Författare: H.P. Lovecraft
Sidantal: 64
Förlag: Fria Ligan
Baksidestext:
Boston, 1926. Francis Thurston går igenom dokument kvarlämnade av sin morfars bror, nyss avliden under mystiska omständigheter. Snart upptäcker han en kult som dyrkar uråldriga och onämnbara fasor.
Mystiska mord, blodsritualer i djupet av Louisianas träsk, konstnärer som efter mardrömslika visioner förfaller i vansinne och en cyklopisk stad som reser sig ur havet. Steg för steg inser Thurston att hans släktings efterforskningar kom sanningen för nära. I skuggorna ruvar de som vill väcka den sovande guden Cthulhu för att sprida vansinne och förstörelse över världen.
Stjärnorna står rätt. Är slutet nära?
Mina tankar:
Denna novell gavs ut för första gången 1928. Jag tror de flesta som är intresserade av skräck i alla fall har hört talas om Lovecraft. Jag själv har inte läst så mycket av honom, bara några noveller förutom denna.
Det är svårt att avgöra vad man riktigt skall tycka om novellen. Den har både sina brister och sina starka sidor.
Handlingsmässigt så är den väldigt drömskt och jag tror det är fullt medvetet att vi som läsare inte skall förstå allt som händer in i minsta detalj, detta djup och mörker som det mystiska gömmer sig i är så stort att vi inte kan ta till oss det. Vi får bara se en skymt av allt. Så stämningsmässigt lyckas novellen riktigt bra.
När det kommer till språket så känns det som den haltar lite, det är kanske inte de bästa beskrivningarna. Detta kanske beror lite på när den skrevs men det kan även bero på att författaren valt den stilen i denna novell, kommer att behöva läsa mer av honom för att avgöra detta. Det är lite mera dokumenterande berättande än beskrivande berättande.
När jag läst på lite om Lovecraft så har det nämnts om hans syns på människor, det har talats om rasism. Och det är detta som skaver en del i denna berättelse, det finns meningar som verkligen lyfter fram just detta, nedvärderande människosyn. Nu vet jag inte om Lovecraft var påverkad av tiden han levde i, människosynen var absolut inte den bästa på den tiden, eller om det var att han hade egna starka åsikter om detta. Denna bit kan man se på olika sätt, dels kan man se det som ett tidsdokument om något vi aldrig får återkomma till, det får aldrig vara okej med så öppen rasism. Tyvärr är det så att tiden inte har blivit så mycket bättre, det förekommer än idag rasism i bred skala.
Just denna utgåva av denna novell, som är utgiven på svensk av Fria Ligan, är ett riktigt praktverk. Den är rikt illustrerad av en fransk konstnär, Francois Baranger. Bilderna är helt otroliga och de hjälper till att höja stämningen flera steg när man läser novellen. Han har verkligen fångat det mystiska och övernaturliga. Han hintar om faran som döljer sig i djupet och mörkret. Denna bit av boken får högsta betyg och den är värd att införskaffa bara för bilderna om man gillar skräck.
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar