Författare: Niklas Turner Olovzon
Sidantal: 413
Förlag: Polaris
Baksidestext:
I det midsommartomma Stockholm city hamnar Micke och Josefine i samma hiss i en övergiven kontorsskrapa. Reklamstjärnan Mickes framgångssaga är på väg att ta slut, medan trasiga Josefine flyr från en man som hotar henne till livet. Plötsligt störtar hissen, och blir sedan hängande.
I Tassby, Dalarna mottar Liss-Kulla ett kryptiskt rop på hjälp från sonen Micke och beger sig mot huvudstaden.
Ur det förflutnas djup stiger Mickes och Josefines mörka hemligheter upp till ytan. Lurar den verkliga faran innanför eller utanför hissens fängelseväggar?
Mina tankar:
Detta är den tredje delen i serien Dolda, de tidigare böckerna heter Isberg och Sandslott.
Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning, det går bra att läsa dem som fristående, men man får ett mera djup om man har bakgrunden från de tidigare böckerna.
När jag läste boken så började jag ana att jag och författaren har något gemensamt. Att det finns en person inom böckernas värld som betyder mycket, säker när det kommit till Niklas eget skrivande. Författarens namn nämns några gånger i boken, karaktärer som till exempel läser en bok av honom. För mig var denna författare ett viktigt steg när det kom till att gå från ungdomsböcker till om man skall kalla det för vuxenböcker. Hans språk och berättarfantasi fångade mig och jag kunde inte sluta läsa hans böcker. Det var ingen annan än Stephen King och jag kommer att återkomma till han troligen ett flertal gånger när jag skriver om denna bok.
Jag vet inte om jag skulle säga att denna bok är en deckare, skulle mera säga att det är en spänningsroman, men det är mer i andra hand. I första hand så är den så mycket mera, det är en berättelse som två personer, mer eller mindre trasiga själar, som av kanske något öde fastnar tillsammans i en hiss. Det är två livsöden.
De flesta berättelser som man läser rör sig framåt i handlingen, denna står på ett sätt still, vi stannar den där kvällen/natten som två personer möts och hamnar i hissen. Vad berättelsen i stället gör är att i två trådar, som är tillbakablickar, där vi möter och får ta del av dessa två personers liv, vad som har format dem och hur det leder till att de är där de är nu. Så i stället för att röra sig framåt i berättelsen så rör den sig bakåt. Då jag har tanken på Stephen King så kan jag nu dra lösa liknelser med hans epos Det, där vi möter en grupp människor, dels som vuxna och dels i deras barndom.
Och när det kommer till Stephen King så är det en sak som han verkligen kan och det är att skapa karaktärer och ge dem liv, ett djup som gör att de blir levande. Niklas gör precis detta med sina karaktärer i denna bok, det är fokus på två, och tack vare att vi får ta del av deras liv i så många steg så gör det att det blir en djupdykning i dessa karaktärer. Det är som vi själva sitter med dem i hissen och får ta del av när de berättar om sina liv.
Det är gripande och samtidigt spännande att ta del av berättelsen, det är en mörk skildring men kanske inte en hopplös sådan. Det ett språk som jag nästan skulle kalla för poetiskt, även om jag inte gillar eller förstå poesi, som nästan sjunger för en. Låter kanske lite motsägande men det är ett härligt språk och Niklas har verkligen berättarförmågan som står ut.
Jag har nämnt Stephen King några gånger men jag vill avslutande poängtera att Niklas inte försöker efterlikna honom på något sätt. Nej, Niklas står på egna ben med sina verk och han gör det med bravur men mästaren finns där som en inspiration i bakgrunden. Och det är när man tar inspiration från någon och gör det till något eget och gör det så bra som Niklas gör som man skall vara stolt över sig själv.
Jag rekommenderar denna bok, och Niklas tidigare, om man vill ha en berättelse som är spännande och större än vad som ryms inom pärmarna i en bok.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Isberg (Dolda #1)
Sandslott (Dolda #2)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar