tisdag 14 januari 2020

Torbjörn Löwendahl: Stayin' Alive


Titel: Stayin’ Alive
Författare: Torbjörn Löwendahl
Sidantal: 286
Förlag: Lionvalley Publishing 

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket. 

Handling:

Före katastrofen var verkligheten en social cirkus, en ständig förnedring i konsumtionshetsens namn. Hade jag haft en pistol skulle jag satt den mot tinningen. Nu slåss jag istället mot smittade och plundrare medan domedagsklockan slår tolv. Ett liv värt att kämpa för. Bara att få uppleva gryningen är en gåva. Mina nya vänner tror att jag är värd deras respekt. Ibland håller jag med dem.

Mina tankar:

Detta är författaren Torbjörn Löwendahls debutbok och är den första boken i en tänkt trilogi. Det är en av de senaste tillskotten i den zombievåg som verkar dra över Sverige de senaste åren, till min stora lycka då jag gillar den typen av berättelser.

Nu är detta inte en regelrättig zombieberättelse, liksom några av de andra liknande böcker som kommit ut de senaste åren. Det är inte den klassiska zombie från filmer och tv-serier som Day of The Dead eller The Walking Dead, detta tas även upp i boken när karaktärerna pratar om hur människorna beter sig.  Nej det är något som får folk att insjukna i en kraftig influensa-liknande epidemi som sprider sig snabbt. Många dör av den, andra blir inte drabbade alls, några överlever och blir bra efteråt, men så är det en grupp av de smittade som blir våldsamma personer som man mycket väl kan beskriva som något zombie-liknande tillstånd. Så det är på grund av detta som man kan kalla det för en zombie-bok.

När samhället fallet ihop, vilket går väldigt snabbt i denna bok, så kommer vi till saker som vi känner igen. Det blir kaos och det är den starke som överlever-regeln som kommer fram. Det är inte bara dessa blodtörstiga zombiemänniskorna som gruppen, vi får lära känna, måste kämpa emot. Det är personer som tar över den dyrbara maten som finns kvar i butiker och tar ut överpriser på dem, samt grupper av plundrare som kanske inte är så snälla av sig.

I boken så följer vi i jag-form huvudkaraktären som är lite av en outsider när det kommer till samhället som det var innan sönderfallet. Han hatar stora delar hur det är i samhället men det ändrar sig efter epidemin. Han finner sin plats i en grupp av udda karaktärer, som troligen inte hade funnit varandra om inte slumpen och ödet hade fört dem tillsammans. Dessa karaktärer finner en styrka i varandra och blir en grupp som kämpar tillsammans för att överleva.

Då boken är berättat i jag-form så får vi på nära håll ta del av huvudkaraktären. Boken tar upp och kastar syrliga åsikter på saker som till exempel sociala media och människans konsumtionsslöseri, allt i form av huvudkaraktärens tankar. Han är en person som man kanske inte direkt gillar men det är ändå något med honom som är charmigt och man vill se hur allt kommer att sluta.

Boken osar även av hintar till populärkultur i alla dess former. En del gick säkert förbi mig medan andra log jag igenkännande åt. Det roliga är att det mesta nämns bara i farten utan att förklara det rakt ut, missar man det så gör det ingenting åt själva handlingen man hänger med ändå då detta är bara en liten gimmick. I alla fall tolkar jag det så.

Det är en riktigt spännande handling som målas upp och med ett snabbt och säkert språk så blir det en riktig bladvändare som är svår att lägga ifrån sig. En liten varning dock är att när du har läst ut denna så kommer du att kontakta författaren och kräva nästa bok nu med detsamma, den skall som tur komma i år, inte allt för sent hoppas jag.

Inbunden Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur   
Bokbloggar.se

lördag 11 januari 2020

Thomas Rydahl: Eremiten


Titel: Eremiten
Författare: Thomas Rydahl
Sidantal: 559
Förlag: Bokfabriken

Handling:

På en strand i turistmålet Fuerteventura står en helt ny bil. I baksätet ligger en kartong med en liten död pojke. Ingen saknar honom. Det sista som Fuerteventura behöver är ett brutalt brottsfall som jagar iväg ännu fler turister från öns vindpinade stränder. Den lokala polisen försöker mörka händelsen, men den gamla eremiten Erhard vill inte släppa fallet. Ha har för många år sedan brutit med sin fru och barn i Danmark och livnär sig nu som taxichaufför och tillfällig pianostämmare för öns få rika människor. Den döde pojken tvingar Erhard tillbaka till livet. Men vad kan en gammal man, en förlorare som vägrar att följa med i tiden och som inget vet om internet, mobiltelefoner och sociala medier göra för att lösa ett modernt mysterium med trådar som leder långt bortom Fuerteventura?

Mina tankar:

Detta är den danske författaren Thomas Rydahls debutbok, den kom ut på danska 2014 och på svenska 2016.

Det är en deckare men den skiljer sig en hel del från vad man kanske är van när det kommer till deckare. Den rör sig i ett långsamt, men säkert, tempo, så den som letar efter en deckare med full fart kanske inte skall läsa denna då man kommer att bli besviken. Det är en blandning av deckare och ett livsöde.

Vikten ligger inte på fallet utan på huvudkaraktären som vi följer väldigt nära i hans vardag. Denna person är ett stort mysterium för läsaren. Han är en dansk som av någon anledning har bosatt sig på Fuerteventura och nu kör taxi och lever isolerat i ett gammalt ruckel långt från andra. Vi får aldrig riktigt reda på vem han verkligen är och vad han har för bakgrund. Ändå målas bilden upp av honom på ett riktigt bra och djupt sätt i och med att vi får ta del av hans vardag och liv, vi följer honom när han kör taxi och när han även försöker ta reda på vad det var som hände med den döde pojken i bilen. Vi anar bara hans bakgrund i små hintar men inget sägs rakt ut.

Språket är riktigt stabilt och målande. Det ligger en slöja av mystik över mycket i handlingen och det är inte allt man förstår till en början. Det är riktiga originella karaktärer vi möter på ön. Tankarna går till filmklassiker i stil med Chinatown och Postmannen Ringer Alltid Två Gånger, de puttrar på långsamt på ett bra sätt och man kanske inte förstår alla handlingar som karaktärerna gör.

Det är bra miljöbeskrivningar och det känns som att man nästan befinner sig där på plats. Det är en helt annan miljö på ön och det känns att man är långt från fastlandet, ibland är det som om man nästan är i en annan tid då det känns som att ön delvis har stannat upp lite och inte har riktigt alla moderniteter överallt. Om det nu är så i verkligheten eller inte vet jag inte, men det sätter sin prägling på berättelsen i alla fall.

Så vill man ha en välskriven berättelse i ett långsammare tempo med mystik- och spänningselement så är detta boken. Vill man ha en bladvändare med högt tempo och adrenalinpumpande spänning så kanske inte detta riktigt är boken man letar efter.

Inbunden Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

måndag 6 januari 2020

Bokslut 2019


Ett nytt år och med det kommer det vanliga att man skall försöka sammanfatta året som gått genom att göra någon slags topp-lista. Jag gillar inte att ställa böcker, eller andra saker, och säga att den är bättre än den. Böcker kan vara bra på olika sätt och jättesvårt, samt orättvist, att ställa dem emot varandra.

Året som gick lyckades jag att läsa 101 böcker, hade satt som mål att läsa 100 och fick på slutet fuska lite för att komma upp i det antalet genom att läsa några noveller som var singelutgivna (det vill säga att de inte är utgivna i en samling). Sidantalsmässigt så läste jag i snitt cirka 80 sidor per dag, mitt mål var att komma upp i 100 sidor per dag i snitt. Ett mål som inte är helt omöjligt då det betyder att man behöver i snitt varje dag sätta cirka två timmar till att läsa. Även detta år har jag satt samma mål.

När det kommer till bästa som hände förra året, när det kommer till böcker, så var det som vanligt bokmässan i Göteborg. Under tre dagar hann jag med att träffa och prata med över hundra författare. Det är alltid lika roligt att träffa dem och det betyder så mycket att få göra det. Det var många bekanta bland författarna som man träffade, blir fortfarande förvånad och imponerad av att de kommer ihåg en, det var härliga små och längre möten med dessa. Som vanligt på mässan så träffade man även nya bekanta, som jag har på känn att några av dem kommer man att träffa igen på mässan. Det ger en så mycket energi och glädje att få träffa dem som man läser och beundrar, att de tar sig tid att prata med en och säkert får svara på återkommande frågor om och om igen. Jag längtar redan nu till nästa mässa.

Och med det sagt så kommer jag nu att lyfta fram de böcker som jag tycke stack ut lite mera än de andra som jag läste. Det var många böcker som jag läste förra året som jag verkligen gillade så jag kan inte nämna dem alla. Man måste begränsa sig någonstans så jag har valt att ta med sexton böcker, tio romaner och sex lite andra böcker.

Jag börjar först med Simon Stålenhags tre böcker som man kan säga är en blandning av konstböcker och en barndomsberättelse. Allt utspelar sig i en alternativ värld på 80-talet och framåt, en värld där robotar och andra märkliga maskiner och farkoster finns. Bilderna i böckerna är helt otroliga och texten målar upp på ett nostalgiskt sätt en tid som flytt och en som aldrig har funnits men kunde ha gjort det. Man kan sitta och försvinna in i bilderna länge och texten går bra ihop med dem.

Därefter så vill jag lyfta fram Sara Bergmark Elfgrens och Karl Johnssons två böcker om Vei. Detta är lite annorlunda böcker för mig då det var serieromaner och det har jag inte läst förut, man läste serietidningar när man var liten men inte romaner. Det utspelar sig under vikingatiden i en version där asagudarna finns. Det är en medryckande berättelse som målas upp och jag gillade verkligen stilen på bilderna och hittade många sätt som förde berättandet framåt bildmässigt på ett smart sätt.

Sedan måste jag bara lyfta fram den verkliga outsidern bland böckerna som jag läste förra året. Det är så mycket som en bilderbok för vuxna. Det är Flickan I Hörnet av Mårten Dahlrot och Joakim Hanner. Det är en skräckbok i form av en bilderbok (tänk Max-böcker), men det är absolut inte en bok för barn. Med väl valda bilder och lika väl varda ord så målas en stämning upp som gör att man lever sig in i berättelsen och man ryser. Att med så få ord som det är i boken få till denna stämning, tack vare samarbetet med bilderna, är riktigt imponerande.

När vi har kommit in på skräck så är det lika bra att fortsätta där. Det Går En Liten Ängel av David Renklint var en riktig pärla när det kom till att få en att bli skrämd. En perfekt stämning kom och man drogs med i handlingen. Välskriven och perfekt skräck.

En annan som också lyckades skrämma och få till den där stämningen som man vill ha när man läser skräck, det är svårt att få till det men när det lyckas så är det ljuv, och hemsk, musik var Svavel av Patrik Vult Von Steyern.

Den tredje och sista skräcken jag skall nämna kanske inte skrämde så jättemycket, men ibland så behövs det inte det. Det var Europa Pandemus av Peter Westberg. Detta är en zombieskräck som är riktigt välskriven och målar upp ett skrämmande scenario. Det är bra personbeskrivningar som gör karaktärerna levande och det finns en osäkerhet om vem som kommer att klara sig. Smart berättad i två tidslinjer.

När vi rör oss med övernaturligt och skräck så kan vi lika gärna fortsätta i fantastiken med just fantasy. Den första jag vill nämna är Den Mörka Portalen av Mattias Lönnqvist. Denna visar verkligen att det finns bra fantasy på svenska, en sak som jag håller fast vid och försöker förklara för de som läser fantasy på engelska. Det är lite av de klassiska elementen när det kommer till fantasygenren men jag tycker inte den kopierar de stora klassiska författarna inom genren. Den står på egna ben och har sina egna vägar i vissa fall. Välskriven och väcker känslorna som man hade när man upptäckte fantasyböckerna för första gången.

Mantor av Karolina Bjällerstedt Mickos är en bok som verkligen går sin egen väg när det kommer till fantasy. Denna får stå för hela trilogin, i denna så finns det inte någon magi. Det handlar om ett litet teatersällskap och om ett mysterium som hänt på teatern. Det är ett otroligt bra språk och en smart berättelse.

Den tredje och sista fantasyboken är En Hjälte Kommer Sällan Ensam av Mattias Kuldkepp. Denna har också valt att gå en liten annan väg. Det är en humoristisk fantasy. Tankarna när man läser denna kommer automatiskt till Terry Pratchett samt de gamla grekiska gudasagorna där gudarna lägger sig i människornas öden. Det är inte en kopia av Terry Pratchet utan jag ser det som en arvtagare till honom och att den fortsätter den humoristiska delen av fantasygenren. Tokigheter avlöser varandra och det är spännande.

Nu blir det dags att gå över till deckare och thrillers. Den första är Mörkret Inom Honom av Andreas Ek. Andreas Ek har snabbt kommit att bli lite av en favorit med sina två zombieböcker. Denna gång är det en renodlad deckare som han har skrivit. Det är spännande och det känns realistiskt när det kommer till polisarbetet i boken, han har ändå femton år som polis. Mycket välskriven och tät deckare som överraskar.

Glasfällan av Ingrid Remvall är en thriller som har en känsla av skräck i sig. Vi vet inte till en början vad det är som hänt personerna som vaknar upp instängda i ett rum och det är bara början på resan vi får ta i denna välskrivna thriller. Den tar många vändningar innan vi kommer till målet.

En Perfekt Storm av Buthler och Grimwalker var thrillern som vred upp hastigheten och spänningen till en adrenalinpumpande resa. Vi möter en tillsynes vanlig man som på grund av några dåliga val dras in i den undre världen och han får svårt att ta sig ur den. Välskriven och en bra inledning på en ny serie som man kommer att följa med stort intresse.

Sist ut är Eldslandet av Pascal Engman. Med sin första bok så blev han snabbt en favorit och med denna säkrade han det ännu mera. Han sopar banan med de flesta stora internationella författare, varav några börjar känna att de går på rutin och sparlågor. Han skriver med en sådan närvaro och glöd att man inte kan lägga ifrån sig boken innan man har läst klart den.

Detta var som sagt mitt försök att plocka ut de bästa guldkornen ut alla guldkorn som jag läste förra året. När jag ser till vilka böcker jag har hemma och inte hann läsa förra året så känner jag på mig, utan att veta vad för nyheter som kommer att dyka upp under detta år, att 2020 kommer att bli ett minst lika bra år.

Läs hela omdömena om böckerna här:

Simon Stålenhag: Ur Varselklotet
Simon Stålenhag: Flodskörden
Simon Stålenhag: Passagen
Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnson: Vei: Bok 1
Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnson: Vei: Bok 2
Mårten Dahlrot & Joakim Hanner: Flickan I Hörnet
David Renklint: Det Går En Liten Ängel
Patrik Vult Von Steyern: Svavel
Peter Westberg: Europa Pandemus
Mattias Lönnqvist: Den Mörka Portalen
Karolina Bjällerstedt Mickos: Mantor
Mattias Kuldkepp: En Hjälte Kommer Sällan Ensam
Andreas Ek: Mörkret Inom Honom
Ingrid Remvall: Glasfällan
Buthler & Grimwalker: En Perfekt Storm
Pascal Engman: Eldslandet

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur