Gustafson & Kant: Blodspengar

Titel: Blodspengar
Författare: Gustafson & Kant
Sidantal: 298
Förlag: Lind & Co 

Ett recensionsex från författarna och förlaget, tackar så mycket.

Handling:

På Fogdö lax i Norra Roslagen görs en makaber upptäckt i en av fiskodlingens bassänger: en människofot. Norrtäljepolisen är snart på plats och efter dykningar hittas flera kroppsdelar. Men huvudet saknas. Kriminalinspektör Solbritt Andersson, bosatt på närbelägna Singö, återhämtar sig efter en svår arbetsskada. Privat är livet lite rörigt för Solbritt – hennes gamla mamma Gun har ramlat och slagit sig, dottern Anette letar fel hos alla och barnbarnet Isabelle kämpar med tonårsproblem. Dessutom är maken Rune inte riktigt som vanligt. När det är dags för Solbritt att börja jobba igen är hon osäker på om hon verkligen är redo, men hon dras snabbt in i det obehagliga fallet med den styckade kroppen.

Mina tankar:

Detta är den femte boken i serien om Solbritt och de andra poliserna som jobbar på Norrtäljepolisen. Tidsmässigt så utspelar den sig före kortromanen Änglabarnet, som kom ut 2018.

Som vanligt när det är en serie med böcker så rekommenderar jag att man skall läsa dem i rätt ordning. Det går att läsa denna utan att man har läst de tidigare böckerna, man kommer att förstå sammanhanget i denna. Men det finns några återkopplingar till de tidigare böckerna när det kommer till händelser och personer så om man har läst böckerna i ordning så kommer man att få ut mera av denna. Sedan tycket jag att de är bra böcker om man är ute efter denna typen av deckare och då är det ju härligt att ha en hög böcker framför sig.

Och vad är då detta för typ av deckare? För de som inte har läst de tidigare böckerna så kan jag berätta att detta är en deckarserie som är mindre blodig och brutal än andra kan vara, så dessa är perfekta om man vill läsa spänning men vill inte ha det våldsamma kastat rakt i ansiktet på en. Jag gillar båda typerna så jag klankar inte ned på någon av stilarna. Gustafson och Kant lyckas bra med att skriva spännande och har ett bra driv utan att slänga i det våldsamma. Dock så skall det sägas att första kapitel i denna bok tog mig på sängen då jag har läst de tidigare böckerna och visste ungefär vilken stil jag hade att förvänta mig i denna bok. Den börjar faktiskt riktigt brutalt, jag trodde att de hade gått ifrån sin princip i sätt att skriva men sedan så kände jag igen mig.

Som vanligt i denna serie så läggs det stor vikt på de olika karaktärerna och deras privata och arbetsrelaterade leveende, det är små och stora problem som tas upp. Jag tycker att i denna så tar Solbritt ett litet steg tillbaka så att vi får lära känna de andra poliserna ännu lite mera.

Språket är lätt att ta till sig och handlingen är lagom komplicerad och håller uppe intresset. Det är en bra balans med privatlivet bland de olika karaktärerna och själva utredningen. Det puttrar på med mysiga stunder i form av matlagningar och familjeträffar, dessa har dock sina bekymmer också. Puttrande övergår in emellanåt till att gasa på då spänningen slår till när man tar sig framåt i utredningen och saker händer.

Så har man läst de tidigare böckerna och gillade stilen i dem så skall man absolut läsa denna också då den håller samma klass och form, samt att jag tyckte att den bjöd på lite överraskningar också som gör att den inte kändes som en upprepning. Är man ny när det gäller dessa författare och känner för att läsa en spännande men inte allt för våldsam deckare så är dessa något att kolla upp, men börja då med första boken först. Jag hoppas på att få följa Solbritt och de andra poliserna i många fler böcker framöver.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Singöspionen
Mordbrännaren
Sändebudet
Änglabarnet

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se