Författare: Stefan Eriksson & Heléne Gussman
Sidantal: 321
Förlag: Tre Kannor
Baksidestext:
Linya är knappt myndig när hon gifter sig med den stilige friherren. När han dör femton år senare efter en tids sjukdom blir hon utom sig av sorg. Livet måste fortsätta, men hon vet inte hur.
Hon möts av undanglidande beteenden och hemligheter. Osäkerheten växer av att de som var lojala mot hennes make visar kyla. När de som maken höll på avstånd, visar värme och omtanke förbyts obehaget i misstänksamhet. Linya tyr sig till Faxe, hästen som en dag väljer att bära henne åt ett oväntat håll.
Mina tankar:
Boken utspelar sig i samma värld som Stefan Erikssons serie Laurentius krönika, som är episk fantasy, men denna bok skulle lika gärna kunna vara en historisk roman, då denna har inte så stora inslag av det magiska. Det är också betydligt mera jordnära än det episka.
Vi möter Linya som i ett år har sörj, enligt traditionen, sin avlidne man, en friherre. Hon vet nästan inget om landet som friherren har tagit hand om, och nu blir det hennes tur att ta över. I hela sitt vuxna liv har hon varit fru åt friherren och inte tänkt på hur det ser ut i världen. Genom olika möten så får hon en insikt i detta och något väcks till liv inom henne.
Det är en blandning av något som man kan kalla för riddarroman och kärleksroman. Mig personlig så tycker jag inte om när det blir för stor vikt på kärleksdelen, visste innan jag började läsa denna att det var med sådant. Men till min lycka så, även om det är en central kärna i historien, så tog den aldrig övertaget. Författarna har fått till en utmärkt balans där det blandas med kärlek och något som jag bara kan säga är spänning, för det är intressant att följa med Linya ut på hennes resor ut i landet, där hon ser hur allt fungerar, men även stöter på något mystiskt, en hemlighet.
Boken är underhållande, spännande, lättsam samtidigt som den har en djupare insikt. Ett språk som är målande, näst intill trollbindande, de som läst tidigare böcker av Stefan Eriksson, vet vad jag pratar om. Det är något speciellt med hans berättarröst som passar utmärkt till böcker som dessa.
Det känns verkligen att berättelsen är genomarbetat och har en grund som den står stabilt på. Alla bitar av handlingen faller på sin plats och det håller ihop. Tillsammans med ett intressant persongalleri så gör det att detta blir en liten pärla som man gladligen läser, man lever sig lätt in i denna värld.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som är mera jordnära men ändå har en intressant och trollbindande intrig.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
En ny tids gryning (Laurentius krönika #1)
Hären som försvann (Laurentius krönika #2)
Slaget på Nebreon (Laurentius krönika #3)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar