torsdag 8 februari 2024

Gabriella P- Kjeilen: Den fallna ängeln

Titel: Den fallna ängeln
Författare: Gabriella P. Kjeilen
Sidantal: 31
Förlag: Seraf förlag

Baksidestext:

Elijah förlorade allt i fallet. Kvinnan som stått honom närmast, sina krafter och sitt kall. Livet som dödlig tär på hans inre och så fort en chans uppstår att få beskydda mänskligheten igen tar han den utan att blinka.

Men i en värld där demoner och mörker härjar fritt, vad kan en ensam människa göra för att bekämpa ondskan?

Mina tankar:

Detta är en novell som kom ut 2020, den är en fantastik som går i spåren av demoner och änglar och utspelar sig i modern tid.

Med en novell så finns det många utmaningar för en författare. För med detta korta format så skall man klara av att förmedla känslor samtidigt som det är önskvärt att läsarna får tillräckligt med bakgrundshistoria så att man får en någorlunda klar bild över hur allt ligger till, speciellt i en novell som denna som utspelar sig i en annan värld, eller i alla fall en alternativ värld än vår egen. Sedan är det önskvärt om inte till och med ett måste att vi läsare lär känna i alla fall den centrala karaktären i berättelsen så att man får en känsla av var för person karaktären är. Att få med allt detta i en novell kräver en hel del arbete, vad skall man utlämna och vad skall man behålla, hur mycket kan läsarna lägga till mellan raderna utan att man tappar dem.

Här har vi en novell som jag tycker verkligen klarar av detta med bravur. Vi har här Elijah som vi förstår en ängel, i denna värld så finns änglar som går vid människornas sida i form av skyddsänglar. Det finns även demoner som verkligen inte vill människorna något väl. Elijah är inte bara en ängel, han är en fallen ängel och är nu en vanlig människa. Men han kan inte sluta med sitt uppdrag, han har en personlig agenda som han inte kan släppa, att fortsätta mänskligheten även om han inte längre har de krafter som änglar har, vilket gör det betydligt svårare att bekämpa de kraftfulla demonerna, men det hindrar honom inte.

Gabriella lyckats snabbt att dra in oss i denna värld, vet inte om det endast är i mitt huvud eller om det är en känsla som hon vill att läsarna skall känna. Stämningen i denna novell fick mig att tänka på Noir-deckarna, det är mörkt och huvudkaraktären är själsligt trasig men har ändå ett hjärta och vilja att göra rätt saker. Denna stämning blandad med något som jag skulle säga vara lite åt det gotiska hållet bli en, för mig, perfekt mix.

Novellen har undertiteln Passagen del 1, så detta hintar om att det finns mer att berätta om denna värld och det hoppas jag verkligen på för novellen lämnade mig med en känsla av att jag vill ha mer. Nu har jag inte sett om författaren jobbar på någon fortsättning, hoppas att detta inte är en övergivet projekt för det finns verkligen något här som förtjänar att komma fram ännu mera. Jag hoppas på antingen en serie noveller eller att denna novell utvecklas till en roman.

Jag rekommenderar denna novell till alla som gillar det lite mörkare samtidigt som det är spännande och fartfyllt. Tänk mörk DC men med änglar och demoner.

Tidigare omdömen om författaren:

Födelsemärket (Mellody Looh #1)
Flykten (Mellody Looh #2)
Magin vaknar
Förvandlingen (Mellody Looh #3)
Levande död
Drömmagi

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

torsdag 1 februari 2024

Mats Ahlstedt: Trasdockorna

Titel: Trasdockorna
Författare: Mats Ahlstedt
Sidantal: 309
Förlag: Hoi Förlag

Baksidestext:

Den nyligen pensionerade fängelseprästen Johannes Brobeck flyttar tillfälligt till Hisingen i Göteborg för att vikariera på Skogomeanstalten under sommaren. Vid ett samtal ger en intern honom papper med två namn samt några initialer. Ingenting mer. Kort därefter avlider internen hastigt och oförklarligt.

Vid samma tid inträffar ett bestialiskt mord på en ung flicka, troligen illegal invandrare från något land i Sydostasien. Några fler ledtrådar har polisen inte. Platsen för dådet är Liseberg, Göteborgs populära nöjespark.

Snart upptäcker Johannes att det äldre paret som äger gården där han hyr in sig inte är vad de utger sig för att vara. Det handlar inte bara om oklarheter kring deras dotter Madeleine. Vad var det som fick barnbarnet, den sjuttonåriga Tanja, att så brådstörtat ge sig av hemifrån utan att lämna några spår efter sig?

Johannes engagerar sig i Tanjas öde – utan att förstå att han utsätter såväl sig själv som sin älskade hund Petrus för livsfara.

Mina tankar:

Detta är den sjunde boken om poliserna Sören Högström och Fatima Wallinder, det tidigare böckerna heter Dödsängeln, Violinisten, Den röda damcykeln, Mordet på Ragnhildsholmen, Dömd för livet och Dockmakarens dotter. Denna kom ut 2013.

Boken går bra att läsa utan att ha läst de tidigare delarna i serien, men det är ingenting som jag rekommenderar. Har man läst böckerna i rätt ordning så kommer man att få ut mera av handlingen när det kommer till vad som händer i de återkommande karaktärernas liv, både på jobbet och privat.

Det är inte bara poliserna som är de återkommande karaktärerna i denna bok, det är även den andra boken som prästen Johannes Brobeck spelar en stor roll i handlingen. Han nämns som deckarprästen och det kan jag hålla med om att det är ett passande namn. Det finns två utredningsspår som vi följer, dels är det polisen jakt på vad som hände den unga flickan som blivit mördad vid Liseberg. Den andra tråden som vi följer är då prästen Johannes privatundersökning dels om varför en intern dött plötsligt efter att han har pratat med honom, sedan finns det ett mysterium över paret som han tillfälligt bor hos.

Vi läsare får följa dessa två parallella trådar som flertalet gånger korsas, utöver dessa två huvudtrådar så får vi läsare en bättre bild genom att få följa några andra karaktärer som spelar en viktig roll i handlingen.

Det är ett ständigt aktuellt ämne som är den centrala kärnan i boken. Även om den kom ut för cirka tio år sedan så känns den inte daterad till den tiden. Det handlar om sexhandel och även människorov som går hand i hand med varandra. Ahlstedt får till en bra handling som lyfter fram dessa saker i ljuset på ett lättsmält men även ett uppväckande sätt.

Boken är uppbyggd med korta kapitel, vilket gör att man känner att man hinner med bara ett kapitel till och sedan ytterligare ett till. Språket är slipat och flyter på riktigt bra, Ahlstedt håller uppe både spänningen och intresset på ett sätt som gör att man inte kan sluta läsa boken.

I den stora djungeln som deckargenren utgör så får jag säga att Mats Ahlstedt är ett av de säkraste korten när vi kommer till de som inte syns och hörs så mycket. Jag misstänker att han har sin trogna läsarskara som återkommer till varje bok som han kommer ut med, men jag tycker att han borde få ett större erkännande än vad jag tycker mig se. Jag hoppas att fler upptäcker han och tipsar vidare om denna pärla vi har i honom.

Jag rekommenderar denna bok till alla som vill ha en spännande deckare som både har hjärta och själ, ett genomarbetat språk och även en stor dos underhållning. Jag ser fram emot att fortsätta att läsa mig ikapp när det kommer till hans utgivning.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dödsängeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #1)
Violinisten (Sören Högström och Fatima Wallinder #2)
Den röda damcykeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #3)
Mordet på Ragnhildsholmen (Sören Högström och Fatima Wallinder #4)
Dömd för livet (Sören Högström och Fatima Wallinder #5)
Dockmakarens dotter (Sören Högström och Fatima Wallinder #6)
När inget annat återstår (Ella Werner #1)
Öga för öga, tand för tand (Ella Werner #2)
Ondskans ansikte (Ella Werner #3)
Trojanen (Ella Werner #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

fredag 26 januari 2024

Therese Henriksson: Ödesmåla gård

Titel: Ödesmåla gård
Författare: Therese Henriksson
Sidantal: 31
Förlag: Kraxa förlag

Baksidestext:

"Mobilen lyser blåvitt och jag ser konturerna av hennes ansikte i dunklet. Luggen är rak. Hennes kindben är stora, läpparna små. Hon liknar en ekorre som håller på att magra bort."

Egentligen är Sickan mammas hund. Men hon har aldrig tid. Istället är det Tobias som tar med sig Sickan på långa strövtåg och när han först stöter på ödehuset vet han inte vad han ska tro. Det känns som om någon iakttar honom bakom de trasiga gardinerna, och varje gång han går ut med Sickan drar hon i kopplet mot Ödesmåla gård. Han kan svära på att det finns någon där.

Mina tankar:

Detta är en skräcknovell utgiven av Kraxa förlag. Den ingår i en utgivningsserie som utgörs av små novellhäften.

Tobias och hans mamma har flyttat till en bonde som hon har kommit ihop sig med. En dag när han är ute och går med deras hund så ser han ett övergivet hus i närheten av gården han nu bor på. Mammans nya man berättar en tragisk historia om hur hela familjen bara försvann utan några spår. När Tobias nästa gång går förbi huset så dras han till att gå in i det, frågan är om det verkligen är så övergivet som det först ser ut att vara.

På framsidan av boken så står det glesbygdskräck och det är något som i mitt huvud passar perfekt på denna berättelse. I mitt huvud så tolkar jag det bakomliggande i ordet att vi har här något vemodigt i grunden, det är kanske ett långsammare tempo, precis som det är i glesbygden långt bort från en så kallade civilisationen och det jäktade storstadstempot. Nu menar jag inte att glesbygden ligger efter i samhället utan att här rör sig tiden i en annan takt, i en mera harmonisk takt och med i naturens gång i stället för det hektiska datoriserade samhälle som utgör stora delar av landet.

Sedan har vi skräckdelen i berättelsen, med min tolkning av det bakomliggande i ordet glesbygd så passar det även in på skräcken. Vi har inte här något som kanske slängs rätt i ansiktet på läsaren och det är inte heller blodigt och vidrigt, det är mera nedtonat och här igen vemodigt på ett sätt. Det är inte meningen att skrämma läsaren, i alla fall tror jag inte det är huvudsakligen vad författaren vill göra. Det får en att rysa till, men även att känna någon slags sympati, nu skall jag såklart inte avslöja något av handlingen.

Språket passar bra ihop med vad handlingen vill förmedla. Det är finstämt och vi vaggas in i handlingen, författaren får till en bra stämning med sitt språk och det är tillräckligt målande för att man skall kunna leva sig in i handlingen.

Jag rekommenderar denna novell till alla som gillar skräck som drar åt det lite mera dystrare håller, men ändå kanske har en slags ljusglimt i sig. Då det är endast en novell så passar den jättebra om man har en liten stund över men ändå vill läsa klart något, det passar även bra om man vill prova på skräck men inte vet om det är något för en själv, då den inte är så lång tar det inte så mycket av ens tid att läsa denna. Detta var den första novellen som jag läste i denna serie, skall bli kul att läsa de andra för att se om de håller samma kvalité.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

onsdag 24 januari 2024

Sabine Mickelsson: Skogshäxans skatter

Titel: Skogshäxans skatter
Författare: Sabine Mickelsson
Sidantal: 323
Förlag: Nohiding förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Alex mamma bara jobbar och pappa har rest till Kos med sin nya flickvän. Vilken urusel början på sommarlovet! Men en natt öppnar sig vägen till den mystiska Portvärlden och Alex får veta att hon är en stjärnriddare. Bakom varje port väntar en farlig uppgift som bara hon kan lösa.

Den första dörren leder till en plats full av monster, rövare och magiska skatter - men där finns också vänner som katten Tara och trollkarlslärlingen Kevin. Tillsammans måste de klara av stjärnriddaruppdraget. Annars kan Alex aldrig mer återvända hem...

Mina tankar:

Detta är författarens debut, i alla fall när det kommer till romaner. Hon har tidigare medverkat i ett antal antologier och även skrivit en bildbarnbok. Denna är en fantasyroman som riktar sig till åldersgruppen 9-12, det är även den första delen i serien Portvärlden.

Med tanke på seriens namn så kan man nog lista ut vilken typ av fantasy det är, det är en portalfantasy. För den som inte är så insatt i de olika undergenre som finns inom fantasy så är portalfantasy en fantasy som utgår från vår värld, genom någon slags portal så förflyttar man sig till en annan värld. Det bästa, och mest kända, exemplet är Narnia med sin garderob.

Här har vi en flicka som är mer eller mindre lite utanför gemenskapen, vilket är en rätt så vanlig bild när det kommer till huvudkaraktärer i dessa böcker, speciellt när det kommer till böcker som riktar sig till barn. Nu gissar jag, utan att ha något belägg för det, men tror att detta är en mer eller mindre undermedveten sak för att bland de som läser mest, speciellt i denna ålder, är många på ett sätt utanför gemenskapen och tar sig till böckernas värld för att fly vardagen som de inte direkt gillar. Att då få möta någon som de kan knyta sig an till, att känna igen sig i huvudkaraktären. Att man sedan får följa med denna karaktär på ett äventyr där den blir utmanad till att klara av mera än vad den först tror att man klara av, detta gör att man kanske ser sig själv i just detta äventyr och återspeglar modet till sig själv. Man kanske använder denna speglade mod till sin vardag och vågar utmana sig själv och göra saker som man inte i vanligt fall skulle göra, för man är rädd för att misslyckas.

Genom vissa händelser så befinner sig vår huvudkaraktär snart i en annan värld, en värld som är fylld av magi och mytologiska varelser, samt såklart ett äventyr. Jag kände att denna berättelse var en liten modernare version av portalvärlden än till exempel Narnia. Upplägget fick mig att tänka på datorspel där man får olika uppdrag att utföra, vilket händer huvudkaraktären.

Det är fartfyllt och det händer något hela tiden, allt för att hålla uppe intresset hos målgruppen som den riktar sig till. Språket är lätt att ta till sig och flyter på riktigt smidigt, det är målande med en fantasifylld handling. Samtidigt så är det ändå så att det inte är för simpelt språk, det är ändå fylligt så att det ger en utmaning som triggar igång läsarens egen fantasi och språkförmåga.

När det kommer till en bok som denna så får man ju inte tänka sig något realistiskt, och nu pratar jag inte om det magiska och varelser som inte existerar, samt portaler till andra världar. Jag pratar om att vi har ett barn i centrum som mer eller mindre skall rädda världen, hur kommer det sig att ett barn skall kunna lösa något som inte vuxna har kunnat lösa. Men just detta påpekas i boken också, så den är medveten om det själv. När det kommer till böcker som dessa så får man ju ta detta med en nypa salt, det är ju som jag nämnde förut något som skall få målgruppen som läser boken att vigda sina vyer och förmågor, att våga ta steget och göra saker som man inte gjort förut för man trott att de var för svåra.

Så slutsumman blir en fin lässtund som är både underhållande och på ett sätt lärdomsrik. Att det finns en plats som fungerar som en portalrum till alla de andra världarna gör att serien kan ta vilka vändningar som helst, för vem vet vilken värld som behöver hjälp i nästa bok, det är inte säkert att det är en fantasyvärld, det kan vara en högteknologis värld som påminner om framtiden. Det finns oändliga möjligheter här.

Rekommenderar den till barn i rätt åldersgrupp som gillar det magiska, både när det kommer till magin i att försvinna in i en bra bok och magin i sig själv. Men även som vuxen så tror jag att man kan komma att uppskatta denna bok, men då får man inte förvänta sig någon direkt utmanade läsning när det kommer till intriger och komplexa karaktärer, men som en avkopplande läsning om man gillar fantasy så fungerar den absolut, vem vet den kanske får en att minnas tillbaka till sin barndom där man slukade dåtidens liknande böcker som förflyttade dig till en annan värld och lät dig smita ifrån den gråa vardagen för en stund.


Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 21 januari 2024

Emelie Beijer: En andra chans

Titel: En andra chans
Författare: Emelie Beijer
Sidantal: 48
Förlag: Seraf förlag

Baksidestext:

Det sista Mariam minns är kraschen och vad hon önskade precis innan sin död. När hon sedan vaknar upp i en kropp som inte är hennes och i en värld annorlunda från den hon lämnat, inser hon att hon fått en andra chans.

Men tillvaron är långt ifrån idyllisk. Det är en värld där kungliga och de med makt lever i välstånd högt ovan marken, medan de på de lägre nivåerna kämpar om överlevnad.

Kan hon skapa sig ett nytt liv och en ny framtid? Inte enbart för sig själv utan för dem alla?

Mina tankar:

Detta är en novell som kom ut 2020. Det är en dystopi som dras åt det romantiska hållet men innehåller även spänning.

Vi har här en kvinna, Mariam, som vaknar upp i en helt annan värld än den hon är van vid. Hon minns en dödlig krasch men på något sätt har hon klarat sig. Men hon befinner sig inte längre i sin kropp utan i en annan kvinnas kropp.

Världen hon vaknar upp i är annorlunda. Då det är en novell så får vi inte hela bilden klar för oss hur denna värld är uppbyggd, det hade troligen tagit novellens alla sidor för att vi skulle få hela bilden klar för oss. Men författaren klarar förmedla en hel del under dessa sidor ändå. Det är en framtida värld som är uppbyggd på det lite klassiska konceptet med höga byggnader där de rika som styr bor på de högre planen medan ju lägre ned man kommer så närmar man sig fattigdomen och slummen.

Det är ett korrupt system som vi får lagt framför oss. Det är stora orättvisor i denna värld. Mariam inser detta snabbt, och med hennes bakgrund, ser hon möjligheter till en revolution där hon kan ta över makten. Men inte uppifrån utan underifrån där kraften från folket finns.

Det finns som sagt romantik i denna berättelse också, den smids in på ett smidigt sätt i handlingen och kryddar till spänningen som författaren hinner bygga upp i denna novell. Vi har en man i hög position som intresserar sig för Mariam, och det verkar som att de på ett sätt delvis har samma mål i att störta denna korrupta makt.

Det är ett behagligt och målande språk som snabbt för oss in i handlingen. Då det är en novell så har författaren bantat ned på att ta för många sidospår i handlingen. Hon hinner presentera en intressant intrig och några karaktärer som är färgstarka och intressanta, som man gärna vill följa för att se hur det kommer att gå.

Problemet med denna är att det är endast en novell. För när man har läst sista sidan så vill man i stället att denna novell hade varit en bok så att man fick se hur det kommer att gå för huvudkaraktären och hennes väg till att ändra maktstyret.

Jag håller tummarna att författaren kommer att ta upp denna novell och fortsätta på den så att den blir en bok, för det finns verkligen något här som fångar läsarens intresse och då tycker jag absolut att denna handling och värld förtjänar att få komma fram i ljuset på ett större sätt. Jag ser novellen som en teaser av högsta kvalité.

Jag rekommenderar denna till alla som gillar dystopier som har korrupta maktsystem och en revolution i uppbyggnad.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dömd för evigt

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 18 januari 2024

Björn Hellberg: Vena amoris

Titel: Vena Amoris
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 286
Förlag: Lind & Co

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

En kvinnomördare slår till strax före högsäsongen i den idylliska Staden vid Sveriges största badbalja.

Kommissarie Sten Wall och hans medarbetare utsätts för hård press under några hektiska sommardagar. Den iskalle gärningsmannen lämnar efter sig ett avsiktligt spår som i hög grad förbryllar polisen: en makaber hänvisning till kärleken. Vad avses med det kryptiska budskapet? Är ledtråden utplacerad enbart för att vilseleda eller handlar det om ett verkligt motiv?

Mina tankar:

Björn Hellberg är nog ingen person som behöver någon närmare presentation, han är mer eller mindre känd på något sätt för hela Sverige, om det är från tv eller hans böcker. Han har nu skrivit cirka sextio böcker och mer än hälften av dem är deckare och då nästan uteslutande om kommissarie Sten Wall. Denna bok kom ut 2022.

Med så många böcker i bagaget så kan man tänka sig att Hellberg har funnit sin stil, i starten av en författarkarriär så brukar författaren utveckla sig när det kommer till stil och språk. Vilket även Hellberg mer eller mindre gjorde med sina första böcker. Men även i de första så känner man att han mer eller mindre hade sitt när det kom till språket, han har varit journalist sedan unga år och har alltid jobbar med att skriva, så på den vägen hittat han nog sin berättarröst lite innan han ens började skriva böcker.

Nu menar jag inte att Hellberg inte utvecklas i sina böcker. Men han har en viss jargong i dem som han inte släpper och har man läst en så kommer man känna igen sig de alla andra av hans böcker som man läser. Det är dock ämnet som leder till mord som skiljer sig böckerna åt.

Stilen är att han inte skriver blodigt eller våldsamt, även om minst, om jag inte tar fel, två personer dör i varje bok, ibland på riktigt brutala sätt, han bara inte beskriver dem så grafiskt. Språket är lättsamt samtidigt som det har en viss tyngd när det kommer till det språkliga, Hellberg gillar att leka med orden, vilket man känner igen från hans tid när han medverkade i På spåret. Även om det är allvarliga saker som utspelar sig så finns det i böckerna en underfundig humor som ligger för att lätta upp stämningen något. Man sitter inte och gapskrattar men det dras absolut i smilbandet i mellan åt.

En annan sak är att hans böcker är tidlösa, med det menar jag att han aldrig tar upp aktuella ämnen som orsaker som leder fram till morden. Flera spänningsförfattare vill hänga med i tiden och lyfta fram just det ämnen som är på allas tunga nu. Hellberg har valt att gå en annan väg och det är att orsakerna som leder fram morden är mera äldre och mera neutrala ämnen. Det kan röra sig om svartsjuka av någon anledning eller rent hat mot någon annan, alltså tidlösa orsaker. Detta gör att hans böcker ligger alltid rätt i tiden för just detta blir aldrig gammalt, även om det på ett sätt är det.

Böckerna om Sten Wall är även fristående, även om det är en handfull karaktärer som återkommer i böckerna så är varje bok ett eget fall i sig och det finns ingen direkt röd tråd i böckerna där man får hänga med hur karaktärernas privatliv utvecklas. Detta är bra för man kan hoppa in och läsa precis vilken bok man känner för utan att känna att man missar något.

Nu har jag inte sagt så mycket om just denna bok men ändå har jag på ett sätt beskrivit denna bok. För har man läst ett antal av hans andra böcker och man har gillat dem så vet jag precis vad man har sig att förvänta sig här, det vill säga allt det som jag nämnt här ovan. Att ta upp hans bok är som att återse en gammal bekant, en som aldrig sviker en och som man vet vad man har sig att förvänta sig. Även denna bok bjuder på detta, Hellberg har absolut inte tappat stilen och han bjuder på en underhållande lässtund.

Jag rekommenderar denna till alla som läst, om inte alla i alla fall några av hans tidigare böcker och har uppskattat jargongen. Man kommer känna igen sig i denna och ibland är det härligt att veta vad man har framför sig, lite som att man äter en favoriträtt om och om igen, man vet precis hur den kommer att smaka. Om man inte har läst en bok av Hellberg ännu så rekommenderar jag den till att som vill ha en deckare som bjuder på spänning på ett lite mera mjukare sätt, men ändå inte så mjukt att det blir en mysdeckare, och har ett gäng härliga karaktärer som man gärna vill hänga med för en stund. Språket är lättsamt och handlingen flyter på bra, samtidigt som han bjuder på en deckargåta, allt kryddat med en dos humor.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Gråt I Mörker (Sten Wall)
Likspett (Sten Wall)
Snöfallet
Narrspegel (Sten Wall)
Lastbart (Sten Wall)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

måndag 15 januari 2024

Helena Dahlgren: Flickan med det röda håret

Titel: Flickan med det röda håret
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 72
Förlag: Nypon förlag

Baksidestext:

Vad fan är det här för något?
Är det här ett skämt eller?
Jag ska anmäla dig.
U sick fuck.
Jag tror att jag set den filmen. Alla är döda, det är det som är twisten.

Frans och hans mamma flyttar till ett litet rött hus i Norrland. Här finns inget som påminner om pappa som blev sjuk och dog.

Men snart börjar Frans drömma otäcka drömmar. Har de med flickan med det röda håret att göra?

Och varför får han så konstiga notiser på Snap?

Mina tankar:

Detta är en bok i serien Skräck på SoMe. Detta är den fjärde boken i ordningen och författaren har precis kommit ut med den sjätte boken.

Alla böckerna i serien är fristående, de har det gemensamma att det är skräck och att ämnena på något sätt rör det sociala media som konstant flödar runt oss nu i tid och otid. Dessa vanor som vi fått har författaren tagit och lagt till en tvist med skräck.

En annan sak med böckerna är att de är skrivna på ett sätt som kallas lättläst. Det betyder att böckernas utformning när det kommer till det språkliga riktar sig först och främst till de som av någon anledning har svårt att läsa, som till exempel om det är att man inte behärskar det svenska språket till fulla eller att man har koncentrationssvårigheter när det kommer till att läsa.

En lite grovdragen förklaring till lättlästa böcker är att de inte är så långa, man skulle kunna se denna som mera en novell är en roman. Historien som utspelar sig i boken är linjär, alltså hoppar inte fram och tillbaka i tiden och antalet karaktärer att hålla koll på är nere till det minimala. Samtidigt så går inte handlingen ut i många sidospår, den håller sig till huvudtråden.

Vi har här en kille, i tonåren, som har förlorat sin pappa. Han och hans mamma flyttar till Norrland för att starta om. Han har alltid varit lite utanför det sociala när det kommer till vänner, när han en dag är vid en sjö nära deras hur så möter han en flicka, något verkar lite udda med henne men han kan inte sätta fingret på det. De möts vid sjön några gånger. En dag när han kommer till en öde stuga går han in i den och tar några foton som han lägger ut på Snapchat, det är då allt börjar ändra sig.

Helena har fått ihop en historia som är medryckande och både skrämmande och på ett sätt sorlig men ändå fin. Skall inte avslöja så mycket av handlingen, men på dessa få sidor som boken består av tycker jag att hon har lyckats med att på med mycket när det kommer till känslor till det skrämmande, både övernaturligt och livets gång.

Det är skräck men den kommer troligen inte få dig att bita på naglarna och rycka till av minsta ljud. Och det är just det med skräck, ibland är det inte meningen att man skall bli skrämd, ibland så skall man bara få rysa eller till och med mysa av det rysliga. Och ibland skall den bara ligga som grund för en bra historia.

Boken riktar sig huvudsakligen till barn i ålder 9-12, men jag som vuxen och älskare av skräck fann boken och dess historia medryckande och underhållande. Det enklare språket och den mera rakare handlingen gjorde att boken kändes som en bra avkoppling om man känner för en läsning som inte kräver allt för mycket koncentration av läsaren utan man vill bara fly bort från verkligheten för stunden, låta tankarna få rinna fritt.

Så jag rekommenderar den till först och främst barn som dras till det mera rysliga, men även till vuxna som vill ha just en lättsam men underhållande läsning. Jag har läst en bok tidigare i denna serie, men skall absolut läsa de återstående.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Skarp
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar