Christina Larsson: 5:e Moseboken

Titel: 5:e Moseboken
Författare: Christina Larsson
Sidantal: 335
Förlag: Tre böcker

Baksidestext:

Tidigt en grådisig, kulen måndagsmorgon i april får 112 larm om ett brutalt överfall på en medelålders man på Andra Långgatan i Göteborg.

Den morgonpigga äldre anmälaren ringer på nytt efter en trekvart och är synnerligen upprörd över att larmet har negligerats…

För kriminalkommissarie Ingrid Bergman och hennes team börjar den nya veckan hektiskt.

Vem är den bestialiske gärningsmannen som tycks ha upplösts av gryningsljuset?

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i serien om Ingrid Bergman och de andra poliserna i Göteborg. Denna kom ut 2007.

Det vi har här är en riktig polisroman, ett brott händer och en grupp poliser skall försöka ta reda på orsak och vem som är förövaren. Genom resans gång så får vi följa utredningen på nära håll, det blir såklart motgångar och felaktiga sidospår. När det kommer till det privata, alltså de centrala karaktärens liv utanför jobbet så är det sparsamt på detta.

Det är med ett lättsamt språk som författaren guidar oss igenom handlingen och detta fall. När det kommer till miljö så beskriver hon ingående och man kan lätt placera sig i Göteborg som boken utspelar sig i. Hon kan verkligen sin stad.

Det är spännande och det puttrat på i stadig takt. Handlingen är kanske inte direkt unik, likaså med stilen när det kommer till karaktärer. Den följer en rätt så standard mall när det kommer till deckare och just polisromaner. Men detta är absolut inget fel, för även om det är mycket igenkännande för den som har slukat en hel del deckare, så kände jag att denna gav underhållning för den stunden det tog att läsa den. Det var aldrig tråkigt och det fanns bitar där den stack ut från mallen och hettade till.

Slutsumman blir både en bra start på en serie, som består av sju böcker, och på ett författarskap. Utöver denna så har författaren skrivit ytterligare två serier Sektion M och Agenturen. Det skall bli intressant att ta mig igen dessa olika serien och se hur författaren utvecklar sig från sin debut.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en deckare som fokuserar på polisarbetet. Hur autentiskt det är lämnar jag osagt då jag vet att det inte skulle gå att skriva en helt korrekt bild av detta. Det skulle bli allt för tråkigt och författare måste ta sina friheter.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stina Rundqvist: Näcken

Titel: Näcken
Författare: Stina Rundqvist
Sidantal: 241
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

En finstämd sång löper genom skogen, den lockar, drar och kallar på Emilia. Utan att kunna hejda sig går hon mot ljudet och den man som spelar på fiolens strängar.

När Emilia möter Nick kan hon inte föreställa sig hur livet kommer att ta en mörk och hemsökande vändning. Hur förälskelsen sakta överträder gränserna för besatthet och skapar en tillvaro av skräckfyllda hemsökelser. Mörkret kring Emilia sluter sig allt mer och mötet med den vita hästen frambringar mardrömmar i vaket tillstånd.

När huvuden spetsade på pålar återfinns på olika platser i området djupnar fruktan i henne när hon inser att mardrömmarna är verkliga.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i serien Mörkerväsen. Det är en urban fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Författaren har gjort en modern tolkning av de gamla sägnerna om olika väsen i skogen. I denna får vi, som titeln säger, möta näcken. Samtidigt som författaren vårdar de gamla tiderna och berättelserna så väver hon in den moderna världen på ett bra sätt, eller om att det är folktron som vävs in i det moderna.

Jag misstänker att med tanke på att detta är en serie så fungerar denna första bok som en presentation av den version av värld som författaren har skapat, en värld där andra väsen finns ibland oss, kanske dolda men de finns där.

Det är också en kärlekshistoria, men kanske inte den mest sockersöta som man kan tänka sig. Det finns ett mörker i berättelsen och ibland så blir den något brutal, lite åt skräckhållet skulle jag säga.

Handlingen går rätt så snabbt fram och ibland så kanske den inte förklarar att för läsaren, men åt andra sidan är detta bra på ett sätt. Man vill inte få allt överförklarat, varför vissa gör som de gör, man får helt enkelt acceptera det och man förstår handlingen ändå. Bitar kan komma att falla på plats längre in i handlingen.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mörkare romantisk berättelse som har sina rötter i folktron, men allt i en modern skepnad.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Patrick Ekwall: Kattfisken

Titel: Kattfisken
Författare: Patrick Ekwall
Sidantal: 480
Förlag: Bokfabriken

När Frankie Larsson inser varför hans 5-åriga guddotter Majken blivit föräldralös bestämmer han sig för att hämnas. Planen är vattentät och han blåser krogägaren Sonny Musa Jalonen, känd som Hövdingen av Stockholm, på 12,4 miljoner. Det blir starten på en svindlande flykt från Stockholm till Island, Malmö, söderhavsön Kiribati och den småländska landsbygden.

TV4-stjärnan Anneli Anckargren är alltid beredd på att kämpa med näbbar och klor för att behålla sin plats i rampljuset. Men när skvallerreportern Malte Klarström hittas död på en gata i centrala Stockholm, efter att ha hotat avslöja hennes förhållande med Hövdingen, måste hon för första gången, bokstavligen, gå över lik för att få som hon vill.

Influencern Julia Proper navigerar en tillvaro som framgångsrik bedragare mitt i det spanska svenskparadiset Marbella, lyckligt omedveten om att någon är henne på spåren. Frankie får ett tips om att hon kanske kan hjälpa honom i hans jakt på hämnd och söker upp henne. Ett möte som vänder upp och ner på hela Frankies tillvaro.

Vem går det att lita på i en värld full av lögner, mord, sex, kändisskap, droger och sociala medier? Och vem är på riktigt och vem är bara en kattfisk?

Mina tankar:

Detta är författarens första roman och den första i serien om Frankie Larsson.

Som författaren skriver i tack-orden. Detta är ingen deckare, i alla fall inte i den bemärkningen att det är någon, ofta en polis, som skall lösa ett fall. Detta är en spänningsroman eller thriller, men där skulle jag av vissa orsaker säga att det är action, i alla fall i mina ögon.

Skall man försöka placera och jämföra stilen på boken med några andra författare så skulle jag säga att Ekwall hamnar tillsammans med Leffe Grimwalker och Sammy Jeridi. Den utspelar sig i den undre världen bland kriminella och andra fula fiskar, den har även ett högt tempo vilket får mig också att få en samma känsla som de två nämnda.

Det centrala ämnet i boken är, precis som titeln, catfishing. Kortfattat är det personer som utger sig för att vara någon annan på nätet och lurar till sig pengar. Detta och andra närliggande nätbedrägerier är något som är högst aktuellt. Just i denna så finns det en liten vinkel på det hela.

Författaren har en lång bakgrund inom nöjesbranschen och denna värld väver han in i handlingen. Han använder sig bitvis av riktiga personer, men även om fiktiva som man troligen kan gissa sig till vara fröet även här från riktiga personer.

Det är som sagt högt tempo igenom hela boken, det händer något hela tiden. Det är spännande och även om det är allvarliga ämnen som tas upp så finns det en glimt av humor i berättelsen också. Tempot och de korta kapitlen gör att boken blir en bladvändare.

När det kommer till språket så tycker jag att författaren har hittat en stil som passar bra in i handlingen. Det är på ett sätt lite grovt men ändå målande, detta, humorn och farten gör boken till något underhållande.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en bok som utspelar sig i den undre världen har hög fart i handlingen, spänning kryddat med humor. Om man tänker en actionfilm så får man en bra bild över var för bok detta är.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Elinor Kapp: Dödsjö

Titel: Dödsjö
Författare: Elinor Kapp
Sidantal: 384
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Kriminalkommissarie Eddie Öhlund kallas till ett vägbygge ute på Tjörn. En grävmaskinist har upptäckt kvarlevorna efter ett spädbarn. Stenungsundspolisens utredning kan inte avgöra vem som grävt ner barnet och varför, men när ytterligare ett bylte påträffas i närheten inser Eddie att han och kollegorna står inför en prövning som de kanske aldrig kommer att hämta sig ifrån.

Mina tankar:

Detta är den andra boken i serien om Eddie Öhlund och andra poliserna i Stenungsund. Den första boken heter Sjörök och i år kom den sjätte boken ut.

När det kommer till deckare så finns det olika fokus när det kommer till handlingen. Vissa författare visar så gott som bara utredningen, när det kommer till karaktärernas privatliv så får vi det mer eller mindre endast i förbigående kommentarer. Sedan finns det de som vill lägga mer fokus och bygga sin handling mera på privatlivet när det kommer till de centrala karaktärerna.

Elinor Kapp väljer att gå åt det sista hållet. Vi har här en utredning, som startar med att en grävmaskinist finner ett spädbarn. Självklart ligger huvudfokus på just denna utredning och saker som rör sig runt detta. Men vi får även en stor bit av handlingen som fördjupar sig på de centrala karaktärernas privatliv. Nu finns det bitar som man kan återspegla till en viss del i fallet.

Detta att det är mycket fokus på det sociala gör att farten på handlingen blir lite lugnare. Det är inte adrenalinpumpande spänning som man har att göra med här, men det finns absolut en spänning i vad det är som ligger bakom händelserna. I stället blir det en handling som fördjupar sig i karaktärerna och puttrar på i lagom takt, en bok att riktigt koppla av med.

Det är ett lättsamt språk som ändå målar upp miljöerna bra. Det är en intressant intrig när det både kommer till fallet som det är att följa utvecklingen på de centrala karaktärernas privatliv. Författaren har fått till en handling som fångar ens intresse och bjuder på härlig resa.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lite lugnare deckare men ändå bjuder på spänning, samtidigt som bjuder på vardagslivets bekymmer.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Sjörök (Mord i skärgården #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Lupina Ojala: Toner av guld

Titel: Tonar av guld
Författare: Lupina Ojala
Sidantal: 251
Förlag: Catoblepas Förlag

Baksidestext:

De svar Lue söker om sitt och weloifolkets ursprung finns i kejsardömet Tebidiar, men där visar sig allt bli annorlunda än han förväntat sig. Trots sin avsky för besvärjare blir han snart en stormästares lärling och flyttar in i palatset med de tusen gyllene klockorna.

Medan han försöker förstå vem han är dras han in i intriger, konflikter och kärleksaffärer. När mer än hans eget öde står på spel gäller det att göra kloka val. Vem kan han lita på?

Mina tankar:

Detta är andra boken i serien Legender från Yddrios, den första heter Tårpilens år. Denna kom ut 2017.

Varje bok i serien är på ett sätt fristående, men jag tycker ändå att man gör rätt i att läsa böckerna i den ordningen som de kom ut. Karaktärer från tidigare böcker kan återkomma i större eller mindre roller.

Detta är en fantasy och när man tänker på det så går säkerligen tankarna till att det rör sig om ett uppdrag som en hjälte eller grupp skall lösa. Det kan röra sig om att störta en ond härskare som vill erövra världen.

Men här har vi något annat. Denna bok är mera en krönika, en levnadsberättelse, över en person, eller faktiskt några stycken. Utan några direkta mål, mer än att Lue, vill ta reda på mera vart hans folkslag kommer ifrån, så får vi ta del av hans upptäcker och vardagliga aktiviteter. Tillsammans med honom så får vi upptäcka en ny stor stad i världen som vi blev bekanta med i första boken, den utspelade sig lite avlägset från det stora landet och var en bra introduktion till världen som författaren har skapat.

I första boken så var det saker som vi inte fick reda på, här fördjupar vi oss i världen lite mera. Gillar detta att allt inte kommer till och i en enda klump utan att det till och med är utspritt på flera böcker. Detta ger en känsla av att det är en stor och levande värld som vi besöker. Det känns som att författaren har en gedigen bakgrundshistoria till sin värld.

Boken är uppbyggd att vi följer några olika karaktärer, mest Lue, men det är flera som har en central roll i handlingen. Till en början så hänger kanske inte dessa trådar ihop, mera än att det utspelar sig i samma stad. Men dessa olika trådar rör vid varandra då och då för att senare kanske till och med knytas ihop med varandra.

Det är ett finstämt språk och målande så man lever sig lätt in i handlingen och i denna värld. Författaren återspeglar bra när det kommer till känslan av att komma till en främmande stad och längtan av att få reda på mera av sin härkomst.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en genomarbetat fantasy med en fin och ömsint handling. Det är inte full fart hela tiden men det finns ett spänningselement i handlingen också.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tårpilens år (Legender från Yddrios #1)
Felice
Catoblepas ångnoveller No. 1 & 2
Dockmakaren i Genadel

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Jacob Lindfors: Sidenvägen

Titel: Sidenvägen
Författare: Jacob Lindfors
Sidantal: 600
Förlag: Piratförlaget

Baksidestext:

Vinterpackets ledare dödades av Försvarsmakten, men någon anlitade honom för att sätta Norrland i brand, och spåren leder till Himalaya.

Mattias Kassian, Madeleine Hansen och resten av kollegorna i Särskilda operationsgruppen beger sig till Centralasien. Samtidigt måste de svenska myndigheterna hantera både ett stridslystet Ryssland, som hävdar att Sverige har gömda kärnvapen, och spillrorna av det splittrade Vinterpacket.

I Himalaya vaknar dock en ny fara. Och för att ens ta sig dit måste SOG igenom krigets Afghanistan och ett Kabul som precis fallit i talibanernas händer.

Mina tankar:

Detta är andra boken i serien Operation Vinterpacket, den började med Vinterpacket.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning, det är annars mycket information som faller bort och bitar av handlingen kommer gå över ens huvud, även om man klarar av att hänga med.

När jag hade läst ut första delen så jämförde jag Jacob Lindfors med Tom Clancy, alltså att det är militärromaner, bara den skillnaden att istället för Tom Clancys faktamatade handlingar så höll sig Jacob mera närmare sina karaktärer. Han fortsätter på denna bana även i denna.

I efterdyningarna av slutet av förra boken så är det smått oroligt i Sverige. Vill inte gå inte på allt för mycket om man inte läst den första ännu. Men specialstyrkan som Mattias Kassian ingår i följer upp vissa spår och det leder dem till nya uppdrag.

Det är en riktig tegelsten som man har i denna bok, men det känns aldrig långt eller tungt. Det är ett bra driv i handlingen, författaren blandar spänning med utveckling och fördjupning av karaktärerna.

Med ett bra språk som är både lättsamt som fylligt så målar han upp en handling som blir svår att lämna. Kan inte säga så mycket utan att avslöja saker i boken men det kommer några vändningar som man kanske inte ser komma.

Detta gör att stilen i boken känns igen från första boken men att författaren även lägger till lite annat så att det inte blir en upprepning av förra boken. Jag tycker att han använder sina karaktärer väl, de återkommande får mera djup och han väver smidigt in de nya i handlingen.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spänningsroman som rör sig bland militärer och hemliga operationer bakom fiendens linje. Ett otroligt scenario men ändå så nära sanningen som man kanske kan komma.


Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Vinterpacket (Operation Vinterpacket #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Karin Wahlberg: Sista jouren

Titel: Sista jouren
Författare: Karin Wahlberg
Sidantal: 364
Förlag: Wahlström & Widstrand

Baksidestext:

När Veronika Lundborg-Westman cyklar till arbetet en vanlig torsdagsmorgon kan hon knappast ana vad som väntar henne. Vårsolen tittar fram, det finns hopp om ljusare tider. Men när hon kliver in i sjukhusets omklädningsrum förändras allt i ett slag. I personalduschen hittar hon kirurgen Maria Kaahn nedhasad i en obekväm ställning mot den blöta kakelväggen. Med van klinisk blick konstaterar Veronika att hennes kollega är död.

Den ansträngda situationen på sjukhuset - stress, ständig personalbrist och nedskärningar - förbättras knappast av den tragedi som inträffat. En obehaglig, tryckt stämning breder ut sig och snart börjar spekulationerna ta fart. Var det en olycka eller rentav ett mord? Och vem hade i så fall önskat livet ur Maria?

Kriminalkommissarie Claes Claesson och hans kolleger börjar förhöra personer i Maria Kaahns omgivning och så småningom växer bilden av en komplicerad människa fram, en kvinna som inte var helt omtyckt på sin arbetsplats - åtminstone inte av alla.

Mina tankar:

Detta är författarens debut och den första i serien om polisen Claes Claesson. Denna kom ut 2001 och serien består av tio böcker.

Detta är en deckare som börjar med att en kirurg hittas död i personalduschen på sjukhuset. Och det är just sjukhusmiljö som vi stannar i när det kommer till denna bok. Vilket man kanske förstår av att författaren är själv läkare.

Mixat med utredningen av dödsfallet så får man även en insikt i hur situationen är att jobba på ett sjukhus. Denna bok skrevs 2001 men situationen med underbemanning, stress och att inte kunna erbjuda den tiden man kanske vill till patienter har knappats blivit bättre, nog snarare tvärtom.

Så boken är inte enbart en spänningsroman, den är även bitvis samhällskritisk just till vårdsituationen. Även om författaren vill förmedla detta så låter hon inte det ta överhand när det kommer till handlingen, men den ligger där och ruvar för läsaren att ta till sig detta.

Vi får även ta del av de centrala karaktärernas privatliv, hur deras relationer utvecklas och vad som driver dem. När jag läser om serien så verkar det vara bra att man läser den från början i stället för att hoppa in den, det verkar som att det händer en del saker när det kommer till denna bit i serien.

När det kommer till språket så är det lättsamt men ändå tyngd i. Handlingsmässigt så kanske den inte sticker ut så mycket, vilket är svårt när det kommer till deckargenren, men den är spännande och stabil. Helt klart en godkänd debut som lämnar efter en känsla att man vill läsa mer i serien.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en deckare som utspelar sig i sjukhusmiljö, skildrar utredningen så som livet bland karaktärerna.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar