Stephen King: The Colorado Kid

Titel: The Colorado Kid
Författare: Stephen King
Sidantal: 184
Förlag: Hard Case Crime

Baksidestext:

Om an island off the coast of Maine, a man is found dead. There’s no identification on the body. Only the dogged work of a pair of local newspapermen and a graduate student in forensics turns up any clues, and it’s more than a year before the man is identified.

And that’s just the beginning of the mystery. BEcause the more they learn about the man and the baffling circumstances of his death, the less they understand. Was it an impossible crime? Or something stranger still…?

Mina tankar:

Denna bok kom ut 2005. Jag brukar läsa på svenska men denna bok finns inte översatt och troligen kommer den aldrig att bli det heller.

Boken är uppbyggd på det sättet att två äldre journalister berättar en historia för en nybliven journalist. Det är en historia om två tonåringar som, 1980, hittar en död man sittandes på en bänk på en ö utanför Maine. Den döde mannen har inget id på sig och länge är han en anonym person. Polisen skriver av det som ett tragiskt dödsfall men journalisterna kan inte släppa tankarna om hur denna anonyma man kom till Maine, det visar sig att han är hemmahörande i Colorado, som ligger en bra bit ifrån Maine.

Stephen King är ju rätt så välkänd för sina skräckhistorier, men det många glömmer bort, eller inte kopplar ihop med honom är att han även skriver berättelser som inte har skräck i sig. Denna är en av dessa undantag då denna är mer eller mindre lite av en hommage till de äldre deckarna. Boken är kanske ingen klockren deckare utan mera en handling med ett mysterium, samt att det kanske inte är dödsfallet som är det allra viktigaste i handlingen.

Det är en rätt så lättuggad berättelse men ändå känner man igen så mycket av Stephen Kings stil. Han har en förmåga när det kommer till karaktärerna i hans böcker som får dem att komma till liv. Han gillar att leka med hur de pratar, till exempel i stället för att stava orden rätt så skriver han ihop dem om det är så karaktärens dialekt låter. Han gillar verkligen att lyfta fram de små sakerna som karaktärerna gör, detta är en smaksak om man gillar denna stil eller inte. Vet att en del tycker att han beskriver allt för mycket, men jag själv gillar denna stil. Denna är dock lite mera pratig och mindre beskrivande om man jämför med hans andra verk, men stilen finns som sagt även här.

Boken går snabbt att läsa då den inte är så tjock och handlingen är intressant och tack vare författarens förmåga att skapa karaktärer så vill man veta hur allt ligger till. Den är långt ifrån hans bästa bok, vilket inte är konstigt med tanke på hur många som han har skrivit, så frågan är till vem som jag rekommenderar denna till.

Jag skulle säga att om man aldrig har läst en bok av Stephen King men är nyfiken på honom så skulle jag inte rekommendera att man börjar med denna, det finns som sagt många andra som är betydligt bättre och visar hans skrivstil betydligt bättre och kraftfullare. Är man dock en inbiten läsare redan så skall man absolut läsa denna om man vill läsa allt av honom.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Annah Nozlin: En av de sista

Titel: En av de sista
Författare: Annah Nozlin
Sidantal: 285
Förlag: Vulkan

Baksidestext:

Stjärnorna styr ödet och på mindre än ett dygn ställs hela Kels värld på ända. Hon rycks iväg från sin familj och sin bror som hon älskar över allt annat. Vem är hon och var hör hon hemma? Vid Irvs fästning är det av tradition bara pojkar som lärs upp, men Kel får ändå lära sig svärdskonst och om örters helande verkan. Trots att hennes mors fiender inte lämnar henne ifred så finner hon kärleken och ser med tillförsikt på framtiden.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och är den första delen av två i serien Ekens dotter. Denna kom ut 2011. Det är en fantasybok som riktar sig till unga vuxna. Boken finns tillgänglig i en samlingsvolym med båda delarna i.

Vi möter här en ung tjej, Kel, i början av boken är hon 10, som har ett harmoniskt liv med sina föräldrar och hennes äldre broder. Men en natt när en man kommer till hemmet i jakt på häxor så ändras allt väldigt snabbt. Det visar sig att livet som hon levt kanske inte har varit helt sant. På grund av händelsen med mannen så bestämmer man att det är bäst om Kel flyttar till ett ställe som är säkrare. Irvs fästning är ett ställe som pojkar lever och tränas upp i bland annat svärdskonst och läkekonst med örter, man gör ett undantag och låter Kel bo där.

Boken är uppbyggd som en rätt så traditionell fantasyberättelse. Vi har huvudkaraktären i den klassiska rollen som man kallar Bondpojken, denna visar sig ofta vara något mer än vad skenet först utger sig att vara. I och med att det är en tjej i denna roll så känns det kanske som att namnet Bondpojken är fel namn, tyvärr så vet jag inte vad man skall kalla mallen för denna karaktär i stället.

För det mesta så brukar denna karaktär ha en större roll i hur värden kommer att formas framöver. Det kan vara en profetia som säger att personen kommer att störta den onda makten som antingen redan styr eller hotar freden i världen. Det finns vissa element av detta som hintas igenom berättelsen, men det är ingenting som den direkt fokuserar på, i alla fall inte i den första delen av denna serie.

Det den i stället fokuserar på är mera relationsrelaterat. Vi får följa Kel när hon kommer till det nya stället, det är inte lätt när man känner sig utanför och att de andra, som är endast pojkar, inte direkt accepterar att en tjej skall lära sig samma saker som de. Författaren har fått till en riktigt bra känsla och beskriver det på ett sätt som är lätt att leva sig in i.

Det är en närvaro i språket som får en att försvinna in berättelsen, man är där tillsammans med huvudkaraktären. Det är både lättsamt och flyter på bra samtidigt som det är målande.

Jag gillar kombinationen av att det är en fantasyberättelse som har igenkännande element samtidigt som den inför något som känns nytt i den traditionella handlingen. Det är denna mix som man vill gärna ha. Med alla genrer är det härligt att ha några delar som man vet kommer att existera i berättelsen samtidigt som kanske författaren överraskar läsaren med att krydda med något nytt. Och det är det jag känner att författaren har gjort här.

Jag rekommenderar denna till alla som gillar fantasy, här har vi en mera jordnära och karaktärsdrivande handling. Det är en intressant berättelse med ett riktigt bra språk, i och med att det är debutboken så skall det bli intressant att se hur författarens andra böcker är, hon har skrivit ett antal efter denna.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: En mardröm i källaren

Titel: En mardröm i källaren
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 107
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ellens klass måste byta klassrum eftersom det gamla ska renoveras. När den nya terminen börjar ska de ha sina lektioner i spökhuset, ett hus som stått öde i många år efter en olycka. Det sägs att en lärare spökar där, och märkliga ljud hörs från källaren. Ellen, hennes bästa vän Lorraine och Buster, som är expert på att nosa upp spöken, måste ta reda på hur det ligger till.

Mina tankar:

Detta är den fjärde delen i serien om Spökhunden Buster, en barnbok som riktar sig till åldern 6-9 och drar åt skräckhållet. De tidigare delarna heter Mysteriet på kyrkogården, Docksamlarens hus och Den hemliga operationen.

Det är som sagt den fjärde boken i en serie, den går bra att läsa att ha läst de tidigare böckerna, men jag rekommenderar ändå att man tar böckerna i rätt ordning för att kunna hänga med i den röda tråden som finns igenom hela serien.

Det man behöver veta om denna serie är att huvudkaraktären, Ellen, har en hund som har en förmåga att kunna spåra upp spöken samt att hennes bror är sjuk i cancer och är under behandling. I denna bok så skall Ellens klass flytta in i ett nytt klassrum som ligger i en byggnad som inte har använts på länge. Det ryktas om att det spökar där och då måste ju Ellen undersöka detta med sin hund och kompis Lorraine.

Språket i boken är väldigt lätt och rak på sak, vilket är precis det som man förväntar sig med tanke på vilken ålder som boken riktar sig till. Men det är inte så att författaren så att säga skriver över den tänka målgruppens huvuden, det jag menar är att han inte överförklarar för målgruppen utan han litar på att de kan tänka ut och koppla ihop saker själva.

Vi dras in i den centrala händelsen med det samma och det går rätt så undan, det är ett flyt som får en att fortsätta läsa. Skulle vilja påstå att den verkligen kommer att gripa tag i läsarna som den riktar sig åt, jag som vuxen kunde inte sluta läsa den i alla fall och kände att jag fick något ut av handlingen även om jag inte är rätt målgrupp.

Jag nämnde lite att det finns en röd tråd igenom hela denna serie, det är en rätt så alvarlig bit i berättelsen och det är om den cancersjuke brodern. Vi har följt genom böckerna vilka behandlingar han genomgår och vilka biverkningar som förekommer. Detta skildrar författaren på ett riktigt bra sätt och jag ser böckerna som en bra utgångspunkt för att kunna använda dessa som samtalsämne i skolan.

Författaren har en förkärlek för skräcken och även om böckerna riktar sig till en yngre målgrupp så sparar han inte på krutet, dock så lägger han sig på en nivå som kanske inte ger mardrömmar till alla läsare utan endast bara några.

Det är faktiskt så att det finns två element av skräck i denna serie. Vi har den självklara och övernaturliga med spöken men vi har även den lite mer dolda och underliggande skräcken som faktiskt är mera skrämmande än den övernaturliga. Det jag pratar om är att ha någon nära anhörig som är riktigt sjuk, så sjuk att det finns en stor risk för att det kommer gå så illa att den anhöriga kan komma att dö. Detta är något som skrämmer många och kan vara svårt för alla, unga som vuxna, att riktigt greppa om. Det kan vara ett slags försvar eller förnekelse, här återkommer vi till att boken är en bra start om att kunna prata om just detta, det behöver inte vara cancer utan andra allvarliga sjukdomar och även funderingar om själva döden.

Jag får inte glömma att nämna Stef Gaines illustratörer i boken, dessa hjälper till att sätta stämningen i boken och jag tycker att hon lyckas bra med att fånga scenerna i boken som hon har gjort bilder till. En del av dem är till och med kusliga.

Med detta i tankarna så kommer jag fram till att denna serie är väldigt bra och viktig på många sätt. Jag rekommenderar den till alla barn som vill ha både en spännande läsning, som kan komma och ge en rysningar och kanske en och annan mardröm, samt en genomtänkt handling som får en att tänka om livet och andra frågor.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mats Ahlstedt: Dömd för livet

Titel: Dömd för livet
Författare: Mats Ahlstedt
Sidantal: 235
Förlag: Kabusa Böcker

Baksidestext:

I 23 år har Tony suttit inne för mordet på sin ungdomskärlek Marianne. När han släpps ur fängelset återvänder han till sitt bandomshem på Marstrand för att börja ett nytt liv, men det förflutna kommer snart ikapp honom. Den pensionerade chefsåklagaren Karl-Gustaf Rosén, som såg till att Tony fick livstid, börjar frukta för sitt eget liv när två huvudvittnen i rättegången mot Tony mördas. Polisen misstänker att Tony är ute efter en fruktansvärd hämnd.

Mina tankar:

Detta är författarens femte bok om poliserna Sören Högström och Fatima Wallinder, de tidigare böckerna heter Dödsängeln, Violinisten, Den röda damcykeln och Mordet på Ragnhildsholmen. Denna kom ut 2010.

Boken är en del i en serie, boken är väldigt fristående så man kan absolut läsa denna utan att ha läst de tidigare böckerna i serien. De återkommande karaktärerna dyker inte upp fören en tredjedel in i boken. Jag rekommenderar ändå för de som gillar att se hur karaktärer utvecklas när det kommer till deras relation till jobbet och privatlivet att man läser böckerna i rätt ordning.

Vi följer här en man som efter 23 år kommer ut från fängelset, som ung blev han dömd för mord. Det var hans flickvän som blev mördad en sommar och det enda hållet som bevisen pekade mot var hon, dock så verkar det som bevisen inte var allt för starka.

Väl ute så återvänder han till sitt barndomshem och han vill ta reda på vad som verkligen hände den dagen som hans stora kärlek blev mördad. Samtidigt dyker en ung kvinna upp som också vill reda ut mordet på kvinnan, som är hennes mamma.

När nya mord, som knyts an till det gamla mordet genom att det är folk som vittnade som fallit offer så träder de två återkommande, från bokserien, personer in på scenen. Sören och Fatima börjar utreda dödsfallen och de riktar in sig på att det är den nylige frisläppta Tony som har något med de nya dödsfallen att göra.

Denna deckare är uppbyggd så att i stället för att lägga fokus på själva utredningen och att man följer en eller flera poliser så följer vi några av de som av olika anledningar är inblandade i den centrala händelsen. Detta gör att vi får en mera djupare anknytning till de som är berörda i stället för att vi följer några poliser som kanske står lite vid sidan av, när det kommer till det personliga, och utreder fallet. Självklart så har vi poliser som gör det här också. I andra deckare där det läggs fokus på poliserna som utreder så blir ibland offren och de andra drabbade något som är mera i bakgrunden, de får inte bli karaktärer utan i stället något mera objekt som är där för att lyfta fram poliserna. Självklart är det inte fel med detta heller, det är intressant att följa någon igenom flertalet böcker, men ibland är det skönt att det finns böcker som bryter detta.

Handlingen är kanske inte helt originell, men med tanke på hur många deckare som kommer ut i Sverige varje år blir det rätt så svårt att komma med något helt eget. Det man får satsa på i stället är att man får till en intressant och spännande handling som får läsaren att fortsätta läsa och det får jag säga att Mats Ahlstedt är riktigt bra på. Jag gillar hans språk, som flyter på bra och är lätt att ta till sig samt att det är målande, och han får till sina karaktärer, de återkommande som de tillfälliga, på ett sätt som gör de levande. Även med denna bok så har han lyckats med allt detta.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en avkopplande stund med en spännande deckare med en mordgåta som man kan försöka komma på innan boken avslöjar hur det ligger till. Boken är rätt så rak på sak och ibland kan det vara skönt, ibland så behöver man inte krångla till det utan det räcker med att handlingen är intressant.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dödsängeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #1)
Violinisten (Sören Högström och Fatima Wallinder #2)
Den röda damcykeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #3)
Mordet på Ragnhildsholmen (Sören Högström och Fatima Wallinder #4)
När inget annat återstår (Ella Werner #1)
Öga för öga, tand för tand (Ella Werner #2)
Ondskans ansikte (Ella Werner #3)
Trojanen (Ella Werner #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mikael Strömberg: Pestkung

Titel: Pestkung
Författare: Mikael Strömberg
Sidantal: 219
Förlag: Louise Bäckelin Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

För att en berättelse ska bli till behövs inte mer än ett ytterst litet uppslag, ibland inte mer än ett ord.

I flera månaders tid har Mikael Strömberg kämpat med en tilltagande skrivkramp. Inspirationen tryter och skrivandet har stagnerat. Något måste till, annars fruktar Mikael att författarkarriären kan vara över.

Från ingenstans kommer det till honom, bara så där i förbifarten, just som endast ett ord - pestkung. Ett ord som fascinerar, och Mikael börjar söka efter svaret på dess innebörd.

Utifrån det här abstrakta ordet vecklar en makalös, ohygglig och högst konkret historia ut sig. En historia där personer fått sina liv förstörda, där husdjur blivit bortrövade, ungdomar försvunnit och människor bragts om livet. Mitt i denna tidigare okända verklighet befinner sig nu författaren själv, och plötsligt växer en helt ny fruktan fram hos honom.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar tar, författarens sjunde roman, eller om man skall säga bok, då denna blandar både roman och faktadokumentär.

Stilen i boken är om inte helt originell i alla fall rätt så unik då jag inte stött på någon annan bok i denna stil, finns filmer som använder denna stil. Den är berättad i jag-form och är en nedskriven upplevelse-dokumentär över en händelse som författaren själv råkat ut för.

Mikael Strömberg, eller i alla fall bokens Mikael, lider av skrivkramp tills han besöker bokmässan 2019 och lyssnar på Jack Werner, som är känd för podcasten Creepypodden, som med ett enda ord, Pestkung, fångar Mikaels intresse. Var kommer detta ord ifrån? Vilken innebörd har det? Var eller vem är det som döljer sig bakom detta?

Mikael börjar en undersökning som leder honom in på mörka och farliga vägar. Det verkar som han har ramlat över något som alla inblandade helst inte vill prata om och att det kanske även finns andra makter som vill hålla det dolt för allmänheten. Tillsammans med Jack Werner och även Fredrik Strage gräver de sig djupare och djupare i detta mörker som Pestkung rör sig i.

Boken är som sagt uppbyggd i en dokumentär-aktig stil och denna stil gör hela berättelsen betydligt kusligare då allt känns autentiskt. Varje kapitel är skriven i jag-form och vi byter mellan de tre huvudkaraktärernas synvinkel, det vill säga Mikael Strömberg, Jack Werner och Fredrik Strage.

Jag vet att boken är fiktion men ändå känner man genom dokumentär-stilen att det kanske kunde ha hänt eller att det finns någon sanning i det hela, hjärnan går på högvarv hela tiden och man försöker avgöra om det kan vara så att bitar i berättelsen har hänt. Att det sedan finns bilder i boken som är foton tagna på det som huvudkaraktärerna har hittat under sin undersökning gör det inte lättare för hjärnan att avgöra vad som är fakta och vad som är fiktion.

Jag gillar verkligen detta upplägg på boken, den lyckas med allt, den fångar ens intresse och trollbinder en. Det är spännande att följa undersökningen och den lyckas även med att få en att rysa några gånger.

Kan säga att denna bok troligen är den jag, medan jag läste den, har funderat på mest av alla böcker jag läst om hur den blev gjord. Det började med starten på bokmässan, är det sant att Jack Werner sa ordet Pestkung? Att författaren använder två andra verkliga personer, Jack Werner och Fredrik Strage, hur mycket har han pratat med dessa om deras inverkan i berättelsen? Små saker som har han frågat dem hur de skulle reagera i vissa situationer som händer i boken eller har han kört ett eget spår hur de reagerar? Och fotona i boken, hur fick de till dessa, är det verkligen saker han/de hittat eller är de tillverkade för boken?

Dessa är några av frågorna som uppstod när jag läste boken. Jag skulle gärna lyssna på ett samtal från författaren om hur hans arbete och tankebanor gick när han skapade boken, för jag tror att det finns en väldigt intressant berättelse även här. Man kan säga att Pestkung fick tag i mig för under de dagarna som jag läste boken kunde jag inte sluta tänka på den, även då jag inte läste den.

Jag rekommenderar denna varmt till alla som vill ha en intressant och välskriven skräckberättelse i dokumentärstil. Nu har jag bara läst två tidigare böcker av Mikael Strömberg, hans debut och en av hans ungdomsskräck, men jag vågar påstå att han med denna bok verkligen sätter ned foten och visar att han är ett namn att räkna med när det kommer till högkvalitativ svensk skräck.

Tidigare omdömen om författaren:

Vätten
Skräckstorm

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Ingrid Tosteberg: Stendrottningens hemlighet

Titel: Stendrottningens hemlighet
Författare: Ingrid Tosteberg
Sidantal: 179
Förlag: Darkness Publishing

Baksidestext:

Plötsligt händer det märkliga ting på farmors och farfars vind! Lådor flyttas omkring, som om någon är rädd att Oliver ska avslöja en hemlighet som göms där uppe. Föräldralöse Oliver bor hos sina farföräldrar. När han hittar en magisk sten öppnar sig en helt ny värld. Varför söker Kung Ziron Oliver?

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman och den första delen i en fantasyserie, Sagan om Evlonien, som riktar sig i huvudsak till åldern 9-12.

Vi har här många klassiska element när det kommer till fantasy för barn/ungdomar. Huvudkaraktären är ett barn, i denna är pojken nio år, som lever i vår värld. Han är lite av en enstöring och är mer eller mindre utfryst av de andra i skolan han går i. Han dagdrömmer väldigt mycket och tankarna försvinner bort till de sagor som hans farmor och farfar berättar för honom.

Pojken lever med sina farföräldrar då hans föräldrar råkade ut för en olycka när han var liten. På vinden finns det många saker och han gillar att gå upp där och rota i lådorna. En dag så finner han en sten i en av lådorna och det är första steget till ett äventyr till en helt annan värld, en magisk värld fylld av konstiga varelser.

Många i landet har väntat på att pojken skall komma hit, det finns en profetia som säger att han är den enda som kan rädda landet från den ondska som har det i sitt grepp. För den vane läsaren av fantasy så känner man som sagt igen många av dessa element.

Denna igenkännande är inget negativt, alla genre är mer eller mindre uppbyggda av samma pelare sedan är det vad man ställer på pelarna och hur man formar dem som gör om berättelsen sticker ut eller inte. Det som sticket ut med denna är att allt klickar och flyter på riktigt bra.

Språket är lätt, vilket inte är konstigt med vilken åldern den riktar sig till, och det är något i det som trollbinder en, man lever sig verkligen lätt in i handlingen och man ser de olika miljöerna och varelserna som man möter. Det är en stor fantasirikedom som författaren bjuder på. Att den är lättläst är jättebra för de som har börjat lära sig att läsa och vill läsa själva.

Det är en målande handling och det gör att boken blir en riktig slukarbok då det händer saker hela tiden som gör att man vill läsa nästa kapitel. Den gör precis det den skall göra för att få ett barn att läsa.

Ett extra plus är de riktigt snygga illustrationerna i boken som är gjorda av Andreas Raninger. Dessa lyfter fram scener i berättelser på ett otroligt sätt, många av dem skulle platsa på väggen som tavlor. Stämningen i dem går verkligen hand i hand med texten och detaljerna visar att konstnär verkligen har arbetat efter textens innehåll.

Rekommenderar den till alla yngre fantasyläsare, jag som vuxen fantasyälskare fick något ut av den, det jag kanske hade lite svårt att ta till mig eller avgöra om det var trovärdigt var att pojken kändes väldigt mogen för sin ålder, minns inte mig själv som det i den åldern. Har inga barn i min närmaste omgivning så kan inte avgöra om det är en felaktig känsla som jag har. Dock så var det inget som störde läsningen. Skall bli spännande att se hur denna serie fortsätter, två delar till finns redan utgivna.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders de La Motte: Höstdåd

Titel: Höstdåd
Författare: Anders de La Motte
Sidantal: 420
Förlag: Forum Bokförlag

Baksidestext:

I Augusti 1990 tältar fem barndomsvänner vid ett nedlagt stenbrott på en skånks ås. De har nyss tagit studenten, i natt tar de sommarens sista bad och därefter väntar det riktiga livet. Men när morgonen gryr och höstens första regn faller ligger en av vännerna död i det mörka vattnet. En tragisk olycka hävdar polisutredningen, men många i Nedanås tvivlar.

Tjugosju år senare verkar trakten ha hämtat sig från händelsen, men under ytan sjuder misstro fortfarande. När Anna Vesper, mordutredare från Stockholm på flykt undan egen tragedi, flyttar till Nedanås, sätts saker och ting i rörelse. Ett nytt makabert dödsfall som verkar ha koppling till händelsen i stenbrottet inträffar och snart är både Anna och hennes tonårsdotter indragna i den gamla konflikten.

Samtidigt som Anna desperat försöker slå vakt om sina egna hemligheter vill allt starkare krafter hindra henne från att gräva i det förflutna. Till sist har hon inget val. Hon måste öppna fallet från 1990, hösten få vill prata om men ingen kan glömma.

Mina tankar:

Detta är författarens sjunde bok och den andra boken i serien Årstidskvartetten. Denna kom ut 2017.

Det är som sagt den andra boken i en serie, men böckerna är helt fristående, det är inte samma karaktärer i de olika böckerna, så man kan läsa dem i vilken ordning man vill utan att missa något.

I denna bok så har vi fem ungdomar, som precis tagit studenten och skall ha en sista fest innan de tar steget ut i vuxenvärlden. De firar vid ett nedlagt stenbrott som nu är vattenfyllt men under denna natt händer något och morgonen efter ligger en av ungdomarna död i vattnet. Detta är 1990 och dödsfallet avskrivs som en tragisk olycka.

Nästan 30 år senare, 2017, så söker den stockholmsbördiga mordutredaren Anna Vesper tjänsten som polischef i det lilla skånska samhället. När hon kommer dit så känner hon av den gamla tragedin som hände i samhället som kom att lägga sig som ett tungt täcke över allt, något som känns av men igen vill prata om. Det är inte bara samhället som döljer en hemlighet, Anna själv har med sig något, eller rättare sagt något hon flyr ifrån, en tung hemlighet här också.

Nu när jag har läst den andra boken i denna serie så ser jag en hel del likheter med denna bok och första boken. Har ännu inte läst de två avslutande men jag har en känsla av att det är en röd tråd igenom hela serien som gör att böckerna hänger ihop på ett löst sätt.

Det finns en del saker som jag tänker på. Alla böckerna verkar vara uppbyggda så att vi har någon händelse som hänt för längesedan och som kommer att beröra många personer och spöka kvar hos dem i deras samvete långt efteråt. Boken är uppbyggd att man hoppar fram och tillbaka i tiden, författaren gör detta på ett smidigt sätt som gör att man inte blandar ihop de två olika tidslinjerna. Detta är ett bra knep också då vi får följa den centrala händelsen i något som man kan säga är realtid, alltså vi är där i händelsens centrum och vi vet inte vad som hände just då utan får uppleva det på plats.

Vi har även ett tema som jag väljer att kalla storstaden möter småstaden, eller till om med småsamhället. Vi har i boken en person från storstaden som flyttar till en mindre stad eller samhälle. I dessa små samhällen så är det mera att alla känner alla, man kanske blundar för vissa saker som inte är rättsligen rätt, man gör varandra tjänster. Man ser kanske inte så gott till de som kommer utifrån detta samhälle. Personen från storstaden kan vara en så kallad hemmavändare eller som i detta fall någon som flyr storstaden av en orsak. En av de mest kända berättelserna i denna stil skulle jag säga är Jägarna och när jag läste denna bok och även den förra i denna serie så är det ofta som tankarna går till den filmen.

Det är inte bara storstad möter småstad som påminner mig om denna film utan även den tragiska känslan som ligger över den centrala händelsen i de olika berättelserna. Vi har här en berättelse som är mörk och dyster. Vet inte om jag använder ordet rätt men skulle säga att över hela berättelsen hänger något melankoliskt. Det är ångestfullt och de centrala karaktärerna som vi möter mår inte bra, de har alla mer eller mindre formats av det tragiska som hände för så länge sedan. De bär denna händelse som ett ok på sina axlar, en del av olika orsaker. Vi har föräldrar som bär sorgen över ett förlorat barn, något som de aldrig kan komma över. Vi har människor som döljer en hemlighet och inte klarar av att säga sanningen.

Vikten i boken ligger kanske inte på själva utredningen om vad det var som hände, skulle säga att det är mera ett djupgående dykning i hur olika människor tacklar en tragedi, vi får fylliga karaktärsbeskrivningar som gör de olika inblandade väldigt levande. Författaren har verkligen ett bra öga till detta.

Handlingen flyter på riktigt bra och fast den kanske rör sig i ett lite långsammare tempo och det händer kanske inte så många adrenalinpumpande moment så är boken spännande och intressant. Det blir riktigt svårt att lägga ifrån sig den, författaren håller en verkligen på halster om vad det var som verkligen hände den där natten för nästan trettio år sedan. Man gissar sig till saker hela tiden för att försöka ligga steget före men kan säga att det kanske inte är det lättaste att gissa sig till och författaren lägger ut finna rökridåer som kanske leder en åt fel håll.

Så även med denna bok så levererar Anders de La Motte med en bok som man inte kan sluta läsa, det är lätt att se varför hans böcker blir så väl bemött av sina läsare som de blir. Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande deckare som lägger mera fokus på karaktärerna i handlingen än på frågan vem var det som gjorde det och varför. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av honom, ligger efter med hans böcker men håller på att läsa mig ifatt hans utgivning.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Andreas Yngvesson: Avlägset mörker

Titel: Avlägset mörker
Författare: Andreas Yngvesson
Sidantal: 355
Förlag: Visto förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Året är 2315 och mänskligheten har etablerat sig ute i rymden, men det har inte varit smärtfritt och en orolig vapenvila hänger över den Internationella rymdfederationen.

Tre familjer i rymdflottan kastas in i kampen om liv och död när de plötsligt tappar kontakten med planeten Qínchao. Kan det vara utbrytarna som ligger bakom det? Är detta början på ett nytt inbördeskrig?

Samtidigt använder en inhemsk terrorgrupp förvirringen till att flytta fram sina positioner och utmana ländernas bräckliga allians. Mänskligheten drivs till den yttersta randen där lojalitet, vänskap och plikt sätts på spel. Vilka klarar av att utstå allt ödet kastar deras väg och fortfarande komma segrande ur striden? Hur avlägset är egentligen vårt inre mörker?

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens debutroman och det är en sf-berättelse som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

I stora drag så är handlingen att den utspelar sig lång in i framtiden. Mänskligheten håller på att kolonisera sig i rymden då jorden inte längre räcker till. En dag så blir en utpost anfallen av främmande makter, man tappar kontakten med utposten. Detta är startskottet på en storskalig rymdkonflikt som leder till ett krig. Samtidigt finns det motstridigheter på hemmaplan i form av motståndsrörelse som utför mer eller mindre terrorklassade dåd.

Vi har här en stor grupp av människor som vi följer och på olika ställen. Det är många människor att hålla koll på och det gäller att man hänger med i vart man befinner sig. För mig så blev det lite svårt att hålla isär de olika karaktärerna om vem som är vem och i vilket förhållande de står med de andra karaktärerna.

Nu fungerar alla olika när de läser något men jag fungerar så att jag har svårt att lägga karaktärernas namn på minnet, har detta problem även när jag ser på film, dock så har jag ett riktigt bra minne på namn på författare och skådespelare. Så jag kommer ihåg karaktärer i böcker i form av hur de beter sig och små hintar, som vissa författare lägger in, om vem de är. I denna bok så kände jag avsaknaden av detta bland karaktärerna, en hel del av dem stod inte ut mot varandra så jag blandade lätt ihop dem. Läste jag i sträck så kunde jag lättare hålla isär dem men hade jag gjort ett uppehåll så blev det svårare för mig. Så det gäller att man har lätt för namn när man läser denna bok.

Ser man förbi denna kanske lite brist på kanske för många viktiga karaktärer att lägga på minne så om man ser till handlingen så ser man verkligen tydligen att författaren är inspirerad av de större och välkända filmer och tv-serier inom sf-genren. Rymdbaserna och skeppen, samt striderna i rymden, känns väldigt som till exempel Star Wars och Star Trek.

Språket flyter på ganska bra, det är kanske om man ser till beskrivningar som miljö och, som jag nämnt tidigare, karaktärer som det kanske haltar lite. Vissa bitar så känns det som att det kanske skulle ha gått ett varv till i redigeringen för att slipa till det lite mer, men åt andra sidan så finns det bitar i handlingen där det sitter riktigt bra och man lever sig in i handlingen och det är spännande.

Ser man till pelarna som berättelsen står på så kanske det inte är en allt för originell berättelse men jag tycker att den står rätt så stadigt på dessa pelare och fast sina kanske små brister så bjuder den på en intressant handling. Detta är en planerad trilogi och boken slutar med att den lämnar upp till kommande saker, jag tror absolut om författaren slipar till det så kommer nästa del att bjuda på en trevlig läsning.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Sammy Jeridi: Ghettoprinsessan

Titel: Ghettoprinsessan
Författare: Sammy Jeridi
Sidantal: 306
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Leon Jaziri tänker bli vit som snö.

Men ödet har andra planer när han kommer ut från fängelset. För att få sina undangömda miljoner måste han göra en sista grej. Bli en fucking Sherlock Homie och hitta det alla vill ha - arvet efter Prästen.

Ryktet om hans död har spridit sig som en löpeld. Prästen visste allt om alla, och Leon är inte ensam om att leta efter de smutsiga hemligheterna. En av dem är Lexia Jobo, som vill bli drottning över den undre världen. En annan är Margareta "Maggan" Palm, kriminalkommissarie från Boden, som utreder mordvågen efter Prästens död.

När Leon med sin gamle vapendragare Sarmed ger sig ut i den undre världen korsas hans väg av Ayanda Karlsson, som måste rädda sin cancersjuka mamma. Det finns ett botemedel i Thailand. Enda problemet är att behandlingen kostar en halv mille ...

Mina tankar:

Detta är fjärde delen i författarens serie om Leon Jaziri, en man som startade firman Ghettosäljarna, en firma som kan fixa det mesta bara du har pengarna. De tidigare böckerna heter Ghettokungen, Ghettobröder och Ghettolegender.

Boken är i och för sig rätt så fristående från de tidigare delarna men jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att kunna hänga med i handlingen ordentligt, man får lite återberättat i denna bok, men det är mera för att friska upp minnet om vad som hänt om det var ett tag sedan man läste de tidigare delarna.

Vi möter här än en gång Leon, som i början av boken kommer ut från fängelset. Nu har han tänkt att verkligen lämna den kriminella banan som han varit inne på, men det är inte det lättaste för honom. Hans yngre bror vill inte ha med honom att göra men Leon tänker inte ge upp hoppet om att hjälpa sin bror till att få en bra start i livet, det var den huvudsakliga orsaken att han startade firman Ghettosäljarna.

Nu med att han har bestämt sig för att bli helt laglig så bestämmer han sig att inte driva Ghettosäljarna längre. Han hade ändå blivit lovad pengar, för jobbet han gjorde i förra boken, när han kom ut från fängelset. Men det visar sig vara svårare att få pengarna än vad han tänkt sig.

Prästen, en person som vi stötte på i förra boken, är död och det visar sig att han hade information om många personer, högt uppsatta i både den undre världen som bland den vanliga. En av dessa personer är även Leon så han får lite av ett personligt mål att hitta denna information, då han inte vill sitta inne igen. Han får i uppdrag av en i undre världen att hitta denna information.

Detta blir starten på ytterligare ett äventyr för Leon. Handlingen går, precis som de tidigare delarna, fram i snabb takt och det är ett riktigt bra driv i den. Språket är målande och vi får verkligen en insyn i den undre världen på ett sätt som både är underhållande och informationsrikt.

För de som har läst de tidigare delarna så känns många av karaktärerna igen och det är inte bara Leon som är ett kärt återseende, hans store vapendragare till livvakt, Sarmed, är verkligen en karaktär som man bara kan le åt även om han är någon som inger respekt.

Vi har även här några nya karaktärer som träder in på scenen, som några av dem kanske vi kommer att få se mer av i kommande delar av scenen. Vi har här den lite äldre kriminalkommissarien Maggan Palm som är lite av en catlady, hon har döpt sina katter efter kända författare och då framträder GW och Läckberg mest av dem. Hon driver även en stor matblogg med många följare där hon lägger ut när hon besöker fina restauranger. Hon blir verkligen en karaktär som passar in i resten av den udda skaran som finns i denna serie.

Andra tillskottet är Ayanda Karlsson som finns i berättelsen som en mera allvarlig sak, samt en stor drivkraft i vad som händer. Hennes mamma är cancersjuk och det finns inga traditionella medel som kan rädda henne. Men i Thailand finns det ett möjligt botemedel, saken är bara den att det kostar mycket. För att snabbt kunna få pengar till behandlingen så tvingas hon in i den undre världen.

Utöver det så har vi den återvändande Lexia Jobo, som nu sätter in allt för att ta över den undre världen. Alla dessa karaktärer knyts ihop på ett eller annat sätt med Prästens arv och det blir en farlig tävling om vem som lägger händerna på den först.

Det som författaren vinner så starkt på när det kommer till denna serie så är det de olika karaktärerna, han har verkligen ett öga på att skapa originella människor som man gillar att följa, detta tillsammans med ett driv i språket gör att varje bok han släpper blir en blandvändare.

Den centrala handlingen i boken får ett avslut, men den röda tråden om de återkommande karaktärerna märker man att den kommer att fortsätta. Sedan kan det hända att författaren hintar lite om vad nästa bok kan komma att handla om. Jag ser verkligen fram emot nästa del i serien.

Jag rekommenderar boken till alla som har läst de tidigare delarna i serien och uppskattat dem, tror inte man kommer bli besviken på denna del. Vill man ha en spännande bok som handlar om den undre världen, utan att glorifiera den, med snabbt handlingen och att det händer något hela tiden så är detta boken man skall spana in.

Tidigare omdömen om författaren:

Ghettokungen (Ghettokungen #1)
Ghettobröder (Ghettokungen #2)
Ghettolegender (Ghettokungen #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se