Författarporträtt: Mattias Kuldkepp

Berätta lite kort om dig.

Jag skulle beskriva mig själv som en av de som strövar genom livet med grundinställningen att glaset faktiskt är hyfsat fullt. Kanske är det delvis ett arv från att ha haft förmånen att få växa upp i en trygg miljö där fantasin fått fritt spelrum. Tiden ångar på och jag med den. 44 år har jag hunnit bli och jag bor tillsammans med min underbara familj strax norr om Stockholm, eller i Sollentuna om man ska vara petnoga. Det är i dagarna nästan fjorton år sedan jag på allvar lyfte pennan och förverkligade den livslånga författardröm som jag burit och sedan dess har det hunnit bli sex romaner och en handfull publicerade noveller.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Oj, det var en bra fråga. Tidigt, så mycket är säkert. Jag minns hur jag blev introducerad till Drakar och Demoner av en kusin någon gång på mellanstadiet och satt och spelade det hemma på hallgolvet, men jag undrar om jag inte redan innan det snubblat över diverse fantastikböcker och filmer. En av de första böckerna jag kan minnas var Leo och stjärnhästen av Mary Stewart, vilket är en slags portalfantasy som jag älskade (och grät en tår till). För att inte tala om tv-serien ”Det var en gång – rymden”, som gjorde ett outplånligt intryck. Det var sannolikt den som inspirerade mig till en av mina första berättelser (färgrikt illustrerad för egen hand) och än idag kan jag minnas de franska rösterna och den inledande melodin. Likväl minns jag hur jag skrämdes och fascinerades av Disneyfilmen Taran och den magiska kitteln som kom ut 1985.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Som jag avslöjade ovan så började jag tänka ut berättelser tidigt, bland annat inspirerad av tv-serien ”Det var en gång”. Jag tror att det var något innan jag började skolan. Berättelser fyllde mig sedan under hela uppväxten, kanske främst genom diverse fantastifyllda lekar och drivor med lästa böcker och serier. Under högstadiet och gymnasiet väcktes passionen för att skriva mer på allvar, och i samband med att jag gick ut gymnasiet hade jag satt upp som ett viktigt mål för mig att skriva en roman. Jag trodde att det skulle hända inom något år eller två, men livet kom emellan. Jag började på ett par romaner men kom aldrig längre än ett fåtal kapitel. Det var först efter att jag fyllt trettio som jag gjorde slag i saken, och det kom sig genom att jag tillsammans med två likasinnade vänner formade en skrivcirkel. Efter det flöt det på.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Finns många jag skulle kunna nämna. Naturligtvis finns det närstående utan vars hjälp jag aldrig kunnat förverkliga mitt författarskap, men om jag måste välja ut några på den litterära scenen så väljer jag Ursula K. Le Guin, Robert Asprin, H. P. Lovecraft och Robert Jordan. Alla har gjort bestående intryck, om än på helt skilda plan. Dock skulle listan snabbt kunna göras väldigt lång och det känns egentligen orättvist att bara nämna en handfull, för gränsen är hårfin och frågar du mig en annan dag är det mycket möjligt att jag skulle lyfta fram ett par andra namn.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Lättast … Får nog säga första utkastet. Lite oavsett innehåll. Och motsatt, så tycker jag att det jobbigaste är den sista redigeringsvändan, rent motivationsmässigt kan det ibland kännas som att simma i lera, trots att jag vet att berättelsen lyfter sig rejält varje vända. Någon gång har jag sagt att jag vet att boken är färdig när jag helst av allt aldrig vill se den igen. Det är en sanning med modifikation.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag är huvudsakligen en ”gardener”, det vill säga jag väljer att lyssna in mina karaktärer och storyn för att veta vart den är på väg. Jag har oftast en god idé om var jag vill, och ett antal centrala scener eller nyckelhändelser på vägen dit, men detaljerna lämnar jag öppna. För min del genererar det bäst resultat och när jag lyssnar till berättelsen har saker en förmåga att falla på plats. Helt problemfritt är det emellertid inte. Det har hänt att jag kört fast och svurit länge medan jag undrat hur jag inte kunnat se ett problem innan det slog mig på näsan. Därför har jag på sistone börjat varje roman med att utveckla ett grovt synopsis. Det ger mig någon slags lugn, som humoristiskt nog ibland visat sig vara ett fullständigt självbedrägeri. Det är nämligen långt ifrån säkert att jag håller mig till den från början utstakade vägen. När jag till exempel skrev ”En hjälte kommer sällan ensam” målade jag vid ett tillfälle in mig i ett hörn, synopsis sade en sak, men berättelsen och karaktärerna skrek något annat. Berättelsen gick segrande ur den striden, jag knycklade ihop synopsis och skrev om det baserat på vad berättelsen krävde vid den tidpunkten och det är jag glad för.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Det krävs en smula jonglering för att kombinera arbete, skrivande och familjeliv. De senaste åren har jag en gång per år tagit ut ungefär en månad tjänstledigt för att kunna ägna mig helhjärtat åt mitt skrivande. Resten av året försöker jag hitta tid när jag kan, oftast en halvtimme-timme ett par gånger i veckan och på helgerna. För mig fungerar det bäst att skriva om det inte är alltför stora uppehåll mellan skrivtillfällena.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har en rödörad vattensköldpadda som jag fick när jag var 12 år, och för den som inte sett Teenage Mutant Hero Turtles så kan jag berätta att sköldpaddor har en personlighet. Min sköldpadda gillar sällskap. Och mat.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Knepiga frågor. Jag vet inte riktigt. Visst väver jag in djupa teman och/eller frågor i mina böcker men måhända inget specifikt tema som alltid återkommer. Det skulle isf vara det oväntade. Finns få saker jag ledsnar snabbare på i en film eller bok än när allt är fullständigt förutsägbart, för så är inte livet. I det längsta försöker jag hålla spänningen uppe i mina böcker genom att hålla läsaren på tårna om vad som kommer att ske näst. Dock är det en fin balansgång, för naturligtvis måste man ju i handlingen även uppfylla läsarens förväntningar relativt ofta. Om överraskningen förvandlas till standard förlorar den sin kraft, den måste hela tiden på något sätt kännas levande och naturlig.

Jag har också en hat-kärlek till det episka. Ibland blir jag fullständigt gripen av det och några av de bästa stunderna firar jag i dess sällskap, men ibland blir det för mycket av det goda och då vill jag istället skämta och skriva mer lättsamt. Kanske återspeglar det någonting i min personlighet. Mycket av livet är på allvar, men om man aldrig låter sig själv slappna av och skratta, så missar man något. Det måste finnas utrymme i livet för bägge delarna.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Vet inte om jag har någon så där verkligt spännande erfarenhet att dela med mig av. Den mesta research jag gör är via internet eller i dialog/intervju. Jag har hört om andra författare som gjort de mest häpnadsväckande saker, men för mig så skapas i princip all magi framför tangentbordet eller under en tanke-promenad. Det bästa jag kan komma på är när jag jagade en försenad leverans med böcker som skulle delas ut till deltagarna på SilwerSteam 2017. Böckerna skulle egentligen ha anlänt från tryckeriet med god marginal, men de tappades bort och kuskade runt den mest märkliga väg genom Europa innan de slutligen hittade fram till Stockholm. Under tiden tickade klockan och det krävdes oräkneliga maratonsamtal till kundtjänsten för att jaga på i sökandet av den irrande leveransen. Med bara fem minuters marginal innan DHL stängde sitt lager för helgen, kvällen innan eventet skulle börja, fick jag hjälp av en vänlig lagerarbetare som frångick deras normala rutiner och lokaliserade bokpaketet någonstans bland deras hyllor. Jag slänger mig därefter i bilen och kör i ilfart till Eskilstuna för att personligen leverera böckerna till SilwerSteam. Jag hann, men med hjärtat i halsgropen och med minsta tänkbara marginal.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu är jag först och främst inriktad på att skriva färdigt Sönderfallets Symfoni. Den tredje och avslutande delen heter Skärvor av en brusten framtid. Efter det … Vem vet. Jag har helt klart fler böcker i sikte i serien Den ofrivillige hjältens handbok, och måhända blir det utrymme för lite fler noveller också.

[Bibliografi]

Romaner

De sista änglarna, 2011
Minnesskymning, 2015
Konsten att rädda sitt skinn, Den ofrivillige hjältens handbok del 1, 2017
Skärvor av en brusten värld, Sönderfallets Symfoni del 1, 2018
En hjälte kommer sällan ensam, Den ofrivillige hjältens handbok del 2, 2019
Skärvor av ett brustet sinne, Sönderfallets Symfoni del 2, 2020

Noveller

Flyende ögonblick, Citylife Magasin Kista Galleria #3 2015
Estelle, På denna grund 2015
Eftersökt död eller och levande, Steampunk sagor 2015
Irene, Brev från Cosmos #4, 2016