tänka på de tekniska prylarna som James Bond har i filmerna, dessa är mer eller mindre science fiction och vissa av dem rätt så otroliga att de skulle kunna existera, men dock så häftiga. Placerar vi Tom Clancys militärthriller till vänster på en linje där allt är trovärdigt och korrekt och James Bond till höger med otrolig teknologi, då skulle denna bok hamna ungefär i mitten av dessa.

När det kommer till handlingen så är den väldigt action-späckad och i brist på annat ord filmiskt berättad, man skulle lätt se att denna handling skulle kunna bli en storproduktion på duken. Det är ett bra driv i handlingen och det händer saker hela tiden. Den är lagom komplex när det kommer till intrigen att man lätt kan ta till sig den samtidigt som man blir underhållen av vändningarna i den.

jag får även en känsla av en internationell berättelse, med det menar jag att denna inte är typiskt svensk utan skulle lätt kunna utspela sig i vilket land som helst. För den delen så rör sig handlingen internationellt då den är i olika länder runt världen.

När det kommer till karaktärerna så måste jag än en gång säga att jag får en filmisk känsla av dessa. Med detta menar jag att om de har ett karaktärsdrag så är det väldigt tydliga och framhävs på ett sätt att man lätt får en bild om vilka de är, en del av dem är verkligen till det extrema när de kommer till sina drag. Lite som man kan tänka sig skurkar och hjältar i de stora filmerna. Dock så blir det aldrig karikatyrer av dessa karaktärsdrag, författaren lyckas att hålla sig balanserad på denna våg och tippar inte över till fel sida.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en actionbetonad och fartfyllda thriller med teknologi som ligger på gränsen till science fiction. Handlingen är rätt så brutal och våldsam utan att för den delen grotta ner sig i beskrivandet av det. Jag njöt verkligen av att läsa boken och kommer med glädje att läsa nästa bok när den kommer ut, dock så skall jag innan ge mig på författarens tidigare böcker.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

E.P. Uggla: Uppvaknandet

Titel: Uppvaknandet
Författare: E.P. Uggla
Sidantal: 236
Förlag: Bonnier Carlsen

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Allt tycks gå fel. Först försvinner Tameas bror på ett hemligt uppdrag. Sedan börjar hennes tatuering att bränna som eld. Och då plötsligt från ingenstans säger hennes pappa att hon ska giftas bort.

Tameas enda val är att lämna hemmet och hitta sin bror. Fast världen utanför stadsmurarna är hårdare än hon kunnat drömma om.

Hon tvingas slå följe med en tjurskallig anka och en tjuvaktig alv. Men kan hon verkligen lita på sitt resesällskap? Och hur ska hon kunna hitta sin försvunna broder, när hon knappt klarar att ta sig levande till närmaste grannbyn?

Mina tankar:

Detta är författarens första fantasyroman, hon har tidigare skrivit dystopiska romaner, varav några drar åt skräckhållet. Hennes tidigare böcker har riktat sig till vuxna och unga vuxna, denna däremot går ner lite i åldern men kan av vissa orsaker läsas av äldre. Det är även den första delen i en serie som utgår från det klassiska rollspelet Drakar och Demoner, som nu har fått en nyrelease av Fria Ligan.

Det är snabba vändningar i handlingen från första sidan, vi som läsare kastas rätt in i denna värld. Det är verkligen som om man skulle få ett äventyr från rollspelet berättat för sig av en skicklig spelledare. Boken överförklarar inte hur denna värld är uppbyggd och deras olika varelser, humanoider som monster, men författaren har lagt in väl invävda förklaringar som gör att man förstår situationen som utspelar sig för oss.

Det var stunder när jag läste boken som jag fick lite nostalgiska återblickar dels till när man spelade rollspel, jag spelade Drakar och Demoner för väldigt många år sedan, inte den allra första versionen men bara någon efteråt, det var innan Drakar och Demoner Expert i alla fall. Men jag fick även återblickar tills känslan när jag var ung och slukade de äventyrliga och magiska berättelserna som David Eddings levererade för så många år sedan.

Det gläder mig att jag fick denna känsla av att läsa boken, för det får mig att tro att dagens ungdomar och barn kommer att uppskatta denna bok, det kommer att bjuda dem på spänning, magi och äventyr i en humoristisk och fartfylld stämning som bjuder på läsglädje, vilket är något som behövs för att få unga att titta bort från det snabba flödet i sociala media och stimulera andra delar av hjärnan och få igång sin egen fantasi när det kommer till att skapa bilder. Men inte bara unga kommer att uppskatta boken, för på grund av denna nostalgi-ådra som pulserar i boken så kommer äldre som i sin yngre år spelade rollspel att vilja läsa denna bara för att få uppleva detta igen.

Språket är lättsamt och världen målas upp för oss och det är en intressant intrig som kommer fram för oss. Den står sig bra på egna ben som en fantasyroman samtidigt som den fungerar som en förlängning av rollspelet. Det är nästan som om jag undrar lite om författaren har roat sig att kasta tärningar om vad som kommer att hända under striderna, detta är något som hade varit en rätt så kul grej och ett hjälpmedel när man som författare skriver en berättelse och kört fast lite i vad som skall hända härnäst, låta tärningarna visa vägen grovt och låt sedan ens egen skaparfantasi att fylla ut resten.

Utan att avslöja något så kan jag säga att boken är inte avslutande, den hintar om en fortsättning. Nu vet jag inte om det kommer vara olika författare som skriver denna serie eller om samma författare får bygga vidare på sin berättelse. Oavsett så skall det bli intressant att se hur detta utvecklar sig.

Boken är även snyggt illustrerad av ingen annan än Johan Egerkrans och bilderna är smakfulla. De ger en klarade bild över de karaktärer man stöter på och situationer som de hamnar i.

Jag rekommenderar denna bok till alla som intresserade av fantasy som är fartfyllda, spännande och med en bit humor. Det riktar sig som sagt fört och främst till yngre läsare men kan absolut med sitt innehåll även ge en trevlig lässtund för äldre om man gillar fantasy.

Utöver berättelsen så finns det ett litet äventyr som man kan använda till rollspelet, det är bara på några sidor så det är ett kortare äventyr som man lätt spelar klart under en spelkväll. Kan vara ett bra start om man inte är så van med att spelar rollspel.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Blå gryning (Första hösten #1)
Röd skymning (Första hösten #2)
Felet med Eden (Felet med Eden #1)
Fallet från Eden (Felet med Eden #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Maria Grund: Dödssynden

Titel: Dödssynden
Författare: Maria Grund
Sidantal: 346
Förlag. Modernista

Baksidestext:

En fjortonårig flicka hittas död i ett vattenfyllt kalkbrott på en välbekant och samtidigt märkligt främmande ö utanför Sveriges ostkust. Handlederna är sönderskurna och ett grovt snöre är intrasslat i håret. På ena höften står talet »26« skrivet med blå märkpenna. Inga spår återfinns runt kalkbrottet.

Dagen efter hittas en bokantikvarie brutalt knivmördad på andra sidan ön. Utöver knivhuggen i bröstet syns över strupen två sår - som ett kors. Flickans död avskrivs som självmord, medan kriminalkommissarie Sanna Berling tillsammans med sin nya kollega Eir Pedersen inleder utredningen om antikvarien. Men Sanna upptäcker ett oroväckande samband mellan det senare fallet och den fjortonåriga flickan.

Snart blir det tydligt att det som inträffat bara är startskottet för en hel rad våldsamma mord. En kamp mot klockan inleds. En kamp i vilken sju barn visar sig ha nyckeln till den ohyggliga sanningen - och som blir långt mer personlig för Sanna än hon någonsin kunnat ana.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok, den kom ut 2020 och det finns en uppföljare till den, Dödsdansen som kom ut 2022.

Gotland är en välanvänd plats när det kommer till deckare och har man varit på Gotland någon gång så förstår man lätt att miljön på ön är något som får ens inspiration att rulla igång och miljön är perfekt till att lägga mystiska händelser till.

I denna boken så har vi Gotland på ett sätt men ändå inte på ett annat sätt. Det är en namnlös ö, i alla fall så nämns det aldrig ett namn i boken, som ligger på ostkusten. Författaren har valt att inte beskriva platser så att man direkt knyter det till riktiga platser på ön men för den som har lite kunskap om Gotland kommer lätt att kunna bilda sig en uppfattning om hur det ser ut. Genom boken så nämns en ringmur runt staden, travbana, att det finns rosenbuskar längs gator och kalkbrott.

Miljöbeskrivningarna är måttliga men de dessa ord så räcker det som sagt för den som varit på ön att få en klar bild över platserna. För den som inte varit på Gotland så har jag en känsla av att dessa beskrivningar räcker för att man i alla fall skall ha en möjlighet att måla upp miljöerna. Detta även kanske gör den som inte varit på ön nyfiken att se vad det är som hintas i miljöerna. Jag rekommenderar starkt ett besök på ön, det är magiskt.

När det kommer till handlingen så har vi mörk bild som målas upp, det är ångest och melankoli som osar när det kommer till både brotten och de centrala karaktärerna. Det är kallt, naket och brutalt när det kommer till de olika livsödena som skildras här. Det är dock inte endas ett tungt ok av mörker som läggs på läsaren, det finns en spänning och en klurig intrig som gör att boken suger tag i en.

Alla dessa element tillsammans med det lättsamma men ändå finstämda språket gör att boken inte blir en dussinbok bland deckarna, den har en tyngd i sig och jag förstår att den både fick diverse nomineringar och vann när det kom till deckardebut.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lite mörkare deckare åt det lite mera grymmare hållet, inte det blodiga som till exempel Keplers böcker, nej det är mera mentalt brutalt än blodigt beskrivet. Komplexa karaktärer som inte alltid har det så lätt och sedan kan det hända att boken överraskar en med en eller flera saker som man inte ser komma. Jag skall absolut läsa uppföljaren.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Christina Öhman: Under svart himmel

Titel: Under svart himmel
Författare: Christina Öhman
Sidantal: 266
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Lars känner sig ensam och finner tröst hos en oväntad vän, en kråka som tycks följa honom vart han än är. En mörk vinternatt hör han en knackning på sitt sovrumsfönster, men det är inte kråkan han kommit att kalla Kara, utan en flicka i hans egen ålder. Naken ute i kölden. Flickan lämnar honom inte ifred. Hon fortsätter dyka upp och människor i Lars närhet dör under mystiska omständigheter.

Sexton år framåt fördunklas Lars tillvaro av en sorg från barndomen och han har genom år av terapi accepterat att både kråkan och flickan endast levt i hans fantasi. Till den dag fasaden rämnar, när en kvinna med bekanta, mörka ögon dyker upp vid hans hem. Smutsig och utmärglad säger hon Jag har hittat dig igen.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i en serie. Det är en skräckberättelse.

Boken är uppdelad i två delar, den första delen utspelar sig 1997 och vi möter Lars, en pojke som känner sig vilse och inte passar in bland de andra i skolan. En natt så ser han en flicka utanför sitt fönster, hon är naken och fast det är en skrämmande upplevelse, då hon inte verkar vara som andra, så blir han inte rädd.

Denna flicka fortsätter att dyka upp i Lars närvaro och i det lilla samhället börjar mystiska saker hända, till om med brutala dödsfall. Ingen har något bra förklaring om vad som händer.

Andra delen utspelar sig 2013 och Lars har vuxit upp, han bor fortfarande kvar i hemstaden. Utan att avslöja något så ligger det ett mörker över hans liv. En kvinna kommer en dag in i hans liv och han inser att det är tjejen från hans ungdom. Än en gång så händer det mystiska saker, men även kärlek uppstår.

Det är med ett trollbindande och harmoniskt språk som författaren tar oss till det mörka Norrland som bjuder på fasa men även skönhet. Hon har tagit en lokal (påhittad tror jag) legend eller om man skall säga sägen och fyllt ut den med känslor och miljöer och levande karaktärer.

Det är intressant att vi som läsare inte förstår allt som pågår till en början, men vi får fler kort än vad huvudkaraktären får så vi förstår vissa bitar bättre men vissa är dolda i dimman även för oss ett tag. Det finns en karaktär som vi får lära känna i jag-form, vem denna är har vi ingen direkt uppfattning av till en början, men ju mer som legenden läggs fram för oss förstår vi. Detta är ett bra knep att inte visa allt kort för oss läsare, få oss att fundera oss gissa hur allt ligger till, kanske kommer vi in på rätt spår eller så går vi vilse en bit tills vi får nästa ledtråd och hittar närmare den stigen som denna berättelse har i grunden.

Jag skrev i början att detta är en skräckberättelse. Den har absolut element av skräck men tror och känner inte att författaren vill skrämma sina läsare utan har dessa som ett element för att få att rysa mera än att bli skrämda. Detta är som en gammal saga eller som jag sa en lokal myt om något som hänt och ser man till sådana så finns det ofta något skrämmande som skall fungera som en moralisk kaka som skall skrämma en till rätta.

Det är en härlig stämning igenom hela boken och att dess handling hålls lite i det skymda gillar jag. Detta tillsammans med det finstämda språket och de centrala karaktärerna och deras agenda får denna bok till något som man verkligen myser av att läsa.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lite skrämmande bok, men inte för skrämmande, med ett bra och genomarbetat språk. Jag gillade verkligen konceptet att ta en sägen (påhittad eller inte) och fylla ut den till en fullängds bok, det ger den sin tid att växa. Jag skall absolut läsa fortsättningen för att se vart författaren tar detta.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Hans-Åke Lilja: Stephen King: Inte bara skräck

Titel: Stephen King: Inte bara skräck
Förlag: Hans-Åke Lilja
Sidantal: 134
Förlag: Ekström & Garay

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Många känner till den världskända författaren Stephen King och hans böcker men få vet vem mannen bakom skräcken verkligen är. Vad mer döljer sig bakom författarskapet?

Hans-Åke Lilja, en av världens ledande experter på Stephen King, har läst King i över 40 år och skrivit om honom sedan 1996. Under åren har han lärt känna sidor av Stephen King som få känner till.

Mina tankar:

Innan jag går in på denna bok så måste jag först berätta om min relation till Stephen King. Förlåt om detta kommer bli långt och kanske inte relevant när det kommer till innehållet i denna bok.

Jag kan ha varit tio eller elva år och jag hade smått tagit steget till att börja läsa böcker för vuxna. En dag så visste jag inte vilken bok jag skulle börja läsa på härnäst. Jag gick till min pappas bokhylla och där fick jag syn på en pocketbok av en författare som jag hade hört talas om, men saken var den att det inte var allt för bra saker som jag hade hört. Det var saker som att författaren beskrev allt för mycket och att det gjorde hans böcker långtråkiga och rent ut sagt sega att läsa, de var inte det minsta bra.

Trots att jag hade hört dessa ord om författaren så var det ändå något som sa åt mig att testa boken. Det var något med vad boken, enligt baksidan, handlade om som fångade mitt intresse. Att jag redan då hade haft en svaghet för skräck i många år när det kom till filmer gjorde inte saken sämre.

Jag började den natten att läsa i boken och det tog inte många kapitel innan boken fick mig i ett grepp som aldrig släppte taget. Den rent ut sagt skrämde skiten ur mig, samtidigt som personporträtten var så målande att jag aldrig hade upplevt något liknande. Att sedan språket var så trollbindande, det var som många sagt riktigt beskrivande men i stället som många sa att det var tråkigt så älskade jag det. Handlingen var så fångande och intressant att jag var såld.

Boken handlade om en liten pojke som med sina föräldrar skall sköta ett hotell som är stängt för säsongen. Pappan är författare och har tänkt att han skall få sin skinkramp att släppa om han befinner sig långt borta från alla andra människor. Men det är inte allt som står rätt till i detta hotell, det är hemsökt och det är bara den lilla pojken som kan uppfatta detta. Dock så påverkar detta övernaturliga även hans föräldrar på olika sätt.

Boken var såklart Varsel och med den boken så hade jag funnit min absoluta favoritförfattare. Detta var runt 1990 och sedan dess har Stephen Kings böcker alltid legat nära mitt hjärta och jag satte full fart för att läsa mig ifatt hans utgivning, jag skulle bara ha alla böcker han hade skrivit. När en ny bok kom på svenska så kastade jag mig över den med detsamma.

Om någon frågar mig om vilken favoritbok jag har av Stephen King så blir det inte så lätt att svara, det är troligen Det eller Pestens tid (då den oavkortade versionen) som ligger bra till. Men på grund av att Varsel var den allra första boken jag läste så betyder den så mycket för mig att den är lite av en personlig favorit tack vare detta.

Dock så skall jag säga att jag tyvärr har ramlat efter med att läsa hans böcker, de senaste jag läst är Mercedes-trilogin, eller vad den nu kallas. Efter jag läst denna bok så känner jag att jag måste rätta till detta och läsa mig ifatt utgivningen igen.

Detta är en underhållande och intressant liten faktabok om den välkända författaren Stepen King, som troligen så gott som alla på något sätt har hört talas om, om det så är hans böcker eller alla filmer som gjorts efter dem.

Det som Stephen King är känd för när det kommer till gemene man så är det att han associeras med skräck, vilket han absolut bör göras. Men det finns så mycket mera bakom denna person och hans verk, det är många som har en förutfattad bild och det är detta som denna bok vill lyfta fram.

Genom några korta kapitel tar Hans-Åke och visar oss en annan bild av Stephen King. Boken är lättsam och även om den går ner i varje ämne på djupet så blir det aldrig tungt. I och med att den är så lättsam att ta sig igenom så är den perfekt för de som har fått upp ett intresse för Stephen King och vill veta mera.

Jag själv som är en inbiten fantast av Stephen King hade gärna sett att den gick in ännu mera på djupet, att den rabblade upp ännu mera fakta. Men jag ser att då hade boken blivit betydligt tyngre att läsa och många hade nog valt att inte läsa boken då, så det är rätt val av Hans-Åke att göra denna fakta lättillgänglig för alla.

Vilka sidor tar han då upp? Det tänker jag faktiskt inte nämna här utan det överlämnar jag till Hans-Åke och hans bok att presentera. Har du ett minsta intresse om Stephen King och vill veta mer så rekommenderar jag varmt att ta upp denna bok.

Måste ju säga några ord om författaren till boken. Han är mer eller mindre Sveriges okrönte expert när det kommer till Stephen King, dock så är han mera erkänd internationellt. Genom fyrtio år har han brunnit för Stephen King och hans verk i alla dess former. Han har drivit två sidor på nätet sedan i cirka trettio år, den ena är internationell sida som till en början visade alla omslag från alla länder, men har nu blivit en ledande informationssida om vad som händer runt Stephen Kings verk. Den andra sidan är den svenska fanclub-sidan Följeslagarna, som nästan funnits lika länge, har varit med i denna sedan nästan starten.

Det är roligt att sedan några år så åker Hans-Åke runt i Sverige och föreläser om Stephen King, jag själv har inte haft lyxen att lyssna på honom, problemet med att bo i en liten stad, men skulle gärna göra detta. Så jag tror att det är dags att vi verkligen erkänner honom som Sveriges Stephen King-expert.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Elinor Kapp: Sjörök

Titel: Sjörök
Författare: Elinor Kapp
Sidantal: 320
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Kriminalkommissarie Eddie Öhlund jobbar på Stenungsundspolisen, där han utreder stora och små brott i skärgårdsidyllen. Hans eget liv är däremot ingen idyll. Eddie kämpar med att hålla sig över vattenytan efter att hans fru omkommit i en bilolycka.

I samband med utredningen av ett dödsfall på en hotell- och konferensanläggning träffar han Stella Hart som är på genomresa. Eftersom hon saknar bostad får hon bo hos Eddie några dagar. Samtidigt sker ett nytt dödsfall som Eddie måste ta sig an. Den här gången handlar det om ett mord. Medan han förälskar sig i Stella inser Eddie att hon kanske inte är så oskyldig som hon utger sig för att vara.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i serien Mord i skärgården. Denna kom ut 2021 och författaren har kommit med tre delar till i serien.

Med denna serie så placerar sig författaren på västkusten när det kommer till deckarkartan, närmare bestämt Stenungsund. I och med det så vet man innan man ens börjar läsa boken att det är något av en skärgårdsmiljö man kommer att mötas av, namnet på serien lyfter ju även fram detta.

Jag själv bor längre upp på västkusten så just skärgårdsmiljö är något som man är uppvuxen med. Så det var lätt för mig att leva mig in i själva miljöerna som målas upp på ett bra sätt. Då författaren själv lever och är uppvuxen på västkusten så kan hon sin miljö och får till en bra stämning.

När det kommer till huvudkaraktären i serien, kriminalkommissarie Eddie Öhlund, så är han lite av en den välanvända bilden av en polis som har problem. Han kanske inte är den där gamla, men han har problem med spriten. Han försöker dränka sin ångest efter att frun omkommit i en bilolycka. Även om det är en väl använd mall över en polis så tycker jag att författaren får till det så att det inte känns som gammal skåpmat. Och handen på hjärtat så behövs det något som en huvudkaraktär kämpar med på en personlig nivå för att göra karaktären intressant och mångbottnad i stället får något tråkigt och ytligt.

Det finns en spänning igenom hela boken och ett brott som skall lösas, men det är inte bara det som boken målar upp och vill förmedla. Jag kände när jag läste boken att författaren vill även förmedla, förutom spänningen, ett drama, både socialt och kärlek, där återkommande personer skall kommas att utvecklas. Det är verkligen som att hon från första boken planerat att det skall bli en serie där karaktärer kommer att växa och deras privatliv kommer att ändras ju längre in i serien som vi kommer. I alla fall är det det jag misstänker och fick känsla av, när jag läser de andra böckerna i serien kommer jag få se om jag har rätt eller inte.

Språket är lättsamt och flyter på riktigt bra, författaren får till det bra när det kommer till karaktärer, miljö och att hålla uppe spänningen i handlingen. Det är en deckare som man kan luta sig tillbaka med och bara njuta av resan. Det är korta kapitel och det gör att man bara skall läsa ett kapitel till, vilket gör att boken går snabbt att läsa.

Rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande deckare som är lugnare när det kommer till det brutala och blodiga då den inte gräver sig ned i dessa detaljer. Gillar man även att få ta del av de centrala karaktärernas liv och hur det utvecklas tillsammans så är detta boken att spana in. Jag kommer absolut att läsa vidare i denna serie.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Blodets makt

Titel: Blodets makt
Sidantal: 453
Förlag: Darkness Publishing

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Mina tankar:

Detta är en antologi där nitton författare har bidragit med varsin novell. Det gemensamma ämnet i denna bok är vampyrer så det är en skräcksamling som vi får ta del av här.

När det kommer till antologier så är det svårt att beskriva någon gemensam sammanfattning då det är olika röster som man möter i varje novell. Det är olika stilar och språk som möts här, i en novellsamling där alla noveller är skrivna av en och samma författare så ser man likheter mellan de olika novellerna.

Här möts man mera av ett smörgåsbord men tack vare att ämnet är vampyrer så är novellerna rätt så samlade har lite av en gemensam infallsvinkel. Jag kommer inte att gå in på varje novell men kan säga att vi har en rätt så bred front när det kommer till utförande.

Vi har noveller som utspelar sig i vampyren eller vampyrernas synvinkel och vi har andra där det är mera normala människor som är den centrala rollen. När det kommer till tidsaspekter så utspelar sig de flesta i nutid, men det finns de som utspelar sig i framtiden eller kanske i alternativa nutid, samt några som utspelar sig i någon slags historisk tid.

I vissa av novellerna är vampyrerna rena blodtörstiga monster men i de flesta så är de tänkande varelser, i vissa kanske betydligt överlägsna människorna, som i vissa noveller blivit mera av boskap eller slavar till vampyrerna. Vi möts även av något som man skulle kunna kalla för gängkrig mellan olika vampyrer.

Vissa av novellerna håller på de traditionella reglerna (eller om man skall kalla det för syner) om vampyrer medan andra håller lättare på dem och hittar på egna regler. Det är kul att se denna breda aspekt om hur man kan angripa ett ämne och få olika utkomster.

När det kommer till språket så får jag säga att alla noveller håller en bra standard, det flyter på riktigt bra och bjuder på en härlig stämning som fångar en och man kommer lätt in i handlingen. När det kommer till handlingen så var novellerna över lag underhållande och medryckande, det fanns några som jag inte riktigt kom in i eller kände att de inte hade något att säga. Men detta är dock en smaksak och det är det som är bra med antologier, att det finns för alla smaker.

När man pratar om vampyrer så tänker man ju på skräck och det är absolut skräckstämning i många av novellerna, inte direkt så att man blir skrämd utan att det är mera spännande och för det mesta blodigt på något sätt.

Slutsumman blir ett trevligt paket med noveller som både hålls samman med temat vampyrer men ändå går åt olika håll när det kommer till presentationen. Rekommenderar den till alla som vill dyka ner i vampyrernas värld i form av korta berättelser som bjuder på blodiga scener.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders Fager & Peter Bergting: Kråkorna

Titel: Kråkorna
Författare: Anders Fager & Peter Bergting
Sidantal: 97
Förlag: Natur & Kultur

Baksidestext:

Kim undviker i det längsta att läsa vad som står skri vet på lapparna som sitter uppsatta överallt i huset. Något iakttar Kim genom sovrumsfönstret och på taket till ladan sitter massvis med kråkor.

Kim ärver sina farföräldrar hus och måste åter vända till platsen där hen växte upp. Det blir en resa in i barndomens mörker och ensamhet.

Mina tankar:

Anders Fager är en av de mera välkända namnen inom den svenska skräcken. Detta är mitt första möte med att läsa hans verk så jag kan inte uttala mig om denna representerar hans stil.

Detta är en skräckberättelse som känns unik i sitt utförande och visar vad en kombinerad berättarstil kan göra. Det är en roman utan att vara en roman och det är en tecknad serie utan att vara en tecknad serie, den ligger i ett dimhöljt mellanting bland detta.

Det är inte ett pang på rödbetan skräck utan en mera subtil och lågmäld skräck som kryper långsamt på en, som om den finns i ögonvrån men man kan inte riktigt se den men det är tillräckligt för att upptäcka den. Och ju längre vi kommer in i handlingen så förstår vi mer och mer vad det är som pågår, eller kanske rättare sagt vad som hänt.

När det kommer till språket så är det rätt så nedbantat och kanske inte så målande då det är mera huvudkaraktärens tankar som vi upplever. Vi får alltså inte handlingen uppmålad för oss genom texten. Det är där som bilderna kommer in. Att texten ändå fångar en bevisar att författaren har en språklig talang och att han verkligen behärskar den.

Bilderna i boken är så gjutna och stämningsfulla att de lyfter hela berättelsen flera nivåer. Det döljer sig saker i dem, andra syns tydligt som lägger ett lager till texten. Det är som om bilderna berättar det som inte kommer fram i den nedbantade texten. Det är verkligen genomarbetade för att verkligen vara en bit av handlingen.

Vem boken riktar sig till när det kommer åldersmässigt så skulle jag säga att det är övre tonår och uppåt till vuxna då den innehåller ämnen och tankar som även en äldre publik kan få ut något av.

Jag rekommenderar denna grafiska roman till alla som gillar stämningsfull skräck och en handling som suger in dig och håller dig på tårna till sista sidan. Det är nog en bok som man går läsa några gånger för jag misstänker att man kommer att upptäcka sker vid en omläsning. Jag skall absolut läsa de vanliga romanerna som författaren skrivit, detta var ett bra smakprov på vad han kan prestera.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar