Författare: Benny Haag & Lennart Karlsson
Sidantal: 303
Förlag: Ordfront förlag
Baksidestext:
Wollter och Bergström är knarkspanare med Sergels torg och Klarakvarteren som huvudsaklig arbetsplats. Vid ett rutintillslag hos en langare gör de ett oväntat fynd: i en lista över köpare finns namn på högt uppsatta personer i samhället, även inom deras egen kår.
Wollter och Bergström inser snabbt att ärendet riskerar att tystas ner från högsta ort och att de inte kan lita på någon. Tillsammans med åklagaren Dorte Jacobsen bestämmer de sig för att bedriva egna spaningar i hemlighet.
Snart öppnas dörren till en värld långt mer depraverad än de kunnat ana. Det handlar inte bara om droger, utan också om en omänsklig lek där tonåringar på samhällets botten utnyttjas hänsynslöst. Allt enligt principen "det som inte syns finns inte".
Mina tankar:
Detta är författarparets debutroman och det är den första i en serie, Stockholm nu.
Man kan fråga sig hur många deckare kan det göras och skrivas? Kan man hålla sig originell? Behöver man ens hålla sig originell? Här har vi ytterligare en deckare i mängden. Och denna står på båda sidorna om att hålla sig originell. Och det fungerar riktigt bra.
Vi har här två knarkspanare av det äldre slaget, de är till åren men har fortfarande krut kvar att ge. De är veteraner men de har inte de där klassiska problemen som många poliser i böckerna och filmernas värld får, där något beroende är första alternativ. Nej, de är riktiga poliser och agerar på det sättet som de bör göra.
Denna äkthet i återspeglandet har vi med säkerhet, men nu gissar jag bara, att tacka den ena halvan av författarparet. Lennart Karlsson är själv polis och då, precis som de två huvudkaraktärerna i boken, inom narkotikapolisen, han har trettio i bagaget. Jag misstänker att det finns en hel del Lennart i dessa två karaktärerna, att han har tagit av sig själv och sina kollegor och fått fram dessa personer.
Bokens ämne är aktuellt och ligger rätt i tiden, men det finns något även i handlingen som känns tidlös. Det finns lite av en retrokänsla när det kommer till berättandet. Nu pratas det igenom hela boken om filmen I lagens namn med Sven Wollter, den vakne ser kanske att en karaktär heter Wollter, men det är inte karaktärens riktiga namn utan ett smeknamn han fått tack vare denna film och att han vill vara en sådan polis som står upp mot orättheter och korruption. Nu vet jag inte om det var tack vare att denna film nämndes flertalet gånger, men jag fick, när jag läste boken, en stämning som passade in i de äldre polisfilmerna, som I lagens namn. Detta säger jag som en positiv kommentar. Allt behöver inte vara flashigt och modern, det gamla hederliga fungerar utmärkt.
Så vi har alltså här en riktig polisroman stämplad med äkthet. Men vi har ju ytterligare en till bakom pennan och det är skådespelaren Benny Haag och jag tror det är han som står för dramaturgin i berättelsen. Nu är det såklart att båda arbetar fram berättelsen tillsammans, men jag misstänker att Benny Haag har lite mera erfarenhet när det kommer till att få fram ett flyt i berättelsen och när man till exempel skall komma med vändningar och tempoväxlingar. Och jag får säga att jag fann boken riktigt välslipad när det kom till berättardelen.
Det är ett slipat språk och det svävar inte ut, det håller sig, precis som handlingen, till kärnan i berättelsen. Det finns ett allvar och dyster syn på samhället, vilket återspeglar hur det ser ut på vissa håll i verkligheten, men det finns även lite då och då en gnutta humor som lättar upp och gör att man klarar av att ta till sig resten av boken utan att sätta i halsen. Det är spännande och medryckande och man fångas av både karaktärerna som handlingen.
Så här har vi en deckare som verkligen kan kallas för polisroman, det är så kallat back-to-basic, och en hög dos realism och det fungerar jäkligt bra. Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en genuin deckare som fungerar i alla väder. Det skall bli ett nöje att läsa vidare i denna serie.
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar