Författarporträtt: Henrik Nilsson Thelander

Berätta lite kort om dig.

Jag debuterade i höstas med ”Iskungen” - en äventyrlig spänningsroman och fantasifull saga för barn- och ungdomar som ges ut av Visto förlag. Jag har tidigare gett ut tre bilderböcker i liten skala på egen hand.

Jag bor med min fru och mina två döttrar i Genarp, utanför Lund, och i naturen däromkring hittar jag mycket inspiration till miljöerna i mina berättelser.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Häxan och lejonet av CSS Lewis och Den oändliga historien av Mikael Ende var nog det som satte igång det för mig. Jag såg Den oändliga historien på bio när jag var tio och gick sedan till bokhandeln för att köpa boken. De hade inte den och jag fick vänta ett par veckor på att de beställde in den. När den väl kom var det som att öppna en julklapp.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Då som nu: det där skymningslandet mellan dröm, fantasi och verklighet - det som fick mig att leka som barn och som får mig att dagdrömma och skriva berättelser idag. Det är ju också där mina berättelser utspelar sig. Så miljöer och de stämningar de förmedlar är nog det som sätter igång berättandet för min del.

Jag skrev min första berättelse när jag var 6-7 år gammal. Den ligger i en kartong i arbetsrummet tillsammans med en en massa andra berättelser jag skrev när jag var liten. Redan då visste jag att jag ville bli författare när jag blev stor, men det dröjde många år innan jag verkligen vågade testa.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Författare som Astrid Lindgren, Stephen King och Mikael Ende. Men de allra viktigaste är faktiskt de som fått mig att våga skriva och uppmuntrat mig till att fortsätta. Mina föräldrar, min klassföreståndare i mellanstadiet och min fru och mina barn. Och så förstås alla de som berättar att de läst och tycker om mina böcker.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Det svåraste och roligaste är nog att hitta den rätta balansen. Jag vill att miljöbeskrivning, dialog, action o.s.v. ska hänga ihop på ett sådant sätt att läsaren inte tänker på att hen läser utan försvinner helt in i berättelsen. Det händer först när balansen är rätt, tycker jag. Som läsare är jag ganska känslig för om det blir för mycket av något - för långa miljöbeskrivningar, för pratig dialog eller så.

Hur ser din skrivprocess ut?

Rent praktiskt växlar jag inledningsvis mellan att skriva på en iPad och att skriva för hand på papper tills jag fått ihop ett utkast från början till slut. Sedan jobbar jag vidare med texten i Word på en dator.

Iskungen skrev jag utan synopsis. Jag mejslade fram berättelsen från ett par scener som jag hade i huvudet. De gav mig en riktning vart jag skulle samtidigt som spänningen hela tiden fanns kvar för mig själv medan jag skrev. Jag inspirerades att göra så efter att ha läst Stephen Kings ”Att skriva” och tyckte det funkade fint för mig. Med det manus jag jobbar på nu gör jag på ett liknande sätt även om jag denna gången faktiskt har skrivit en väldigt grovhuggen synopsis som jag sneglar på ibland. Jag tänker mycket i bilder när jag skriver, både bok och film på en gång, vilket jag tror färgar av sig i berättandet.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag jobbar för närvarande 60% som arkitekt och skriver på torsdagarna och fredagarna, tills barnen kommer hem från skolan. Försöker få in någon timme på helgerna också om det ges tillfälle till det. Drömmer om att kunna skriva på heltid, men det är ju få förunnat.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Som debutförfattare så är det nog det mesta, :), men utöver skrivandet tycker jag bland annat om att skriva och spela musik - jag har spelat i band sedan tonåren och gör det fortfarande.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Ett genomgående tema i det jag skrivit hittills handlar om rädslor och modet att våga utmana dem. Det är något som följt mig själv genom hela livet och något jag tror att alla, barn som vuxna, kan relatera till och som vi ofta behöver reflektera över och jobba med.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Än så länge är det nog det som kommer efter ett boksläpp som är mest udda för mig. Som debutförfattare på ett litet förlag är det inte så enkelt att nå ut till alla och hamna hos de fysiska bokhandlarna, och det är något jag måste jobba en del själv med. Jag har fått hjälp av en fin recension av Bibliotekstjänst, men är ändå inte helt bekväm med att försöka ”sälja in” min egen bok. Sedan blir jag förstås glad de gånger det lyckas - så det är inte bara pina med det.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag är halvvägs in i ännu en spännings-/äventyrsroman med övernaturliga inslag. Det är ingen uppföljare till Iskungen men jag tror att läsarna kommer att känna igen sig i miljöerna, stämningarna och mystiken. Den här gången har jag lovat mina döttrar att det ska vara lite ”läskigare” så det försöker jag leva upp till. Ett genomgående tema som finns med i berättelsen handlar om grupptryck, utanförskap och ensamhet.

[Bibliografi:]

Filuren och alla julklapparna, bilderbok, (SagaOfelia, 2015)
Anja Bång, bilderbok, (SagaOfelia, 2017)
Jeppe, jag och den förtrollade ängen, bilderbok, (SagaOfelia, 2018)
Iskungen, roman, (Visto Förlag, 2020)