Författarporträtt: Tobias Söderlund

Berätta lite kort om dig.

Jag är en glad skit som gillar att skriva om läskiga saker. Eller som jag råkade säga i en radiointervju, och som ledde till att mina vänner tryckte upp t-shirts med det citatet: ”Jag gillar att skrämma barn.” Hittills har jag hållit mitt författarskap till skräck för yngre läsare, men jag hoppas någon gång även få ihop något för en vuxen publik. När jag inte skriver böcker jobbar jag som journalist och står gärna hemma vid spisen. Den senaste tiden har dock merparten av min tid fyllts av blöjbyten, barnvagnspromenader och vaggvisor, då jag blev pappa i april.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Det har funnits där så länge jag kan minnas, så jag har svårt att peka på något särskilt. Just intresset för skräck tror jag väcktes av att jag bodde i länder med stark halloween-tradition när jag var liten (Kanada och Irland). Och när det kommer till skräcklitteratur var RL Stines Kalla Kårar-serie den stora inkörsporten. De böckerna slukade jag från att jag var typ 6 år.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Viljan att skriva och berätta har också alltid funnits där. Innan jag själv lärde mig skriva bad jag mina förskollärare att hjälpa mig skriva ner mina historier. Och sedan dess har jag aldrig slutat skriva och berätta, även om skrivandet sett lite olika ut under livet gång. Jag var väl kring 22 när jag började försöka omvandla den där livslånga författardrömmen till verklighet. Och min debut, Prästgårdens hemlighet, släpptes när jag var 30.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Mats Strandberg har länge varit en stor förebild. Jag fastnade direkt för Engelsfors-trilogin, blev överlycklig när han började skriva skräckromaner för vuxna och hans Monstret Frank-böcker har varit en av inspirationskällorna till att jag själv börjat skriva för målgruppen 6-9 år nu.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Att hitta på handling tycker jag är både roligast och enklast. Att koka ihop läskigheter och intriger mellan karaktärerna är sånt som växer fram i bakhuvudet hela tiden, oavsett om jag faktiskt sitter vid tangenterna eller inte. Miljöbeskrivningar var det jag kämpade mest med som aspirerande författare. Därför var det lite av en genväg att skriva om verkliga platser i Spökkameran-trilogin. Att kunna besöka alla dessa ställen och beskriva det jag själv upplevde gjorde det hela enklare.

Hur ser din skrivprocess ut?

Det har varit lite olika med olika böcker, men jag brukar alltid ha koll på hur boken ska sluta innan jag börjar skriva, så att jag vet vad jag ska sikta mot. Oftast har jag rätt bra koll på hela storyn också, men tycker det här med att skriva synopsis är fruktansvärt tråkigt, så även om jag försöker bli bättre på det är det ingenting jag använt mig supermycket av. Oavsett hur mycket eller lite jag planerat på förhand skriver jag alltid böckerna från början till slut, och redigerar sedan på samma sätt.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Förut jobbade jag nattskift och skrev på mina lediga nätter. Det funkade väldigt bra och var en rutin jag hade under 10 år. När jag för ett år sedan började jobba dag började jag skriva lite närsomhelst. Någon riktig rutin infann sig aldrig, men det blev nya böcker ändå. Nu efter att jag nyligen blivit pappa har jag inte kommit igång med något nytt än, men jag kan väl tänka mig att skrivandet den närmsta tiden kommer att styras av mitt barns sömnvanor…

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag gick årskurs 1 och 2 i en katolsk skola i Dublin. Där läste rektorn högt från bibeln för oss varje vecka och det som stod i den betraktades som lika sant som det som stod i matteboken. Därför blev det lite av en chock för mig när vi flyttade till Sverige och allt jag fått lära mig om religion vändes upp och ner. Jag kände mig rätt lurad och gick från troende till ateist nästan över en natt. När jag på senare år har tittat tillbaka på mina gamla berättelser har jag insett att jag ofta haft en elak präst som antagonist…

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

I mina barnböcker brinner jag för att kidsen ska få läsa riktigt spännande skräckhistorier. Det läskiga ska verkligen vara läskigt på riktigt, och inte bara ett spöke som visar sig vara en fladdrande gardin.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Vissa tycker säkert att det är konstigt att hyra en bil och köra 55 mil enkel väg för att övernatta i ett hemsökt hus, bara för att att man fått en idé till en bok. Men den idén och den natten ledde till slut till min debut Prästgårdens hemlighet – så det var ju helt klart värt det!

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Den 11:e juni släpps de två första delarna av Spökhunden Buster – en ny serie skräckisar för 6–9 år. Där upptäcker huvudpersonen Ellen att hennes hund Buster kan peka ut var det finns spöken. I varje bok blir det ett nytt spökmysterium parallellt med att Ellens bror genomgår en tuff cancerbehandling som också fyller Ellens hjärna med andra typer av spöken. Alla böckerna är även fyllda av små referenser och blinkningar till skräcklitteratur och skräckfilmer som vuxna läsare säkert uppskattar mer än barnen. I juli kommer även antologin Vänskap där jag skrivit en en novell som jag förmodar är bland de mörkare i den samlingen…

[BIBLIOGRAFI]

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1), Raben&Sjögren 2019
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2), Raben&Sjögren 2020
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3), Rabén&Sjögren 2020
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1), Rabén&Sjögren 2021, utgivningsdatum 11 juni
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2), Rabén&Sjögren 2021, utgivningsdatum 11 juni

Novellen Jag ville bara skrämmas i den kommande antologin Vänskap, Rabén&Sjögren 2021, utgivningsdatum 23 juli

Oskar Källner och Karl Johnsson: Minnesskrinet

Titel: Minnesskrinet
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 269
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Alices och Elias resa på rymdskeppet Stillheten fortsätter. De har anlänt till imperieplaneten Tenia och besättningen behöver pengar för att reparera skeppet. Av en släkting till Syndra får de i uppdrag att hämta ett stulet minnesskrin. Men uppdraget blir inte alls så lätt som Stillhetens besättning trott. Snart är de inblandade i en kamp på liv och död, där hela imperiets framtid står på spel.

Baksidestext:

Detta är fjärde delen i författaren Oskar Källner och illustratören Karl Johnsson episka rymdsaga Imperiets Arvingar. En serie som riktar sig till ungdomar i huvudsak, men kan gott läsas av äldre.

Serien började med Bortförda, där vi blir presenterade för de två ungdomarna Alice och Elias som genom vissa händelser befinner sig snart ute i rymden. I de andra böckerna Järnrosen och Gravplaneten så får vi reda på mer om dessa två när det kommer till deras bakgrund och även om deras medpassagerare som är med dem ute i rymden.

För att hänga med i handlingen på bästa sätt så skall man ha läst de tidigare delarna innan man läser denna. Boken tar vid där den förra slutade. Det är en stor röd tråd till handling som följer med i hela serien, varje bok har sitt tema och sidohandling, men för att förstå det stora hela så är det bäst att börja från början.

Jag började med att säga att denna riktar sig till ungdomar i huvudsak men att äldre kan absolut läsa denna. Om jag inte missminner mig så har jag sagt det tidigare om denna serie, om inte så säger jag det nu, Oskar Källner kör med en stil som jag verkligen gillar och även uppskattar och det tror jag de som läser serien också gör. Han skriver inte läsaren på näsan eller på något sätt ser ner på sina läsare. Det jag menar är att han inte är övertydlig utan han litar på att läsaren förstår handlingen. Detta tycker jag är ett bra sätt, barn och ungdomar förstår ofta mer än vad kanske vuxna vill få det till.

Källner har ett stabilt språk som flyter på riktigt bra, det är lätt att ta till sig men har ändå en tyngd i sig som gör det fylligt. Det är bra fart i handlingen och det händer saker hela tiden som håller intresset uppe.

En, av alla saker, som jag gillar med denna serie är att Oskar Källner låter alla karaktärer som är med i besättningen på rymdskeppet få sin plats i rampljuset. Han har gjort dem alla till intressanta karaktärer och bitvis får vi genom serien veta mer och mer om dem, de växer som karaktärer ju längre in i serien som vi kommer, vi förstår dem bättre och kanske så ändras vår syn om några under resans gång.

Jag nämnde att varje bok hade sin sidohandling och tema, i denna är ett av detta tema popularitet, vikten att känna att man är någon som andra gillar och vill vara med. Med detta följer ju även mode och att använda rätt slangord, de som är på tungan för stunden. Ett rätt så centralt ämne för ungdomar, alla har vi nog varit med om detta i någon form när vi gick i skolan.

Jag får inte glömma att nämna Karl Johnssons urläckra bilder som lägger till ett extra lager till handlingen. De är färgsprakande och ögonfångande (om det nu finns någon sådan beskrivning) och jag hade inte haft något emot att sett ännu fler bilder i boken.

Så slutresultatet blir ännu en underhållande del i en serie som är en stor homage till genren. Jag ser fram emot att följa med på denna resa i många böcker till. Skall bli spännande att se vart vi hamnar härnäst.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Cecilia Sahlström: Under Ytan

Titel: Under Ytan
Författare: Cecilia Sahlström
Sidantal: 352
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Sara Vallén och hennes team från lundapolisen får i uppdrag att utreda en trafikolycka där två civilpoliser omkommit.

Sara är överhopad med arbete och Malva Gran kommer in som välbehövlig förstärkning. När ytterligare en polis, Niklas Verja, rekryteras till gruppen reagerar Malva negativt. Hon säger ingenting, men Sara anar oråd.

De två omkomma poliserna var uppskattade inom kåren, men ju mer Sara och hennes utredare gräver i deras död, desto mer får de känslan av att något inte stämmer. Bilen har ett skotthål på höger däck. Hur kunde brottsplatsundersökningen missa det? Det som såg ut att vara en tragisk olycka verkar nu vara mord.

Mina tankar:

Detta är femte boken i författaren Cecilia Sahlströms serie om polisen Sara Vallén och hennes kollegor i Lund.

Den är fristående, så det går att läsa denna om man inte läst de tidigare böckerna i serien, men jag rekommenderar ändå att man läser i rätt ordning så att man hänger med när det kommer till de återkommande karaktärerna när det kommer till deras privatliv. Det händer också att det lite lätt nämns fall som hände i tidigare böcker.

Har man läst någon tidigare bok av författaren så känner man snabbt igen sig när det kommer till stilen och språket. Det är ett snabbt och lättsamt språk med en handling som både fokuserar på privatlivet, när det kommet till karaktärerna, och på själva utredningen runt det fall som ligger på bordet.

Boken är uppbyggd med korta kapitel, vilket gör att man lätt bara skall läsa ett kapitel till. Det är ett bra driv i handlingen och håller intresset uppe igenom hela boken. Man är aldrig helt säker på hur det ligger till men ju mera in i handlingen ju klarare blir bilden.

Jag gillar att författaren varierar sig från bok till bok när det kommer till själva fallet. Hon fokuserar kring olika ämnen. I denna så kretsar det en hel del om själva polislivet och även om möjlig korruption inom kåren.

Jag tycker att författaren får till en bra balans när det kommer till spänning och privatlivet bland karaktärerna. Hon har även en lång erfarenhet inom polisyrket vilket lägger till ett djup och en autentisk känsla när det kommer till de bitarna, självklart så är det troligt inte hundra procent hur allt fungerar, man får nog fila lite på sanningen för att få till det på ett bra sätt när det kommer till skönlitteratur.

Så slutresultatet blir ytterligare en trevlig läsning från Cecilia Sahlström, jag rekommenderar den till alla som vill ha en avkopplande läsning som även är spännande med en bra mix av utredning och privatliv.

Tidigare omdömen om författaren:

Vit Syren (Sara Vallén #1)
I Egna Händer (Sara Vallén #2)
Pojken Som Försvann (Sara Vallén #3)
Hatet Vi Bär (Sara Vallén #4)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Lovisa Wistrand: Netraya

Titel: Netraya
Författare: Lovisa Wistrand
Sidantal: 377
Förlag: Whip Media

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Netraya dör för tidigt, hon är bara nitton år, men när hon ska bli tilldelad sin dödsvärld gör hon motstånd och allt blir fel. Tillsammans med dödsanden Imorfes kastas hon in i en värld där allt vill förinta henne. På kort tid måste hon finna sin väg ut, för annars blir hon kvar för alltid. Netrayas mål är dock större än så: hon vill tillbaka till sin egen värld. Hon vill leva.

Imorfes enda uppgift är att ta Netraya till dödsvärlden som hon till varje pris vill undvika, och skulle han misslyckas möts han av ett öde värre än döden. Men när Netraya och Imorfes blir förälskade kompliceras allt. Är kärlek värd att dö för?

Mina tankar:

Detta är författaren Lovisa Wistrands femte fantasyroman, hon har även skrivit några andra romaner samt noveller. Denna riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Denna är en fristående roman, så den ingår inte i en serie som gör att man behöver ha läst andra böcker innan denna.

Lovisa har en förkärlek till att lägga vikt på just kärlek och relationer i sina berättelser och denna är inget undantag. Hon har tagit ett av de klassiska elementen när det kommer till relationer och det är att två personer som är näst intill varandras motsatser tvingas tillsammans och måste samarbeta för att klara sig.

Vi möter Netraya som är en ung kvinna som av vissa händelser kommer i kontakt med dödsanden Imorfes. Saker tillstöter och de båda hamnar i en främmande värld som enklast kan liknas med vår planet när dinosaurer levde. De gillar inte direkt varandra till en början men de blir tvungna att lita på varandra för att ta sig ifrån denna farliga värld, där allt vill döda dem.

En av alla styrkor som Lovisa har när det kommer till författarskap så är det att hon är otroligt bra på att bygga upp världar och måla upp dem på en sådant sätt att de blir levande för läsaren. Här kastas vi in i en farlig plats och vi kan riktigt se oss tillsammans med karaktärerna bland träden och de varelser som de stöter på under deras resa. Detta är dock inte den enda världen vi möter i denna bok, Netraya, kommer från en annan värld och även denna lyckas Lovisa snabbt måla upp när det kommer till hur situationen är där.

Det är som sagt en rik värld som vi möter här, men jag sa också att hon har en förkärlek till relationer. Det läggs stor vikt på de två huvudkaraktärernas relation till varandra. De båda växer som personer när de får lära känna varandra mer och mer och under resans gång ändras deras tankar om mycket.

Lovisa mixar spänningen med att överleva i en farlig värld och relationen mellan två personligheter på ett riktigt bra sätt. Hon håller uppe intresset och fångar läsaren med sitt språk så att det blir svårt att lägga ifrån sig boken, man vill veta hur allt skall sluta.

Så jag rekommenderar denna till alla som antingen har läst Lovisas tidigare fantasyböcker och gillat dem, man kommer att känna igen sig i hennes stil och de teman som hon tar upp, man kommer inte att bli besviken. Jag rekommenderar denna även till de som ännu inte läst någon bok av henne och är sugen på en välskriven och fantasirik berättelse som är både spännande och romantisk. Jag ser fram emot att läsa fler böcker av henne och det skall bli spännande att se vad hon hittar på härnäst.

Tidigare omdömen om författaren:

Drakviskaren (Alvblodstrilogin #1)
Demonviskaren (Alvblodstrilogin #2)
Equidae
Dödsviskaren (Alvblodstrilogin #3)

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Hans Wilhelmsson och Isabella Dautovic: Jenny Och Emmas Äventyr I Landet Amarien

Titel: Jenny Och Emmas Äventyr I Landet Amarien
Författare: Hans Wilhelmsson och Isabella Dautovic
Sidantal: 213
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Allt är som vanligt hemma hos Jenny. Nästan. Hennes bästa kompis Emma ska sova över för första gången. På natten händer något med mjukdjuren. Barnen följer spåret och hamnar i landet Amarien. Detta är starten på en hissnande historia där landet måste räddas och prinsessans förtrollning brytas. Här finns sjöjungfrur och trollkarlar. Här finns kungar och prinsessor men framförallt ett fantastiskt och spännande äventyr.

Mina tankar:

Detta är en fantasybok som riktar sig till barn i åldern 6-9. Författaren Hans Wilhelmsson har hittat på handlingen tillsammans med sitt barnbarn Isabella.

Jag upptäckte när att när man som vuxen läser en bok som riktar sig till 6-9 år så börjar det bli svårt att avgöra hur boken är. Man har en del år bakom sig och man tar till sig text på ett helt annat sätt. Det var en del element i denna som jag som vuxen saknade men i ett barns ögon så kan denna ha allt som behövs för att väcka dess fantasi.

Som vuxen så kan man behöva mer fakta, mer kött på benen, för att få fart på ens fantasi. I denna så får vi snabbt förklarat hur de två flickorna förflyttar sig till ett annat land, samt vilken fara som hotar detta land. Som vuxen så hade jag gärna sett detta lite mera utförligt, men om man ser det i barnets synvinkel så kanske det är ointressant med dessa fördjupningar, man infinner sig lättare i denna ålder med situationen i boken.

Jag kunde inte knyta an direkt med karaktärerna då de inte fick så mycket uppbyggnad av deras personligheter. De bara fanns där. Detta tänkte jag lite på och jag gissar lite vilt här för jag mins inte hur jag själv tänkte när jag var i den åldern. Jag började fundera på om inte man som barn sätter sig själv i handlingen och man blir den karaktären, i sådana fall så är det bra om det inte är allt för mycket karaktärsuppbyggnad, det är ju en själv som möter farorna. Om det är så det ligger till så fungerar denna sparsmakade uppbyggnad.

Språket är såklart lätt att ta till sig. Ibland kanske jag fann den lite väl övertydlig. Även här så fann jag en annan stil som jag troligen glömt bort, handlingen målas inte upp för en, den mera berättas för den som läser boken. Jag förstår att det är så barnböcker är uppbyggda och detta gör att den även fungerar bra som högläsning.

Det är en snabb handlingen och det är en hel del som händer hela tiden, jag misstänker att detta gör att barnet inte tappar intresset, vilket hade varit risken om det fanns lugna passager mellan det spännande. Jag fann en genuin berättarglädje i texten.

Så det blir svårt att komma fram till någon slutsumma när det kommer till denna bok. Jag vill tro att denna fungerar bra för barn som börjat lära sig att läsa och gått från bilderböcker med lite längre text till kapitelböcker, men den saknar saker som man som äldre vill ha för att få ut den där lilla extra läsglädjen.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Andreas Ek: Det Hon Slåss För

Titel: Det Hon Slåss För
Författare: Andreas Ek
Sidantal: 301
Förlag: Eken Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mats Cronstedt, vd på Sveriges mest framgångsrika advokatfirma, drabbas av ett inbrott och blir bestulen på sin mörkaste hemlighet. När en anställd hittas mördad förstår Mats att det har kopplingar till stölden och att han kan stå på tur.

Jannica Brandt på enheten för grova brott i södra Stockholm får huvudansvaret för mordutredningen. Tillsammans med kollegorna nystas ärendet upp och ett avslöjande som visar sig dölja en fruktansvärd sanning skapar ett eko runt om i världen.

Mina tankar:

Detta är författaren Andreas Ek andra bok om polisen Jannica Brandt. Den första heter Mörkret Inom Honom. Han har även tidigare skrivit böckerna Raseri och Törst, som är skräckthriller som handlar om ett utbrott i Sverige som gör folk till våldsamma zombieliknande monster.

Denna kan klassas som fristående så det går bra att läsa denna om man inte läst den första, men jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta när man läser. Det finns lite röda trådar i karaktärernas utveckling och privatliv som man förstår mera om man tar böckerna i rätt ordning. Men som sagt ingenting som skulle störa läsningen.

När det kommer till spänningsgenren och deckare som handlar om poliser som löser brott så finns det lite grovt generaliserat två riktningar som författarna väljer att gå. En del lägger vikten på själva utredningen och händelserna runt detta, andra lägger vikten på privatlivet när det kommer till poliserna i centrum. Detta är som sagt grovt draget och alla författare mixar detta två saker i olika mängder. Det finns inget fel eller rätt med detta och jag själv gillar att läsa båda sakerna, men det kan finnas de som föredrar det ena. Just denna bok lägger mera vikt på utredningen.

Andreas Ek jobbar själv som polis och utan att själv vara insatt i hur poliser jobbar så får jag en känsla av att det ligger mycket autentiskt i händelserna. Sättet som poliserna jobbar känns äkta och trovärdigt. Jag gillar hur Andreas lägger till saker som inte har med själva utredningen att göra utan har med tillståndet med polisen i Sverige, det är till exempel tal om dåliga inköp av skyddsvästar som inte håller standarden, bara för att hålla nere budgeten. Det förekommer mer exempel av detta i boken och detta tillför även en känsla av att författaren vet vad han skriver om.

Andreas har komponerat ihop en spännande handling som flyter på en stadig takt med korta kapitel, det händer saker hela tiden så boken blir svår att lägga ifrån sig, det är en bladvändare. Detta är inte en deckare som man som läsare skall försöka gissa på vem det är som är mördaren, förövaren möter vi rätt så tidigt i handlingen. I stället för frågan vem så är det varför som vi som läsare ställs inför. I och med att polisen gräver mer och mer och fakta kommer fram, samtidigt som vi följer gärningsmannen så får vi mer kött på benen. Men allt kommer inte fram till daga fören i slutet av boken.

Som jag sa så ligger handlingen i denna med fokus på själva utredningen men självklart så finns det plats för karaktärernas privatliv så att de kan utvecklas på detta håll också och även ge ett djup till dem.

Andreas har gett ut denna och sina tidigare böcker på eget förlag men i dagarna så har jag läst på nätet att han nu har skrivit kontrakt på ett antal böcker på ett etablerat förlag, jag hoppas på att detta kommer leda till att ännu fler får upp ögonen på honom för jag anser att han verkligen förtjänar att vara bland toppen när det kommer till spänningsförfattare.

Jag rekommenderar denna, och hans tidigare böcker, till alla som vill ha välskrivna, medryckande och spännande böcker. Gillar man deckare så skall man spana in denna och den första i denna serie och om man är mera åt skräckhållet så skall man spana in hans två första böcker, som även fått en uppföljarserie, som jag ännu inte läst, men snart skall.

Tidigare omdömen om författaren:

Raseri (Raseri #1)
Törst (Raseri #2)
Mörkret Inom Honom (Jannica Brandt #1)

Pocket Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Anna Jakobsson Lund: Aldrig Ensamma

Titel: Aldrig Ensamma
Författare: Anna Jakobsson Lund
Sidantal: 361
Förlag: Annorlunda Förlag

När Systemet inte är det största hotet - vem väljer du att lita på?

Tillbaka i huvudstaden. Allt ser ut som vanligt, men ingenting är sig likt.

Samtidigt som de högklassade förbereder sig för val planerar rebellerna ett attentat som ska ändra spelreglerna för alltid. Ava blir inblandad på båda sidor. Lögn, myt och sanning trasslas ihop och snart vet hon inte vem hon kan lita på.

Levi kämpar mot vansinnet. Leymah säger att han har glömt vem han egentligen är. Att han är stark nog att kontrollera sin förmåga. Han måste tro henne om han ska kunna rädda sin syster.

Ava, Levi och Leymah tvingas ta hjälp av gamla vänner och oväntade bundsförvanter för att få den kunskap de behöver. Men vem är det som förföljer dem? Vem har räknat ut sanningen?

Mina tankar:

Detta är andra boken i författaren Anna Jakobsson Lunds trilogi Systemet. Det är en dystopi som riktar sig till unga vuxna och uppåt. Denna kom ut 2015.

Det är som sagt den andra boken i serien och man skall ha läst den första som heter Tredje Principen innan man läser denna. Nu var det ett tag sedan jag läste den första boken och det var med lite stapplande steg som jag tog mig in i handlingen. Denna har, och det har författaren sagt också, väldigt lite återberättande som friskar upp minnet på vad som hänt tidigare i serien. Jag kom ihåg i stora drag om vad som hände i första boken men inte vem som var vem när det kommer till karaktärerna. Det var dock inga problem att läsa sig in i handlingen och denna värld igen, ju mer jag läste ju mer föll bitarna på plats igen. Jag rekommenderar att om man läser denna serie så skall man inte ta någon paus, i alla fall inte någon längre, mellan böckerna.

Det är som sagt en dystopi, men den håller en mera mogen ton än de stora titlarna som man kanske är mera känd med, tänker på sådana som Hunger Games och Maze Runner. Det rör sig om politik och om revolution mot makten som styr och ställer. Men allt kanske inte är svart och vitt, det kan finnas ondska på båda sidorna.

När vi kommer till andra boken i en trilogi så säger man ofta att det är en mellanbok och att det är en brygga som bygger upp till finalen som kommer i sista boken. Och jag skulle absolut kalla denna för en mellanbok. Om vi i första blev presenterad för denna värld och de karaktärer som handlingen kretsar runt så byggs, i denna, grunden upp ännu mera, vi får lite mera insyn i världen och lär känna karaktärerna ännu mera och hur deras relation mellan dem blir starkare.

Handlingen puttrat på i en stadig men sakta takt. Det blir aldrig långtråkigt, för det händer ständigt saker, men det blir aldrig den adrenalinpumpande spänningen som andra böcker kör med. Jag tycker att detta passar riktigt bra och författaren låter saker ta sin tid men ändå på något sätt så förflyttar sig det och viktiga saker händer.

Jag gillar att karaktärerna inte är perfekta, alla har de sina olika brister och problem. Detta gör dem mera levande och man känner att man bryr sig om dem och vill se hur det kommer att gå för dem.

Hon överförklarar inte saker heller när det kommer till hur världen fungerar, vilket är ett bra val också. För oss som läsare så känns sakerna som nya men för karaktärerna som lever i denna tid och värld så är det vardagsmat. Man hänger med bra i handlingen ändå.

Slutsumman blir en stabil mellanbok i en serie som är intressant och välskriven. Bra karaktärsporträtt med en handling som både är filosofisk och politisk samtidigt som den underhåller och griper tag i en. Just denna bok lägger en bra grund till den sista boken i serien, som jag inte kommer att dröja allt för länge med att läsa, så att jag inte glömmer bort bitar av handlingen igen.

Tidigare omdömen om författaren:

Tredje Principen (Systemet #1)

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur   
Bokbloggar.se