måndag 10 april 2017

Terry Goodkind: Sanningens Svärd


Jag har äntligen avslutat en läsresa som jag startade för 18 år sedan. Den har varit 25 böcker lång eller 8243 sidor. Och jag ställer mig frågande om det har varit värt det.

Det är Terry Goodkinds serie Sanningens Svärd som jag tagit mig igenom. Det gjorde jag i två omgångar. Första omgången så läste jag varje bok från nummer 1 till 13 i den takt de kom ut på svenska mellan 1999 och 2006. Av någon anledning som jag inte minns varför tog jag en paus från serien.

Den pausen varade i tio år då jag bestämde mig, efter att läst att så många tycker att han är bland de sämsta fantasyförfattare som finns, att läsa klart serien. Jag skall erkänna att jag blev förvånad när jag upptäckte att så många tyckte så. Mindes de böckerna som läsvärda. Så för ett år sedan bestämde jag mig som sagt att läsa klart serien (de som blivit översatta, finns en fortsättning som inte har översatts) och nu har jag läst klart de återstående 12 böckerna. Och nu är frågan om jag fortfarande anser att serien är läsvärd.

Mitt svar blir både ja och nej.

Som många kanske inser utan att ha läst serien så blir den allt för utdragen med det mastiga sidantalet. Skall en handling kunna hålla en sådan längd så måste man verkligen ha något extra och mycket intressant att skriva. Det känns som att författaren bara fyller ut med ord bara för utfyllnads skuld och att kunna trycka fler böcker och sälja dem. Tror att serien hade tjänat mycket på om man hade rensats bort all denna utfyllnad.

Terry Goodkind har en förmåga att låta någon karaktär predika sina åsikter i flera kapitel efter sig. Det kan vara 30 sidor av monolog som i olika formuleringar säger samma sak om och om igen. Det är nog detta som många retar sig på för detta är Goodkinds egen filosofi, nu är jag inte insatt i sådant och kommer inte att ta upp det heller. Men jag förstår hur andra tänker när de säger att han är en av de sämsta författarna.

Sedan har han gjort sina huvudkaraktärer till supermänniskor som klarar av vad som helst utan några direkta problem. Ensam kan en karaktär döda flera hundra fiender.

Dock får jag säga att i själva huvudhandlingen så finner jag något som är någon form av läsvärd. Den sticker inte ut på något sätt men vissa bitar är till och med spännande och bra. Synd bara att han inte kunde ha hållit sig till den, samt skärt ner på sin predikan om sin livssyn.

Skulle tänka mig att för andra fantasyförfattare så är det kanske inte helt fel att studera Terry Goodkind och se vad man inte skall göra.

Om jag kan rekommendera serien för andra som gillar fantasy? Jag säger varken eller. En del kanske finner den ok, andra hatar den nog. Som sagt den har sina stunder men är för långdragen och predikande. Minns de första delarna som bättre, men om det är minnet som har sållat bort det värsta ur de delarna eller om de senare delarna blir sämre, det låter jag vara osagt.

Följ mig på facebook.
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar