Författare: Saga Stigsdotter
Sidantal: 94
Förlag: Lundberg & Lennse Förlag
Baksidestext:
Året är 1897. Andréexpeditionen har gått i stöpet. Sponsrade av kungen och Alfred Nobel ska den nye expeditionsledaren Alexander Oscar Olssén tillsammans med sin syster Corinne och ingenjör Herman Strömskiöld ta sig till Nordpolen med luftballong.
Redan innan Örnen lämnat Danskön nås expeditionen av historier om den galenskap som väntar dem på isen. En oförklarlig kraft lockar djur och människor i döden.
Mina tankar:
Detta är en kortroman eller om man vill säga långnovell, med sina 94 sidor är den lite i gränszonen.
Och gränszonen är något som denna berättelse rör sig i. När jag läser denna så kan jag inte låta bli att dra mina tankar till H.P. Lovecrafts berättelse I vansinnets berg som också handlar om en expedition som får ta del av mystiska saker. Även om grundtemat är den samma så finns det olikheter. Denna saknar kanske den mystiska staden som man stöter på i Lovecrafts berättelse, men djurens blå blod, deras beteende och andra saker gör att det blir en liknande stämning.
Jag skulle säga att det finns ett slags vansinne över denna berättelse också och författaren träffar helt rätt när det kommer till balansen mellan vetenskaplig återgivning och mötet med något övernaturligt och kanske oförklarligt.
Då det är en kortare roman så är det hårt åtdragen när det kommer till att dra iväg berättelsen i olika spår. Den är mera avskalad och håller sig strikt till den centrala tråden, detta gör kanske att man lättare känner av den ensamhet och avståndet till civilisationen som de tre karaktärer möter på sin väg till Nordpolen.
Det är nästan som om att denna skulle ha kunnat varit skriven för länge sedan, kanske början av 1900-talet. Det är inte att den har ett gammaldags språk eller något sådant, det är bara känslan man får när man läser den. På ett sätt så är allt moderns avskalat, inte bara all teknologi, detta säger sig själv då den utspelar sig 1897, utan det är något med stilen i berättandet som gör att den tar avstånd från det framåtdrivande som man finner i moderna böcker. Här känner man i stället igen en stil som man kände när man läser klassiker som till exempel Frankenstein och Dracula. Att få till detta nu är ett bra betyg.
Så jag rekommenderar denna lilla pärla till alla som något nytt men ändå är i stil med de klassiska skräckromanerna.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Solstaden
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar