Författarporträtt: Nils-Petter Löf

Berätta lite kort om dig.

Jag heter Nils-Petter Löf och bor i Norrlands inland, närmare bestämt i Ånge. Jag har tre barn med min underbara fru. I hushållet finns även fem katter och två hundar.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag har alltid förundrats över ”vad händer om”-tanken. Om vi ändrar reglerna i vårt universum eller lägger till nya. Vem har inte funderat på hur det skulle vara att befinna sig i en skog och höra tunga vingslag från en drake svepa över trädtopparna? Det finns något som lockar med det stora äventyret, magi och okända varelser. Att inte behöva begränsat till denna värld utan kunna se något annat. Både vackrare och mörkare. Färdas till platser som bara existerar i fantasin men samtidigt känns så levande.

Jag har även växt upp i rollspelens mystiska värld och stora tidsålder. Allt från ”drakar till demoner”, mutant till olika former vampyrrollspel. Där och då insåg jag vad ord kunde göra. Vad man kunde skapa med fantasin.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har alltid gillat Dean R Koontz, även om han inte skriver ”vanlig fantastik”. Men det finns toner av mörker, det övernaturliga och ofattbar djup ondska. Dean R Koontz ”väktare” är en mycket bra bok. Att läsa den nu ger en 80-talskänsla och att se på den med vuxna ögon får en att se helt andra dimensioner.

En annan serie som jag läst alltför många gånger är ”draklandskrönikan”. Den är något mer av en klassisk fantasyserie. Magiker, drakar och äventyr. Fokus på en stor och förunderlig värld.

Jag har skrivit sedan jag lärde mig skriva men började skriva mer seriöst för ungefär fyra år sedan. Min första riktiga bok skrev jag redan i mellanstadiet och jag gav ut en bok när jag gick på ettan i gymnasiet. Fylld med fel, syftningsfel och en märkligt språk.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Dean R Koontz, Stephen King och på senare tid vill jag även räkna in J K Rowling. Men jag ser även upp till många svenska författare, stora som små. Torbjörn Löwendahl och Jespers Ersgård är två förebilder.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag tycker allt är lika svårt som lätt. Ibland kan en del dialoger rulla på så naturligt att det är mera som att man lyssnar och skriver ner. Ibland står alla karaktärer helt handfallna och ingen vet vad som ska sägas. En pinsam litterär tystnad helt enkelt. Detsamma gäller miljöbeskrivningar. Även om jag ser platsen framför mig så blir den fruktansvärd i text. Det är beroende på var jag är i berättelsen. Men jag tycker nog mörker är det roligaste att skriva men långt ifrån det lättaste.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver från början till slut men har lärt mig att strukturera upp mitt skrivande alltmer. Jag har en väldigt lös synops som är långt ifrån logisk. Jag har däremot exakta detaljer om varje karaktärer och deras utveckling. Till och med saker som aldrig kommer med, så som deras storlek på skorna eller vad de föredrar att äta.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag skriver ganska mycket. Tyvärr vet jag inte hur många timmar jag lägger på skrivandet varje vecka. I vanliga fall jobbar jag heltid som lokförare, så det blir ganska många timmar på hotell, överliggningar och ett evigt väntande. Jag får skriva när jag har tid helt enkelt. Ibland kan det gå veckor utan att jag hinner skriva ett enda ord, ibland blir det flera tusentals med ord på en enda dag.

Var skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Jag skriver var som helst och hur som helst. Jag har ett eget litet hörn som jag föredrar att sitta vid. Men jag skriver även på min bärbara dator och mobiltelefon. Jag har suttit i skogen, på bergstoppar och tråkiga hotellrum. Helst av allt sitter jag vid min bärbara dator. Upplever bäst flyt när sitter med den.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har oerhört svårt för att stava. När jag gick i skolan fick jag gå på extralektioner för att försöka stävja detta.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag försöker ofta lyfta ett mera nyanserat mörker, en djupare ondska. Jag vill att de ondskefulla karaktärerna ska vara mer än bara ”onda för ondskan skull”. Det ska finnas en skarpsinnighet. Även om jag älskar Harry Potter tycker jag att Voldemort är tråkig. Han känns platt och är bara ondska i sig själv. Många av sidokaraktärerna som är kryddade med ondska anser jag ofta vara mycket mera intressant.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag har testat allt från zombieevent till intervjuat människor på sos-alarm. Men jag har även lärt mig grundläggande fäktning och pilbågsskytte. Tyvärr fäktas det på de mest onaturliga sätt som finns i många fantasyböcker.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

För tillfället skriver jag på en spänningsroman. Jag önskar att det fanns större möjligheter att skriva fantastik men det har tyvärr blivit allt mindre. Även om det är jätteroligt med sådana manus så är det svårt att nå ut med fantastik. Det blir istället en annan form av mörker, mera diskbänksrealism, som får presenteras.

[Bibliografi]

De andra (Whip Media, 2017)
De Sovande (Whip Media, 2018)
Zverige i mitt hjärta (Whip Media, 2018)
Kärnpartiet (Whip Media, 2019)
Hungerns skörd (Whip Media, 2019)
Alicia Månstjärna och den femte pelaren (Whip Media, 2020)
Denise Svärd (Saga Egmont, 2020)
Drakens penna (Lionvalley Publishing, 2021)
Alicia Månstjärna - fängelsedirektören och det hemliga sällskapet (Whip Media, 2021)
Vad rimmar på Flora? (Whip Media, 2021)