söndag 29 november 2020

Eva Holmquist: Danis Flygprov

Titel: Danis Flygprov
Författare: Eva Holmquist
Sidantal: 27
Förlag: Ordspira Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Dani har ägnat all ledig tid åt det nya styrprogrammet för skytteln i flera månader. Flygprovet betyder allt för henne. Resultatet kommer att förändra hennes liv. Går allt bra blir hon den yngsta programmeraren någonsin som får chansen att arbeta med rymdskeppet Tumanakos styrprogram. Men flygprovet går inte som Dani tänkt sig. Ska hon lyckas rädda situationen och sin karriär eller blir flygprovet slutet på hennes drömmar?

Mina tankar:

Detta är en av fem noveller som författaren Eva Holmquist i år gett ut som singel-noveller. De finns tillgängliga som e-noveller på de flesta ställena och i en begränsad fysisk utgåva, då endast på förlagets hemsida och när förlaget är på mässor och liknande föreställningar.

Detta är den fjärde novellen om rymdskeppet Timanakos och dess besättning. Alla noveller är fristående så det går bra att läsa dem i vilken ordning som man vill. Skulle dock ändå rekommendera att man läser dem i rätt ordning, det är återkommande karaktärer och man lär lära känna dem med tiden.

I denna så möter vi den återkommande Dani, som har varit mer eller mindre den centrala karaktären i de tidigare berättelserna. Hon har nu arbetat fram ett nytt styrprogram för skyttlarna och har kommit till den punkten att nu skall programmet testas i verkligheten och inte bara i simulator. Hon har gjort några små ändringar precis innan resan och Moss som skall följa med på provturen ställer sig lite frågande och anser att det borde köras mera i simulatorn efter ändringarna.

Allt går kanske inte direkt som det skall under resan och det ser lite mörkt ut. Hur det slutar kommer jag såklart inte att avslöja men när resan är över så har karaktärerna lärt sig att inte ta på sig allt själv, samarbete är en bra sak.

Precis som tidigare noveller i denna serie så är den lättläst och spännande. Man får reda på lite nya saker om detta universum i varje berättelse, som jag sagt tidigare så känns varje novell som ett avsnitt i en sf-serie. Denna är lite mera centrerad runt tre karaktärer, de som är på skytteln, så vi ser inte jättemycket av det stora universum som finns där ute. Man skulle kunna säga att detta är ett slags kammarspel i rymden.

Så jag rekommenderar denna, och de övriga novellerna i serien, till alla som vill ha en berättelse som går att läsa ut om man bara har lite tid över. Gillar man berättelser i stil med Star Trek, alltså ett rymdäventyr med många olika varelser och besök på nya platser så är detta novellerna att spana in.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Attentatet I Gallus (Gallus #1)
Gallus Brinner (Gallus #2)
Ur Askan Av Gallus (Gallus #3)
Godmorgon Segrare
Danis Jul (Tumanako #1)
Permission På Norta (Tumanako #2)
Attentat Mot Kreomen (Tumanako #3)

E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 28 november 2020

Författarporträtt: Camilla Linde

Foto: Emelie Asplund

Berätta lite kort om dig


Jag är en före detta nollåtta som numera bor på västkusten. Dagtid jobbar jag på Röda Korsets Ungdomsförbund som verksamhetsutvecklare för läxhjälp online, nattetid skriver jag böcker. Natten har alltid varit min favorittid att skriva, men det är lite svårare att få till nu när jag har två barn hemma. Förutom skrivandet gillar jag att läsa, träna hund, och siktar på att ta svart bälte i karate.

Jag har framför allt gett ut science fiction för barn och skräck i novellform. Även om jag vet att det finns vuxna som läser barnböckerna, och barn som läser skräcknovellerna. Jag dömer ingen!

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag läste min första Stephen King bok när jag var nio år (Cujo) och sedan dess var jag helt fast. Jag har alltid känt en dragning åt det mörka och hemska och här hittade jag hem. Så det var egentligen skräcken som tog mig i handen och ledde in mig i fantastikens förunderliga värld. Sedan dess har jag inte riktigt hittat ut igen.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag började skriva i stort sett samtidigt som jag lärde mig att forma ord. Hemma hos mina föräldrar finns lådor fyllda med ”böcker”. Alltså dubbelvikta A4 som häftats ihop. Jag skrev bland annat en riktigt hemsk historia om en familj som bodde vid en hungrig avgrund. Jag hade nog skräcken i mig innan jag visste vad skräck var!

Jag fortsatte att skriva, men det var först när jag vann tidningen Mitranias novelltävling (2006) som jag började tänka att jag faktiskt skulle kunna skriva för andra. Tio år senare debuterade jag med min science fiction-serie ”Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr” och på den vägen är det.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Den enskilda författare som betytt (och betyder) mest för mig är utan tvekan Stephen King. Det var där jag hittade skräcken och den typ av böcker som talade till någonting i mig. Få personer kan berätta en historia lika bra som King. Han har förmågan att liksom tala direkt till en. Jag har också alltid tyckt att det är väldigt intressant med klassperspektiv i böcker, och få skriver om ”the little guy” lika väl som mr King.

Annars har mina tre Annor (Anna Jakobsson Lund, Anna Ahlund och Anna Arvidsson) haft väldigt stor betydelse för mig i mitt författarskap. De är alla briljanta författare och det häftiga är att alla har så olika ingångar till en text. Att bolla mina texter med dem lär mig otroligt mycket.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag har insett att jag inte är en visuell människa. Alls. Jag tänker inte i bilder och har ganska svårt att se saker framför mig. Därför tycker jag att miljöbeskrivningar är utmanande. Lättast är utan tvekan dialog!

Hur ser din skrivprocess ut?

Enkelt sammanfattat skulle jag säga att min process är totalt kaos. Jag skriver aldrig synopsis utan utgår alltid från en idé. Det kan vara en snutt dialog, en mening eller en tanke om hur historien ska sluta. Sedan skriver jag bara. Utan att veta någonting egentligen. Jag bara skriver och ser vad som händer. Ofta blir jag själv överraskad. Jag tror att det viktiga för mig inte är att stanna upp alltför mycket. Kommer jag till en passage där jag fastnar hoppar jag bara över den och fortsätter med något som känns lättare. Jag hoppar fram och tillbaka i texten och skriver det som känns lättast för stunden. Som trött småbarnsförälder tror jag stenhårt på att följa lusten. Det går alltid lättare för mig att fylla i luckor när helheten sedan är klar.

Länge trodde jag att det var någonting fel på min process. Alla skrivarkurser jag gått pratade om hur viktigt det var med synopsis. Och jag har verkligen försökt att använda det, men texterna har blivit helt döda för mig. Jag tror att kaoset väcker min kreativitet.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Det enkla svaret är nog att jag sover alldeles för lite. Men det finns ju (tyvärr) inte fler timmar på dygnet. Så jag skriver helt enkelt på kvällar och när det finns små luckor. Förut ville jag ha längre sammanhållna pass att skriva, nu tappar jag fokus redan efter en halvtimme. Kanske har min hjärna ställt in sig på att skriva under de där korta stunderna när barnen är sysselsatta med något annat?

För mig har det också hjälpt att se barnen som en resurs i skrivandet, snarare än ett hinder. Nu under hösten har jag skrivit en världsbok till det kommande Snack-spelet (som är en del av Sagospelet rymd). När jag behövde hjälp att komma på varelser tog jag hjälp av barnen, som direkt satte igång att illustrera och komma på egenskaper. Att jag skriver barnböcker underlättar såklart, men jag tror att även de som skriver annan litteratur kan involvera barnen i processen (och väcka intresset för att skriva, win-win!)

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har en extremt oanvändbar superkraft. Och det är att jag alltid, ALLTID sträcker ut foten när jag tappar någonting. Det spelar ingen roll om det är en macka, en stekpanna, en kniv eller kokande äppelmos. Den åker liksom bara ut utan att jag kan stoppa den, vilket har lett till en del skador genom åren.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag skriver ofta om utanförskap, att hitta sin gemenskap och känna att man hör till. Ett sammanhang. Det är någonting jag själv inte alltid haft och att det har gjort mig ganska rotlös. Någonting jag också vill få med är frågan om klass. I min lättlästa science fiction-trilogi ”Den längsta resan” blir det extra tydligt. Där har nämligen människor från jorden valts ut till att sova i 433 år för att befolka en ny värld, medan andra människor tvingas leva och dö på rymdskeppet som tar dem dit. Vad händer när en av de sovande passagerarna möts och dessa två världar kolliderar?

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

I samband med att jag skrev novellen Sju sorters kakor ställde jag en hel del frågor på facebook. Frågor som fick vissa av mina vänner att undra vad jag egentligen planerade. Novellen handlar nämligen om Britt-Marie som bott i samma lägenhetsområde i större delen av sitt liv. Nu riskerar dock hennes hyresrätt att omvandlas till bostadsrätt. För Britt-Marie skulle det innebära hemlöshet. OM omröstningen går igenom. Men det finns förstås sätt att förhindra att den gör det. Att döda sina grannar, till exempel. Det enda problemet är att hon inte har dödat någon förut och inte riktigt vet hur man gör.

I samband med att jag skrev novellen ställde jag frågor om hur man kan göra brödrostar strömförande, om man kan kapa bromsar på moderna bilar och vad man kan ha i kakor för att förgifta någon. Jag fick oväntat många entusiastiska svar!

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

I dagarna kommer Sagospelet rymd, där min bokserie om rymdpiraten Snack Parrow har blivit ett eget universum som man kan spela i. Det är någonting jag ser fram emot oerhört mycket. Tänk att få se sin värld som spel, liksom!

Men det jag vill tipsa lite extra om är att jag kommer att släppa en adventsföljetong på youtube. Det är en specialskriven historia med Snack Parrow och gänget som kommer att få lösa ett riktigt julmysterium. Tomten är nämligen borta! Varje advent släpps ett nytt avsnitt och det är helt gratis. I dessa tider tror jag att vi alla behöver någonting som kan muntra upp oss. En julsaga i rymden, till exempel. Följ den gärna på: https://www.youtube.com/channel/UCrgsCR_EBtJmMdrmz45AppQ

[Bibliografi]

Barn-och ungdomslitteratur

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr - Snack Parrow del 1 (Whip media, 2016)
Nödrop från yttre rymden - Snack Parrow del 2 (Whip media, 2017)
Jakten på Spökskeppet - Snack Parrow del 3 (Whip media, 2018)
Den försvunna pokalen - Snack Parrow del 4 (Whip media, 2020)
Uppvaknandet - Den längsta resan del 1 (Hegas förlag, 2020)

Antologier

Krälande Cthulhu och andra bedrägliga blindskär (Schakt, 2007)
Husets varmaste rum (Linnaeus University Press, 2010)
Spegelzonen (Mitrania, 2012)
Magiker och maskiner (Catahya, 2014)
Efter stormen (den utökade versionen) (Mix förlag, 2014)
Med pirrande mage och stapplande steg (Whip media, 2015)
På denna grund (Pop up publishing, 2015)
Svenska spöken (Andra världar, 2015)
13 svarta sagor om ond bråd död (Swedish zombie, 2017)
De magiska tjugonio, en bokstavsvärld (Idus förlag, 2017)
13 svarta sagor om superskurkar (Swedish zombie, 2018)
Sniffa på siffror med matte ma och tiken (Under the kite publishing, 2019)

Andra plattformar (app-historier anpassade för mobiler)

The mystery on Utopus (Bedtime stories, 2018)
Flickan i brunnen (Snicks stories, 2019)
Hellre död än här (Snicks stories, 2020)

fredag 27 november 2020

Vilhelm Sundbom och Jonas Sjöblom: Bortrövad - Ur Askan I Elden

Titel: Bortrövad – Ur Askan I Elden
Författare: Vilhelm Sundbom och Jonas Sjöblom
Sidantal: 131
Förlag: Sunflower Produktion AB

Ett recensionsex från författarna, tackar så mycket.


Baksidestext:

Syskonen Li och Tim har efter många farofyllda äventyr äntligen lyckats hitta varandra. Tillsammans måste de nu försöka hitta ett sätt att ta sig ut ur mörkret. En uppgift som visar sig bli mycket svårare än de någonsin hade kunnat föreställa sig. Den hemlighetsfulla skogen verkar aldrig vilja släppa sitt grepp om dem.

Mina tankar:

Detta är tredje delen i författarna Vilhelm Sundbom och Jonas Sjöbloms serie Bortrövad, som är en fantasyserie för barn och ungdomar i åldern 9-12. De tidigare böckerna heter Fånge I Berget och I Skogsfruns Våld.

Då det är en del i en serie så skall man ha läst de tidigare delarna för att förstå denna till fullo.

Serien handlar om två syskon som vaknar upp, på var sitt håll, i en skog, de har både blivit bortrövade av väsen tagna direkt från folksagorna. I den första boken får vi träffa Tim som vaknar upp bland några troll som tagit honom. I den andra boken så träffar vi Li som också vaknar upp och hon har blivit bortrövad av själva skogsfrun. De två första delarna utspelar sig samtidigt och vi får följa syskonen som försöker finna varandra och även en väg ut ur skogen. Under deras resa så stöter de på flertalet mystiska varelser.

De två första böckerna kan man läsa i vilken ordningen som man vill då de utspelar sig samtidigt. Denna däremot tar vid där de tidigare böckerna slutade, syskonen har nu funnit varandra men äventyret är inte över för dem. De fortsätter tillsammans att försöka hitta en väg ut ur skogen, som verkar motarbeta dem och vill inte släppa sitt grepp om dem.

Vi får i denna bok bekanta oss med ytterligare några varelser från folksagorna. Jag gillar hur man bygger upp de olika varelserna, man har valt att inte överförklara vilka de är och varför de gör som de gör. Jag ser detta som att det kan väcka en nyfikenhet över de olika varelserna och man söker vidare för att fördjupa sig om de olika myterna runt dem.

Den är ett lätt språk att ta till sig då den riktar sig åt en yngre publik. De är en rätt så linjär handling som är lätt att ta till sig, dock så har det genom hela serien legat ett mysterium, varför har trollen och skogsfrun fört bort syskonen? Svaret får vi inte heller denna del, men det kanske kommer i sista delen, eller så finns det inget direkt svar till detta, de var kanske bara i fel skog vid fel tidpunkt.

Det är en spännande handling och i denna så finns det även ett ögonblick som jag tror kan kännas lite skrämmande för en del. Allt detta tror jag gör att det blir en bok som bokslukare i denna ålder gärna kastar sig över med iver.

Ett plus med denna del är att i slutet så finns det några faktasidor om just de väsen som man har stött på i denna bok, där kan man börja fördjupa sig om man vill. Har sagt när jag läst de tidigare delarna att jag jättegärna hade sett att duon till denna serie gjorde en faktabok om dessa varelser. Det här är i alla fall en början till det jag vill se.

Måste även om denna bok, likt de tidigare delarna, lyfta fram de otroligt snygga illustrationerna som finns i dem. De är gjorda av Jonas Sjöblom och återspeglar handlingen på ett stämningsfullt sätt. Bilderna riktigt utstrålar mystik och magi, samt känns levande. En del av dem hade prytt en vägg riktigt bra.

Det skall bli kul att se hur det kommer att gå för syskonen i den sista delen, som heter Vägen Hem. Kommer de att, som titel säger, hitta en väg hem och vilka fler äventyr ligger framför dem? Får vi lära känna ytterligare några varelser till från folksagorna?

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Bortrövad - Fånge I Berget (Bortrövad #1)
Bortrövad - I Skogsfruns Våld (Bortrövad #2)

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se

torsdag 26 november 2020

Peter Westberg: Aurora Beskyddaren

Titel: Aurora Beskyddaren
Författare: Peter Westberg
Sidantal: 313
Förlag: Joelsgården Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

När solen lyser som starkast mitt ute på Baltiska havet kan vattnet skina lika blått som kronbladen på en blåklint och lika klart som renaste glas.

Vattnets hemlighetsfulla mörker döljer undervattensriken på de allra djupaste och mest svåråtkomliga platserna. Sedan eoner bor där varelser vilka endast en handfull ovanjordingar har skådat och sedan överlevt för att kunna berätta.

Nyinflyttade till Gotland från Norra Morsjön i Fagersta får Kaj Lorén en dag kontakt med en av de mystiska havsnymferna under ytan. Då förändras båda deras liv.

Mina tankar:

Detta är författaren Peter Westbergs andra bok, den första heter Europa Pandemus. Hans debutbok var en fartfylld och nervpirrande zombiebok, i denna så håller sig han sig fortfarande i fantastikens spår men ändrar stilen och tempot.

Handlingen har sin början vid första världskriget. Vi möter en fiskare, Kaj Lorén, som får syner om mystiska varelser under vattnet. Varelser som lever i skymundan från ovanjordingarna, det vill säga vi människor, och har alltid gjort så. Men saker håller på och ändras med världen ovan ytan, kriget påverkar även varelserna under ytan.

Samtidigt får vi lära känna de mystiska varelserna under vattenytan och deras värld. De är havsnymfer. En av dessa havsnymfer vid namn Lava får en mental kontakt med fiskaren Kaj Lorén. När vissa händelser i världen ovanför får biverkningar även hos havsnymferna så kommer det sig att Kaj Lorén räddar en nymf och för henne till en sjö i sin födelseort.

När Kaj och havsnymfen kommer till sjön så börjar det hända saker där, personer försvinner. De andra invånarna i det lilla samhället börjar misstänka att Kaj inte har, som han säger, planterat in laxöring i sjön utan något helt annat, något farligt och ondskefullt.

Det är svårt att exakt säga vad detta är för bok när det kommer till genre, man vill ju ofta kunna sätta saker i ett specifikt fack. Men ibland går det inte och detta är en av dessa gånger, men det gör inget, för det passar denna handling perfekt. Vi har spänning med personer som gör onda saker, vi har mystik i form av havsnymfer, vi har även en slags kärleksförklaring och växa upp-historia, allt detta under fantastikens vingar.

Vi finner en slags fader och dotter-relation mellan Kaj och havsnymfen som han räddar och tar med sig till sjön. Han ser hela bilden och förstår nymfen, men deras liv och relation hotas av att andra går på rykten och har en inskränkt syn.

Jag gillade hela boken, speciellt så gillade jag bitarna där nymfen upptäcker den nya världen på egen hand. Allt är nytt för henne och hon förstår inte allt. Författaren har verkligen fått till det hur en varelse upplever helt okända saker som för oss är självklara, hon ser sakerna ur hennes sätt att leva.

Språket är riktigt behagligt och suger in en i handlingen. Likt författarens debutbok så lyckas han verkligen att få till de olika karaktärerna på ett riktigt bra sätt. Jag tycker att han med endast några meningar bygger upp en karaktär, även de mindre älskvärda, på ett sätt att man får en tydlig bild om vilka de är.

Jag ser denna bok och även författarens debutbok som en riktigt lovande start på ett författarskap som jag gärna vill fortsätta att följa. Han visar att han kan behärska från nervpirrande och adrenalinpumpande spänning till mera finstämda berättelser.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Europa Pandemus

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

onsdag 25 november 2020

Författarporträtt: Annah Nozlin

David Asplund, davidsfoto.se

Berätta lite kort om dig.

Jag bor i Borlänge, jobbar 70% som teknikkonsult och resten av tiden som författare. Efter ett kringflackande liv kan jag konstatera att jag nu bott 17 år på samma adress. Skönt!

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Intresset för fantastiken har alltid funnits, ända från barnsagor som liten, via Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter, till att jag läste Sagan om Ringen och Trollkarlen från Övärlden på mellanstadiet. Sedan har det bara fortsatt.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har alltid skrivit, mer eller mindre, men det som blev min första bok började jag skriva på omkring 2008.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Alla fantastiska böcker som en läser inspirerar på olika sätt, det är svårt att peka ut någon särskild. Stödet från familj och vänner betyder väldigt mycket.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag tycker, efter ett antal böcker, att det svåraste är att inte köra ner i samma hjulspår och upprepa sig. Hur beskriver man nyförälskelse eller för den delen förlust och sorg på ett nytt och ”fräscht” sätt för åttonde gången?

Hur ser din skrivprocess ut?

När jag tänkt ut början, slut och några hållpunkter på mitten så sätter jag mig ner och skriver den scen som jag brinner mest för i stunden, vilket inte alls behöver vara i kronologisk ordning.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Det har sett olika ut genom åren. Nuförtiden har jag mina skrivaronsdagar, sedan tycker familjen om att spela onlinespel, så vissa kvällar sitter vi vid varsin dator allihopa.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är inte speciellt hemlig av mig, men jag är stolt över mina kamsportsmeriter även om jag inte är aktiv längre, vilka består av andra graden svart bälte i Aikido (nidan), brunt i Ju-Jutsu, blått i Tae Kwon Do och Kyokushinkai Karate. Jag har även suttit i styrelser för att driva olika kampsportsklubbar.

Som ung var jag en riktig friluftsmänniska och med i Friluftsfrämjandes ungdomsgrupp Tre Vildmarksmål (TVM), sjöng i musikskolans kör och spelade piano. Har även dansat en del, så som bugg, jitter-bugg och träffade min man på en danskurs i salsa.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Kvinnliga och manliga karaktärer som får vara både starka och svaga, duktiga, kompetenta, naiva, arga, glada, ledsna och mänskliga helt enkelt. Något som jag tänkte när jag var i skolåldern var ”tänk vad häftigt att få vara med i ett fantasyäventyr … men tänk vad jobbigt om jag fick mens under en lång resa, det skulle bli jättejobbigt …” När jag skriver har jag inte med varje månadsblödning som mina kvinnliga karaktärer genomlever, det skulle bli tjatigt, men ibland när det påverkar berättelsen. Jag tycker även att miljöfrågor är viktiga och framför allt hanteringen av ändliga resurser (Den enda staden) och skogens betydelse (Ekens dotter/En av de sista).

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag startade ett aktiebolag med hjälp av min familj för att kunna ge ut mina egna böcker och på grund av det lärt mig bokföringsprogram, InDesign och en massa annat. Efter årsskiftet 20/21 kommer jag ta över hela utgivningen av de böcker som ingår i medeltidssviten, för att hålla böckerna i de serierna samlade.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Det blir en samlingsvolym av mina två första böcker, så som jag tänkt mig dem från början, vilket innebär att medeltidsfantasyn ”En av de sista” och ”Splittrade skärvor” kommer att ges ut som en volym och heta ”Ekens dotter”. En fortsättning på magisk realism-romanen ”Återfunnen” ligger också i röret. Sedan har jag kommit ganska långt på ett historiskt manus med inslag av religion och folktro. Snart ska jag också på allvar ta tag i fortsättningen med nästa generation efter ”Miras saga”, där ”Den enda staden” slank emellan.

Vill man följa det jag gör så finns jag både på Facebook och Instagram, för specifika händelser och för att läsa mer om böckerna se hemsidan www.nozlin.se.

[Bibliografi]

En av de sista (2011), Fantasy, utgiven först via Vulkan sedan övertagen av Seraf förlag
Splittrade skärvor (2012), Fantasy, utgiven först via Vulkan sedan övertagen av Seraf förlag
Skugga över månen (2014), Fantasy, utgiven först via Vulkan sedan övertagen av Seraf förlag
Det nästan döda trädet (2016), Fantasy, utgiven först via Vulkan sedan övertagen av Seraf förlag
Eldens mörker (2018), Fantasy, utgiven på Seraf förlag
Återfunnen (2019), Magisk realism, utgiven på Seraf förlag
Utanför ljuset, novell (2019), Fantasy, utgiven på Seraf förlag
Den enda staden (2020), Fantasy, utgiven på eget förlag Annah Nozlin AB

Medverkan i antologi Höstglöd med novellen Bumble-AI (2020), Romantisk dystopi, utgiven på Seraf förlag

tisdag 24 november 2020

Susanne Schemper: Osynlig Närvaro

Titel: Osynlig Närvaro
Författare: Susanne Schemper
Sidantal: 238
Förlag: Bokförlaget SOL

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Petrus är en udda enstöring som lever ett ensamt och förutsägbart liv, men vardagen förändras i takt med att han blir mer och mer besatt av arbetskamraten Martina. När Petrus kommer till insikt om att han är osynlig för henne sätts hans känslor i spinn på ett sätt han aldrig tidigare upplevt. I förödmjukelsen och besvikelsen växer tankar på hämnd och han närmar sig Martina på ett sätt som påverkar henne mer än han inser.

Martina är snygg, säker och framgångsrik, men inte särskilt omtyckt. Hon ser främst till sina egna behov och bryr sig inte om arbetskamraterna om inte hon kan ha nytta av dem. Men sakta börjar allt förändras. En incident på jobbet får henne ur balans och hon börjar misstänka att någon bevakar henne, gör intrång i hennes liv. Först tror hon att hon inbillar sig, men känslan blir mer och mer verklig. Hon har ingen aning om vem det är och när hon låter rädslan ta över förändras hennes tillvaro snabbt.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författaren Susanne Schempers debutroman, denna kom 2018 men innan dess så har hon skrivit ett antal noveller. Det är en psykologisk spänningsroman.

Boken börjar lite lugnt med att vi blir presenterade för huvudkaraktären Martina, som kanske inte direkt är en sympatisk person. Hon sätter sig själv i centrum och visar sig snabbt att hon kanske inte direkt bryr sig om vad andra tycker och tänker. Hon är dock inte helt osympatisk så hon har sina sidor som gör att man känner för henne.

Vi blir även presenterade för Petrus, en man som inte verkar göra mycket väsen av sig och jobbar som vaktmästare på det företag som Martina jobbar på. Han jobbar för det mesta i det dolda och andra lägger inte märke till honom. Det passar honom perfekt då han vill hålla sig för sig själv och inte bli störd av andra. Men så blir han förälskad i Martina och han vill nu att hon skall lägga märke till honom.

Först så målas det upp som en obesvarad kärlekshistoria för Petrus. Han börjar planera så att hon skall lägga märke till honom, men det går inte precis som han tänker sig. Detta bakslag gör att han blir ännu mera besatt av Martina, det blir en besatthet blandad av både åtrå och hat. Han får även ett begär av att hämnas då han känner sig förorättad.

Handlingen är uppbyggd så att vi får följa en av dessa karaktärer sedan får vi se samma handling men ur den andres karaktärs vinkel. Detta upplägg gillade jag. Vi får uppleva en karaktär, Petrus, som blir mer och mer besatt, det som först såg ut som obesvarad kärlek utvecklar sig snart till en psykologisk katt och rått-lek på han börjar spionera på henne.

Sedan har vi Martina som känner sig förföljd men hon vet inte om det är något hon inbillar sig eller om det är på riktigt. Vi får se en person som sakta men säkert håller på att bryta ihop mentalt. Jag tyckte att dessa två karaktärer och deras utveckling under resan gång är riktigt bra gjort. Vi känner av både besattheten från Petrus håll och Martina osäkerhet om hon kan lita på sina egna sinnen.

Det är ett lättsamt och målande språk att ta till sig, det och handlingen som flyter på riktigt gör att boken blir riktigt spännande och snabbläst. Jag rekommenderar den till alla som vill ha en thriller som tar upp ämnen som besatthet och att utsatthet samt går på djupet när det kommer till karaktärsuppbyggnad.

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

måndag 23 november 2020

Frida Windelhed: Rött Universum

Titel:
Rött Universum
Författare: Frida Windelhed
Sidantal: 167
Förlag: Swedish Zombie

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Ännu en tryckande het, klibbig sommar i Stockholm. Svetten som rinner på huden känns som krypande insekter. Skogarna brinner, blodet kokar och en våldsam klimax verkar närma sig. Här förändras Siris liv när hon möter mystiska Iris och den karismatiska skräckförfattaren Bönsyrsan. De introducerar henne för en grupp främlingar, alla med någonting fasanfullt gemensamt, de har alla blivit utsatta för fruktansvärda brott, och de har besökts av samma mäktiga gudom: Hämnden själv. Medan värmen stiger och galenskapen växer börjar gruppen dyrka Hämnden, och tillsammans är de beredda att offra allt de har kvar för att uppfylla sin mörkaste begär. Ingen åtgärd är för extrem, ingen för våldsam.

Mina tankar:

Detta är författaren Frida Windelheds debutbok, det är en skräckroman från förlaget Swedish Zombies nya satsning Den Nya Skräcken, som kommer bli en serie av böcker som består av kortare skräckromaner.

Skulle jag försöka att sammanfatta denna på något kortfattat sätt så skulle jag säga att det är en febrig och surrealistisk resa rakt in i sinnets mörkaste platser.

När jag läste denna bok så kom jag att känna samma känsla som när man ser en David Lynch-film. Det känns som att allt står ett steg bredvid verkligheten och det normala samt förklarbara. Det ligger en hinna eller en dimma över hela handlingen, lite som man befinner sig i en dröm och kan inte vakna upp.

Nu menar jag absolut inget negativt med att handlingen befinner sig i en dimma, för jag tror att det är precis det författaren vill få läsaren att känna. Man känner av stämningen i handlingen, något står inte rätt till, men man kan inte direkt få ett grepp om det, man ser inte hela bilden utan upplever den tillsammans med huvudkaraktären Siri, och det är en person som inte direkt mår bra psykiskt. Hon försöker greppa om något som känns vettigt i hennes ögon, hon hittar Bönsyrsan, en udda och karismatisk person, och en grupp människor som är likt Siri lika förlorade i sinnet.

Språket är trollbindande och lite av det poetiska hållet. Tycker att när det kommer till språket och handlingen så känner man att författaren inte sparar på något utan vågar gå hela vägen, man riktigt känner av det febriga och kaotiska i handlingen.

Jag gillar att man under resans gång inte vet vad som verkligen pågår. Händer verkligen allt? Eller är en del av handlingen bara fantasier i karaktärernas huvuden? En masspsykos? När vi kommer till resans slut så får vi som läsare kanske en klarare bild, men ändå kanske fortfarande lite svävande.

Så vill man ha en skräck som vågar ta ut svängarna en del så skall man absolut kolla upp denna bok. Skall bli intressant att se hur de andra böckerna i denna serie kommer att bli, de kommer vara skrivna av olika författare. Kul om de även representerar olika stilar inom skräcken.

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar