Författarporträtt: Astrid Ahlberg

Berätta lite kort om dig.

Jag är en pensionerad stordjursveterinär som började skriva fantasy 2010. Mina böcker ges ut av Seraf förlag som jag känner väldigt varmt för. Har varit med där ända från början. Förutom att skriva på egna manus korrekturläser jag åt förlaget, en syssla jag verkligen gillar. Jag bor ensam med mina två hundar, två katter och ett okänt antal fiskar i eget hus ute på landet utanför Växjö, med gott om skog i närheten att vandra i. Har tre utflugna barn och en make på LSS-boende. Vad mer? Sen ett år tillbaka är jag rätt aktiv på Instagram. Ser gärna på serier på teve men lika gärna sitter jag med näsan i en bok. Är flitig lyssnare på Storytel, praktiskt under såväl hundpromenaderna som under bilkörning.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Svaret här liknar nog de flestas. Mamma läste mycket för oss barn. C.S Lewis böcker om Narnia och Aslan gjorde djupt intryck. Längre fram läste jag förstås Tolkien. Exempel på andra fantasyförfattare jag läst under åren är Bertil Mårtensson, Ursula Le Guin, Guy Gavriel Kay, Joy Chant, Stephen Donaldsson, Terry Brooks, Eoin Colfer, Tad Williams ... Ja, det finns förstås många fler!
Numera blir det mest svenska fantasyförfattare, där finns det massor att läsa och njuta av.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Det var nog mest min systers förtjänst att jag började skriva. Hon mer eller mindre tjatade på mig. Själv tyckte jag inte det fanns någon anledning, det är ju liksom ingen brist på vare sig böcker eller författare. Men när min make blev allt sjukare i parkinson blev plötsligt skrivandet väldigt viktigt för mig. En sorts verklighetsflykt. Numera är det ett rent nöje och min roligaste hobby.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Förutom tidigare nämnda författare så har Caroline Hurtig betytt mycket. Hon erbjöd mig att ge ut mina böcker på hennes förlag och vi blev goda vänner förutom författarkollegor. Sedan har min syster hela tiden stöttat och drivit på mig. Min dotter var ett ovärderligt stöd med allt jobbigt kring skapandet av tryckfärdig bok, inklusive omslag, tills Seraf tog över detta.
Vad gäller mitt sätt att skriva är det nog väldigt mitt eget.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Dialoger är roligt, att få utforma hur karaktärerna kanske missförstår varandra, håller inne med ett eller annat, försöker nå fram eller undvika närmare kontakt. Man kan göra väldigt mycket med dialoger! Miljöbeskrivningar kan vara svårt att få till bra, men är ofta givande att hitta på. Svårast är nog bitarna mellan de händelserika partierna, att binda ihop utan att det blir tradigt att läsa.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag är den där typen som har en vag idé och sen skriver på medan jag nyfiket undrar vart det ska ta vägen … Skulle aldrig kunna ha en färdig plan utan vill själv bli överraskad av vad karaktärerna hittar på. Det är mest givande att skriva så tycker jag. Och enklast – jag är rätt lat av naturen. Men jag har flera worddokument som stöd, vid sidan av manuset. Till exempel ”Kapitel” där jag kort i efterhand skriver ner vad de innehåller, lättare gå tillbaka då. ”Obs” där jag listar vad jag måste kolla under redigeringen. ”Personer” förstås! Där kopierar jag in beskrivningar jag gjort i manuset. Jag skriver rätt färdigt redan från början så redigeringen brukar inte ta så lång tid.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Som pensionär gör jag i princip som jag vill, när jag vill! Hänsyn får förstås tas till hundarna som ska ut fyra gånger per dag. Jag tillbringar en hel del tid hos en gammal god vän utanför Skara, då blir det inte så mycket skrivande. Ibland kommer min dotter hem över helgen, då får datorn vila. Det kan gå månader då jag helt frivilligt inte skriver något alls, då ägnar jag den tiden åt förlagets korrekturläsning.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Hm. Inga spännande lik i garderoben tyvärr. Men få vet nog att jag jobbat mycket med fiskodlingar, både som akutveterinär och kontrollant åt Jordbruksverket.
Får jag sällskap kan jag bli sittande över ett pussel i timmar. Gärna 1000-bitars.
En annan grej: I yngre dar har jag både dansat folkdans och spelat folkmusik. Min make lärde mig hantera fiol. Funkar tyvärr inte att spela längre p.g.a. artros i mina axlar.
Och så är jag ivrig Växjö Lakersfan! Ishockey alltså. Följer SHL med stort intresse.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Relationer mellan människor. Hur vi missförstår varandra. Utvecklas, får erfarenheter. Och sen hittar fram – slutet ska vara lyckligt. Mitt återkommande tema är olika portar mellan världar. Då blir det ju garanterat kulturkrockar … Mina böcker innehåller få andra varelser än de som finns i verkligheten även om jag hoppas på att fler drakar ska dyka upp! Jag vill att det ska kännas fullt möjligt att det som händer huvudkaraktärerna skulle kunna hända dig som läsare! Fast förstås på ett magiskt sätt …

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag har en Port ute i skogen, två stora, vackra tallar som växer lagom långt från varandra i en glänta. Mellan dem har jag passerat otaliga gånger. Tyvärr har jag aldrig hamnat någon annanstans än på andra sidan om tallarna.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag skriver på manuset till min sjätte bok. Den blir fristående men har koppling till den femte, så femman bör man gärna ha läst först. I bästa fall kommer denna min sjätte ut i höst.

[Bibliografi]

Romaner:

Porten - Serien om Ön del 1 (Vulkan, 2013)
Delad identitet - Serien om Ön del 2 (Antares Förlag, 2014)
Kvinnan med silverhåret - Serien om Ön del 3 (Seraf Förlag, 2015)
Den tunna hinnan (Seraf Förlag, 2016)
De svarta tornen (Seraf Förlag, 2019)

Noveller:

Grannen - Antologin: Våreld (Seraf Förlag, 2020)