Titel: Hemmet (2017)
Författare: Mats Strandberg
Sidantal: 338
Förlag: Norstedts
Handling:
Joel har kommit tillbaka till sin hemort för att flytta in
sin mamma Monika på demensboendet Tallskuggan. När hon har flyttat in blir hon
snabbt sämre och sämre och Joel börjat misstänka att det är något annat än
sjukdomen som gör henne dålig.
Mina tankar:
Författarens första skräckbok, Färjan, (läs här vad jag
tyckte om den) var en blodig berättelse med skräck som kom rakt emot dig. I
Hemmet har han bytt typen av skräck. Nu är det en skräck som inte visar sig
helt öppet, den kryper långsamt på en i stil med små kommentarer från
karaktärer eller händelser som personerna i boken snabbt avfärdar. Det är lite
"blinka och du missar det"-ögonblick. Detta var ett väldigt lyckat
koncept.
 |
| Möte med Mats på Crimetime Gotland 2017 |
Detta är inte bara en skräckbok som är enbart ute efter att
skrämmas. Den har ett djup också. Den tar upp på ett väldigt bra sätt hur det
är när ens förälder inte längre kan ta hand om sig själv och man blir tvungen
att själv bli förälder till sin egen förälder. Nu vet jag inte hur det är på
ett demensboende, men den bilden som målas upp känns i alla fall väldigt
realistisk hur det skulle kunna vara.
Man får även ta del av den hemvändande sonen och hur han
måste möta minnen och bekanta från sin ungdomstid och saker han gjorde då.
Det som Mats Strandberg behärskar så bra är att få liv i
sina karaktärer. Han har lyckats väldigt bra med huvudkaraktärerna men även
med bikaraktärerna. Med några enkla meningar lyckats han göra dem till unika personer
och man kan bygga upp en bild om deras personlighet.
Mats Strandberg har ett väldigt trevligt språk att läsa och
ett bra driv i berättelsen. Han fångar en riktigt med sin berättarröst och man
vill inte sluta läsa, de korta kapitlen gör att man skall bara läsa ett till.
Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på facebook.
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar