Författare: Fredrik Söderqvist
Sidantal: 354
Förlag: Enma Förlag
Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.
Baksidestext:
Anneli befinner sig i staden Jitka tillsammans med Haidemaria, Tigran och deras föräldrar. Två år har passerat och Aicha har blivit en plats där många svälter och lever i fruktan. Stora maskliknande djur, så kallade monater, äter upp allt som kommer i deras väg, och efter dem lägger sig svartmossan över allting som en svart filt. Äntligen kommer Raguin och säger att det är dags för Anneli och Haidemaria att ge sig av. Men hur ska de klara av att utföra den livsfarliga uppgiften han ger dem?
Mina tankar:
Detta är författarens tredje bok i fantasyserien Sagan om Aicha, det är även den avslutande delen. Serien började med Stjärnstenen (2020) och Kung Gottriks horn (2020).
Då det är en del i en serie så skall man ha läst de tidigare böckerna innan man läser denna. Det var över ett år sedan jag läste den förra boken, så jag hade glömt en hel del i handlingen, kom förvisso ihåg de större bitarna. Det finns dock ett namnregister i slutet av boken om man vill friska upp minnet.
Även om jag inte kom ihåg bitarna så bra så kom jag snabbt in i handlingen och den värld som vi fått lära känna i de tidigare böckerna. I denna bok så kastas vi nästan rätt in i handlingen, från första sidan så förstår man att det byggs upp till något storslaget avslut.
Världen som vi möter här är hårt drabbad av en ondska som hotar allt levande i den. Monster i form av stora maskar äter allt i sin väg och i deras spår lägger sig något som kallas svartmossan över världen som gör att inget annat kan växa. Den stora frågan vem det är som har släppt ut denna ondska i världen.
Vi följer här i boken många karaktärer samt att de befinner sig på olika ställen. Det kan lätt bli rörigt om man tappar fokus på vem som är vem och vart de är. Själv tappade jag ibland kontrollen på handlingen då jag har varit inne i en slags lässvacka, men det gick bra ändå att hänga med och få grepp om handlingen igen då detta inträffade.
Språket är lätt att ta till sig och det är målande, boken riktar sig till ungdomar men språket är i alla fall så att man behöver en läsvana för att inte blir överväldigad av den, så den är inte för nybörjare. Detta gör att även vuxna kan tänkas få ut något av boken och dess handling.
Författaren bollar smidigt mellan de olika karaktärerna och håller uppe intresset och det blir ett spännande avslut på serien. Han knyter ihop serien på ett bra sätt som gör att det känns som ett avslut samtidigt som det känns som att världen på ett sätt kommer att leva vidare, vilket är precis den känslan man vill ha när man kommer till slutet av en bokserie.
Jag rekommenderar den till alla som vill ha en fantasyberättelse åt det lite klassiska hållet samtidigt som den kanske bjuder på några nya vinklar på berättelsen. Då serien är över skall det bli spännande att se vad författaren har på lut för framtida bokprojekt.
Tidigare omdömen om författaren:
Stjärnstenen (Sagan Om Aicha #1)
Kung Gottriks horn (Sagan Om Aicha #2)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar