Erika Larsson Norlund: Torpflickorna

Titel: Torpflickorna
Författare: Erika Larsson Norlund
Sidantal: 171
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Klaras perfekta liv förändras och inget blir som förr. Livet blir helt annorlunda mot vad Klara är van vid och dessutom finns det inte pengar till allt.
Trots allt inser Klara att hon har det mycket bättre än många andra och att hennes liv är enklare mot hur hennes mormors barndom var.
Men att få bo i ett ruckel där det luktar hemskt är inte kul. Hur ska hon kunna våga bjuda hem kompisar till detta hus? Något verkar dessutom inte stämma med huset, och vem är den okända kvinnan i bilen?

Mina tankar:

Detta är författaren Erika Larsson Nordlunds andra bok. Det är en ungdomsbok som riktar sig till åldern 9-12.

Detta är en fristående uppföljare till författarens debutbok Kvarnpojken. Man kan absolut läsa denna även om man inte läst den första boken, faktiskt så fann jag ingenting som knöt ann på något sätt med handlingen i den första boken, men jag kan ha missat just detta.

Det som hänger ihop med den förra boken är stilen på handlingen. Vi har två händelser, en nutida och en gammal, som vi får följa. Denna gång så växlas det mellan de två olika handlingarna, i den första så var det först den äldre handlingen för att sedan gå över till den nya. Detta tyckte jag passade mycket bättre, dock så är det inte så många kapitel som utspelar sig i den äldre tiden.

Även denna, likt den första, så finns det spår av övernaturliga inslag. I denna så är det lite mera nedtonat, men det finns där. Det är än en gång inte där för att skrämmas utan sätta för att sätta stämningen. I denna så finns det ännu mera spår av folktro, hur folk förr ti tiden trodde på vättar och liknande väsen.

Än en gång så finns det en del ämnen i boken som gör att den absolut kunde vara ett startskott i skolan för att ha som diskussionsämne. Mobbing och utanförskap finns precis som i den första, ett ämne som är ständigt aktuellt i denna ålder. Sedan tar boken upp om olikheter när det kommer till sexuella läggningar och att det inte är något konstigt eller fel på människor vilken läggning de än har. Även detta är ett bra ämne att ta upp och jag tycker det görs på ett bra sätt i boken.

Jag sa att det övernaturliga inte fanns där för att skrämmas, men åt andra sidan så finns det andra saker i handlingen, som jag inte skall gå in på, som kan för några kännas mera skrämmande.

Så slutsumman blir en bra ungdomsbok som tar upp många viktiga ämnen på ett sätt som är lätt att ta till sig. Språket är lättsamt och det är en bra fart på handlingen som jag tror fångar åldersgruppen som den riktar sig till. Som sagt, tror att denna och föregångaren, skulle vara bra pedagogiska böcker att ha i skolan när man skall diskutera dessa ämnen. Bonus blir ju att man även får uppleva ett äldre Sverige och hur det var på den tiden.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Kvarnpojken

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Håkan Nesser: Det Grovmaskiga Nätet

Titel: Det Grovmaskiga Nätet
Författare: Håkan Nesser
Sidantal: 268
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Baksidestext:

Han kunde omedelbart identifiera kvinnan som låg i badkaret. Hon hette Eva Ringmar och var sedan tre månader hans hustru. Hennes kroppsställning var egendomligt förvriden. Det mörka håret flöt på vattnet. Huvudet var nedåtvänt, och eftersom karet var fyllt till randen kunde det inte råda något tvivel om att hon var död.

I den grådisiga staden Maardam, någonstans i Europa, ställs kommissarie Van Veeteren inför fallet Janek Mattias Mitter - gymnasielektorn som inte minns om han mördat sin hustru eller ej. Han anar ännu mycket lite av det ödesdrama som kommer att rullas upp under sökandet efter sanningen.

Mina tankar:

Detta är författaren Håkan Nessers första bok om kommissarie Van Veeteren. Denna kom ut för första gången 1993.

Om man läser deckare så är troligen namnet Håkan Nesser något som inte gått förbi en, han har varit aktiv i genren i cirka 30 år nu. De flesta som har läst deckare har säkerligen läst någon av hans böcker. Men jag hade faktiskt inte gjort detta, inte fram till nu vill säga. Jag har alla hans deckare i bokhyllan, köpt begagnade, på bokrean, även träffat han några gånger på mässan men har inte kommit till skott att läsa hans böcker.

Nu när jag äntligen har tog tag i saken och bestämde mig för att rätta till detta så kan jag ju inte göra något annat än att börja från början och läsa boken som startade det hela. Frågan är hur en nästan 30 år gammal bok håller sig mot tidens gång, har den åldrats bra eller dåligt?

Det jag finner intressant med början av boken, nästan halva boken så har faktiskt inte Van Veeteren och resten av polisstyrkan en stor roll. De finns där i bakgrunden men vi följer inte dem till en början. I stället så följer vi en man som finner sin fru död i badkaret, han minns inte vad som har hänt natten innan. Självklart blir han misstänkt för brott och det är runt denna rättegång som handlingen cirkulerar runt i början. Handlingen tar lite senare en annan vändning, som jag inte skall avslöja, men här följer vi Van Veeteren mera.

Det är svårt att sätta fingret på vad det är som fångar en så. Men Nesser lyckas med att ta tag i läsaren från första sidan. Med ett målande men ändå enkelt språk för han oss djupare in i handlingen. Han avslöjar väldigt lite genom resans gång och håller oss på halster ända in i slutet om hur det verkligen ligger till.

Så hur har då boken klarat sig från åldrandet? Mycket bra får jag säga, det är ett tidlöst fall som lika gärna kunde utspela sig nu. Det som man märker att det är en äldre värld vi möter är att det nämns telefonkiosker, fasta telefoner och faxar och är helt avsaknad av mobiltelefoner och internet, till och med datorer nämns knappts, den skrevs ju före den eran.

Efter denna så kommer det verkligen bli mer av Nesser, kan inte fatta att jag väntat så länge på att läsa hans böcker. Men åt andra sidan har jag många bra böcker av honom att ta mig igenom, de står ju redan och väntar i hyllan.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Emelie Kempe: Röda Ögon - Strid

Titel: Röda Ögon – Strid
Författare: Emelie Kempe
Sidantal: 263
Förlag: Nohiding Förlag

Ett recensionsex från författaren/förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Över bergskedjan flyr Kol, Storm och Freiya undan Borghs högvakt. För varje minut blir Storms ögon rödare och självbehärskningen svagare. När hon hotar Freiyas liv, brister det för Kol.

I Solína har utrensningarna blivit allt hårdare. Alla som säger emot den styrande regimen, fängslas eller försvinner. Kyra skyr inga medel för att komma åt Kol, Storm och Freiya. Ingen går säker, särskilt inte deras familjer.

Utanför staden gryr missnöjet och en rebellgrupp gör sig redo. Samtidigt kommer Borgh och Dalrs arméer allt närmare.

Vem kommer överleva striden om Solína?

Och hur långt kan Storm pressa sig själv innan det Röda tar över?

Mina tankar:

Detta är författaren Emelie Kempes tredje bok i den dystopiska framtidsfantasy-serie. De tidigare i serien heter Röda Ögon – Reisa och Röda Ögon – Maght.

Detta är en direkt fortsättning på den förra boken, man skall ha läst de två tidigare i serien innan man läser denna. Man kommer att få svårt att hänga med i handlingen om man inte gjort detta, så det är ingenting jag rekommenderar.

Boken tar vid där den förra slutade. Nu var det ett tag sedan jag läste den boken så det tog ett tag för mig att få ordning på handlingen. Jag kom ihåg i stora drag vad som hade hänt, men det var saker som jag helt hade glömt. Författaren har dock lagt in små bitar i handlingen som plockar fram handlingen igen i ens huvud.

Huvudkaraktärerna hade jag inga problem med att komma i kontakt med igen, men det var mindre bikaraktärer som ändå spelade eller hade spelat en viktig roll i handlingen som jag inte mindes alls. Detta är tyvärr ett vanligt problem när man läser serier innan alla delar har kommit ut, samt så hjälper det inte att man även har många olika serier man väntar på fortsättningar på, så man blandar lätt ihop vissa handlingar.

Ett generellt tips för författare och förlag som ger ut serier hade varit att göra en sammanfattning av de tidigare delarna och lägga det i början av boken. Vet att några gör detta och det välkomnar jag då de fungerar jättebra som uppfriskare, med detta så behöver man inte väva in allt för många påminnelser om vad som hänt i själva handlingen och de läsare som känner att de kommer ihåg handlingen kan hoppa över denna sammanfattning.

Som sagt var det med lite stapplande steg som jag tog mig in i handlingen, men jag hade absolut inga problem att följa med i den och minnet kom som sagt tillbaka ju mer jag läste. Snabbt befann jag mig åter i denna spännande värld som författaren har skapat i denna serie. Serien utspelar någon gång i framtiden, hur långt fram är osäkert, saker har hänt som gör att det är ständig vinter genom serien så har vi fått veta mer och mer om denna värld och de så kallade röda ögon, personer som är våldsamma och näst intill monster.

I denna bok så får vi svar på ytterligare några saker, vilka skall jag såklart inte avslöja. Det händer en hel del saker med karaktärerna och en del saker ställer sig till sin spets. Det är en riktigt fartfylld och spännande bok i denna serie, man får svårt att lägga ifrån sig den och kan lova att när man har läst ut den så kommer man att vilja ha nästa del, som kommer vara den avslutande, nu med detsamma.

Genom serien så har man kommit att ta till sig de olika huvudkaraktärerna som man möter, det jag gillar med dem är att de inte är perfekta, de har alla sina brister och fördelar. De har sina ljusa och mörka sidor, goda och onda handlingar och val. Allt detta gör dem intressanta att följa och de känns som de finns.

Så detta är en spännande och välskriven bok i en serie med hjärta. Jag ser verkligen fram emot att läsa den sista delen för att få reda på hur allt kommer att sluta. Kommer våren att komma eller är vinter här för att stanna?

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Röda Ögon: Reisa (Röda Ögon #1)
Röda Ögon: Maght (Röda Ögon #2)
Skogen

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Andreas Ek: Förödelse

Titel: Förödelse
Författare: Andreas Ek
Sidantal: 127
Förlag: Word Audio Publishing

Ett recensionsex från författaren och förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

I Malmö råder fullkomligt kaos. Nödnumret 112 är överbelastat av samtal om personer som löpt amok och oprovocerat attackerat andra. På sjukhuset går patienter bärsärkagång och personalen står helt handfallen. Polisen Sara får veta att det brutit ut ett virus som gör människor galna och aggressiva. Situationen är likadan i hela Sverige och myndigheterna kan inte ge någon som helst information om vad utbrottet beror på. Attackerna bara fortsätter och offren blir fler och fler.

Mina tankar:

Detta är författaren Andreas Ek femte bok och är den första delen i en trilogi som i sin tur är en spinn-off på hans första böcker Raseri och Törst.

Denna serie utspelar sig samtidigt som den tidigare serien, men då på en annan plats i Sverige. Denna gång så utspelar det sig i Skåne. Denna är, i alla fall vad jag märkte i första delen, helt fristående från de tidigare böckerna så det går bra att läsa denna serie först. Dock så rekommenderar jag ändå att man inte hoppar över författarens tidigare böcker då de är riktigt bra.

Om man inte har läst de tidigare böckerna så är handlingen i stora drag att ett virus bryter plötsligt ut som gör att människor hamnar i något zombie-liknande tillstånd, men det är inte den långsamma zombien utan en mera våldsam och snabb version.

Man kastas rätt in i handlingen och det dröjer inte länge fören de första tecknen på att något är fel kommer. Och efter det så eskalerar det väldigt snabbt. Det är en riktigt snabbt och adrenalinpumpande och ibland hektisk handling och stämning från början till slut, det är inte en lugn sekund.

Även fast det är ett väldigt högt tempo så skyndar sig inte författaren på för fort. Vi hoppar mellan olika karaktärer som befinner sig på olika ställen i Malmö när denna epidemi bryter ut. Vi lär känna dem på ett bra sätt och varje karaktär har sin egen personlighet.

Boken är väldigt kort, bara strax över hundra sidor, och jag läste ut den i en sittning. Den var så spännande och välskriven att det inte gick att lägga ifrån sig, en riktig bladvändare.

Den finns visserligen endast som e-bok och ljudbok och jag är mera gammaldags och läser helst pappersversion, men då jag verkligen gillat författarens tidigare böcker så kunde jag inte låta bli att läsa denna när författaren frågade om jag var intresserad på att läsa denna serie. Jag hoppas på att man i framtiden kommer att få se dessa i pappersformat, kanske i en samlad volym, så att den kan få stå i bokhyllan tillsammans med författarens andra böcker.

Boken slutar med en cliffhanger och man kan nog säga att dessa tre böcker som denna serie består av är en enda tjock bok. Det är ett smart slut som gör att man verkligen blir sugen på att fortsätta med nästa del.

Jag hade glömt några små saker om detta virus från när jag läste de första böckerna. Just i dessa tider så kanske det känns lite konstigt att läsa om en epidemi, men denna är långt ifrån vad vi lever i nu. Men det finns några saker som gör att man känner sig lite olustig, man får hoppas på att författaren inte är någon profet.

Detta är hundra procent ren skär underhållning, av visserligen det lite mera brutalare sättet. Välskrivet och med intressanta karaktärer och situationer som de hamnar i. Jag ser verkligen fram emot att läsa de övriga delarna i serien.

Tidigare omdömen om författaren:

Raseri (Raseri #1)
Törst (Raseri #2)
Mörkret Inom Honom (Jannica Brandt #1)
Det Hon Slåss För (Jannica Brandt #2)

E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Olséni & Hansen: Strandhotellet

Titel: Strandhotellet
Författare: Olséni & Hansen
Sidantal: 366
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Egon, 85 år och singel, upplever sitt livs mest omtumlande sommar. När han och de övriga i pensionärsgänget ger sig ut i Ragnars nyinköpta segelbåt går det inte helt enligt plan. Ombord hittar de nämligen båtens tidigare ägare, Gustav Sparre, död. Utan att tänka på konsekvenserna bestämmer sig Egon och Ragnar för att slänga honom överbord, men olyckligtvis fastnar kroppen i en tamp. Det blir stor uppståndelse i Skanörs hamn när båten anlöper med Gustav Sparre i släptåg. Det visar sig snabbt att han inte dött en naturlig död och Skanörs poliser har fått ett komplicerat spaningsmord på halsen. När det kort därpå inträffar ytterligare ett dödsfall i hamnen, riktas pressens blickar mot den idylliska badorten i söder.

Samtidigt som kraven på poliserna ökar, bestämmer sig Egon för att testa nätdejting. Under signaturen En charmör från Skanör kastar han sig huvudstupa in i dejtingens förtrollade värld. Det slutar i total katastrof.

Mina tankar:

Detta är författarduon Olséni och Hansens fjärde bok om pensionärerna i Falsterbo som alltid har en förmåga att hitta döda personer och bli indragen av olika orsaker i utredningar.

Dessa böcker är fristående men jag skulle ändå rekommendera att man läser böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta av handlingen, tidigare händelser nämns i förbifarten. Dock så hänger man med bra i handlingen utan att ha läst någon tidigare bok. De heter Badhytten, Fågelskådaren och Ryttaren.

Varje bok i serien har sitt tema som det cirkulerar runt, det har varit golf, fågelskådning och hästsport. Denna gång så är det segling som står i fokus då en, Ragnar, i det glada pensionärsgänget i Falsterbo har gått och kött sig en segelbåt. Redan på första jungfruresan så uppstår problem då man finner båtens förra ägare död på båten. I sin vanliga form så får Egon och Ragnar den smarta idén att putta liket överbord, för att inte förstöra resten av sommaren. Det tar sig inte bättre än att liket fastnar i en tamp och det blir minst sagt uppståndelse när båten tar sig in i hamnen.

Har man läst något av dessa författare tidigare så vet man vad man kan förvänta sig i denna. Vi bjuds på som vanligt av humor, ibland svart och morbid, som får en att skratta mixat med död och något slags av brott. Lättsam spänning och härlig humor växlar om i en temp som puttrar på i lagom takt.

Detta är en helt utmärkt bok till hängmattan när man bara vill koppla av med en god bok som har en handling som inte kräver sin fulla koncentration. Även om den inte kräver full koncentration så är det en handling som fångar en.

Författarparet berikar sitt Falsterbo med härliga karaktärer, vi har som vanligt pensionärsgänget, men även poliserna och åklagaren som utreder fallen som uppstår i denna idyll. Man ser verkligen att dessa karaktärer lever då det händer saker i deras liv genom denna serie, det är lite därför man skall läsa böckerna i rätt ordning. Detta gör att det är ett kärt återbesök varje gång man öppnar en ny bok om dessa personer. Som vanligt möts vi även av en del nya färgstarka karaktärer som kan komma att spela en roll i just händelsen i denna bok.

Så har man läst andra böcker av författarna så tror jag med säkerhet att man kommer att gilla även denna. Jag skall erkänna att det är med lite fasa som man läser en ny bok om dessa pensionärer, de är ju inte purunga och man tänker att snart kommer någon av dem att trilla av pinn och jag tror att det kommer att kännas som att man förlorar en kär bekant då. Men till dess så kan man bara njuta av humor och spänningen som bjuds på här.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Badhytten (Mord I Falsterbo #1)
Fågelskådaren (Mord I Falsterbo #2)
Ryttaren (Mord I Falsterbo #3)
Ester Karlsson Med K (Ester Karlsson Med K #1)
Ett Lik I Garderoben (Ester Karlsson Med K #2)
Grannar I Död Och Lust (Ester Karlsson Med K #3)


Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Frida Andersson Johansson

Foto: Elin Parmhed

Berätta lite kort om dig.

Jag är nyutbildad manusförfattare som blir glad av chokladpraliner, inte tål sol, älskar insjöbad och hoppar till varje gång någon försöker skrämma mig (jag spillde rödvin i hela soffan när jag såg Hajen senast, och det var inte direkt första gången jag såg den). Jag är också en 45-årig radhusmorsa i Segeltorp i Huddinge. (Både Unn i Dränkt och Disa i Ek bor händelsevis i Segeltorp.)

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

När jag var runt tolv avrådde pappa mig från att läsa Stephen Kings ”Varsel” för att den var så otäck ... Det blev början på en lång King-period. Som barn älskade jag också sci-fi-serien Tripoderna på tv. Tyvärr fick jag aldrig se klart den, eftersom det som alla bra program sändes just när man skulle äta och det varken fanns Play eller ens en video att tillgå. På gymnasiet öppnade Orwells 1984 mina ögon för dystopier. Och så skrev jag ett specialarbete om vampyrer.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag växte upp med böcker och läsning. I skolan uppmuntrade mina lärare hela klassen med roliga skrivövningar och jag bestämde tidigt att jag ville jobba med skrivande i någon form. Tyvärr fick jag inte PRAO:a på lokaltidningen, men efter att ha pluggat litteraturvetenskap och praktisk svenska och jobbat som översättare blev jag till slut journalist. Det där med att skriva fiktion tappade jag däremot bort under många år. Mitt första försök till bokmanus skrev jag när jag fyllt trettio och väntade mitt första barn. Det blev en deckare, som aldrig gavs ut.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in beskrivs som "någonting så ovanligt som en svensk skräckroman". Och det var faktiskt så när den kom. Det blev nästan en aha-upplevelse att man kunde skriva skräck på svenska. Grottar man i det finns förstås mängder av svensk fantastik och skräck från långt tillbaka i tiden, men de böckerna hade inte lyfts fram som skräck. Mikael Strömbergs Vätten var sedan vad som fick mig att fundera på nordiska väsen, vilket ledde till min debutroman Dränkt.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag har ganska lätt för att hitta på händelser och historier, och gillar att skriva dialog. Själva skrivandet flyter på ganska bra när jag väl vet vad jag ska skriva. Men jag måste jobba mer på karaktärer och relationer, vad karaktärer vill och varför och hur det blir spännande utan att någon är jagad eller hittar ett lik.

Hur ser din skrivprocess ut?

Den skiljer sig från text till text, men min handstil är oläslig, så jag skriver definitivt på dator.

Ett råmanus tar allt från ett par månader till år att få ihop. Hittills har jag haft väldigt sporadiska synopsis, nästan som kapitelrubriker, skrivit från början till slut och försökt låta bli att redigera under tiden. Ett knep är att inte scrolla igenom sitt manus utan hoppa direkt dit man ska, annars är det lätt att börja peta.

Först när det finns ett utkast går jag tillbaka och broderar ut, lägger till, planterar och stryker.

Tidigare har jag inte ritat kurvor, valar eller använt postit-lappar utan skrivit på känsla. Men under tv-utbildningen har jag blivit mer medveten om dramaturgi och struktur och tror jag kommer planera framtida manus mer i förväg.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?


Dränkt skrev jag som heltidsarbetande småbarnsförälder. Jag skrev när maten stod i ugnen, medan barnen var på någon aktivitet, på tunnelbanan, jobblunchen, nätterna ... Man får inte vara kräsen och måste släppa alla "borden". Den som städar skriver inte.

Senare tog jag tjänstledig en dag i veckan för att skriva. En ren förlust ekonomiskt, men en stor investering i välmående. Ändå går det lätt överstyr. Man får påminna sig om att normala människor faktiskt gör sådant som att se på teve och ta promenader utan att ha dåligt samvete för att de inte skriver.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har voltat med en bil - men klarade mig tack och lov oskadd och ingen annan var inblandad. Däremot kör jag inte särskilt mycket bil nuförtiden. (Underdrift)

Jag har spelat studentteater och gått på improvisationsteater - superroligt! Och jag tog ridlektioner under hela min ungdom i Borlänge, och även under ett år som vuxen i Stockholm. Jag har haft en matblogg och fantiserade ett tag om att bli matskribent. Jag är dessutom ganska bra på att hantera skruvdragare och gersåg, om jag får säga det själv.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag skriver ju underhållning, men Unn i Dränkt är ganska feministisk och med Disa i Ek ville jag låta en medelålders kvinna få ha huvudrollen i skräck. När jag började skriva tyckte jag att jag tog i som gjorde henne 48 år med vuxna barn, men när boken väl kom ut var jag nästan jämngammal med henne, ha ha. Disa har också en kärleksaffär med en kvinna, utan att noja över att det just är en kvinna, och hennes man sitter i rullstol.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Hm. Jag vet inte om jag gjort så udda saker. Jag har förstås smugit omkring en hel del på Vasamuseet och funderat på var man kan skada sig om man ramlar ner från rampen under taket eller råkar snubbla i en trappa, och snokat upp dolda utrymmen och sådant. Ställt mig på platser i Segeltorp för att se om man kan se in genom fönster från vissa håll. Men jag lägger inte ner extremt mycket tid på research utan googlar en del, och sedan fantiserar jag mest.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

På senare tid har jag gjort försök med att skriva utan övernaturliga inslag. Och sedan några veckor har jag obegränsat med skrivtid, eftersom jag har sagt upp mig för att prova vingarna som manusförfattare. Väldigt spännande! Det kan gå precis hur som helst. Min tonårsson kallar det medelålderskris.

Mitt första projekt är hur som helst att färdigställa en tv-serieidé och skicka till produktionsbolag. Sannolikt leder det inte till att just den serien blir av, men jag hoppas få in en fot som avsnittsförfattare någonstans. Det vore väldigt roligt att få ingå i ett "writers room". Dessutom är jag inblandad på ett hörn i ett projekt där en kortfilm ska skrivas om till en långfilm. Vi får se vad det blir av detta.

I övrigt har Ek precis kommit som pocket, och Dränkt släpps (Äntligen!) som pocket om bara ett par veckor. Väldigt roligt!

[Bibliografi]

Dränkt, Stimpla 2015 (pocket Modernista 2021)
Ek, Modernista 2020

Noveller:

Tassar barfota, Epok 2014
Sockerkaka, Epok 2014
DIEGIANT (antologin I skuldens skugga), Litet förlag 2015
Jävla galonisar (antologin Älska noveller), 2014, Ordberoende förlag

Cornelia Johansson: Flickan Från Terra

Titel: Flickan Från Terra
Författare: Cornelia Johansson
Sidantal: 345
Förlag: Fafner Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Priya är arkeolog. Med sitt team besöker hon fjärran planeter och undersöker ruinerna från försvunna civilisationer. Under en utgrävning hittar Priya något häpnadsväckande, koordinaterna till människornas förlorade hemvärld. Nu kan hon bli den första människan på 50000 år som sätter sin fot på Terra. Men resan dit blir oändligt mycket farligare än hon tänkt, och väl där hittar de något helt oväntat. En flicka.

Mina tankar:

Detta är författaren Cornelia Johansons debutbok, det är en science fiction-roman som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Om man enklast skulle förklara vad detta är för slags science fiction så skulle jag säga att detta är ett rymdäventyr. Det man kanske i första hand tänker på när man säger science fiction när det kommer till litteratur så det mera filosofiska och eller vetenskapliga styrda handlingar. Men här bjuds vi som sagt mera på äventyr.

Nu finns det säkerligen många verk inom science fiction som liknar denna men inte om vi pratar om den svenskspråkiga marknaden och att den skall rikta sig till en äldre publik, till den yngre skaran finns det en del att välja bland även på svenska.

För att dra lite liknelser med film så skulle jag säga att om man tänker Det Femte Elementet, Guardians Of The Galaxy och även vissa bitar av Men In Black (tänker här på när de befinner sig på kontoret med alla utomjordingar) så kommer man rätt så nära. Denna bok är mera allvarlig än dessa exempel, men jag fann att i allt allvar så hittar jag humor, men det kanske säger mer om mig.

I denna bok så möter vi en skara udda karaktärer som jobbar tillsammans fast de är så olika varandra. De jobbar som rymdarkeologer och får upp spår om var Tellus, det vill säga jorden, befinner sig i universum. Jorden gick under som civilisation för 50000 år sedan. Det som de möter där när de kommer dit är inte alls vad de hade förväntat sig.

Jag gillar kemin mellan dessa olika karaktärer, att de är så olika men ändå har funnit varandra gör att det känns mera som en familj än en besättning på ett rymdskepp. Men åt andra sidan för att kunna vara en besättning på ett rymdskepp som åker runt utan att träffa andra så behöver man nog känna varandra mera som en familj än arbetskollegor.

Språket är riktigt stabilt och det är bra fart i handlingen, det händer något hela tiden och det är intressant. Karaktärerna har jag redan nämnt och jag gillar även fantasin hos författaren när det kommer till de olika varelserna som man möter, hon har verkligen berikat sitt universum och det känns levande.

Så slutsumman blir en frisk vind i universum, vi bjuds på spänning och fartfylld handling. Jag hoppas på att vi i framtiden kommer att få se mer av författaren, för denna debut är verkligen en bra start.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Erika Larsson Norlund: Kvarnpojken

Titel: Kvarnpojken
Författare: Erika Larsson Norlund
Sidantal: 158
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Efter en tuff vår i skolan för Adrian bestämmer sig hans föräldrar att hela familjen ska flytta från förorten till Adrians döda morfars hus på landet. Men allt är inte lätt i en ny skola och tydligen var det inte bättre förr heller. Ondskan fanns även då. Vilka grymheter har egentligen utspelat sig i byn? Och vem är damen vid bäcken eller är det dimma? Och hur hänger alla mystiska händelser ihop? Ibland kommer hjälpen från oväntat håll.

Mina tankar:

Detta är författaren Erika Larsson Norlunds debutroman. Det är en ungdomsroman, som riktar sig till åldern 9-12, som har övernaturliga inslag.

Man kan säga att bokens handling är uppdelad i två delar. Första delen utspelar sig i mitten av 1900-talet och handlar om en pojke, Eero, som inte har det så lätt i skolan då han är mobbad. I hemmet är det inte heller det bästa när hans pappa måste lämna dem för att åka till Amerika. I en gammal kvarn finner han ro och kan komma bort från allt som hänger över honom. Men där möter han även något annat, något övernaturligt.

Andra halvan av boken utspelar sig i nutid och hänger ihop med den första delen. Även i denna så handlar det om en pojke, Adrian, som inte har så lätt i skolan, efter vissa händelser så bestämmer sig föräldrarna att flytta och låta Adrian börja om i en ny skola. Han kommer i kontakt med en gammal historia som rör sig om byn han flyttat till och även hans släkt.

Det är som sagt övernaturligt händelser i denna berättelse, men det är aldrig skrämmande och jag det tror jag inte heller att författaren vill göra. Det övernaturliga finns där för att göra en mera spännande handling och även mera gripande.

Det som slår mig när jag läser denna bok är att även om den är väldigt lättsam när det kommer till språket och väldigt rak i handlingen utan många sidospår, så när det kommer till ämnen som den tar upp så är det betydligt mörkare och har även en vuxen ton. Den tar upp ämnen som mobbing och att man kanske inte är det som klassas som det normala. Den berör även problem i hemmet som till exempel misshandel och alkoholism. Detta gör den till en bra utgångspunkt för att prata om dessa ämnen i skolan.

Detta är en smaksak, men när det kommer till uppbyggnaden av handlingen så hade jag hellre sett att de två handlingarna som boken består av hade växt fram samtidigt. Att handlingen hoppade fram och tillbaka mellan dessa handlingar. Men åt andra sidan det är jag som vuxen och jag antar att om man hade haft dessa hopp fram och tillbaka så hade det funnits en risk att ungdomarna som boken riktar sig till i huvudsak upplevt den som rörig.

Slutsumman blir en både finstämd och spännande berättelse som berör en del viktiga ämnen. Det finns en fristående fortsättning på denna, Torpflickorna heter den och det skall bli spännande och läsa den också.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Karin Pasche: Labyrint - Union

Titel: Labyrint – Union
Författare: Karin Pasche
Sidantal: 300
Förlag: Pasche Fiction

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Jake skrek åt henne. "Ge inte upp! Ge fan inte upp!". Hon satt stum och tårarna rann nedför hennes kinder. Hur kunde det ha blivit så här? Det var så overkligt. Om hon ändå kunde ha förhindrat hans död.

Vännerna förenas igen på affärsmannen Theodor Auberlens egendom och får en tillfällig respit men situationen blir snabbt komplicerad - är de gäster eller fångar på Anholt slott? Under vistelsen ser de oroande tecken på att deras rörelsefrihet är begränsad och att Auberlen har en baktanke med deras besök.

När upplevelsen av tiden blir elastisk och svårgripbar är ingen av dem beredda att möta konsekvenserna av denna omöjlighet, tills den dag då en av dem förolyckas och ett oundvikligt slut utkristalliseras.

Mina tankar:

Detta är den tredje och avslutande delen i författaren Karin Pasches serie Labyrint, som är en thriller-serie med toner av magisk realism. De tidigare heter Labyrint – Vägen In och Labyrint – Illumination.

Då det är en serie så rekommenderar jag att man läser de tidigare böckerna först för att förstå den bättre. De hänger ihop och utgör tillsammans en helhet.

Igenom hela denna serie så har det funnits ett mysterium som bitvis har kommit fram i ljuset ju längre in i handlingen som man kommer. Frågan är om man kommer att få svaret på detta mysterium. Svaret är både ja och nej. När jag läser ut sista sidan i denna bok så slår det mig att handlingen i denna är riktigt komplex och mångbottnad.

Jag skulle vilja säga att denna trilogi kräver, för att man skall få ut det mesta av handlingen, att man läser den två gånger. Det finns bitar som man kanske missar vid första läsningen som har mer betydelse än vad man först tror det har. Författaren förklarar stora bitar av handlingen men lämnar vissa saker öppna för läsaren att tolka in, man får läsa mellan raderna.

Jag kan så klart inte säga något om slutet, för jag vill inte förstöra för andra som blir nyfikna på serien, men jag kan säga att jag tror att man får i alla fall en liten wow-känsla och man börjar tänka på hur allt hänger ihop och även hur det kommer att fortsätta. Det finns lite hintar som genom denna bok som visar att det kan gå åt flera håll. Det är ett smart val av författaren att inte säga hur något är till hundra procent, även om hon har en uppfattning hur allt ligger till, så väljer hon att lämna det i läsarens händer att finna sina egna svar.

Detta är en serie som väcker tankar, eller ger dem mer glöd om man hade dem redan, och jag tror att personer som läser den kommer att få en vilja att diskutera sina egna slutsatser med andra som har läst serien. Ett tips kanske till bokcirklar.

Boken, och hela serien, är spännande och välskriven med intressanta karaktärer samt med en handling som håller uppe intresset igenom hela serien. Att den både är driven med spänning och ämnen som både är filosofiska och vetenskapliga frågor, utan att för den delen bli för tungläst, gör att den sticker ut lite.

Slutsumman blir att detta är en serie som jag varm rekommenderar till alla som vill ha spänning med ett djup. Jag hoppas på att få se fler böcker av författaren i framtiden.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Labyrint - Vägen In (Labyrint #1)
Labyrint: - Illumination (Labyrint #2)

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marcus Olausson: Till Hjärtats Sista Slag

Titel: Till Hjärtats Sista Slag
Författare: Marcus Olausson
Sidantal: 659
Förlag: Catoblepas Förlag

Baksidestext:

Någonstans i allt det här måste det finnas ett lyckligt slut. Om gudarna vill.

Vänner dör och världen brinner. Elderim är ensam nu och medan mörkret faller över Serahema växer det även inom honom. Han försöker desperat undvika profetiorna och istället följa hjärtats röst, men för fallna hjältar väntar inte kärlek när ödet dikterar villkoren. Det finns bara en väg nu och den verkar föra honom till Den mörke guden själv - Naemin.

Hopplösheten har Serahema i sitt grepp, men prövning föder hjältemod och hjälp finns där man minst anar det. Till och med hos en fiende.

Mina tankar:

Detta är den tredje och avslutande delen i författaren Marcus Olausson fantasyserie Serahema Saporium, det är episk high fantasy med mörka toner som riktar sig till vuxna.

Säger här med detsamma att jag i denna recension kommer inte att avslöja något om handlingen i boken, så ni som läser detta behöver inte vara oroliga över detta.

Alla resor måste ha sitt slut även om man kanske inte vill det. Det var med blandade känslor som jag började läsa denna bok. Jag älskade de två tidigare delarna i serien, som man skall ha läst innan man läser denna, och har flertalet gånger lyft denna serie och Marcus till skyarna.

Jag var ivrig att läsa denna bok och få reda på hur allt kommer att sluta men ändå ville jag inte att resan skulle ta slut redan, jag var både redo och ändå inte. Sedan var jag orolig på om jag skulle gilla slutet eller inte, tänk om denna serie föll som en pannkaka tack vare att författaren drar till med några nödlösningar för att kunna knyta ihop handlingen, eller att han ändrar på reglerna bara för att få till ett slut som inte stämmer med det som han har byggt upp. Skulle Marcus falla på mållinjen, något som jag har upplevt från stora internationella författare, några som jag tyvärr har blivit lite besvikna på.

När boken börjar så befinner sig vi och karaktärerna i askan av vad som hände i förra boken. Det är mörkt och väldigt lite hopp om en framtid för världen. Ett stort krig stor vid murarna redo att bryta ut när som helst.

Jag dras snabbt in i denna värld igen. Jag vandrar tillsammans med karaktärerna och jag upplever det som händer dem. Det är verkligen inte en dans på rosor i denna sista bok, vilket det inte heller har varit i de två tidigare delarna, men i denna så känns mörkret och ångesten ännu närmare. Hoppet om en frälsning för världen finns knappt och det är faktiskt att man ibland känner att ens eget hjärta slår ett sista slag. Man vill säga åt författaren att ge karaktärerna en chans att klara av sitt omöjliga uppdrag som han gett dem.

När jag ändå nämner karaktärerna så måste jag ge ett stort plus till författaren för hur mycket han har lagt ner i att ge liv till alla karaktärer som vi möter i boken. Man har säkert sin favorit, jag har några, men alla som man följer blir favoriter. De har alla sin historia som gör att man bryr sig om dem, de är alla lite trasiga och har sina brister, alla har de sina egna demoner som de slåss emot. De är inte övermänniskor samt de är inte enbart goda eller onda, de har en stor gråzon. De har ett djup och de blir verkliga och mänskliga.

Språket sitter precis där det skall. Det är målande och har ett djup samtidigt som det är lätt att ta till sig, fylligt och välsmakande. Det är bra drift i handlingen, den flyter på och fast den utspelar sig på flera olika fronter så blir det inte rörigt att följa med. Dessa handlingar, som utspelar sig samtidigt, är alla intressanta att följa.

Världsbygget igenom denna serie är av toppklass. Marcus har verkligen fått till en riktigt intressant bakgrundshistoria med gudar, magi och varelser. Det känns så stort och genomarbetat att man känner att denna värld verkligen kunde existera. Jag kan bara föreställa mig vilket arbete som det måste ha varit att få ihop allt detta.

Jag har vuxit upp med fantasy-genren sedan jag började läsa den på 80-talet. Jag var med om den stora vågen av översatt fantasy som förlagen gav ut då. Jag slukade så gott som alla böcker som kom ut under den perioden. Fram till runt 2000 då det tog näst intill stopp på all översättning av fantasy, i alla fall den som riktade till en äldre publik. Den stora skaran hade gått över till att läsa på engelska för att de orkade inte vänta på att de svenska förlagen skulle översätta böckerna. I och med att försäljningen minskade så drog förlagen i handbromsen och det blev svårare och svårare att hitta fantasy på svenska.

Jag har växt upp med David Eddings, Terry Brooks, Robert Jordan med flera. Dessa formade min syn på fantasy och vilka element som man kan förvänta sig i denna genre. Marcus Olausson är i samma ålder och jag känner i hans böcker att han är uppvuxen med samma böcker som jag. Jag hörde i en intervju att han vill med sina böcker ville göra någon slags hyllning till hela genren, men ändå göra något eget och kanske även modernare. Det är så många element som jag så väl känner igen från alla dessa böcker som jag läst och kan bara hålla med att han har träffat rätt på alla punkter. Serien är en hyllning till genren i sig, men den är så mycket mer än det, den står så stadigt på egna ben att den blir en fyr som lyser så starkt i mörkret när man försöker hitta hem, och när jag menar att hitta hem så pratar jag om den svenska fantastiken.

Det är tyvärr många som läser fantasy på engelska för att de anser att det inte kan existera bra fantasy på svenska, det går helt enkelt inte att skriva bra på svenska. Tanken att ens ta upp en svensk författare slår dem inte ens, de ger inte ens dem en chans för att bevisa motsatsen. Och en av dem som verkligen bevisar motsatsen är Marcus Olausson med denna serie. Om någon anser att denna serie saknar något för att göra den till ett utmärkt exemplar av fantasy av högsta kvalité så vet jag inte vad mer man kan önska sig, denna serie har allt.

Jag började med att säga att det var med delade känslor som jag började läsa denna bok. Skulle Marcus ro hem detta gigantiska skepp som han hade skapat i denna serie? Eller skulle det bli en besvikelse för mig, hade jag lovordat honom så mycket som jag gjort genom åren bara för att på mållinjen bli besviken? Jag antar att allt som jag skrivit i denna recension bara kan visa åt ett håll, om inte så säger jag det rakt ut.

Marcus har inte bara tagit sig över mållinjen med bravur, han går över den med så storslagen stil att han lämnar spår efter sig som länge kommer att eka kvar inom den som läser serien. Jag vågar faktiskt att sticka ut hakan och påstå att det är ett mästerverk som han har komponerat ihop. Det var med andra delade känslor som jag läste de sista sidorna i boken, som för övrigt måste ha varit ingnida i lök (smart tricks av Marcus och förlaget). Jag var nöjd med hur allt slutade och kunde inte ha önskat mig något mer, men det var med vemod som jag la ifrån mig boken, för nu var resan slut. Ändå kändes det att man lämnade karaktärerna till nya äventyr och jag önskar dem all lycka på deras fortsatta resa i sina liv.

Vad mer finns det att säga om denna bok och för den delen serie? Har ni inte läst den ännu och gillar fantasy. Vad väntar ni på? Efter ni har gjort det, sprid då orden om denna serie till alla ni kan. Säg att det finns en stjärna på den svenska fantastikhimmelen som lyser så starkt att man kommer att tappa andan. Jag kommer att med stolthet fortsätta med det, mitt hjärta har ännu inte slagit det sista slaget för den svenska fantastiken.

Marcus, din galning, du gjorde det. Cirka 20 år av blod, svett och tårar var värt det.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Om Gudar Dör (Serahema Saporium #1)
Vingar Av Rök (Serahema Saporium #2)

Serahema Saporium del 1-3 (De äldre utgåvorna)

Inbunden Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Tobias Söderlund

Berätta lite kort om dig.

Jag är en glad skit som gillar att skriva om läskiga saker. Eller som jag råkade säga i en radiointervju, och som ledde till att mina vänner tryckte upp t-shirts med det citatet: ”Jag gillar att skrämma barn.” Hittills har jag hållit mitt författarskap till skräck för yngre läsare, men jag hoppas någon gång även få ihop något för en vuxen publik. När jag inte skriver böcker jobbar jag som journalist och står gärna hemma vid spisen. Den senaste tiden har dock merparten av min tid fyllts av blöjbyten, barnvagnspromenader och vaggvisor, då jag blev pappa i april.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Det har funnits där så länge jag kan minnas, så jag har svårt att peka på något särskilt. Just intresset för skräck tror jag väcktes av att jag bodde i länder med stark halloween-tradition när jag var liten (Kanada och Irland). Och när det kommer till skräcklitteratur var RL Stines Kalla Kårar-serie den stora inkörsporten. De böckerna slukade jag från att jag var typ 6 år.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Viljan att skriva och berätta har också alltid funnits där. Innan jag själv lärde mig skriva bad jag mina förskollärare att hjälpa mig skriva ner mina historier. Och sedan dess har jag aldrig slutat skriva och berätta, även om skrivandet sett lite olika ut under livet gång. Jag var väl kring 22 när jag började försöka omvandla den där livslånga författardrömmen till verklighet. Och min debut, Prästgårdens hemlighet, släpptes när jag var 30.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Mats Strandberg har länge varit en stor förebild. Jag fastnade direkt för Engelsfors-trilogin, blev överlycklig när han började skriva skräckromaner för vuxna och hans Monstret Frank-böcker har varit en av inspirationskällorna till att jag själv börjat skriva för målgruppen 6-9 år nu.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Att hitta på handling tycker jag är både roligast och enklast. Att koka ihop läskigheter och intriger mellan karaktärerna är sånt som växer fram i bakhuvudet hela tiden, oavsett om jag faktiskt sitter vid tangenterna eller inte. Miljöbeskrivningar var det jag kämpade mest med som aspirerande författare. Därför var det lite av en genväg att skriva om verkliga platser i Spökkameran-trilogin. Att kunna besöka alla dessa ställen och beskriva det jag själv upplevde gjorde det hela enklare.

Hur ser din skrivprocess ut?

Det har varit lite olika med olika böcker, men jag brukar alltid ha koll på hur boken ska sluta innan jag börjar skriva, så att jag vet vad jag ska sikta mot. Oftast har jag rätt bra koll på hela storyn också, men tycker det här med att skriva synopsis är fruktansvärt tråkigt, så även om jag försöker bli bättre på det är det ingenting jag använt mig supermycket av. Oavsett hur mycket eller lite jag planerat på förhand skriver jag alltid böckerna från början till slut, och redigerar sedan på samma sätt.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Förut jobbade jag nattskift och skrev på mina lediga nätter. Det funkade väldigt bra och var en rutin jag hade under 10 år. När jag för ett år sedan började jobba dag började jag skriva lite närsomhelst. Någon riktig rutin infann sig aldrig, men det blev nya böcker ändå. Nu efter att jag nyligen blivit pappa har jag inte kommit igång med något nytt än, men jag kan väl tänka mig att skrivandet den närmsta tiden kommer att styras av mitt barns sömnvanor…

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag gick årskurs 1 och 2 i en katolsk skola i Dublin. Där läste rektorn högt från bibeln för oss varje vecka och det som stod i den betraktades som lika sant som det som stod i matteboken. Därför blev det lite av en chock för mig när vi flyttade till Sverige och allt jag fått lära mig om religion vändes upp och ner. Jag kände mig rätt lurad och gick från troende till ateist nästan över en natt. När jag på senare år har tittat tillbaka på mina gamla berättelser har jag insett att jag ofta haft en elak präst som antagonist…

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

I mina barnböcker brinner jag för att kidsen ska få läsa riktigt spännande skräckhistorier. Det läskiga ska verkligen vara läskigt på riktigt, och inte bara ett spöke som visar sig vara en fladdrande gardin.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Vissa tycker säkert att det är konstigt att hyra en bil och köra 55 mil enkel väg för att övernatta i ett hemsökt hus, bara för att att man fått en idé till en bok. Men den idén och den natten ledde till slut till min debut Prästgårdens hemlighet – så det var ju helt klart värt det!

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Den 11:e juni släpps de två första delarna av Spökhunden Buster – en ny serie skräckisar för 6–9 år. Där upptäcker huvudpersonen Ellen att hennes hund Buster kan peka ut var det finns spöken. I varje bok blir det ett nytt spökmysterium parallellt med att Ellens bror genomgår en tuff cancerbehandling som också fyller Ellens hjärna med andra typer av spöken. Alla böckerna är även fyllda av små referenser och blinkningar till skräcklitteratur och skräckfilmer som vuxna läsare säkert uppskattar mer än barnen. I juli kommer även antologin Vänskap där jag skrivit en en novell som jag förmodar är bland de mörkare i den samlingen…

[BIBLIOGRAFI]

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1), Raben&Sjögren 2019
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2), Raben&Sjögren 2020
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3), Rabén&Sjögren 2020
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1), Rabén&Sjögren 2021, utgivningsdatum 11 juni
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2), Rabén&Sjögren 2021, utgivningsdatum 11 juni

Novellen Jag ville bara skrämmas i den kommande antologin Vänskap, Rabén&Sjögren 2021, utgivningsdatum 23 juli

Oskar Källner och Karl Johnsson: Minnesskrinet

Titel: Minnesskrinet
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 269
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Alices och Elias resa på rymdskeppet Stillheten fortsätter. De har anlänt till imperieplaneten Tenia och besättningen behöver pengar för att reparera skeppet. Av en släkting till Syndra får de i uppdrag att hämta ett stulet minnesskrin. Men uppdraget blir inte alls så lätt som Stillhetens besättning trott. Snart är de inblandade i en kamp på liv och död, där hela imperiets framtid står på spel.

Baksidestext:

Detta är fjärde delen i författaren Oskar Källner och illustratören Karl Johnsson episka rymdsaga Imperiets Arvingar. En serie som riktar sig till ungdomar i huvudsak, men kan gott läsas av äldre.

Serien började med Bortförda, där vi blir presenterade för de två ungdomarna Alice och Elias som genom vissa händelser befinner sig snart ute i rymden. I de andra böckerna Järnrosen och Gravplaneten så får vi reda på mer om dessa två när det kommer till deras bakgrund och även om deras medpassagerare som är med dem ute i rymden.

För att hänga med i handlingen på bästa sätt så skall man ha läst de tidigare delarna innan man läser denna. Boken tar vid där den förra slutade. Det är en stor röd tråd till handling som följer med i hela serien, varje bok har sitt tema och sidohandling, men för att förstå det stora hela så är det bäst att börja från början.

Jag började med att säga att denna riktar sig till ungdomar i huvudsak men att äldre kan absolut läsa denna. Om jag inte missminner mig så har jag sagt det tidigare om denna serie, om inte så säger jag det nu, Oskar Källner kör med en stil som jag verkligen gillar och även uppskattar och det tror jag de som läser serien också gör. Han skriver inte läsaren på näsan eller på något sätt ser ner på sina läsare. Det jag menar är att han inte är övertydlig utan han litar på att läsaren förstår handlingen. Detta tycker jag är ett bra sätt, barn och ungdomar förstår ofta mer än vad kanske vuxna vill få det till.

Källner har ett stabilt språk som flyter på riktigt bra, det är lätt att ta till sig men har ändå en tyngd i sig som gör det fylligt. Det är bra fart i handlingen och det händer saker hela tiden som håller intresset uppe.

En, av alla saker, som jag gillar med denna serie är att Oskar Källner låter alla karaktärer som är med i besättningen på rymdskeppet få sin plats i rampljuset. Han har gjort dem alla till intressanta karaktärer och bitvis får vi genom serien veta mer och mer om dem, de växer som karaktärer ju längre in i serien som vi kommer, vi förstår dem bättre och kanske så ändras vår syn om några under resans gång.

Jag nämnde att varje bok hade sin sidohandling och tema, i denna är ett av detta tema popularitet, vikten att känna att man är någon som andra gillar och vill vara med. Med detta följer ju även mode och att använda rätt slangord, de som är på tungan för stunden. Ett rätt så centralt ämne för ungdomar, alla har vi nog varit med om detta i någon form när vi gick i skolan.

Jag får inte glömma att nämna Karl Johnssons urläckra bilder som lägger till ett extra lager till handlingen. De är färgsprakande och ögonfångande (om det nu finns någon sådan beskrivning) och jag hade inte haft något emot att sett ännu fler bilder i boken.

Så slutresultatet blir ännu en underhållande del i en serie som är en stor homage till genren. Jag ser fram emot att följa med på denna resa i många böcker till. Skall bli spännande att se vart vi hamnar härnäst.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Cecilia Sahlström: Under Ytan

Titel: Under Ytan
Författare: Cecilia Sahlström
Sidantal: 352
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Sara Vallén och hennes team från lundapolisen får i uppdrag att utreda en trafikolycka där två civilpoliser omkommit.

Sara är överhopad med arbete och Malva Gran kommer in som välbehövlig förstärkning. När ytterligare en polis, Niklas Verja, rekryteras till gruppen reagerar Malva negativt. Hon säger ingenting, men Sara anar oråd.

De två omkomma poliserna var uppskattade inom kåren, men ju mer Sara och hennes utredare gräver i deras död, desto mer får de känslan av att något inte stämmer. Bilen har ett skotthål på höger däck. Hur kunde brottsplatsundersökningen missa det? Det som såg ut att vara en tragisk olycka verkar nu vara mord.

Mina tankar:

Detta är femte boken i författaren Cecilia Sahlströms serie om polisen Sara Vallén och hennes kollegor i Lund.

Den är fristående, så det går att läsa denna om man inte läst de tidigare böckerna i serien, men jag rekommenderar ändå att man läser i rätt ordning så att man hänger med när det kommer till de återkommande karaktärerna när det kommer till deras privatliv. Det händer också att det lite lätt nämns fall som hände i tidigare böcker.

Har man läst någon tidigare bok av författaren så känner man snabbt igen sig när det kommer till stilen och språket. Det är ett snabbt och lättsamt språk med en handling som både fokuserar på privatlivet, när det kommet till karaktärerna, och på själva utredningen runt det fall som ligger på bordet.

Boken är uppbyggd med korta kapitel, vilket gör att man lätt bara skall läsa ett kapitel till. Det är ett bra driv i handlingen och håller intresset uppe igenom hela boken. Man är aldrig helt säker på hur det ligger till men ju mera in i handlingen ju klarare blir bilden.

Jag gillar att författaren varierar sig från bok till bok när det kommer till själva fallet. Hon fokuserar kring olika ämnen. I denna så kretsar det en hel del om själva polislivet och även om möjlig korruption inom kåren.

Jag tycker att författaren får till en bra balans när det kommer till spänning och privatlivet bland karaktärerna. Hon har även en lång erfarenhet inom polisyrket vilket lägger till ett djup och en autentisk känsla när det kommer till de bitarna, självklart så är det troligt inte hundra procent hur allt fungerar, man får nog fila lite på sanningen för att få till det på ett bra sätt när det kommer till skönlitteratur.

Så slutresultatet blir ytterligare en trevlig läsning från Cecilia Sahlström, jag rekommenderar den till alla som vill ha en avkopplande läsning som även är spännande med en bra mix av utredning och privatliv.

Tidigare omdömen om författaren:

Vit Syren (Sara Vallén #1)
I Egna Händer (Sara Vallén #2)
Pojken Som Försvann (Sara Vallén #3)
Hatet Vi Bär (Sara Vallén #4)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar