Titel: Den Blå Safiren
Författare: Kai Bruno
Sidantal: 133
Förlag: Visto Förlag
Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.
Handling:
När Jarl tar sitt liv vaknar han upp i en limbovärld, tom på minne. För att inte försvinna i intet ger han sig iväg, in i en värld där inget går att lite på. Han kommer till märkliga platser som förvandlas när händelser från livet plötsligt gör sig påminda. De flesta är obehagliga och Jarl värjer sig. Det som drev honom till självmordet blir allt tydligare. Längtan efter en tillvaro i harmoni blir stark. Han vill inte befinna sig i en värld av rädsla, där han försvarar sig mot oväntade hugg inuti. Men minnena kommer oåterkalleligt.
Mina tankar:
Detta är författaren Kai Brunos andra bok och även den andra i en serie, första boken heter Minnenas Skuggor och kom ut 2017.
Jag har inte läst den första boken, men det står i boken att man kan läsa dem fristående. Jag vet inte om man får ut mera av denna bok om man hade läst hans debut först men jag tyckte att det gick bra att läsa denna utan att ha läst den tidigare boken.
För mig var detta en annorlunda bok att läsa, den liknande inget jag tidigare hade läst då jag håller mig för det mesta till spänning eller fantastik. Denna är något helt annat, till en viss del så kan man dra den lite åt hållet av fantastik men det är en mörk roman i form av ett livsöde.
Att det är en mörk roman märker man väldigt snabbt. Den tar upp många tunga ämnen i form av mobbing, depression, alkoholism och psykisk ohälsa. Som läsare svävar man i en ovisshet tillsammans med huvudpersonen om vad det är som har hänt, men ju mer som personen kommer ihåg sitt förflutna så målas bilden upp om en bruten människa.
Språket är rätt så svävande, kan inte hitta ett bättre ord, samt en släng av poetiskt. Den förklarar inte allt rätt ut men man hänger med rätt så bra ändå. Det är filosofiskt målande. Ibland var det lite för mycket för mig, men detta är en smaksak andra gillar säkert denna stil på berättandet.
Så det är en liten varning på denna, du kommer inte må bra när du läser denna bok och det är en av sakerna som jag tror att författaren vill att man skall känna när man läser den. I vissa stunder är boken riktigt obehaglig, man inte riktigt vet vad det är som riktigt händer, allt är väldigt öppen för tolkning.
Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se
söndag 9 februari 2020
fredag 7 februari 2020
David Baldacci: Jakten På Amos Decker
Titel: Jakten På Amos DeckerFörfattare: David Baldacci
Sidantal: 431
Förlag: Bokfabriken
Handling:
Amos Decker är en före detta fotbollsspelare som sadlat om till polis. Fotbollskarriären avslutades abrupt i hans första NFL-match i och med en brutal tackling av en motspelare. Han är fortfarande hemsökt av en bieffekt från hjärnskadan han ådrog sig vid olyckan: diagnosen hypertymesi – han minns allt som händer honom, inklusive saker han skulle föredra att glömma. Idag är Amos Decker en bruten man. För drygt ett år sedan hittade han sin fru, dotter och svåger bestialiskt mördade. Mördaren gick inte att hitta. Decker tillvaro krossades, han begärde avsked från polisen och lät livet rasa ihop fullständigt. Men så händer något. En man anmäler sig själv till polisen och erkänner brottet. Decker tar då chansen att få veta vad som egentligen hände den där kvällen…
Mina tankar:
Detta är författaren David Baldaccis första bok om sin karaktär Amos Decker, denna kom ut 2015.
Jag har följt David Baldacci sedan hans debut 1996 med Absolut Makt, han blev med den boken en favorit när det kom till välskrivna och spännande thrillers. Så fort det kom en ny bok översatt till svenska så slukade jag den boken. Men någonstans runt 2005 så tappade jag farten på att läsa och hans böcker efter den tiden blev olästa. Jag fortsatte införskaffa dem för att jag visste att jag en dag ville läsa dem. Nu på senare år så har jag fått upp farten igen och jag har nu en hel del böcker att ta igen när det kommer till David Baldacci. Så jag har många nya karaktärer att ta del av.
Boken är spännande uppbyggd och som vanligt när det kommer till Baldacci välskriven, med så många böcker bakom sig så skulle det vara konstigt om han inte hade fått skalat bort det mesta av vad man skulle kalla slarvigt skrivet.
Baldacci brukar ofta ha med konspirationer och olika agenter samt militärer. Det finns FBI-agenter i denna annars tycker jag att denna rör sig väldigt nära att vara en deckare om några poliser och en före detta polis som utreder ett fall.
Det jag tycker att denna bok vinner mycket på är Amos Decker som är lite av en udda karaktär, han minns allt han varit med om sedan olyckan på fotbollsplanen. Denna unika förmåga hjälper honom mycket när det kommer till lösa fall, men det är också ett tungt ok för honom då det finns saker som hans helst skulle sudda ut.
Boken börjar med de brutala morden på hans fru, barn och svåger. Vi möter sedan en bruten man som nästan tagit avstånd från resten av världen, men omständigheter gör att han dras tillbaka, på ett sätt, till sitt yrke som polis. Spänningen hålls uppe igenom hela boken och det är svårt att lägga ifrån sig boken då man gärna vill veta hur allt ligger till.
Av David Baldaccis senare karaktärer så är, av de jag läst, Amos Decker favoriten. Jag har några till som jag inte bekantat mig med så jag kan inte säga om han kommer att behålla platsen eller om han får stiga ner. Jag ser fram emot att läsa de andra böckerna om honom, sjätte boken kommer på svenska i år, men även alla andra böcker som jag missat av David Baldacci genom åren.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Dagen Noll
Lång Väg Till Rättvisa
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se
Etiketter:
Bokfabriken,
David Baldacci,
Deckare,
Thriller
måndag 3 februari 2020
Maria Wälsäter: Stjärnfödd
Titel: Stjärnfödd
Författare: Maria Wälsäter
Sidantal: 370
Förlag: Ebes Förlag
Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.
Handling:
Att Isondra fortfarande lever är ett mirakel i sig. Nu slits hon mellan vem hon var, vem hon borde vara, och vem hon är, samtidigt som allt hon har jobbat så hårt för att bygga upp faller ihop runt henne. Till på köpet blir hon beskylld för ett brott hon inte begått, av de hon trodde var hennes allierade. När ingen vill veta av varken Isondra eller hennes jämlikar har den långa, farliga flykten bara börjat. Mitt i allt kaos växer ett oförklarligt band fram, mellan Isondra och någon som hon verkligen inte vill ha med att göra. Bandet får sin näring ur uråldriga krafter som ingen riktigt förstår sig på, och än mindre rår på. Snart inser Isondra att varken Dorien eller Elysien är den verkliga fienden i den eviga kampen mellan ljus och mörker.
Mina tankar:
Detta är andra boken i serien om Isondra och världen hon lever i. Det är en fantasyserie som riktar sig mot unga vuxna och uppåt.
Då det är andra boken i en serie och det är inte fristående så skall man ha läst första boken innan man ger sig på denna. Boken tar vid strax efter den första slutade, jag hade först lite svårt att komma ihåg vem som var vem och allt vad de hade gjort i första boken. Men det tog inte så lång tid så fick jag de olika karaktärerna på plats igen. Har tänkt att när man läser serier så borde man ha skrivit en sammanfattning om de olika karaktärerna och viktiga händelser så att man snabbt kan friska upp minnet när man läser nästa del i serien och det tar ett tag mellan böckerna.
Jag fastnade för Isondra i första boken och i denna så tycker jag att man får lära känna henne ännu mera in på skinnet. Boken är skriven i jag-form så det är ur hennes synvinkel som vi upplever handlingen. Vi får en nära kontakt med karaktären med hennes tankar och känslor samt hennes handlingar utefter detta. Vissa stunder så öppnar Isondra sig verkligen och det känns att hon pratar direkt till läsaren med sina tankegångar. Hon blir verkligen en levande person och man känner att man bryr sig riktigt om henne. Jag träffade författaren på bokmässan 2019 och nu när jag läste boken så gjorde mitt undermedvetna att jag projekterade författaren till Isondras utseende och det gjorde att jag även gjorde tvärtom, att Isondras känslor och tankar blev författarens. Om det nu var därför som Isondra blev ännu mera levande i denna boken än i första vet jag inte, men jag vill tro att författaren har blivit varmare i kläderna och vågar skriva ännu mera känslosamt i denna bok.
Jag har hört att många författare fruktar den beryktade andra boken som de skall ge ut, kommer den att leva upp till förväntningarna som läsarna av första boken har? Jag kan lugnt säga att Maria lyckas med att leva upp till förväntningarna och mer därtill. Första boken fick vi bekanta oss med världen och dess magisystem och karaktärerna. I denna så får vi veta ännu mera om världen samt får följa med på en omskakande och känslosam resa för karaktärerna.
Språket är fint och ibland poetiskt och filosofiskt, allt på ett harmoniskt sätt. Med detta språk och genuina karaktärsuppbyggnad så tycker jag att Maria ställer sig långt fram i fronten bland svenska fantastikförfattare och bevisat något som jag har sagt många gånger, att det finns riktigt bra svensk fantasy som håller minst lika hög standard som de internationella författarna.
Utan att avslöja något så kan jag säga att efter att ha läst slutet så kan inte tredje boken komma snart nog, vill ha den nu och om en författare lyckas med att lämna sina läsare på detta sättet så kan man bara säga att denne har gjort ett bra jobb.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Avien
Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se
Författare: Maria Wälsäter
Sidantal: 370
Förlag: Ebes Förlag
Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.
Handling:
Att Isondra fortfarande lever är ett mirakel i sig. Nu slits hon mellan vem hon var, vem hon borde vara, och vem hon är, samtidigt som allt hon har jobbat så hårt för att bygga upp faller ihop runt henne. Till på köpet blir hon beskylld för ett brott hon inte begått, av de hon trodde var hennes allierade. När ingen vill veta av varken Isondra eller hennes jämlikar har den långa, farliga flykten bara börjat. Mitt i allt kaos växer ett oförklarligt band fram, mellan Isondra och någon som hon verkligen inte vill ha med att göra. Bandet får sin näring ur uråldriga krafter som ingen riktigt förstår sig på, och än mindre rår på. Snart inser Isondra att varken Dorien eller Elysien är den verkliga fienden i den eviga kampen mellan ljus och mörker.
Mina tankar:
Detta är andra boken i serien om Isondra och världen hon lever i. Det är en fantasyserie som riktar sig mot unga vuxna och uppåt.
Då det är andra boken i en serie och det är inte fristående så skall man ha läst första boken innan man ger sig på denna. Boken tar vid strax efter den första slutade, jag hade först lite svårt att komma ihåg vem som var vem och allt vad de hade gjort i första boken. Men det tog inte så lång tid så fick jag de olika karaktärerna på plats igen. Har tänkt att när man läser serier så borde man ha skrivit en sammanfattning om de olika karaktärerna och viktiga händelser så att man snabbt kan friska upp minnet när man läser nästa del i serien och det tar ett tag mellan böckerna.
Jag fastnade för Isondra i första boken och i denna så tycker jag att man får lära känna henne ännu mera in på skinnet. Boken är skriven i jag-form så det är ur hennes synvinkel som vi upplever handlingen. Vi får en nära kontakt med karaktären med hennes tankar och känslor samt hennes handlingar utefter detta. Vissa stunder så öppnar Isondra sig verkligen och det känns att hon pratar direkt till läsaren med sina tankegångar. Hon blir verkligen en levande person och man känner att man bryr sig riktigt om henne. Jag träffade författaren på bokmässan 2019 och nu när jag läste boken så gjorde mitt undermedvetna att jag projekterade författaren till Isondras utseende och det gjorde att jag även gjorde tvärtom, att Isondras känslor och tankar blev författarens. Om det nu var därför som Isondra blev ännu mera levande i denna boken än i första vet jag inte, men jag vill tro att författaren har blivit varmare i kläderna och vågar skriva ännu mera känslosamt i denna bok.
Jag har hört att många författare fruktar den beryktade andra boken som de skall ge ut, kommer den att leva upp till förväntningarna som läsarna av första boken har? Jag kan lugnt säga att Maria lyckas med att leva upp till förväntningarna och mer därtill. Första boken fick vi bekanta oss med världen och dess magisystem och karaktärerna. I denna så får vi veta ännu mera om världen samt får följa med på en omskakande och känslosam resa för karaktärerna.
Språket är fint och ibland poetiskt och filosofiskt, allt på ett harmoniskt sätt. Med detta språk och genuina karaktärsuppbyggnad så tycker jag att Maria ställer sig långt fram i fronten bland svenska fantastikförfattare och bevisat något som jag har sagt många gånger, att det finns riktigt bra svensk fantasy som håller minst lika hög standard som de internationella författarna.
Utan att avslöja något så kan jag säga att efter att ha läst slutet så kan inte tredje boken komma snart nog, vill ha den nu och om en författare lyckas med att lämna sina läsare på detta sättet så kan man bara säga att denne har gjort ett bra jobb.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Avien
Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

