onsdag 15 december 2021

Författarporträtt: Christoffer Sorner


Berätta lite kort om dig.


Gammal film- och musikjournalist som numera driver IT-företag. Två kids i övre tonåren, två härliga dvärgpinschrar och fantastisk fru. Radhus och hade tidigare Volvo. Full vuxenpoäng med andra ord. För att balansera Svenssonlivet såg jag till att gilla hårdrock, skaffa tatueringar och springa på musikfestivaler.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag började skriva så fort jag lärt mig alfabetet. Små korta historier som blev noveller som blev romaner. Mina största fans var mamma och mormor och utan deras absoluta (och helt blinda) beröm och uppmuntran hade jag kanske inte fortsatt nöta, skriva och utvecklas.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Med risk att låta som en vandrande kliché är det Stephen King som varit den absolut viktigaste författaren som inspirerat väldigt mycket av mitt skrivande. Som för många andra. Sättet han lyckas gestalta normala och familjära karaktärer och miljöer som råkar ut för väldigt extraordinära och övernaturliga händelser är väl mer eller mindre oslagbart. Att dessutom lyckas spotta ur sig den stora mängden material år ut och år in är helt makalöst inspirerande.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Allt har sina utmaningar. Dialog är kul att skriva samtidigt som den inte får bli för informativ eller för ”skriven” så att det inte längre låter som att det är två eller fler personer som pratar. Det är också svårt att hitta olika rytmer för olika karaktärer när de pratar så att dialogen blir naturlig.

Miljöbeskrivningar är tråkigast att skriva (och läsa varför jag efter att ha varit ett stort fantasyfan lite valt att lämna den genren ett tag). Däremot om de görs kort och koncist och rätt är de ett viktigt fundament i en berättelse.

Action är också jättekul att skriva men ger en hel del utmaningar just i det att miljöbeskrivningar och tid/rum är otroligt viktiga så att man förstår hur karaktärerna förhåller sig till varandra och miljön runt dem. Annars är risken dels att actionsekvensen blir platt, dels att den blir obegriplig. Samtidigt ska en actionsekvens gå undan så att det blir fart och fläkt i det hela.

I det stora hela är gillar jag det mesta med att skriva förutom just miljöbeskrivningarna som jag försöker hålla till ett minimum och måla med breda penslar. ”Kungsträdgården var i full blom” fungerar lika bra som ”Allén i Kungsträdgården var full av de vackra och utblommade körsbärsträden som svajade lättsamt i den fridfulla sommarbrisen” då de flesta känner till att Kungsträdgården är full av körsbärsträd.

Hur ser din skrivprocess ut?

En stor del av tiden går åt att bara fundera fram berättelsen och huvudkaraktärerna. När jag har en början och ett ungefärligt slut med 2-3 huvudkaraktärer sätter jag mig ner och börjar skriva. Först ett kort synopsis på ca ½ A4-sida, några korta rader om karaktärerna och sedan bär det av. Ibland gör jag en snabb kapitelindelning i stil med:

Kapitel 1 – Introducera person A

Kapitel 2 – Introducera person B

Kapitel 3 – Händelse C och D sker

Kapitel 4 – A och B hälsar på E

Berättelsen tar sin form under skrivandet. Ofta är det karaktärerna som får bestämma vad nästa drag/kapitel blir. Det är sällan jag vet mer än 2-3 kapitel fram vad som ska ske och det är ständigt under förändring. I värsta fall stuvar man om och stryker händelser under redigeringen senare.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

När jag väl är i min skrivfas bokar jag in en timme varje kväll, fem kvällar i veckan. Då ska det skrivas oavsett om jag är trött, oinspirerad eller helt utan en aning om vad kapitlet ska handla om. Tack och lov är det sällan det händer. Skrivandet ger energi och lust så oftast flyger den timmen bara förbi.

I redigeringsfasen har jag inte lika fasta rutiner. Jag ser till att ha koll på min deadline och så blir det lite berg-och-dalbana där det kan gå flera dagar utan att jag rör vid texten för att sedan sitta som besatt och redigera flera timmar på raken. Jag börjar alltid med att skriva ut första utkastet på papper som jag sedan redigerar mig igenom med en penna. Efter det matas alla ändringar in på datorn och oftast kommer jag på ytterligare ändringar under den redigeringsbiten.

Sedan skriver jag ut allt på papper igen och gör om hela processen för att hitta och eliminera eventuella stavfel, slarvfel och eventuella passager i texten jag inte är helt nöjd med. Det är oftast i denna redigeringsrunda jag lägger in mina testläsares kritik och förslag.

Efter det blir det ofta en vända till innan det slutligen går till korrläsare.

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Jag har en liten, liten, liten skrivskrubb här hemma där det blir ungefär 800 grader varmt på sommaren och 800 grader kallt på vintern. Rummet, eller ja, skrubben för att vara mer exakt, är ca 3 kvadratmeter stort och belamrat med möbler och popkulturella småprylar, bilder och affischer. T ex hänger mina Starsky & Hutchgubbar här, min Dioaffisch med Holy Diveromslaget och självklart en affisch på Blues Brothers. Söker jag inspiration behöver jag bara luta mig tillbaka och se mig om i rummet så finns det alltid någonting för blicken att fastna för. Organiserat kaos kan man kalla det.

Kan jag inte skriva där blir det hotellrum som god tvåa på listan eller köket om jag är ensam hemma och vet att jag inte kommer bli störd.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag och min fru har varit ihop sedan 1993 och lärde känna varandra redan 1990. Vi gifte oss i Las Vegas 1999 och jag passade som journalist på att få delar av resan betald genom att göra ett stort ”så gifter du dig i Vegas”-reportage åt en tidning jag skrev för då. Vi firar 25 år som gifta 2024 vilket är samma år vi båda fyller 50 så det lär bli ett galet partyår.

 Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag älskar film och musik och populärkultur i de flesta former. Böckerna om Hansson och Nilsson är fullspäckade med referenser och låtar från 80-talet framförallt även om andra tidsepoker också slinker in här och där. Framförallt vill jag lyfta kärleken till musiken och har därför skapat Hansson och Nilsson som Sveriges två första och hittills enda rock ’n’ rolldetektiver. Dessutom har jag ett soundtrack till varje bok som läsarna kan hitta på Spotify via länk på min hemsida www.rocknrolldetektiverna.se.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Inför reportageboken Festival hamnade jag i en intervjusituation med en ung grabb på kanske 18-19 år som börjat knarka redan i tioårsåldern och knarkat så pass mycket och med så pass tunga droger att han nu var helt väck i skallen även som spiknykter. Det tog mig ett par minuter att inse att jag aldrig skulle kunna använda något han sa i boken men kunde inte bara lämna honom och gå så jag ”intervjuade” honom i kanske en halvtimme för att han själv tyckte det var så spännande att bli intervjuad. Helt klart väldigt udda situation. I övrigt är jag ganska tråkig och sitter mest och spånar i huvudet.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu håller jag på och färdigställer redigeringen av Hansson & Nilsson del 2 (planerad release till maj/juni 2022) samtidigt som jag har ytterligare tre projekt på gång. Dels ska jag hjälpa till med/spökskriva en bok om hur man bemöter fulsäljare när de försöker kränga på en saker man absolut inte vill ha eller behöver och dels har jag en thriller/deckare på gång med en författarkollega som är baserad på verkliga händelser som är riktigt skrämmande. Det tredje projektet är för tidigt att berätta något om mer än att det kommer vara en faktabok.

[Bibliografi]

Romaner

Betong (Bonnier Carlsen, 2004)
Festival (Spiralla Förlag, 2005)
Hansson & Nilsson Löser Fallet (Visto Förlag, 2021)

Antologier

Frihet!? (Norstedts)
Älska Mig Nu! (Förlagshuset Gothia, 1994)
Klockan 8 (Icakuriren i samarbete med Vulkan)

torsdag 9 december 2021

Wilma Sjökvist: Elementens Hjärta

Titel: Elementens Hjärta
Författare: Wilma Sjökvist
Sidantal: 193
Förlag: Simusdotter Förlag

Baksidestext:

Övergiven. Ensam. Krossad.
Nu reser hon sig igen, starkare än någonsin förr.

Som nyfödd blev Ledina övergiven i skogen. Under hela sin uppväxt blev hon kallad för missfoster så många gånger att hon till slut trodde på det själv. För hon är inte som alla andra. Hon är ingen vanlig bändare.

Men en dag sker en jordbävning som får hennes liv att vändas upp och ner på ett sätt som hon aldrig någonsin trodde var möjligt. Allt hon tror sig veta ställs på prov och plötsligt måste Ledina gå emot allt som hon är för att bli den hon är menad att vara.

Elementens Hjärta är en berättelse som visar att oavsett hur många motgångar man utsätts för, oavsett hur mycket sorg man går igenom, så kan man alltid resa sig stark igen.

Det här är Ledinas resa.

Mina tankar:

Detta är Wilma Sjökvists debutbok och det är en fantasybok som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

När jag läste denna bok så slog det mig att det är en del intressanta val som författaren har gjort när det kommer till uppbyggnad av handlingen. Det som man märker när man läser denna är att handlingen förflyttar sig väldigt snabbt och är på ett sätt sparsmakad när det kommer till detaljer men ändå på ett annat sätt fyllig och levande. Man kan nästan säga att den i sig är en motsägelse men att författaren lyckas med ändå.

Boken är uppdelad i tre delar och varje del är, när det kommer till handling, lika innehållsrik som en vanlig bok i en serie brukar vara. Vi får alltså en trilogi komprimerad på mindre än tvåhundra sidor. Då kanske man förstår hur mycket handling som har skalats bort. Men saken är den att fast det borde kännas som att det saknas en massa saker eller att varje bit i handlingen inte får sin tid i rampljuset, att allt känns som att det jäktas fram, så lyckas författaren med att förmedla många saker och göra handlingen betydligt fylligare än de sidor som boken består av.

Denna minimalistiska stil, eller vad man nu skall kalla den, gissar jag är rätt så svår att behärska men för mig fungerade det, så hatten av för författaren. Nu gillar jag även fylliga handlingar som verkligen går in på djupet när det kommer till att bygga upp saker runt de centrala händelserna, men denna bok visar att det fungerar lika bra åt andra hållet. Jag misstänker att det är en smaksak vilket man gillar men om författaren har ett bra språk, som här är fallet, så fungerar det riktigt bra.

Det finns kanske en del frågor som väcks i huvudet på läsaren när man läser denna bok, saker som man inte riktigt får svar på. Det är en del saker om världen som kanske inte lyft fram för läsaren, åt andra sidan så får man svar på allt väsentligt som man behöver veta när det kommer till den aktuella händelsen som spelas upp i boken. Världsbygget finns där men lämnas bitvis upp till läsaren att tolka och fylla i, vilket är roligt och man känner sig mera involverad i denna bit än om man kanske fick allt framdukat. Är man van fantasyläsare så misstänker jag att man har kunskapen redan för att göra detta.

När jag hade läst ut boken så kände jag att jag hade fått mig en handling som hade det mesta och man kändes till tillfredsställd på ett sätt. Men den väckte även en mersmak och det är säkert den del av mig som vill ha det fylliga när det kommer till världsbygget. Jag hoppas på att vi kommer att återvända till denna värld på något sätt, om det nu är samma karaktärer vi möter eller en handling som är helt fristående och utspelar sig, tidsmässigt, kanske före eller efter denna spelar ingen roll, jag välkomnar vilket som.

Så vill man ha en liten pärla till berättelse som rymmer mycket och har ett fylligt språk med känslor så skall man absolut kolla upp denna.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

tisdag 7 december 2021

Författarporträtt: Lou Berg

Foto: Anna-Lena Ahlström

Berätta lite kort om dig.


Vi som döljer oss bakom pseudonymen Lou Berg heter Tiina Nevala och Henrik Karlsson. Vi bor i Gustavsberg utanför Stockholm, intill ett brunt fält som vi ofta blickar ut över och längtar bort ifrån. När vi längtar bort så är det oftast till Malmö. Vår första roman, För såna som oss, utkom 2018 på Wahlström & Widstrand under våra egna namn. Lou Berg är ett sätt för oss att lämna våra egon och ha ett gemensamt namn på författarskapet. Tanken är att vi använder pseudonymen när vi skriver spänning. Gryning. Falsk. är just en spänningsroman om två kvinnor som dras in en härva av utpressning, spelskulder och förfalskad konst. Den utkom i september, på Piratförlaget.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Skrivandet har funnits där för oss båda väldigt länge och kommer förmodligen ur att vi båda alltid älskat att läsa. Idén att skriva tillsammans föddes för nästan tio år sedan, mest som en kul grej, för att se om vi kunde få ihop en roman. Det visade sig att det kunde vi, efter några års slit. Sedan har vi inte kunnat sluta.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Det är en svår fråga eftersom det finns så många författare vi tycker om att läsa och som är otroligt bra – Amy Hempel, Jennifer Egan, Stephen King, K O Knausgård, Kate Atkinson, A M Homes, Donna Tartt … bara för att nämna några nu verksamma storheter. Men hur de har påverkat vårt skrivande är inte särskilt tydligt för oss. Man kanske kan säga att de har lärt oss att se vad som är bra. Och att vi därför också, åtminstone i viss mån, kan se när vi själva inte skriver våra bästa rader …

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Dialog är det som oftast kommer lättast, när man väl hittat karaktärerna. Alla former av beskrivningar är tråkiga, så de försöker vi hålla kort.

Hur ser din skrivprocess ut?

Vi börjar med en grundläggande idé och en vision om vad det är vi vill skapa. Sedan försöker vi mejsla fram karaktärerna och skapa ett synopsis, kapitel för kapitel. Först när vi har det börjar vi skriva. Sedan reviderar vi vårt synopsis efter hand som vi skriver. Slutresultatet brukar skilja sig ganska mycket från första versionen av synopsis, men stämma väl överens med den ursprungliga idén och visionen.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Vi har andra arbeten båda två, så vi skriver på tidiga morgnar, kvällar, helger och semestrar.

Var skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Vi har ett arbetsrum hemma, men skriver minst lika mycket på andra platser: kök, vardagsrum, caféer, hotell. Varhelst vi befinner oss när vi råkar ha tid och möjlighet.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Tiina har pluggat franska i Paris och stått krokimodell i Picassos gamla ateljé. Henrik har arbetat på Primark i Brighton, på lagret, med ansvar för underkläderna.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Ett visst klassperspektiv brukar leta sig in i det vi skriver.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Sökt upp en bokhandel i Porto för att höra hur det låter när man går i trapporna där.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Vi skriver för fullt på uppföljaren till Gryning. Falsk. Det kommer att bli en trilogi där läsarna får följa samma karaktärer hela vägen till … ja, ni får se. 

[Bibliografi]

För såna som oss (Wahlström & Widstrand, 2018) (under egna namn)
Gryning. Falsk. (Piratförlaget, 2021) (som Lou Berg)

måndag 6 december 2021

Anna Karolina: Står Dig Ingen Åter

Titel: Står Dig Ingen Åter
Författare: Anna Karolina
Sidantal: 352
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

En sexårig flicka blir mördad av sin mamma i vardagsrummet hemma i villan. Polisens utredare hittar ingen annan förklaring än mamman var påverkad av preparatet MDPV, även känt som kannibaldrogen. När flera liknande mord sker i Stockholm blir det polisens högsta prioritet att komma åt den som distribuerar den livsfarliga drogen, maffialedaren Milorad Kraljevic.

På eget bevåg nästlar sig den unga kriminalaren Amanda in i kretsarna kring Kraljevic. Risken att bli avslöjad är stor. Särskilt när Adnan dyker upp. De har haft ett förhållande, men han har varit på flykt undan rättvisan i flera år och vet inte om att han är far till Amandas tvillingar. Nu är han tillbaka för att avsluta gamla affärer och rentvå sitt namn.

Mina tankar:

Detta är författaren Anna Karolinas andra bok, den kom ut 2015.

Boken är en fortsättning på hennes debutbok, Stöld Av Babian. Den går att läsa fristående men jag skulle ändå rekommendera att man läser den första boken först för att få med sig hela bilden när det kommer till vad som hänt i de återkommande karaktärernas liv.

Boken tar vid tre år efter den förra boken, utan att avslöja allt för mycket så har händelserna i förra boken satt spår i huvudkaraktärernas liv, både när det kommer till det privata som i jobbet.

I Karolinas debut så märkte man att hon inte sparar på krutet när det kommer till det smutsiga och brutala, som kan vara verklighet för en del. Hon väljer att inte titta bort utan visar hur det kan vara. Och det visar hon även i början av boken, som jag tror att kommer att få en del att till och med sluta läsa den. Jag kan, utan att avslöja något viktigt, säga att ett barn kommer till skada och jag vet att en del inte klarar av att läsa om barn som far illa. Här har vi till och med värsta utfallet.

Efter denna chockerande öppning så fortsätter hon att ta oss in i denna undre värld, som vi lärde känna i första boken. Vi har en våldsam vardag som är kryddad med droger. Karolina är polis så hon har en bakgrund som gör att det känns att hon lägger en autentisk känsla till handlingen, självklart så får man anta att hon ruckar lite på verkligheten för att få till ett bra flöde i handlingen.

Boken följer både människor som lever i den undre världen och poliser som kämpar mot brottsligheten och våldet, så vi får se båda sidorna. Det är ett spännande scenario som hon målar upp här och jag gillar att hon ger de olika karaktärerna ett djup och att en del av dem vacklar i en gråzon över vad som är rätt och fel.

När det kommer till språket så märkte jag ett mera slipat sådant i denna bok. Första boken hade en jargong och stil som var lite, kommer inte på något annan beskrivning, grovkantig och kort. Jag kom faktiskt att gilla den stilen i första boken, gillade att det inte var helt perfekt och det passade bra in i handlingen. Den finns i denna bok också, men är som sagt nu mera nedtonad och språket är utvecklat. Jag saknade delvis språkstilen från första boken, men uppskattar att författaren har utvecklat sig redan i andra boken och vad jag antar kommer närmare sin inre röst.

Så om man har läst den första boken och gillade den när det kom till handling och miljön den utspelar sig i så kommer man inte bli besviken på denna. Det är en bra och spännande fortsättning som bygger på det som startade i första boken. Skall bli spännande och se vart hon tar karaktärerna i nästa bok i serien, Förlorat Ansikte. Ibland kan det vara bra att man börjar med en författare när det redan finns några böcker, då behöver man inte vänta ett helt år innan man kan läsa nästa.

Tidigare omdömen om författaren:

Stöld Av Babian (Amanda Paller #1)

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 2 december 2021

Författarporträtt: J.F. Wren


Berätta lite kort om dig.


Jag heter Johan Wren med mellan namnet Fredrik därav att det står J F Wren på mina böcker. Jag bor på en gård strax söder om Örebro.

2009 var jag dock med om en allvarlig olycka, hamnade på intensiven och blev kvar där i över fyra månader. Enligt vad som berättats för mig i efterhand borde jag inte överlevt, alla de blodförgiftningar och den organsvikt som drabbade mig borde tagit mitt liv. Nu överlevde jag ändå trots statistiken.

En sjuksköterska gav mig en skyddsängel i present, hon menade att jag måste ha haft åtskilliga sådana (det tror för övrigt jag också). Efter min långa sjukhusvistelse fick jag så komma hem igen, jag blev sakta bättre, mina ben hade förtvinat av alla mediciner jag fått så jag sitter numera i rullstol. Efterhand började jag läsa igen, först sakta men sedan mer och mer, skillnaden nu var att det var något nytt, något fanns i mitt sinne, jag till och med drömde om det.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag har alltid läst mycket, i barndomen började det med Tvillingdeckarna av Sivar Ahlrud och Enid Blytons Fem böcker. Men första minnet av fantasy var som för så många andra Tolkien. En hobbits äventyr är en fantastisk bok och det är imponerande att den skrevs på 1930 talet långt innan datorerna fanns. Hur Tolkien lyckades hålla ordning på alla karaktärer är en bedrift. Senare har jag läst allt från David Eddings till Katharine Kerr.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har aldrig haft något sug efter att skriva själv, jag gillade inte ens att skriva uppsatser i skolan.

Men allt ändrades efter ovan nämnda olycka. Helt plötsligt hade jag en historia i huvudet som försökte göra mig uppmärksam på att den ville bli skriven. Jag har ingen aning om var den kom ifrån, men jag visste att den gamla stenbron i Hova, som man passerar när man reser längs E20 mot Göteborg från Örebro var en central del i berättelsen.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Även jag har ju läst Stephen Kings ”instruktionsbok i skrivande” och som jag nämnde i förra frågan har jag aldrig haft ambitionen att skriva men nu blev det så ändå. Historien finns i mitt inre och jag skriver ner den. Men som svar på inspirerande författare så är det allt från nämnda Mr. King till Björn Hellbergs böcker om kommissarie Sten Wall.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva? (Miljöbeskrivningar, dialog, action m.m.)

I min första bok (Stenbrons hemlighet) hade jag stora problem med tempus, blandade friskt. Hade en oerhört bra redaktör med på resan som gav mig värdefulla råd. Jag kan fortfarande falla tillbaka i likartade problem men jag tycker själv att jag blivit bättre.

Det som jag tycker är roligast är att skriva är dialog mellan karaktärerna. Det är ibland svårt men det är samtidigt där du kan få till bra händelser och med det menar jag humor, sorg och allehanda känslor.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag har historien klar för mig innan jag börjar. Skriver lite kort om vad som ska hända i de olika kapitlen. Sen skriver jag bara på tills det är klart. Första boken tog ca: Fyra månader att skriva, del två ”Den röda spiran” tog längre tid. Där var jag ju tvungen att förhålla mig till vad som hänt i del ett.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

När jag väl skriver så skriver jag på heltid, eller nästan i alla fall. Sen kommer ju det stora arbetet med redigering och allt annat som ska till för att det ska bli så bra som möjligt. Sista momentet har varit att korrektur lyssna på uppläsningen av ljudboksutgåvan. Där har jag haft en oerhörd tur som fått Frans Liljenroth som inläsare av de svenska utgåvorna. Han är enligt mig en av Sveriges bästa uppläsare. Som det varit nu så tar översättningen vid efter detta. Mina två första böcker är översatta till engelska och även där har jag haft tur med både en förnämlig översättare och en fantastisk uppläsare. (Neil Betteridge respektive Jez Jameson)

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Som jag nämnt bor vi på en gård och jag har förmånen att ha flera hus att välja på men vi har en inredd gammal drängstuga där jag idag utför allt skrivarbete.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Har varit DJ och varit på många stora festplatser och folkparker genom åren.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag vill skriva berättelser för att läsaren ska kunna leva sig in i historien. Min önskan är att de ska kunna känna att de befinner sig på platserna som finns i böckerna. Riktigt se dem framför sig. Så i mina böcker förkommer inga medvetna pekpinnar om hur t.ex. klimatet ska räddas.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Gör nog inga udda saker inför skrivandet, fördelen med fantasy är ju att det är påhittade världar även om jag blandar och har med en del från Sverige och andra platser. Försöker läsa på det jag kan om orter som nämns i texten för att få det så rätt som möjligt. En rolig sak som kanske kan tolkas som udda är att jag på flera mässor och signeringar haft både Agnes och Naz-Halham med live. De har gestaltats av två personer från tv-serien Tjuv&Polis som gått på SVT.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Del tre i serien ”Sägnen om Amornia” Silverdrakens återkomst har nyligen släppts i pappers och e-boks format och idag när detta skrivs (202-11-15) har ljudboken premiär. Jag har börjat på del fyra som kommer att heta Demondolken, min tanke är att ha manuset klart för redigering till våren 2022.

[Bibliografi]

Stenbrons hemlighet (Whip Media, 2019)
Den röda spiran (Whip Media, 2020)
Silverdrakens återkomst (Whip Media, 2021)

Engelska utgåvorna

The secret of the stone bridge (Whip Media, 2021)
The crimson sceptre (Whip Media 2021)

onsdag 1 december 2021

Alexander Jönsson: Männen I De Röda Kåporna

Titel: Männen Med De Röda Kåporna
Författare: Alexander Jönsson
Sidantal: 339
Förlag: Fantastiförlaget

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Charlie gör allt han kan för att vara osynlig för gänget som mobbar honom. Han kommer aldrig att bli en hjälte, som i fantasyböckerna han läser. De enda vännerna han har är fosterpappan Haemon och granntanten Esta.

På Charlies födelsedag bryter sig en man med röd kåpa in i hans hem. Charlie gömmer sig. Efter en episk strid drar Haemon, som fått livshotande skador, med sig den rödklädda mannen in i en mörk portal.

Fylld av skam flyr Charlie ut i natten. Lever Haemon fortfarande? Och hur ska han hitta honom igen? Charlies resa till Skuggländerna har bara börjat ...

Mina tankar:

Detta är författaren Alexander Jönssons debutbok och det är en fantasybok som riktar sig till ungdomar i åldern 9-12 och det är den första delen i serien Skuggländerna.

Handen på hjärtat, när det kommer till vi som läser fantasy så har vi nog alla, i alla fall när vi var yngre eller kanske fortfarande är i den åldern, önskat oss bort till en annan värld. Bort från vårt liv, kanske hitta en garderob som leder oss till en magisk skog med en lyktstolpe eller ta tåget som går från plattform 9 ¾.

Varför har vi fantasyläsare önskat sig bort från denna värld kanske man undrar? Nu har jag inte några belägg för vad jag kommer att säga utan går på helt egna antagande och tankar. Jag tror att majoriteten av oss som läser denna genre och fortfarande hänger fast vid den har på ett eller annat sätt varit väldigt ensamma, mer eller mindre kanske mobbade till någon gräns, känt ett utanförskap. Då har vi tagit vår flykt till fantasins land, drömt oss bort till världar där vi kan vara hjälten i berättelsen som får ge sig ut på farliga äventyr och rädda världen. För oss låter det helt underbart att komma bort från det svarta som hänger över oss i vår vardag.

Jag menar inte att vi har haft ett olyckligt liv, men vi har nog haft våra problem som vi velat komma bort ifrån med hjälp av böckerna. Och varför drar jag upp allt detta när det kommer till denna bok då? Jo, på grund av att huvudpersonen i boken, Charlie, är precis som oss, han kanske till och med är oss. Han är en mobbad kille som älskar fantasyböcker, så det är rätt så lätt för oss fantasyälskare att känna en koppling till han.

En sak som jag fann uppfriskande när det kommer till huvudkaraktären är att han är medveten om sin egen situation när det kommer till vad han hamnar i. Han nämner själv att han har hamnat i något som liknar en portalfantasy, i många andra portalfantasy som jag läst så är inte karaktären medveten alls om fantasylitteraturen. Så denna lilla sak känner jag är ett stort plus.

Jag nämnde att den riktade sig till åldern 9-12 och när det kommer till språket så skulle jag säga att den är för den vane läsaren i denna ålder. Det är lätt att ta till sig och flyter på bra, men det kräver lite läsvana i alla fall. Dock så skall jag varna lite när det kommer till handlingen, det finns bitar som kanske en del i denna ålder kanske kommer att anse vara lite för hemska eller våldsamma. Så jag kanske inte skulle rekommendera denna till de alla yngsta i denna åldersgrupp, allt beroende på hur man tar sådana element i berättelser. Detta gör att även äldre kan känna att berättelsen har något att ge en, jag själv som vuxen och älskare av fantasygenren, fick det i alla fall.

Slutsumman blir en spännande berättelse som bjuder på läsglädje, igenkänningsfaktorer för den inbitne läsaren av genren. En riktigt stabil debut och det skall bli riktigt spännande att se vad framtiden har att bjuda på.

Kartonnage Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se