Författarporträtt: Sara Engström

Berätta lite kort om dig.

Jag skriver mörka berättelser som tangerar det udda och okända. Just nu är jag aktuell med den postapokalyptiska folktroromanen Falsksken som publicerats under 2020. Förutom att skriva och läsa tycker jag om att spela spel, odla växter, hantverka och hänga med vänner. Min bakgrund är inom molekylärbiologi och journalistik.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag har alltid tyckt om fantasifulla berättelser som barn och när jag fyllde nio fick jag alla fem böckerna i Sagan om Belgarion som blev den första längre fantasyserie jag läste själv. Efter det sparade jag all min veckopeng till fantastikböcker och jag har inte fått nog av dem än.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Ofta drivs mina texter av tänk-om-scenarier som jag vill utforska, eller luckor som jag vill fylla. När jag skrev Falsksken undrade jag hur världen skulle se ut om varelser från folktron nästan lyckats ta kål på mänskligheten. Jag ville också att en av huvudpersonerna skulle vara en gammal kvinna eftersom de så sällan får stå i rampljuset i litteraturen. Hon visade sig bli en riktig hårding. Historiska händelser och myter är en annan sak som inspirerar mig i skrivandet.

Jag skrev mycket fram till och med gymnasiet, men när jag började läsa vid universitetet tog studierna upp mycket av min tid och skrivandet halkade efter. När jag kom igång med det igen blev det framförallt journalistiskt skrivande, men jag saknade det skönlitterära skapandet och för några år sedan tog jag tag i det igen. Jag började anteckna idéer och skrev scener, noveller och till och med ett ganska matigt synopsis till en bok som jag sedan lade på hyllan. För fyra år sedan skrev jag första scenen till det som kom att bli Falsksken.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

När jag gick i mellanstadiet läste jag alla Diana Wynne Jones böcker som jag kom över. Det jag tagit med mig från dem är nog de oväntade perspektiven som uppdagas under berättelsens gång. Som i (spoilervarning) Guldkragen där det visar sig att de tre olika folkens långdragna fördomar mot varandra visar sig vara ganska grundlösa. Måste också nämna Karin Boyes Kallocain som gjorde starkt intryck på mig i högstadiet. Jag tror att det var den första riktiga dystopin jag läst.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag är inte så förtjust i att skriva transportsträckor där inget händer, så dem brukar jag hoppa över om jag kan och helt enkelt “klippa” till nästa scen. Jag blir snabbt uttråkad om det inte händer något som jag tycker är intressant.

Roligast är att skriva karaktärerna så att deras personlighet kommer fram i dialog, tankar och kroppsspråk. Till exempel när en syrlig person får säga något riktigt dräpande eller någon som vill vara tapper gör sitt bästa för att inte darra på rösten. Det är då som både jag och läsaren kommer dem nära.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver på datorn och antecknar i telefonen om jag kommer på något när jag inte har datorn med mig. Först skriver jag ett ganska detaljerat synopsis som jag fyller ut med detaljer och planer tills jag blir så skrivsugen att jag inte kan låta bli att börja skriva de första scenerna. Efter det växer boken ganska organiskt och planen ändras allteftersom.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Eftersom jag har ett annat heltidsjobb skriver jag enligt devisen “lite (nästan) varje dag”. Det innebär att jag knattrar ner några ord på morgonen innan frukost, på kvällen och på helgerna. Jag försöker balansera skrivandet mot annat som jag vill (eller måste) göra, så det går inte så snabbt, men det rör sig ändå stadigt framåt.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

På den tiden jag var på labb odlade jag bland annat mikroorganismer som lever i åttiogradig syra. Extremofiler (organismer som anpassat sig till att leva i extrema miljöer) är coola! Gör dig själv en tjänst och lär dig mer om dem. Genast!

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag brinner extra mycket för karaktärer som har både sympatiska och osympatiska sidor. Jag är också intresserad av att skildra olika perspektiv i en konflikt, till exempel visa vad som driver folk till att göra hemska saker för ett gott syfte.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Svår fråga. Författandet är en av mina mer normala sysselsättningar, så när jag gör konstiga saker är det oftast i andra sammanhang. När det gäller skrivandet är det nog researchen som bjuder på de mest oväntade situationerna. Som till exempel när jag diskuterat snödjup och nollgenomgångar med SMHI:s meteorologer eller fördjupat mig i olika sätt att elda i fjällen. Det är kanske inte så rafflande, men lärorikt.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag skriver på en berättelse som handlar om revolution och om att kämpa för det man tror är rätt även när priset blir för högt. Mer än så kan jag inte berätta just nu.

[Bibliografi]

Falsksken (Undrentide, 2020)