Berätta lite kort om dig.
Produktiv 28-åring. Arbetar inom skolan (högstadiet) med ämnena idrott & hälsa, svenska och matematik. Gillar även projekt och är med och försöker få igång en skolidrottsförening på skolan.
Spelar fotboll på fritiden och hoppar emellanåt in som instruktör på STC i Vänersborg. Tränar mycket överlag.
Är enormt produktiv och kör strukturerat på med flera olika projekt parallellt. Har varit nära väggen några gånger men lyckas känna in läget och bromsa innan den säger stopp. Tror väldigt mycket på att träningen och mitt skrivande hjälper mig orka mer. Jag känner att jag befinner mig högst upp i Maslows behovstrappa.
När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?
Svår fråga. Jag har alltid tyckt om att berätta saker, att dikta ihop historier och dela med mig av dessa. Redan som väldigt liten fastnade jag för Star Wars, superhjältar och liknande. Som 90-talist är jag även uppvuxen med tv-spel, en konstform som kommit att prägla mig mycket. Genom detta har även spel såsom Zelda präglat mig mycket. Vida väcktes min läslust av Harry Potter-böckerna, samt Sagan om Ringen-böckerna som jag läste efter att jag fullständigt fastnade i Peter Jacksons filmatiseringar.
Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?
Min omgivning har ofta varit uppmuntrande. Mamma och pappa har aldrig avrått mig från de timmar jag satt och skrev hemma (fast tv-spelandet blev begränsat och som tioåring blev jag medtvingad till att börja spela fotboll och bandy, som jag fastnade för). I skolan skrev vi små så kallad ”händelseböcker”, i vilka man skulle måla en bild och skriva några rader. Där skrev jag mycket om Pokémon, Super Mario och annat. Jag diktade dock ihop en del eget, såsom den lilla bokserien ”Spino och Sköldis” som handlade om en korkad spinosaurie och en smart men självgod sköldpadda. Detta kan ha inspirerats av Jurassic Park och Teenage Mutant Ninja Turtles.
Dessa händelseböcker uppmuntrades inte av min lärare i lågstadiet, hon ville hellre att berättelserna skulle handla om ex. lilla Stina och Pelle som fick en tia för att gå och handla glass. Fantasin och våldet i mina händelseböcker ledde ibland till några rader i min ”kontaktbok”.
När jag började mellanstadiet fick jag sedan en fantastisk lärare, Morgan Isaksson, som uppmuntrade mitt skrivande. Han sade även åt mig att endast skriva, då via datorn, och i raskt tempo ökade längden på mina texter. Jag skrev då mycket om superhjältar, en serie som jag kallade för ”Crazy Heroes.” Morgan uppmuntrade mig, likaså min mormor och moster som läste igenom allt. De sparade dessutom berättelserna och har gett mig dem i vuxen ålder. Jag vrider mig lite i plågor när jag läser igenom alltihop, med ungdomsspråk kan man nog beskriva det med ordet ”cringe.” Samtidigt tycker jag mig se en klockren humor och satir, som även följt med och i mognare form fått träda fram i ”Söder om Himlen”-serien i vuxen ålder.
Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt
eget skrivande?
JK Rowling har ändå betytt en hel del. Mitt sätt att skriva på gällande exempelvis dialoger är tagna från henne. Harry Potter-böckerna var de första ordentligt tjocka romanerna jag lyckades läsa på egen hand. I övrigt vet jag inte riktigt vilken författare som präglat mig mest, jag har nog plockat saker lite här och var. Jag har nog heller inte läst lika mycket som en författare klassiskt sett anses behöva höra. Läser, det gör jag, och har även gjort mycket, men jag är även i stor mån präglad av andra berättarformer. I synnerhet tv-spelen. Därmed måste jag också få lyfta fram alla de som skrivit manus till Nintendo-spel, bland andra Shigeru Miyamoto,, som legat bakom många av de spel som präglat min uppväxt och var berättande jag inspirerats av. Du finner troligtvis, medvetet och undermedvetet, mer inspiration från The Legend of Zelda än från Sagan om Ringen och Harry Potter i Bableis barn-serien. Jag kan heller inte med gott samvete att undvika att nämna George Lucas, eller för den delen Tolkien, som båda fastän de inte påverkat mitt språk i skrift i så hög grad ändå påverkat min fantasi och gett mig inspiration och driv.
Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?
Svår fråga. Pass på den? Jag tänker inte så mycket på det, utan kör mest på. Alltihop finns med i mina berättelser och jag tycker enligt min egen smak att alltihop får tillräckligt med utrymme. Miljöer och karaktärer beskrivs lagom mycket för att låta läsaren bygga en egen bild, med inslag av det jag tycker är viktigt.
Hur ser din skrivprocess ut?
En viss grundidé till handlingen tar form och punktas ner i ett dokument. Därefter punktar jag även upp miljöer och karaktärer som ska vara med, samt i vissa fall händelser som jag vill ha med men inte riktigt vet hur jag ska få in. Vad gäller Söder om Himlen skriver jag även ner en hel del musikstycken jag vill inkludera.
Efter att denna grund är lagd skapar jag ett dokument där jag sätter ut några olika kapitel och en liten synopsis för varje. Därifrån skriver jag på och märker alltid hur så många saker tillkommer under resans gång utan att ha varit planerade. Karaktärer får liv och ju mer jag lär känna dem, desto mer saker inser jag att de måste göra som en reaktion på vad som händer. Detta är en av de allra mest magiska sakerna med att skriva. När det händer, då vet man att man håller på och skriver något bra.
Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?
Jag har hittat en väldigt god struktur de senaste åren. Dagtid jobbar jag som lärare men har ofta mina berättelser lite i bakhuvudet. På kvällen är det träning som gäller, antingen fotboll eller gym. Gymmet blir ett sätt att umgås med min sambo. Annars har vi ett par timmar på kvällen då vi äter och hinner prata på vardagarna. På helgerna har jag oftast vilodag på lördagen och då går jag upp tidigt och skriver medan min sambo tränar. Sen försöker jag ägna större delen åt henne, men ibland slinker lite skrivande eller läsning in. De går även i perioder hur mycket jag skriver. Mellan jobbet och träningen brukar oftast ett par timmar finnas på vardagarna och det är där jag disciplinerat klämmer in skrivandet. Detta går även snabbare och snabbare, jag känner mig bara mer och mer driven ju mer jag skriver. Nu har jag även börjat få lite spridning på mina verk, vilket driver mig ytterligare.
Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.
1. Jag har lite Tourettes. För de som träffat mig och/eller sett mina Instagramvideos lär det nog ha framkommit ändå. Jag har en del ryckningar för mig, mer eller mindre i olika perioder.
2. Träning är även en stor del av mitt liv. Dels lindrar det mina tics men hjälper mig också att vara produktiv. Under ett träningspass pluggar jag in musik och kan bearbeta mina historier, som konstant vill hoppa runt i huvudet och ibland sliter ut hjärnan. Genom träningen finner man ny energi och kan hålla ett ännu högre tempo och hålla fast vid sina rutiner. Familj, jobb, mat, träning, skriva, sova – Där har vi innehållet i vardagen.
3. Jag är lärare. Svenska, matematik och idrott. Se på ämnena, de speglas av mina övriga sysselsättningar. Träning. Skriva böcker. Varje del i mitt liv gynnar de andra delarna.
Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?
En bra berättelse? Mycket av människans inre konflikt är nog ändå med, jag dras mer mot gråskalor och antihjältar. Varken i Bableis barn eller Söder om Himlen är ”hjältarna” särskilt goda när man analyserar dem, de är väldigt mänskliga (bortsett från vissa heroiska bedrifter de ibland kanske lyckas med).
Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?
Suttit uppe halva natten och druckit kaffe och lyssnat på hårdrock? Min sökhistorik kanske visserligen ser lite märklig ut om man inte förstår sammanhanget. ”How much power does one need to rip off someones head” är väl en av många udda saker jag googlat.
Jag har även suttit och lyssnat på en del julmusik varvat med heavy metal perioden maj-november hela 2020, på grund av innehållet i min nästkommande bok.
Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?
Härnäst väntar den tredje delen i Söder om Himlen-serien, nämligen Söder om Himlen: Sista advent. Boken släpps den 1 december och just nu håller jag på för fullt med marknadsföringen, att bygga upp hype och slipar på de sista detaljerna i boken. Boken tar vi några månader efter Söder om Himlen: Dagen efter och följer överlevarna från 22-24 december. Jag utlovar en bok fylld av liknande teman som de föregående (action, spänning, skräck, humor, populärkultur, heavy metal) men även med en del nya inslag. Det blir en väldigt annorlunda julsaga, helt enkelt.
Därefter ska de två kvarvarande delarna i Bableis barn, min high fantasy-serie, skrivas klart. Råmanuset är klart för näst sista boken och finns ute hos några trogna läsare på testläsning. Jag har även kommit en bra bit på råmanuset till den sista boken.
Därefter väntar ”Ryska federationens hjälte”, en prequel till Söder om Himlen som måste publiceras innan jag kan ge mig i kast med fjärde Söder om Himlen-boken. Storyn till dessa är redan planerad i grunden, liksom för många andra böcker. Jag har en planering med olika publiceringsdeadlines som sträcker sig till år 2040…
[Bibliografi]
Bableis barn: Den förlorade sonen (EBMeuller Böcker, 2017)
Bableis barn: Det odöda riket (EBMeuller Böcker, 2017)
Söder om Himlen (EBMeuller Böcker, 2018)
Bableis barn: Det förflutnas eko (EBMeuller Böcker, 2019)
Söder om Himlen – Nyutgåva (EBMeuller Böcker, 2020)
Söder om Himlen: Dagen efter (EBMeuller Böcker, 2020)
Söder om Himlen: Sista advent (EBMeuller Böcker, 2020)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar