Lena Ljungdahl & Anna Jinghede: Någon måste dö

Titel: Någon måste dö
Författare: Lena Ljungdahl & Anna Jinghede
Sidantal: 384
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

En kvinna hittas död i ett badkar på ett lyxhotell och trots oklara omständigheter avskriver åklagaren snabbt händelsen som en drunkningsolycka. Men polisen och spanaren Nikki Kahn nöjer sig inte och börjar utreda fallet på egen hand. Den döda kvinnan är inte något okänt offer, utan hennes egen lillasyster. Frågetecknen visar sig vara många. Hennes syster var inte någon som åkte på semester ensam och definitivt inte med en resväska full av exklusiva underkläder. Men det finns inte ett spår av något resesällskap, och inte heller någon annan rimlig förklaring.

Snart är Nikki uppslukad av polisutredningen som enligt rättsläkaren Ramona Bengtsson har grava brister. Samtidigt som Nikki jagar efter sanningen upptäcker hon att spåren leder henne in något som är betydligt större och farligare än hon någonsin kunnat föreställa sig. Och snart inser hon att hon själv är måltavla.

Mina tankar:

Det här är författarparets debutbok, den kom ut 2022 och en fortsättning har kommit ut i år, Dödens hand.

Det börjar med ett dödsfall på i en svit på ett lyxhotell, en kvinna hittas död i badkaret. Åklagaren avskriver dödsfallet snabbt som en olycka. Men kvinnans syster, Nikki Kahn, är utredare på Grova brott och kan inte släppa detta så lätt. Det stämmer inte med hennes syster att resa bort ensam. Nikki börjar en privatutredning, när åklagaren vägrar att öppna fallet igen. Ju mer hon gräver i händelsen så uppstår fler och fler obesvarade frågor.

Författarna till boken driver en podcast, Över min döda kropp, som jag inte har lyssnat på men tydligen är en kriminalpodd som tar upp kända och okända fall. De har båda en bakgrund inom spaning och kriminalteknik och det är den erfarenheten som de använder och bygger på i denna bok. Huvudkaraktären, Nikki, är spanare och det handlar mycket om kriminalteknik, utan att för den delen bli byråkratiskt och tekniskt, de skriver för den gemene man som inte har kunskapen själv, så att man lätt hänger med i handlingen.

Till en början ser det ut att vara en vanlig deckare om ett dödsfall och en utredning, men längre in i handlingen så tar den vissa svängar som förvånade mig positivt. Skall inte säga vad detta är, men det var lite av en frisk vind att läsa boken och det är kul när man inte vet vart handlingen skall ta vägen under resans gång.

Det är ett bra driv i handlingen och ett härligt berättarspråk. Huvudkaraktären är rikt skapad, det vill säga att hon känns som en person och inte en platt karaktär. Hon har sina brister och gör sina fel, precis som en riktig människa, samtidigt som hon biter sig fast i det hon sätter sig till att göra och med det klarar av, om inte allt, det mesta. Hon blir en intressant karaktär att följa och man vet inte alltid vart man har henne och hur långt hon är redo att gå i sin privatutredning om sin systers död.

Jag levde mig lätt in i handlingen och följde med den med stort nöje. Det är svårt för nya författare att göra sig hörda i den stora utgivningen av deckare som kommer varje år. En del nya känns ibland som ett eko av redan etablerade författare. Men här tycker jag mig se något som man känner igen från tidigare deckare samt något nytt, eller i alla fall inte använt för mycket. Summan blir en bra debut för ett författarpar som jag ser potential i att växa ännu mera.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lättläst och spännande deckare som bryter lite på den traditionella handlingen. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

E.P. Uggla: Sveket

Titel: Sveket
Författare: E.P. Uggla
Sidantal: 237
Förlag: Bonnier Carlsen

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Tamea söker vidare efter sin försvunna mamma, drakriddaren. Men samtidigt söker någon kontakt med ankan Gizma. Någon med ett uppdrag. Någon som inte går att tacka nej till.

Någon som kräver lik.

Sökandet tar dem från stinkande stadsgränder till vindpinade kustlinjer och harpyor. Ändå skulle Verven ha stått ut med allt. Om det inte vore för att de är på väg rakt mot platsen dit han svurit på att aldrig återvända.

Mina tankar:

Detta är andra delen i fantasyserien Drakar och Demoner som riktar sig till åldersgruppen 9-12. Serien inleddes med Uppvaknandet.

Man skall ha läst den första boken innan man ger sig på denna för att hänga med i handlingen på bästa sättet.

Dessa böcker är baserade på rollspelet Drakar och Demoner, vilket syns klart och tydligt när man tittar på omslaget, som är läckert skapat av Johan Egerkrans, vars bilder även finns i boken. Dessa är riktigt stämningsfulla och passar in perfekt i den värld och karaktärer som författaren målar upp. Det är nyutgivningen som böckerna är baserade på, som i sin tur utgår från, om jag inte misstar tar, den allra första utgåvan av Drakar och Demoner.

Då det utgår från ett rollspel så kan man inte låta bli att tankarna dras åt det hållet. Boken tar vid där den förra slutade och vi möter våra äventyrare, som man brukar kalla spelarna i rollspel. I förra boken så klarade de av ett deluppdrag och fick några svar som leder dem nu till nya uppdrag.

Precis som när man spelar, i alla fall så som jag minns det, ett äventyr så händer det saker hela tiden, så kallade händelser. Detta driver fram handlingen med spänning och fart att det aldrig blir långtråkigt. Ändå får författaren med ett djup när det kommer till karaktärerna och själva röda tråden som följt med från första boken. Det är som om man har en spelledare som verkligen kan sin sak att förklara och lyfta fram äventyrets kärna.

Man känner att det är med en stor kärlek som författaren förvaltar detta att skriva en bok i ett sådant välkänt märke som Drakar och Demoner ändå är, i alla fall i rollspelskretsar. Hon håller sig trogen till denna värld samtidigt som hon sätter sin egen prägel på själva detta äventyr. Det är halsbrytande händelser som mixat med en härlig dos humor.

När jag läste första boken så väcktes en nostalgikänsla inom mig. Jag spelade inte jättemycket rollspel men tillräckligt för att kastas tillbaka till den tiden. Även när jag läste denna så kände jag av detta. Jag såg även äventyret framför mig och samtidigt som jag upplevde det som hände karaktärerna så kunde jag även se spelare som kastade tärningar och slog mot diverse varelser och andra hinder på deras väg till målet.

Jag började ju med att säga att boken riktar sig till åldersgruppen 9-12. Men kan säga att det inte riktigt stämmer, skulle säga 9 och uppåt, för vuxna som antingen har spelat eller fortfarande spelar rollspel, och då Drakar och Demoner. Kommer att finna en stor bevaring i att läsa denna bok. Den är lite enklare i språket och mera rak i handlingen utan att blomma ut i massa sidospår, men den bjuder även den vuxne läsaren på ett äventyr som kommer roa och underhålla.

Så jag rekommenderar denna till alla ungdomar som vill ha en äventyrlig läsning med rappt språk och full med fantasi. Och till den vuxne läsaren så rekommenderar jag denna om ni vill ha en nostalgiupplevelse och kanske väcka barnet inom er. Jag ser själv fram emot att läsa nästa del i serien.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Blå gryning (Första hösten #1)
Röd skymning (Första hösten #2)
Felet med Eden (Felet med Eden #1)
Fallet från Eden (Felet med Eden #2)
Uppvaknandet (Drakar och Demoner #1)
Bortförda (Saltsjösviten #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Lisa Bjerre & Susan Casserfelt: Ensamt vittne

Titel: Ensamt vittne
Författare: Lisa Bjerre & Susan Casserfelt
Sidantal: 428
Förlag: Piratförlaget

Baksidestext:

Ännu en skjutning i en Stockholmsförort. Ännu en ung människa ligger död, offer för en uppgörelse mellan kriminella gäng. Men den här gången är något annorlunda: offret är en ung kvinna, utan kriminell bakgrund.

Poliserna Lina Kruse och Jack Karlberg är först på plats. På brottsplatsen finns tretton år gamla Eddie, yngre bror till en ökänd gängledare. Snart visar det sig att skjutningen bara är början.

När våldet eskalerar slits Eddie mellan lojaliteten till sin bror och rädslan att själv bli nästa offer. Ska Eddie välja gänget eller ska han våga vittna?

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Linje 17, denna kom ut 2021 och författarna har skrivit fyra böcker i serien. Detta är, om jag inte misstar mig, Lisa Bjerres debutroman men Susan Casserfelt har skrivit ett antal egna deckare.

Det vi möts av här är något som jag skulle kalla för en riktig snutroman. Det är avskalat och rakt på sak, det varken förskönar något eller blundar. Det är hårt och brutalt, utan att ha någon riktig grund att gå på så känns det som att det är så här det är i samhället om man kommer ut till kvarteren där gängen styr och ställer med sitt våld och droger. Det är den nakna sanningen som lyft fram här, men det visar upp en bild som inte är svart och vit, det finns en mångbottnad berättelse här som visar hur det är att leva i dessa bitar av samhället. Vilka val har man i livet och vad kan man göra med det?

Vi följer en handfull centrala karaktärer och får ta del av deras liv, både i vardagen, skolan och i yrket. Författarna lyckas med att måla upp varje karaktär så att de känns unika, de har en egen röst och ett eget liv. Det är lätt att skilja på vilka de är, ibland kan det vara så att man läser en bok så blandar man ihop vissa karaktärer för att de är för lika varandra i sitt sätt, men här är det inte så.

Jag nämnde att det inte är en svart vit bild som målades upp här och det måste jag säga även om karaktärerna. De verkligen mänskliga och de har sina brister precis som i riktiga livet. Några av dem får göra en tuff resa i denna bok och, utan att säga för mycket, så blev jag på slutet nästan lite chockad över speciellt en karaktär och dennes resa, man förstod hela sambandet och man fick sig en tankeställare om att hur det kan gå till i verkliga livet, man köpte hela denna resa och jag började fundera på hur det skulle utveckla sig i de efterföljande böckerna i serien.

Det känns som att fler och fler deckarförfattare, i alla fall de jag läst senast, vill hålla sig till för att göra en så trovärdig bild, som det går utan att göra det tråkigt, över sättet som polisarbetet går till. Här har vi inte en ensam som gör allt utan det är flera led och olika personer som gör sakerna. Det känns som en autentisk bild över hur rättsväsenet jobbar. Som sagt det finns med säkerligen bitar som inte stämmer med verkligheten som är medvetna gjorda för att få att handlingen flyter på bättre. Men över lag så är det en bra bild som målas upp här.

Författarparet har komponerat ihop en snutroman som jag varmt kan rekommendera till alla som vill ha en spännande och gripande berättelse som målar upp en verklighetstrogen bild över gängkrigen och polisernas arbete. Jag ser fram emot att fortsätta läsa denna serie.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Theo Gabay & Morgan Jensen: Den röda manteln

Titel: Den röda manteln
Författare: Theo Gabay & Morgan Jensen
Sidantal: 449
Förlag: Lava förlag

Ett recensionsex från författarna, tackar så mycket.

Baksidestext:

NORRA ISHAVET, AD 1140.

Nikolas är ingen vanlig pojke, han har förmågor som anses övernaturliga. Hans tillvaro kullkastas när tempelriddare angriper hans ö för att jaga en profeterad kättare.

Så inleds en strapatsrik resa som tar honom till Norges tysta skogar, det mystiska frostriket Burzee, de blodiga slagfälten vid Waterloo och de dimsvepta gränderna i industrialismens London.

Pojken växer upp till man i en oförsonlig värld och hittar slutligen sitt kall. Vi kommer att lära känna honom som barnens eviga beskyddare Sankt Nicholas, en av tidernas mest älskade myter.

Mina tankar:

Detta är den första delen i en påtänkt serie vid namnet Vinterns konung. Theo Gabay har tidigare skrivit H.O.L.O. men detta är, om jag inte misstar mig, Morgan Jensen debut. De två har dock redan kommit ut med en bok till som de skrivit tillsammans, en deckare som heter Justitia.

När det kommer till att genrebestämma denna bok, och det vill ju gemene man ofta göra, så börjar den som en historisk roman i vikingatiden men det dröjer inte länge innan man inser att det inte är en ren historisk roman, det finns element som dras till fantastiken i och med att huvudkaraktären, Nikolas, kan prata och förstå djur. Det är lite som man tagit en isländsk saga och slagit ihop den med en fantasyberättelse med magi. Och just fantasykänslan fick jag över stilen på handlingen. När man kommer längre in i boken så kommer man att mer och mer känna av just dessa element, men kanske ändå inte så att det blir en renodlad fantasy. Jag gillade denna mix.

Har man läst baksidestexten så anar man lite vad som kommer att komma i stora drag. Men kan säga att resan dit är inte alls lika uppenbar som man kanske kan tro. När det kommer till fantasyberättelser så finns det ofta ett slags uppdrag (på engelska quest) som den centrala karaktären skall utföra. Det kan vara att rädda världen från någon ondska. Men i denna finns inte detta uppdrag, i alla fall inte så uppenbart, här följer vi i stället ett livsöde och en resa genom historien. Det är inte riktigt den där uppenbara röda tråden utan det är mera som att vi träder in i Nikolas speciella liv och får följa det. Jag fångades av detta liv och det var intressant att få ta del av det.

När det kommer till språket så får jag säga att jag fann det fylligt och riktigt bra genomarbetat. Det känns som att författarparet verkligen arbetat fram ett språk som både är lättsamt och målande samtidigt som det har en kvalité som har en hög nivå när det kommer till debutanter. Som jag förstår det så jobbar båda inom media, då kanske mest film, så de har nog genom åren redan arbetat bort de flesta fläckarna i sitt berättarspråk.

Det är en intressant idé att ta någon välkänd karaktär, eller om man skall säga ikon, som man egentligen inte vet någon om när det kommer till bakgrunden. Här har de skapat en karaktär som både har ett djup och får ett eget liv. De gör denna kända figur till sin egen samtidigt som de håller på de kända traditionerna.

Nu är det som sagt tänkt att bli en serie, hur många böcker vet jag inte, men jag får säga att denna hade ett slut som kändes rätt så avslutat, var några saker som kanske inte knöts ihop. Så när man har läst ut denna så kommer man att känna sig rätt så nöjd med den och man kommer bli galen på att man måste vänta till nästa bok för att få reda på saker. Ändå så kommer man att känna att man gärna kommer att läsa nästa bok också då själva historien, när det kommer till både stilen och känslan, satt som det skulle.

Jag rekommenderar denna till alla som gillar historiska romaner som vågar träda ur den traditionella linjen när det kommer till realism, då det finns magi i den. Men först och främst vill jag rekommendera den till de som gillar fantasy och vill ha en berättelse om ett livsöde som fångar ens intresse. Jag ser fram emot att läsa mer av dessa författare, deras redan utgivna deckare som kommande böcker i denna serie.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar