Titel: Ghettoexit
Författare: Sammy Jeridi Sidantal: 345
Förlag: Bokfabriken
Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.
Baksidestext:
Det finns en väg som leder till Svenssonlivet, men vägen är smal och i förortsghettot är det få som finner den.
Leons lillebror Emir hatar honom. För att vinna tillbaka hans kärlek måste Leon lägga Stockholms undre värld bakom sig. Han byter sida, blir privatutredare och anställer sin trogna följeslagare Sarmed Karman, en turkisk torped med ett hjärta av guld.
Första uppdraget blir att lokalisera en förrymd patient från Karsuddens rättspsyk. Leon är inte ensam om att söka efter honom och hamnar direkt i korselden mellan den israeliska och iranska underrättelsetjänsten som båda opererar i Stockholm. Leon, som varit med om värre, tvekar inte att fullfölja sitt uppdrag - en Jaziri viker aldrig ner sig.
I en annan del av stan, i Rinkeby, sitter Ayanda Karlsson på hemligheter som samhällseliten vill begrava. Med hjälp av utpressning tänker hon dra in pengar för att tvätta bort Rinkebys ghettostämpel. Men Margareta "Maggan" Palm, poliskommissarie från Boden, är henne på spåren.
Mina tankar:
Detta är författarens femte bok i serien om Leon, mannen som kan fixa allt för dig bara du har rätt mängd pengar. De tidigare delarna heter Ghettokungen, Ghettobröder, Ghettolegender och Ghettoprinsessan.
Då det är en del i en serie så rekommenderar jag att man läser dem i rätt ordning för att hänga med bäst när det kommer till den röda tråden som rör sig igenom hela serien. Man har då bättre koll på de återkommande karaktärerna, vad som hänt dem tidigare samt hur de står i förhållande till varandra. Sedan är de tidiga böckerna riktigt bra, så det känns bara dumt att hoppa över dem.
Än en gång så möter vi Leo som kämpar fortfarande för att sin lillebror skall få det bra i livet, nu har saker hänt i de tidigare böckerna som gjort att det kanske inte gått enligt Leos planer. Hans lillebror vill inte direkt veta av honom och nu skall Leo bevisa för sin bror att han skall lämna ghettolivet bakom sig och skall bli hellaglig. Ett frö såddes i hans hjärna i förra boken och nu bestämmer han sig för att öppna en privatutredningsbyrå, han skall bli en vanlig Svensson, men ändå på hans villkor.
Genom serien så har författaren lekt med genren och mixat deckargenren med andra element. Det har varit skattletare i form av Dan Brown och det har varit mera skräckelement. Vi har även haft spår av mera internationell thriller.
När jag läste om denna bok och i och med att jag läst författarens tidigare böcker och vet att man kan förvänta sig nya infallsvinklar så hade jag en liten aning om vad som komma skulle i denna bok. Jag tänkte mig att nu så skulle det bli en hårdkokt deckare där Leon går runt och löser fall i någon noir-liknande stil. Detta hade varit rätt så kul kanske att läsa men jag kan säga med detsamma att det inte är det som vi möter i denna bok.
Även om författaren lekt med olika element i sina böcker så har han genom serien hållit en stil som känns igen. Han håller sig trogen det han startade i första boken så att de läsare som hängt med från början känner igen sig i de största bitarna när det kommer till handling och stil.
Jag nämnde att han blandat in element som gör att det känns mera som en internationell spänningsroman än en vanlig svensk deckare och det är det som han bygger vidare på i denna bok. Leo börjar sin byrå och får ett uppdrag som leder in honom i stora problem. Snart är han inblandad i en händelse som har med både israeliska och iranska underrättelsetjänsten.
Ett annat element som gör att denna rör sig åt det mera internationella thriller-hållet är att i denna så är det många röda trådar som man följer, i alla fall i början. Detta är ett stort igenkännes tecken när det kommer till denna undergenre. Författaren bygger upp premissen för denna bok på ett smidigt sätt och han presenterar de nytillkomna karaktärerna som kommer att spela en central roll på djupet.
Denna uppbyggnad gör att det kanske, enligt mig, inte är lika snabb handling som i de tidigare böckerna. Men detta betyder inte att det är något dåligt utan att vi nu ser att författaren växer och ger sina böcker tid att lägga en grund. Jag gillade detta och detta lovar bra inför kommande böcker.
När det kommer till språket och så är det som vanligt bra flyt i det och när det kommer till handling så känner man igen mixen av spänning och humorn som då och då dyker upp. Vi känner av det som jag bara kan kalla för ”Ghetto”-jargongen och nu menar jag inte detta som en samhällsfråga utan mera namnet på serien. Sammy har med dessa böcker lyckats med att sätta en egen liten stämpel i den stora djungeln som deckar-genren utgör här i Sverige. I runda slängar så kommer till ut trehundra deckare per år här i Sverige och att då lyckas med att få till en unik stil och röst är riktigt svårt, men får säga att även om denna bok inte är hundra procent unik (en sak som nog ingen bok lyckas med) så får jag säga att Sammy lyckas med att sticka ut tillräckligt mycket för att synas.
Jag rekommenderar denna bok, och så klart hela serien, till alla som vill ha en spännande och fartfylld handling med udda karaktärer som man inte kan låta bli att tycka om. Hur nu detta blir en exit för Leo eller inte är en fråga som jag lämnar obesvarat för andra läsare att ta reda på. Jag längtar redan nu efter nästa bok från författaren, han har snabbt kommit att bli en av favoriterna.
Tidigare omdömen om författaren:
Ghettokungen (Ghettokungen #1)
Ghettobröder (Ghettokungen #2)
Ghettolegender (Ghettokungen #3)
Ghettoprinsessan (Ghettokungen #4)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se
