Författare: Christina Öhman
Sidantal: 266
Förlag: Seraf Förlag
Baksidestext:
Lars känner sig ensam och finner tröst hos en oväntad vän, en kråka som tycks följa honom vart han än är. En mörk vinternatt hör han en knackning på sitt sovrumsfönster, men det är inte kråkan han kommit att kalla Kara, utan en flicka i hans egen ålder. Naken ute i kölden. Flickan lämnar honom inte ifred. Hon fortsätter dyka upp och människor i Lars närhet dör under mystiska omständigheter.
Sexton år framåt fördunklas Lars tillvaro av en sorg från barndomen och han har genom år av terapi accepterat att både kråkan och flickan endast levt i hans fantasi. Till den dag fasaden rämnar, när en kvinna med bekanta, mörka ögon dyker upp vid hans hem. Smutsig och utmärglad säger hon Jag har hittat dig igen.
Mina tankar:
Detta är författarens debutbok och den första i en serie. Det är en skräckberättelse.
Boken är uppdelad i två delar, den första delen utspelar sig 1997 och vi möter Lars, en pojke som känner sig vilse och inte passar in bland de andra i skolan. En natt så ser han en flicka utanför sitt fönster, hon är naken och fast det är en skrämmande upplevelse, då hon inte verkar vara som andra, så blir han inte rädd.
Denna flicka fortsätter att dyka upp i Lars närvaro och i det lilla samhället börjar mystiska saker hända, till om med brutala dödsfall. Ingen har något bra förklaring om vad som händer.
Andra delen utspelar sig 2013 och Lars har vuxit upp, han bor fortfarande kvar i hemstaden. Utan att avslöja något så ligger det ett mörker över hans liv. En kvinna kommer en dag in i hans liv och han inser att det är tjejen från hans ungdom. Än en gång så händer det mystiska saker, men även kärlek uppstår.
Det är med ett trollbindande och harmoniskt språk som författaren tar oss till det mörka Norrland som bjuder på fasa men även skönhet. Hon har tagit en lokal (påhittad tror jag) legend eller om man skall säga sägen och fyllt ut den med känslor och miljöer och levande karaktärer.
Det är intressant att vi som läsare inte förstår allt som pågår till en början, men vi får fler kort än vad huvudkaraktären får så vi förstår vissa bitar bättre men vissa är dolda i dimman även för oss ett tag. Det finns en karaktär som vi får lära känna i jag-form, vem denna är har vi ingen direkt uppfattning av till en början, men ju mer som legenden läggs fram för oss förstår vi. Detta är ett bra knep att inte visa allt kort för oss läsare, få oss att fundera oss gissa hur allt ligger till, kanske kommer vi in på rätt spår eller så går vi vilse en bit tills vi får nästa ledtråd och hittar närmare den stigen som denna berättelse har i grunden.
Jag skrev i början att detta är en skräckberättelse. Den har absolut element av skräck men tror och känner inte att författaren vill skrämma sina läsare utan har dessa som ett element för att få att rysa mera än att bli skrämda. Detta är som en gammal saga eller som jag sa en lokal myt om något som hänt och ser man till sådana så finns det ofta något skrämmande som skall fungera som en moralisk kaka som skall skrämma en till rätta.
Det är en härlig stämning igenom hela boken och att dess handling hålls lite i det skymda gillar jag. Detta tillsammans med det finstämda språket och de centrala karaktärerna och deras agenda får denna bok till något som man verkligen myser av att läsa.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lite skrämmande bok, men inte för skrämmande, med ett bra och genomarbetat språk. Jag gillade verkligen konceptet att ta en sägen (påhittad eller inte) och fylla ut den till en fullängds bok, det ger den sin tid att växa. Jag skall absolut läsa fortsättningen för att se vart författaren tar detta.
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar