Författarporträtt: Tobias Söderlund

Berätta lite kort om dig.

Jag är en glad skit som gillar att skriva om läskiga saker. Eller som jag råkade säga i en radiointervju, och som ledde till att mina vänner tryckte upp t-shirts med det citatet: ”Jag gillar att skrämma barn.” Hittills har jag hållit mitt författarskap till skräck för yngre läsare, men jag hoppas någon gång även få ihop något för en vuxen publik. När jag inte skriver böcker jobbar jag som journalist och står gärna hemma vid spisen. Den senaste tiden har dock merparten av min tid fyllts av blöjbyten, barnvagnspromenader och vaggvisor, då jag blev pappa i april.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Det har funnits där så länge jag kan minnas, så jag har svårt att peka på något särskilt. Just intresset för skräck tror jag väcktes av att jag bodde i länder med stark halloween-tradition när jag var liten (Kanada och Irland). Och när det kommer till skräcklitteratur var RL Stines Kalla Kårar-serie den stora inkörsporten. De böckerna slukade jag från att jag var typ 6 år.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Viljan att skriva och berätta har också alltid funnits där. Innan jag själv lärde mig skriva bad jag mina förskollärare att hjälpa mig skriva ner mina historier. Och sedan dess har jag aldrig slutat skriva och berätta, även om skrivandet sett lite olika ut under livet gång. Jag var väl kring 22 när jag började försöka omvandla den där livslånga författardrömmen till verklighet. Och min debut, Prästgårdens hemlighet, släpptes när jag var 30.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Mats Strandberg har länge varit en stor förebild. Jag fastnade direkt för Engelsfors-trilogin, blev överlycklig när han började skriva skräckromaner för vuxna och hans Monstret Frank-böcker har varit en av inspirationskällorna till att jag själv börjat skriva för målgruppen 6-9 år nu.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Att hitta på handling tycker jag är både roligast och enklast. Att koka ihop läskigheter och intriger mellan karaktärerna är sånt som växer fram i bakhuvudet hela tiden, oavsett om jag faktiskt sitter vid tangenterna eller inte. Miljöbeskrivningar var det jag kämpade mest med som aspirerande författare. Därför var det lite av en genväg att skriva om verkliga platser i Spökkameran-trilogin. Att kunna besöka alla dessa ställen och beskriva det jag själv upplevde gjorde det hela enklare.

Hur ser din skrivprocess ut?

Det har varit lite olika med olika böcker, men jag brukar alltid ha koll på hur boken ska sluta innan jag börjar skriva, så att jag vet vad jag ska sikta mot. Oftast har jag rätt bra koll på hela storyn också, men tycker det här med att skriva synopsis är fruktansvärt tråkigt, så även om jag försöker bli bättre på det är det ingenting jag använt mig supermycket av. Oavsett hur mycket eller lite jag planerat på förhand skriver jag alltid böckerna från början till slut, och redigerar sedan på samma sätt.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Förut jobbade jag nattskift och skrev på mina lediga nätter. Det funkade väldigt bra och var en rutin jag hade under 10 år. När jag för ett år sedan började jobba dag började jag skriva lite närsomhelst. Någon riktig rutin infann sig aldrig, men det blev nya böcker ändå. Nu efter att jag nyligen blivit pappa har jag inte kommit igång med något nytt än, men jag kan väl tänka mig att skrivandet den närmsta tiden kommer att styras av mitt barns sömnvanor…

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag gick årskurs 1 och 2 i en katolsk skola i Dublin. Där läste rektorn högt från bibeln för oss varje vecka och det som stod i den betraktades som lika sant som det som stod i matteboken. Därför blev det lite av en chock för mig när vi flyttade till Sverige och allt jag fått lära mig om religion vändes upp och ner. Jag kände mig rätt lurad och gick från troende till ateist nästan över en natt. När jag på senare år har tittat tillbaka på mina gamla berättelser har jag insett att jag ofta haft en elak präst som antagonist…

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

I mina barnböcker brinner jag för att kidsen ska få läsa riktigt spännande skräckhistorier. Det läskiga ska verkligen vara läskigt på riktigt, och inte bara ett spöke som visar sig vara en fladdrande gardin.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Vissa tycker säkert att det är konstigt att hyra en bil och köra 55 mil enkel väg för att övernatta i ett hemsökt hus, bara för att att man fått en idé till en bok. Men den idén och den natten ledde till slut till min debut Prästgårdens hemlighet – så det var ju helt klart värt det!

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Den 11:e juni släpps de två första delarna av Spökhunden Buster – en ny serie skräckisar för 6–9 år. Där upptäcker huvudpersonen Ellen att hennes hund Buster kan peka ut var det finns spöken. I varje bok blir det ett nytt spökmysterium parallellt med att Ellens bror genomgår en tuff cancerbehandling som också fyller Ellens hjärna med andra typer av spöken. Alla böckerna är även fyllda av små referenser och blinkningar till skräcklitteratur och skräckfilmer som vuxna läsare säkert uppskattar mer än barnen. I juli kommer även antologin Vänskap där jag skrivit en en novell som jag förmodar är bland de mörkare i den samlingen…

[BIBLIOGRAFI]

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1), Raben&Sjögren 2019
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2), Raben&Sjögren 2020
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3), Rabén&Sjögren 2020
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1), Rabén&Sjögren 2021, utgivningsdatum 11 juni
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2), Rabén&Sjögren 2021, utgivningsdatum 11 juni

Novellen Jag ville bara skrämmas i den kommande antologin Vänskap, Rabén&Sjögren 2021, utgivningsdatum 23 juli