Bokmässan 2021

Förra helgen så åkte jag till Göteborg och besökte bokmässan, som efter ett års uppehåll från att vara fysiskt mässa i år blev en hybridmässa, vilket vill säga både digital och fysisk men då begränsad.

Jag har besökt bokmässan varje år sedan mitt första besök 2003, efter mitt första besök där fick jag blodad tand och har sagt till mig själv att absolut ingenting kommer att kunna hålla mig borta från mässan. Förra året lyckades förvisso delvis hålla mig borta genom att den inte blev av, så det räknas inte, och jag håller fortfarande min obrutna svit.

Till en början så hade jag tänkt att vara där alla dagarna, men när programmet släpptes så såg jag att det inte var så många punkter som intresserade mig, i alla fall inte på Torsdagen och Fredagen, men däremot så var det en hel del punkter på Lördagen och Söndagen som lockade mig. Rättare sagt så var det alla punkter på Crimetime-scenen som jag inte ville missa. Så jag siktade in mig på dessa dagar.

Det var med lite olika tankar som jag på Fredagen, åkte dagen innan så att jag kunde vara på mässan när den öppnade, begav mig till Göteborg. Hur skulle upplägget vara detta år? Det skulle ju vara begränsade platser. Det skulle finnas möjligheter till att få signerade böcker, men skulle verkligen alla författare ställa upp på det, man måste ju respektera hur de ställer sig till pandemin som vi lever i just nu. Det kan ju finnas de som kanske inte vill vara nära andra på grund av smittorisken, även om man är vaccinerad. Jag hade höga förhoppningar på att ha en kul helg på mässan och få träffa författarna och lyssna på dem, men en del av mig sa att inte ha allt för höga förhoppningar ändå.

När jag kom till hotellet, bodde på Gothia, så sattes med detsamma mina förväntningar på hög nivå. När taxin stannade utanför hotellet så stod det en oväntad välkomstkommitté i form av tre författare, okej jag filar och sträcker lite på sanningen de väntade såklart inte på mig utan på en taxi 😉, det var Caroline och Leffe Grimwalker och Sammy Jeridi. De kände igen mig med detsamma och vi hälsade på varandra med stor glädje. Jag kunde knappast ha fått en bättre start på mitt besök på bokmässan, så ni förstår nog när jag säger att nivån sattes rätt så högt med detsamma. Jag tackar denna underbara trio för detta möte.

Jag hade sett bilder från bokmässan i det sociala nätet innan jag kom in på den på Lördagen, så jag var beredd på vad som skulle möta mig, eller rättare sagt inte möta mig. När jag kom in på mässan så blev det ändå lite av en chock att se det tomma golvet på första våningen, de som varit på mässan vet hur det ser ut med alla montrar, för att inte tala om alla besökare. Jag hade förvisso förstått att det skulle var betydligt färre besökare, men jag hade inte riktigt tänkt mig den stora tomma ytan som första våningen var. Det var någon som beskrev det som en hangarbyggnad och det var verkligen en pricksäker beskrivning.

Men detta, lite lätt chockerande, möte av mässan så började man lura på vad det var man hade gett sig in på. Var det detta stora tomma som skulle vara mässan i år? Kan säga att mina förväntningar började sjunka lite, men de hade inte övergett mig. Crimetime-scenen var på andra våningen så det var dit upp jag skulle. Åkte uppför rulltrappan och där möttes jag av en betydligt trevligare syn, där kände jag igen mig från tidigare år. Man hade byggt upp en snygg scen där författarna skulle sitta och man hade satt ut stolar, med små bord, med bra avstånd från varandra.

Jag parkerade mig vid ett bord allra längst fram precis framför scenen. Detta var en bra plats och jag paxade den och den blev min under hela helgen. Ber om ursäkt till de andra som var där och lyssnande att jag snodde den, enligt mig, bästa platsen.

Invigningen började med att man Viveca Sten, Thomas Bodström och Sara Osman kickade igång Crimetime genom att berätta om sina böcker samt lite tips om punkter som de tyckte att man skulle lyssna på under helgen.

Det var en bra start på helgen, ett samtal som var både intressant och roligt. Efter denna punkt så satt jag kvar vid denna scen som sagt. Jag skulle nu kunna lista alla författare som jag lyssnade på under dessa två dagar, det blev cirka 50 stycken som jag lyssnade på, men det tänker jag inte att göra.

De olika författarna pratade om sina böcker, sitt skrivande och ämnen som de tar upp i sina böcker. Jag tyckte att alla samtal var riktigt intressanta och även underhållande, man skrattade gott flertalet gånger denna helg. Mässan sändes ju även digitalt och jag skulle absolut rekommendera alla som är intresserade av deckare och vill veta lite mer om författarna bakom böckerna att se dessa sändningar.

Efter varje samtal så var det tid för signering och jag gick till signeringsbordet varje gång. Där fick jag träffa författarna lite mera personligt. I vanliga fall så brukar det vara köer vid signeringsborden, men denna mässa var ju som sagt begränsad, detta gjorde att man kände att man kunde ta sig lite mera tid när man fick signerad och jag bytte lite ord med författarna, vilket var riktigt kul att göra. Att det sedan var flertalet författare som nu kände igen en, dels från att man träffat dem på tidigare mässor men även genom sociala media, gjorde dessa möten så många gånger bättre.

Lördagen flöt på med förhållandevis bra med publik men något hände när vi kom till Söndagen. Jag tänkte inte på det till en början, satt ju längst fram vid scenen och fångades av de författare som var på scenen. Efter varje punkt gick jag som vanligt till signeringsbordet, efter några punkter så märkte jag att det var väldigt tomt på stolarna bakom mig samt att jag var så gott som den enda som gick till signeringsbordet och träffade författarna.

Det var då det slog mig att jag var så gott som den enda i publiken som var vanlig, om man nu kan kalla mig vanlig, läsare. Alla de andra var författare eller andra som jobbar inom bokbranschen. Jag tänkte inte så jättemycket på det under själva mässan, men sedan efteråt så gick tankar och känslor lite fram och tillbaka.

Det var ju helt underbart att ha författarna för mig själv, nu överdriver jag en hel del, var ju inte helt ensam. Kan säga att stämningen var verkligen på topp, alla var så glada av att se varandra. Men en del av mig önskade att det var fler besökare så att författarna fick möta ännu fler av deras läsare, jag tyckte lite synd om dem att de inte fick köerna som de förtjänar.

Slutsumman blev en annorlunda mässa, men en, för mig, riktigt lyckad en. Tidigare så har man känt att man vill vara på fem ställen samtidigt men denna gången var det inte så, jag kunde ta det lugnare och verkligen koppla av och suga till mig den härliga atmosfären och stämningen som den underbara bokvärlden utgör.

Jag vill tacka alla underbara författare som jag lyssnade på och träffade under denna helg, ni gjorde dessa dagar till något suveränt och något som kommer att leva kvar i mitt minne länge. Det är dessa möten som ger en så mycket energi och får en att älska böcker. Tackar att ni bjuder så på er, i era böcker och i samtal som dessa. Jag ser fram emot att träffa er nästa år på mässan och så klart även ni som inte var på mässan i år. Vi ses nästa år.