Författare: J.F. Hansson
Sidantal: 637
Förlag: Kräm Kommunikation
Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.
Baksidestext:
Marcus Eriksson – f.d. elitsoldat i Afghanistan och kriminalpolis i Malmö – lider av posttraumatiska stressyndrom. Hand liv har hittills varit ett rent helvete. När det äntligen ljusnar får han ett makabert hotbrev, som leder till att hans vänner och tidigare poliskollegor, Peter och Sara, startar en privat utredning. Medan de gräver i Marcus förflutna upptäcker de att allt inte är vad det först ser ut att vara. Snart framträder en bild av en maktkonstellation med en agenda och historik som är långt mer skrämmande än vad de kunnat ana. De inser att de inte kan lita på någon, att fienden finns mitt ibland dem.
Mina tankar:
Detta är författaren J.F. Hanssons debutbok. Den är den första i en trilogi och kom ut för första gången 2016.
Skall börja med att säga att den version som jag har läst tror jag inte har kommit ut ännu, när författaren kontaktade mig och frågade om jag ville läsa hans böcker så fick jag den första boken i fysiskt format men han skickade även med en e-boks version som han ville att jag läsa i stället. Den versionen är en redig omarbetad version, inte när det kommer till handling, utan det författaren har valt att ändra är tempus på berättelsen. Den första utgåvan är skriven i imperfekt (alltså t.ex. hoppade) medans den nya är skriven i presens (t.ex. hoppar).
Jag började med att läsa den äldre versionen först några sidor (cirka hundra) för att sedan läsa resten av boken i den nya versionen. Jag tror absolut att denna berättelse vinner på detta byta av tempus, det blir en mera närvaro i handlingen och känns mera fart i själv språket, vilket passar bra med farten i handlingen. Det blir en mera filmisk skildring och ett bättre driv och flyt i handlingen.
Detta är mera en thriller än en deckare och det är faktiskt så att jag skulle kalla den för action i stället för thriller. Det är en spännande och adrenalinpumpande berättelse som målas upp. Författaren har mixat ihop påhittade händelser med verkliga händelser och personer. Det är historiska personer som spelar en stor roll i berättelsen när det kommer till bakgrundshistorien och tankarna går absolut till författare som Dan Brown. Det förekommer hemliga föreningar, som har en stor makt i världen, och konspirationsteorier osar det om denna bok.
Det är en otrolig historia som målas upp, men det är så spännande och underhållande så man bryr sig inte om det är överdrivet. Det är som när man ser en James Bond-film (eller någon annan popcorn-rulle), man ser den inte för att den är trovärdig utan för att den är underhållande. Det som avgör om detta överdrivna är bra eller inte är om det är bra berättat och det tycker jag absolut att det är i denna bok. Det finns en bra grund som berättelsen står på och det känns att författaren har fått ihop de verkliga händelserna med de påhittade på ett så bra sätt att man köper det. Den känns genomtänkt.
Karaktärerna i boken är också rätt så extrema. Vi rör oss bland yrkesmilitärer, kampsportsutövare på högsta nivå och mördare som inte drar sig för något. Jag kan inte göra något annat än att njuta av dessa karaktärer. De som till exempel har läst Lee Childs böcker vet hur härligt (på ett underhållande sätt) det kan vara att se Jack Reacher hamna i problem som han sedan löser på sitt eget extrema och våldsamma sätt. Lite av den stilen möter vi även här.
Det är som sagt den första boken i en trilogi. När boken är slut så kommer man som läsare ha fått svar på många saker, men genom resans gång så kommer även nya frågor att uppstå och slutet i denna bok bygger upp vad som kommer att komma i nästa bok. När man lägger ifrån sig denna bok så känner man en mersmak och man blir nyfiken på vad som kommer att hända härnäst i handlingen. Jag ser verkligen fram emot att läsa de återstående två böckerna i serien. Vill man ha en mera action-driven berättelse så skall man absolut spana in dessa böcker.
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar