Författarporträtt: Gunnar Södergren

Berätta lite kort om dig.

Jag heter Gunnar Södergren, bor i Malmö tillsammans med fästmö och två bestar som påstår sig vara katter, oklart om det är sant.

Till vardags arbetar jag som mjukvaruutvecklare på en startup i Malmö.

Fantastik och övernaturlighet är ett genomgående tema på min fritid: jag spenderar mycket tid på böcker, filmer och TV-spel inom de övernaturliga genrerna. Jag är även aktiv lajvare och när jag inte springer omkring i skogen på dessa lajv, så förbereder jag inför dem medelst sömnad och läderhantverk.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Lite oklart om det kanske kom tidigare, men det tidigaste jag minns är att jag läste Sagan om Belgarion av David Eddings när jag var 12 och på den vägen är det.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag skrev mitt första alster när jag var 13 år gammal: en Star Wars fan fiction med mig och min bästis i huvudrollerna. Den såg tack och lov aldrig dagens ljus. När jag var 16 började jag skriva mitt första originalmanus, som efter cirka 50 sidor visade sig vara ett plagiat på just Sagan om Belgarion. Sedan dess har dock skrivandet alltid varit med mig, i en eller annan utsträckning.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Det finns och har funnits många litterära förebilder under åren, men en som varit med mig sedan jag på allvar började arbeta med att bli författare är Nene Ormes, författare av De Sära-böckerna.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Actionsekvenser brukar jag ha lätt för att skriva, de blir ofta ett bra flöde och härlig pacing redan vid första utkastet. Dialog tycker jag är betydligt knepigare. Kanske inte just själva dialogen, vad karaktärerna säger, utan snarare allt runtomkring. Mina karaktärer har en tendens att nicka, le och bita sig i läppen väldigt mycket, just för att jag har svårt att få ett flöde i dialogen utan den typen av tillägg.

Hur ser din skrivprocess ut?

Första manuset jag skrev: min debutroman Ett Glas efter Midnatt, skrev jag på frihand. Ingen synopsis eller plan, utan jag skrev de scener och bitar jag kände för och pusslade ihop det i efterhand.

Mitt andra manus, en renässansfantasy som fortfarande ligger i skrivbordslådan, hade en väldigt tydlig plan, en noggrant planerad struktur. Det gick betydligt snabbare att skriva det manuset, men jag tror att efterarbetet kommer ta längre tid. Det fattas väldigt mycket klister.

Uppföljaren till Ett Glas efter Midnatt, som jag håller på med just nu, är något av en medelväg. Jag planerar lite, skriver lite, planerar lite mer och skriver lite mer.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag skriver när andan faller på och tiden finns. I vissa perioder utmanar jag mig själv till att skriva mer, och i andra är jag mer öppen för att ta det som det kommer. Jag har förmånen att kunna leva en ganska oplanerad vardag och kan därmed skriva när det passar.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Under en semesterresa till Sydkorea 2015 blev jag erbjuden att vara med i ett avsnitt av en sydkoreansk reality-serie som handlade om popstjärnor som skulle göra konstiga och roliga grejer. Att umgås med svenska turister var tydligen en av dem. Jag tackade, efter ett första intromöte, nej.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag vill skriva äventyrsromaner: berättelser som tar med läsaren på ett fartfylld och spännande äventyr, som kan inspirera dem till egna äventyr eller ge dem en flykt från vardagen när de önskar/behöver. Jag gör också ofta ett försök att ta med icke-normativa karaktärer, men vars icke-normativitet inte är fokus eller poängen med karaktären.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Innan jag började skriva Ett Glas efter Midnatt, skrev jag en liten blixtnovell som utspelar sig i samma värld som den, för att känna på genren lite. Huvudpersonen bryter sig in i Fredrikskyrkan på Stortorget i Karlskrona, där jag bodde vid tillfället. En tidig sommarkväll gick jag således ner till Stortorget och undersökte kyrkans dörrar och, än viktigare, hur låsen på dörrarna såg ut. Jag gick även in i kyrkan för att se om jag kunde hitta rörelsesensorer eller tecken på några andra typer av larm.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu jobbar jag på synopsis och outline för uppföljaren till Ett Glas efter Midnatt, men också på ett par noveller eller vignetter som utspelar sig i samma värld. Uppföljaren till Ett Glas kommer förhoppningsvis att publiceras sent 2021 eller tidigt 2022. Vignetterna och novellerna kommer förhoppningsvis betydligt tidigare än så.

[Bibliografi]

Ett Glas efter Midnatt (Street Samurai Studio, 2019)