Författarporträtt: Alexandra Anter

Berätta lite kort om dig.

Jag är en 24-årig småbarnsmamma bosatt på västkusten. Glad, driven och envis. Till vardags arbetar jag som brevbärare i Falkenberg och älskar att lyssna på ljudböcker samtidigt som jag delar ut posten. Men min dröm är såklart att slå igenom som författare.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag var omkring tretton år när jag läste Harry Potter för första gången – och jag fullkomligt älskade böckerna. När jag hade läst klart dem introducerade mina föräldrar Sagan om Isfolket för mig, och från den stunden var jag fast i magins värld.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag vet faktiskt inte vad det var som inspirerade mig, men antagligen böcker i sin helhet. Jag har alltid älskat böcker, och tanken på att själv bli författare kom nog ganska tidigt. Problemet var bara att jag inte trodde att jag var bra nog, fram tills min svensklärare första året på gymnasiet sa att jag hade talang för det, då började jag tro på min egen förmåga.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt skrivande?

Farmor. Hon har varit min personliga korrekturläsare och bollplank. Många gånger har jag ringt henne för att diskutera något, och det är inga korta samtal vi har – nej, mer åt timmar-hållet. Även om hon inte har någon utbildning som korrekturläsare har hon många år i ryggen som svensklärare, och hjälpen hon ger mig är verkligen ovärderlig.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag tycker det är både tråkigt och svårt med miljöbeskrivningar. Det brukar bli så att jag struntar lite i det när jag skriver råmanuset och fokuserar i stället på att få berättelsen att röra sig framåt.

Det jag tycker bäst om att skriva är actionscener. Jag kan sitta hur länge som helst och fila på det.

Hur ser din skrivprocess ut?

Det har varit lite olika, men nu det senaste har jag gjort en sorts karaktär-mall där jag, förutom alla yttre attribut, skriver ner karaktärernas mål, drömmar, svagheter och hinder. Just dessa hinder utvecklar jag sedan (mestadels i huvudet) och bygger berättelsen efter hur karaktärerna tacklar dem.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag jobbar på dagen, hämtar sedan sonen på förskolan, leker med honom tillsammans med pappan, äter och nattar, sedan skriver jag. De dagar jag nattar blir det såklart mindre skrivtid, men jag försöker att sitta minst en timme per dag. På helgen kan jag också få in ett extra pass när lillen sover middag.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är en gamer. Älskar datorspel och tv-spel, nu för tiden blir det inte så mycket av det dock. Annars är det League of Legends, Mobile Legends, Sims och Call of Duty som hamnar högst på spellistan. Men jag har inte bara stillasittande hobbys, att dansa Zumba tycker jag också är riktigt kul.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Mobbning. Antagligen för att jag själv var utsatt när jag var yngre. Jag tycker det är viktigt att prata om, både på skolor men också vid köksbordet. En dag ska jag sätta mig ner och skriva ett manus där just mobbning står i fokus.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Det kanske inte är så konstigt, men när jag delar ut post brukar jag prata med mig själv, till exempel berätta en scen så som den ska utspela sig. Det har varit en och annan som påtat i sin rabatt som tittat lite underligt på mig, men det bjuder jag på.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst.

När jag redigerat klart sista delen i Isabella Duvander-trilogin kommer jag ge mig på ett nytt manus med en krigslysten drottning som har en förkärlek för att spela spel med människor. Det blir ett manus med action, hemligheter, skräck och kärlek.

[Bibliografi]

Under jorden – Isabella Duvander-trilogin bok 1 (Ekström & Garay, 2020)