Författare: Christina Öhman
Sidantal: 247
Förlag: Seraf Förlag
Baksidestext:
Dennis har gått under jorden sedan hans ansikte blivit vanställt. Det nya arbetet som obduktionstekniker var hans räddning från depressionen och missbruket. Där kände han sig trygg, ostörd och bortom åsyn för andra.
Men friden upphör när de får in ett fynd, en kropp som inte tycks helt mänsklig. Medan de undersöker denna spindelliknande varelse fylls han av obehagliga minnesbilder och frågor han helst inte vill väcka till liv.
Han slits mellan hopp och förtvivlan, verklighet och mardröm, när den redan sköra tillvaron ställs på sin yttersta spets.
Vad är Dennis beredd att göra när mörkret åter slukar honom - och är det värt det?
Mina tankar:
Detta är andra delen i serien Under. Den började med Under svart himmel.
Den är rätt så fristående men jag rekommenderar ändå att man läser böckerna i rätt ordning. Det finns saker i andra boken som kopplar till första boken, det finns en röd tråd som man kanske inte ser med detsamma men ändå rör sig över hela serien, även i till kommande delar.
Likt den första boken i serien så får man inte reda på hur allt ligger till, inte till en början. Det händer saker utan att få förklarat allt för mycket. Denna dolda agenda, eller vad man nu skall kalla det, gör att handlingen blir mera mystiskt och intressant än om man hade ställt fram allt i ljuset för läsaren.
Än en gång så rör vi oss i skräckens korridorer och då med en naturskräck som kan falla tillbaka på gamla sägner. Just i denna så kanske det inte är så mycket sägner utan här är det mera ren skräck från naturen. Det man kan ana är att det är gamla krafter som är i rörelse.
Det är ett finstämt språk som målar upp en mer eller mindre morbid händelse. Allt börjar med en kropp kommer in för obduktion, en kropp som är långt ifrån mänsklig. Vi får ta del av en grundlig undersökning på kroppen och det är då som det mystiska börjar.
Jag tycker att författaren på ett bra och intressant sätt bygger vidare på den värld som hon presenterade oss för i första boken. Det blir både ett nytt spår i världen men även på ett sätt en fördjupning.
Här kanske hon kör mera på skräcken än vad hon gjorde i första boken, en varningens ord till de som inte tål spindlar. Man vet inte riktigt vart man har allt, men bit efter bit faller på plats och det hemska kryper på en.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräck som tar från naturen. Du kommer kanske inte att bli mörkrädd av den men jag tror att en eller en annan rysning kommer. Samtidigt så är det en intressant handling.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Under svart himmel (Under #1)
Prypjats döttrar
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar