Författarporträtt: Frida Andersson Johansson

Foto: Elin Parmhed

Berätta lite kort om dig.

Jag är nyutbildad manusförfattare som blir glad av chokladpraliner, inte tål sol, älskar insjöbad och hoppar till varje gång någon försöker skrämma mig (jag spillde rödvin i hela soffan när jag såg Hajen senast, och det var inte direkt första gången jag såg den). Jag är också en 45-årig radhusmorsa i Segeltorp i Huddinge. (Både Unn i Dränkt och Disa i Ek bor händelsevis i Segeltorp.)

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

När jag var runt tolv avrådde pappa mig från att läsa Stephen Kings ”Varsel” för att den var så otäck ... Det blev början på en lång King-period. Som barn älskade jag också sci-fi-serien Tripoderna på tv. Tyvärr fick jag aldrig se klart den, eftersom det som alla bra program sändes just när man skulle äta och det varken fanns Play eller ens en video att tillgå. På gymnasiet öppnade Orwells 1984 mina ögon för dystopier. Och så skrev jag ett specialarbete om vampyrer.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag växte upp med böcker och läsning. I skolan uppmuntrade mina lärare hela klassen med roliga skrivövningar och jag bestämde tidigt att jag ville jobba med skrivande i någon form. Tyvärr fick jag inte PRAO:a på lokaltidningen, men efter att ha pluggat litteraturvetenskap och praktisk svenska och jobbat som översättare blev jag till slut journalist. Det där med att skriva fiktion tappade jag däremot bort under många år. Mitt första försök till bokmanus skrev jag när jag fyllt trettio och väntade mitt första barn. Det blev en deckare, som aldrig gavs ut.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in beskrivs som "någonting så ovanligt som en svensk skräckroman". Och det var faktiskt så när den kom. Det blev nästan en aha-upplevelse att man kunde skriva skräck på svenska. Grottar man i det finns förstås mängder av svensk fantastik och skräck från långt tillbaka i tiden, men de böckerna hade inte lyfts fram som skräck. Mikael Strömbergs Vätten var sedan vad som fick mig att fundera på nordiska väsen, vilket ledde till min debutroman Dränkt.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag har ganska lätt för att hitta på händelser och historier, och gillar att skriva dialog. Själva skrivandet flyter på ganska bra när jag väl vet vad jag ska skriva. Men jag måste jobba mer på karaktärer och relationer, vad karaktärer vill och varför och hur det blir spännande utan att någon är jagad eller hittar ett lik.

Hur ser din skrivprocess ut?

Den skiljer sig från text till text, men min handstil är oläslig, så jag skriver definitivt på dator.

Ett råmanus tar allt från ett par månader till år att få ihop. Hittills har jag haft väldigt sporadiska synopsis, nästan som kapitelrubriker, skrivit från början till slut och försökt låta bli att redigera under tiden. Ett knep är att inte scrolla igenom sitt manus utan hoppa direkt dit man ska, annars är det lätt att börja peta.

Först när det finns ett utkast går jag tillbaka och broderar ut, lägger till, planterar och stryker.

Tidigare har jag inte ritat kurvor, valar eller använt postit-lappar utan skrivit på känsla. Men under tv-utbildningen har jag blivit mer medveten om dramaturgi och struktur och tror jag kommer planera framtida manus mer i förväg.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?


Dränkt skrev jag som heltidsarbetande småbarnsförälder. Jag skrev när maten stod i ugnen, medan barnen var på någon aktivitet, på tunnelbanan, jobblunchen, nätterna ... Man får inte vara kräsen och måste släppa alla "borden". Den som städar skriver inte.

Senare tog jag tjänstledig en dag i veckan för att skriva. En ren förlust ekonomiskt, men en stor investering i välmående. Ändå går det lätt överstyr. Man får påminna sig om att normala människor faktiskt gör sådant som att se på teve och ta promenader utan att ha dåligt samvete för att de inte skriver.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har voltat med en bil - men klarade mig tack och lov oskadd och ingen annan var inblandad. Däremot kör jag inte särskilt mycket bil nuförtiden. (Underdrift)

Jag har spelat studentteater och gått på improvisationsteater - superroligt! Och jag tog ridlektioner under hela min ungdom i Borlänge, och även under ett år som vuxen i Stockholm. Jag har haft en matblogg och fantiserade ett tag om att bli matskribent. Jag är dessutom ganska bra på att hantera skruvdragare och gersåg, om jag får säga det själv.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag skriver ju underhållning, men Unn i Dränkt är ganska feministisk och med Disa i Ek ville jag låta en medelålders kvinna få ha huvudrollen i skräck. När jag började skriva tyckte jag att jag tog i som gjorde henne 48 år med vuxna barn, men när boken väl kom ut var jag nästan jämngammal med henne, ha ha. Disa har också en kärleksaffär med en kvinna, utan att noja över att det just är en kvinna, och hennes man sitter i rullstol.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Hm. Jag vet inte om jag gjort så udda saker. Jag har förstås smugit omkring en hel del på Vasamuseet och funderat på var man kan skada sig om man ramlar ner från rampen under taket eller råkar snubbla i en trappa, och snokat upp dolda utrymmen och sådant. Ställt mig på platser i Segeltorp för att se om man kan se in genom fönster från vissa håll. Men jag lägger inte ner extremt mycket tid på research utan googlar en del, och sedan fantiserar jag mest.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

På senare tid har jag gjort försök med att skriva utan övernaturliga inslag. Och sedan några veckor har jag obegränsat med skrivtid, eftersom jag har sagt upp mig för att prova vingarna som manusförfattare. Väldigt spännande! Det kan gå precis hur som helst. Min tonårsson kallar det medelålderskris.

Mitt första projekt är hur som helst att färdigställa en tv-serieidé och skicka till produktionsbolag. Sannolikt leder det inte till att just den serien blir av, men jag hoppas få in en fot som avsnittsförfattare någonstans. Det vore väldigt roligt att få ingå i ett "writers room". Dessutom är jag inblandad på ett hörn i ett projekt där en kortfilm ska skrivas om till en långfilm. Vi får se vad det blir av detta.

I övrigt har Ek precis kommit som pocket, och Dränkt släpps (Äntligen!) som pocket om bara ett par veckor. Väldigt roligt!

[Bibliografi]

Dränkt, Stimpla 2015 (pocket Modernista 2021)
Ek, Modernista 2020

Noveller:

Tassar barfota, Epok 2014
Sockerkaka, Epok 2014
DIEGIANT (antologin I skuldens skugga), Litet förlag 2015
Jävla galonisar (antologin Älska noveller), 2014, Ordberoende förlag