Författare: Anna Jansson
Sidantal: 216
Förlag: Norstedts
Baksidestext:
Mannen hängde stelt med en rännsnara om halsen. Skjortan var sönderlisten, buken genomstungen av ett grovt spjut. Oförskämda vita flingor landade i mannens hår. Kanske naturens eget sätt att dölja det inträffade – ett midvinterblot.
Kriminalassistent Maria Wern är först på plats. Ett liknande mord inträffade i Uppsala nio år tidigare men då omkom mördaren i en brand. Tack vare Marias envishet och kamp tonar bilden av en mördare fram, en människa sviken och förnedrad till den punkt där verkligheten ger vika för vansinnet. Men det blir en kamp där Maria är nära att mista allt som betyder något för henne.
Mina tankar:
Detta är författaren Anna Janssons debutroman och den kom ut för första gången 2000 och efter det har hon varit väldigt produktiv och kommit ut med över sextio böcker, blandat mellan deckare, skönlitteratur och barnböcker.
Jag har aldrig läst en bok tidigare av Anna Jansson och när jag börjar med, en för mig oläst författare, så vill jag gärna börja från första boken och fortsätta från där.
Jag uppfattade boken som lättsam att ta till sig. Språket flöt på bra och likaså med handlingen, var kanske små bitar som kunde ha utvecklats lite mera då man kände som läsare att man inte fick med sig allt för att förstå att som hände just då i de scenerna. Det var dock inget som störde läsningen.
När jag läste boken så kom jag att tänka på att om man drar det till en rätt så stor generalisering så finns det två grupper när det kommer till deckare. Vi har dels de deckare som lyfter fram något specifikt ämne, som till exempel gängkriminalitet eller barns utsatthet på nätet, och bygger en handling runt detta. Sedan har vi deckare som har ett slumpmässigt fall, ofta ett mordfall, som inte lyfter fram någon direkt social diskussion utan det är en ensam persons onda gärningar som lyft fram. Anna Janssons debut tycket jag faller inom den sista kategorin.
Det börjar med ett bestialiskt mord som verkar ha sina spår av fornnordiska kultur. Vi följer polisen, med Maria Wern i fronten, då de försöker få en klarhet i fallet. Även om det är ett brutalt mord som boken börjar med så är det en mildare deckare och inte så blodig, den är inte så ingående beskrivande när det kommer till dessa bitar.
Vi lär känna de olika karaktärerna, poliser som övriga som på något sätt är inblandande i fallet. Nu vet jag inte om Anna Jansson, när hon skrev denna, hade planer på att det skulle bli en längre serie. Men jag får en aning om det i alla fall då hon bygger upp Maria Werns privatliv under resans gång och det känns som att hon bygger upp det på ett sådant sätt att det är något som kan växa under flera böcker, vilket med facit i hand det verkligen har gjort.
När det kommer till stilen och hur den är i språket så skulle jag placera Anna Jansson i samma fack som Björn Hellberg, skillnaden är då att Hellberg inte bygger någon direkt röd tråd mellan böcker när det kommer till huvudkaraktärens privatliv, annars känns det som att de ungefär fördelar samma när det kommer till själva utredningen av fallet och de olika karaktärernas liv som berörs av de aktuella fallet.
Jag fann boken som sagt lättläst och även underhållande, den var spännande och ett härlig tidsfördriv. Jag kommer absolut att fortsätta mig igenom hennes långa serie om Maria Wern, skall bli spännande och se hur hennes liv utvecklas under resans gång. Skall bara få tag i de böcker jag saknar så att jag kan läsa i rätt ordning.
E.bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar