Författare: Sofie Sarenbrant
Sidantal: 364
Förlag: Massolit
Handling:
Kriminalinspektör Emma Sköld vaknar upp ur en 5 månaders
koma. Det sista hon minns är att hon lämnade sin nyfödda dotter för att rida.
Hon får reda på att hon råkade ut för en ridolycka, men en känsla och svaga
bilder får henne att misstänka att det inte var en olycka.
Mina tankar:
Detta är fjärde boken om Emma Sköld, den första jag läst.
De övriga heter: Vila I Frid, Andra Andningen och Visning Pågår. Det sägs att de är fristående och jag hade inga problem att följa med i
handlingen. Dock så här i efterhand skulle jag inte ha börjat med fjärde boken,
men nu blev det så för det var den jag hade hemma. Det bästa är att läsa dem i
rätt ordning då det nämns en del saker som jag förstått hänt i de tidigare
böckerna, samt att privatliven för karaktärerna spelar en stor roll också.
Boken är spännande från första sidan och den griper tag i
dig utan att släppa taget ända till sista sidan. Det är väldigt korta kapitel (2-3 sidor) och det gör att
man bara skall läsa ett kapitel till. Språket är lättläst och flyter på bra.
Imponerande att den nästan enbart utspelar sig på sjukhuset och är så spännande
som den är.
Tillsammans med huvudkaraktären får man försöka nysta upp vad som
hände den dagen då olyckan var framme, om det nu var en olycka. Det blir nästan
en liten Hitchcock-känsla över det med en ensam person som måste övertyga alla
andra att det är något som inte stämmer. Detta gör att den inte blir den
vanliga deckaren som skall utreda ett brott, det blir en mera personlig
utredning.
Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Adlibris
Följ mig på facebook.
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar