Författare: Maria Hernius
Sidantal: 381
Förlag: Visto förlag/Storify Publishing AB (Nyutgåva)
Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.
Baksidestext:
I en mörk version av en nära framtid har människans värld gått under. En ny okänd art har tagit över Europa och återstoden av mänskligheten hålls fångad på olika gårdar.
På gården som kallas för Uppfödningen växer M24 upp under brutala och hemska förhållanden. Hon vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån men flyktiga minnen påminner henne om att hon en gång levt i frihet. Tillsammans med sina vänner gör hon allt i sin makt för att överleva. Blir man bortförd från gården är det mot en säker död.
När tiden börjar rinna ut måste hon välja: att acceptera sitt öde eller att försöka ta sig ut. Hur långt är hon beredd att gå för sin och andras frihet? Och vad finns egentligen kvar av mänskligheten utanför fiendens gårdar?
Mina tankar:
Detta är författarens debutbok och det är den första delen i en dystopisk serie som riktar sig till unga vuxna och uppåt. Denna kom ut första gången 2020, då på Visto Förlag, i år kom den ut i nyutgåva på Storyfi Publishing AB, som även har gett ut andra delen som heter Mörkt paradis: Förvildad.
Jag har läst den första utgåvan men jag tror ingenting har ändrats i nyutgåvan. Vi kastas rätt in i handlingen och det är verkligen en handling som suger tag i en och drar in en i denna värld som målas upp. Tidsmässigt så befinner vi oss i framtiden, eller om det kan vara en alternativ tidslinje, där en okänd art, troligen utomjording, har invaderat Europa, eller kanske till och med hela världen dock detta vet vi läsare inte med säkerhet, och tagit över herraväldet.
De överlevande människorna, eller rättare sagt barnen, för det verkar bara som denna art är intresserad av dessa, har satts i fångenskap. Vi läsare får snabbt en grym bild och öde för barnen då det inte endast verkar som fångenskap, som om det inte skulle vara illa nog så verkar det som att dessa varelser har barnen mer eller mindre som boskap av någon anledning. Varför är en sak som långsamt växer fram för läsarna och det lämnar jag för andra att få reda på när de läser boken. Jag fick en tidig känsla av att man skulle kunna dra en parallell med hur mänskligheten behandlar boskap i sina fabriker. Om nu författaren vill slå ett slag för djurens rättigheter vet jag inte eller om detta är en ren slump bara för att skapa en bra och spännande handling.
Det är dock ett intressant tema som boken lyfter fram. Att mänskligheten inte längre är den som står högst upp. Läste något omdöme om boken där den liknades med Apornas planet och jag håller absolut med om detta, det finns bitvis saker som påminner om detta.
Språket är målande och medryckande, det är en närvaro i det som gör att man verkligen känner som att man är på plats med huvudkaraktären. Det är en spänd och intensiv tillvaro med en miljö som känns klaustrofobisk och även stundvis hopplös. Det suger i magen och man kan inte sluta läsa då man oroar sig hur det skall gå. När en bok ger en sådan känsla, att man blir så engagerad, så vet man att det är en bra bok man läser.
Nu är kanske inte allt grönt och fint när det kommer till boken, så gott som alla böcker har någon slags brist, men en del brister måste finnas där för att skapa en handling som underhåller och fångar läsaren. Under resans gång så slog det mig att barnen som vi får lära känna är mera utvecklade än vad de borde vara i denna fångenskap. Det jag fick med mig av handlingen, men jag kan missat något, är att barnen blev tillfångatagna som små, men här har de dock ett rätt så utvecklat språk och även tankegångar. Med det menar jag att om de nu inte har några vuxna i sin närhet så borde de bli hämnade när det kommer till språkutvecklingen, de skulle bli mer primitiva, mera djurliknande. De skulle alltså stanna i sin mentala utveckling och kanske till och med gå tillbaka. Den okända arten kommunicerar inte med barnen utan mera får fram sina viljor med våld.
Detta är dock en av dessa saker som man kan ha överseende med då jag misstänker att det hade varit svårt att få handlingen att flyta på om huvudkaraktärerna hade varit mera primitiva utan direkt tankar och bara känslor. Så jag förstår absolut valet av detta.
En annan sak som slog mig är att denna okända art känns ändå lite primitiv på ett sätt, inte så att den är underlägsen mänskligheten men tanken att om några utomjordingar skulle komma till jorden så skulle de ha en sådan teknologi som ligger så långt framme när det kommer till vår egen. Men detta skall jag lämna öppet då vi kanske inte sett allt i denna serie, det kan komma svar på saker längre fram.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt spännande och medryckande dystopi som är lite av en avkomma mellan Apornas planet och Hunger game. Med ett språk som har en närvaro och är målande så tror jag de flesta kommer bli fångade av denna bok om man gillar genren. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa del i serien som redan har kommit ut. En riktigt bra debut.
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar